Disciplinerad ståndaktighet
1. Vilket faktum ålägger oss ståndaktighet?
”FAST, orubbligt förankrad” eller ”med fast kurs” — detta kan sägas vara innebörden i ordet ståndaktig. Ståndaktighet behövs sannerligen, om man skall kunna gå världens Harmageddon till mötes med framgång. Petrus tänkte på hur ”allt detta”, som hör med till Satans värld, hans himmel och jord, skall upplösas, och därpå sade han till sina kristna bröder: ”Må därför ni, mina älskade, då ni ju hava denna förhandskunskap, vara på eder vakt, så att ni icke ... avfalla från eder egen ståndaktighet.” (2 Petr. 3:11—17, NW) För att vi skall kunna avsluta färden mot det eviga livet och kunna fortsätta att dyrka Jehova och uppföra oss på ett sätt som är Gud välbehagligt, krävs det disciplinerad ståndaktighet, ty det är ostraffligheten frågan gäller. — Hebr. 10:38, 39.
2. Vid vilken plats önskar vi vara fast förankrade?
2 Vår plats på den kristna väg, som leder till liv, är en plats i Jehovas verk och tillbedjan — i hans tjänst. De krafter, som motstår Jehovas rike och tillbedjan, är hinder på livets väg, och de måste övervinnas. De kan också övervinnas, genom vår ståndaktiga ostrafflighet, tack vare Jehova Guds kärleksfulla godhet. Skulle du vilja få din uppmärksamhet riktad på några ansträngningar som görs under sådana förhållanden och omständigheter, som Jehovas vittnen ofta råkar i och som sätter deras ståndaktighet på prov, och få veta hur de betraktar dessa hinder?
Ståndaktighet i att stå emot materialismen
3. Vad är materialism?
3 Efterlåtenhet mot det egna jaget, när det gäller materialismen, är en fara för de kristna och utgör en världsomfattande hemsökelse för mänskligheten, medan ståndaktighet i att stå emot materialismen visar att man lever ett liv, i vilket Jehova och tillbedjan av honom kommer först. Vi bör komma ihåg att man inte nödvändigtvis behöver vara rik på materiella ting för att vara materialistiskt inställd. Frågan är denna: Vid vad har man fäst sin tillgivenhet? Om man älskar Jehova Gud och låter dyrkan av honom och Rikets intressen komma först, i det man följer rådet att ”först söka riket [Guds rike] och hans rättfärdighet”, så kommer detta att återspeglas i ens liv. Om man använder större delen av sin tid och sin uppmärksamhet till att tillfredsställa köttets begärelser, är det uppenbart att man sår i sitt kötts åker. — Matt. 6:33, NW.
4. Hur kan man tillförsäkra sig evigt liv?
4 Att man inte kan bevara sitt liv genom att söka tillfredsställa köttet bevisas av Skriftens ord: ”Låt icke vilseleda eder. Gud kan man icke gäckas med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; ty den som sår med tanke på sitt kött skall av sitt kött skörda förgängelse, men den som sår med tanke på anden skall av anden skörda evigt liv. Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är förträffligt, ty i sinom tid skola vi skörda, om vi icke förtröttas.” — Gal. 6:7—9, NW.
5. När man skall lösa materialismens problem, vilken huvudfråga måste man då ta ställning till?
5 Vad materialismen angår och det problem, som den ställer en kristen inför, så kan huvudfrågan sägas vara denna: För vilken värld lever jag? Vi kan besvara den frågan till evigt gagn för oss, om vi lyder det inspirerade råd, som har givits beträffande denna gamla värld, och om vi samtidigt lever för den nya, rättfärdiga världen: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” (1 Joh. 2:15—17, NW) Vilken kontrast till den värld som försvinner: Att förbli evinnerligen!
Att stå fast under förföljelse och när det råder förbud
6. Vad är säkert och visst med avseende på förföljelse i våra dagar och i framtiden?
6 För närvarande finns det ett antal länder där myndigheterna kraftigt motstår Jehovas vittnen, därför att dessa predikar de goda nyheterna om Guds rike. I den engelska upplagan av Jehovas vittnens årsbok för 1963 börjar på sidan 289 en artikel med underrättelser från områden där Jehovas vittnen i dag verkar under mycket svåra förhållanden. Och hur blir det i morgon? Vi kan med visshet säga att förföljelse och förbud i allt större omfattning kommer att drabba dem som inte tillber staten och inte förkunnar att den är deras frälsare. Överallt där det råder totalitär styrelse är det lätt för statens tjänstemän att arrestera Jehovas vittnen, sätta dem i koncentrationsläger och fängelse, förbjuda deras verksamhet, göra intrång i deras hem, upplösa deras möten, beslagta deras bokförråd och till och med bränna deras biblar.
7. Vad har Jehova sörjt för till gagn för vår sinnesinställning gentemot förföljelse och förbud?
7 Vad kan man under sådana omständigheter göra för att härda ut och inte lockas till att följa den så kallade självbevarelsedriften? Först och främst måste man bevara en rätt sinnesinställning. Hur skall man kunna göra det? Jo, tack vare den klara insikt man kan vinna från Jehova genom hans ord. Jehovas vittnen är inte osäkra beträffande den situation, i vilken de befinner sig. De är på sin vakt, så att inte ens det stora angreppet från Gog kommer över dem oväntat, utan att de har förkunskap, på förhand fått varning och kunnat rusta sig. (Hesekiel, kapitel 38 och 39) Redan nu i förväg, och under angreppet, kan de ostraffliga, som är ståndaktiga under hätsk förföljelse, veta att deras framtid skall bli fridfull. ”Giv akt på den ostrafflige och håll den rättrådige i sikte, ty denne mans framtid skall bliva fridfull. Men överträdarna själva skola förvisso bliva förintade tillsammans; onda människors framtid skall i sanning bliva avskuren.” — Ps. 37:37, 38, NW.
8. a) Vilket fundamentalt ansvar har varje enskild Guds tjänare vilka omständigheterna än må vara? b) Vad medför detta?
8 Jehovas tjänare som lever där det råder förbud och förföljelse inser att oberoende av det tryck, som de får utstå, så har var och en alltjämt individuellt ansvar att troget utföra Guds tjänst. Var och en vet att Guds ord säger: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, förebrå, tillrättavisa, förmana med all långmodighet och undervisningskonst.” (2 Tim. 4:2, NW) För att kunna fullgöra det ansvar, som den enskilde vet att han har, om han skall lyda den allvarliga uppmaningen att predika i ”svår tid”, lägger han mycket omsorgsfullt sina planer. När det råder förbud, är en helt liten skara predikare mindre iögonenfallande. Verksamhet på egen hand kan ibland utföras helt obemärkt.
9. Hur betraktar de vittnen, som bor i områden där verksamheten är förbjuden, så kallat tillfälligt vittnande?
9 Om predikoverket blir kraftigt kringskuret, därför att ”kejsaren” tillgriper totalitära metoder för att hindra det, kan det vara förståndigt att alla förkunnarna utför ”tillfälligt” vittnande. För att bistå förkunnarna häri kan tillsyningsmännen hålla förkunnarna underrättade om verkningsfulla metoder att börja samtala med främlingar, så att man på ett taktfullt sätt kan utröna om de är fårlika. Härigenom kan man, också där det råder förbud, finna dem som är värdiga. Dem som visar sig vara intresserade kan man besöka regelbundet, och så kan återbesöksarbetet fortsätta. På detta sätt kan man i olika länder sätta i gång bibelstudier, fortsätta att leda sådana och hjälpa människor, ja, ända därhän att de överlämnar sig åt Gud och låter döpa sig trots det rådande förbudet mot verksamheten.
10. Är det på sin plats att rapportera tjänst på fältet, om verksamheten är förbjuden?
10 Den förkunnartjänst som man utför också under svårigheter blir troget rapporterad. Att man rapporterar hjälper en att känna att man har kontakt med Jehovas jordiska organisation. Rapporter från grupper och församlingar sporrar till trohet, i det att alla Rikets förkunnare ser att någonting verkligen blir gjort och att andra utför predikoverket trots svårigheter. De rapporter, som når Sällskapet, kommer att uppmuntra förkunnare i andra länder, när de publiceras. Det har du säkert själv erfarit, då du läst Sällskapets årsbok och olika artiklar i Vakttornet. Ansvariga tjänare i församlingarna kan samla in rapporter vid möten och vid besök hemma hos Rikets förkunnare.
11. I vilken utsträckning påverkas mötena av lagar och förföljelse?
11 Men kommer det att hållas möten när verket är förbjudet? Ja, mötesverksamheten fortsätter. Till dessa möten måste man givetvis samlas i små grupper, men de är nödvändiga för att de kristna skall byggas upp och stärkas andligen. De som kommer till mötena sätter så stort värde på dessa hemliga sammankomster, att de ser till att de kommer till mötesplatsen och också lämnar den med vissa mellanrum under ganska utsträckt tid, så att ingen onödig uppmärksamhet från grannarnas sida skall vändas mot den plats där man kommer tillsammans.
12. Vilken hjälp kan de kristna, som bor inom områden där verket är förbjudet, få av orden i Matteus 10:16—22?
12 Modiga i farans stund, men likväl försiktiga såsom ormar — sådana är Jehovas vittnen. Jesus sade att man bör ta sig i akt för onda människor. Detta inbegrep helt visst att hålla sig undan från sådana människors klor. Jesus förväntade att förföljare skulle tillgripa den totalitära metod som innebär att folk tvingas bli angivare åt staten, ja, rentav tvingas ange medlemmar av den egna familjen: ”Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt ibland vargar; visa därför att ni äro försiktiga såsom ormar och ändå oskyldiga såsom duvor. Var på eder vakt gentemot människorna, ty de skola överlämna eder åt domstolar i orterna, och de skola gissla eder i sina synagogor. Ja, ni skola bliva dragna inför styresmän och konungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och nationerna. ... Vidare, broder skall utlämna broder till döden och en fader sitt barn, och barn skola sätta sig upp mot föräldrar och skola låta döda dem. Och ni skola bliva föremål för hat från alla människor för mitt namns skull, men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst.” — Matt. 10:16—22, NW.
Ståndaktighet på alla slags distrikt
13. Vilka distrikt kräver inte att man utövar ståndaktighet?
13 Det är inte så, att alla distrikt som skall bearbetas ligger inom områden där arbetet är förbjudet, men alla distrikt kräver att man utövar ståndaktighet. Verksamhetsfältet, när det gäller förkunnandet om Riket, är världen. (Matt. 13:38) Jehovas vittnens ståndaktighet på alla slags distrikt bevisar att de hyser kärlek till ”fåren”, som alltjämt påträffas inom alla områden av fältet.
14. Vad är avsikten med arbetet överallt på distriktet, allmänt talat?
14 För att Jehovas vittnen skall kunna utföra det bästa arbete de är i stånd till, tillrättalägger de omsorgsfullt utdelningen av individuella distrikt och håller noggrann ordning på hur distriktet blir bearbetat förmedelst predikande. Förkunnarna avlägger rapport över det de utför. De förkunnare som vittnar från dörr till dörr för noggranna anteckningar över dem som inte är hemma och dem som har bråttom. När de sedan på nytt kommer till det distriktet och innan de griper sig an med ett nytt avsnitt av det, söker de först upp dem som inte var hemma, då de förra gången kom på besök, eller dem som inte hade tid med dem då. På så sätt kan ett grundligare vittnande utföras, och man utnyttjar det tillgängliga distriktet helt och fullt. Besök som kan göras senare samma dag eller vid annan avtalad tid hos dem som inte har tid vid första besöket utfaller nästan alltid väl.
15. Vad måste man iaktta vid gruppvittnande?
15 När förkunnare vittnar i grupp, är det viktigt att den som har ledningen om hand delar ut tillräckligt stort distrikt åt var och en, så att gruppens medlemmar kan ha arbete under hela den tid som anslagits för tjänsten. Om han gör det, behöver förkunnarna inte söka upp honom, under den tid de är ute i tjänsten på fältet, för att få mera distrikt. Sedan man bearbetat distriktet några gånger, vet den som har ledningen om hand ungefär hur mycket en grupp behöver få sig tilldelat.
16. Hur blir ett troget vittnande befrämjat genom a) valet av litteratur? b) återbesök?
16 Att man ägnar noggrann uppmärksamhet åt att variera erbjudandet, när man går igenom distriktet, att man växlar om med att erbjuda Vakttornet och Vakna! och annan litteratur, innebär också att man får placera mera biblisk litteratur. Förkunnarna kan komma tillbaka oftare med tidskrifterna, ty dessa har alltid någonting nytt och färskt att erbjuda folk. Vid andra tillfällen kan andra bibelstudiehjälpredor medföras till samma distrikt, och på det sättet kan det bästa och grundligaste vittnesbörd bli avgivet. När man sedan dessutom ägnar sig åt återbesöksverksamheten och nya förkunnare övas i detta arbete och man går tillbaka till alla de intresserade, behöver man inte så stora områden för att ta del i förkunnarverket från dörr till dörr.
17. Vilken uppfordran utgör de ”svåra” eller ”hårda” distrikten, och vad bör den kristne betrakta?
17 De distrikt som kan kallas ”hårda” eller ”svåra” utgör en uppfordran för Jehovas vittnen. Jämte andra förhållanden utgör de ”hårda” distrikten ett prov för deras ståndaktighet. ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betrakta vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle. ... Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni icke må bliva trötta och giva tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.
18. Om ett område har särskilda egenheter, som försvårar arbetet, vad finns det då för många olika åtgärder som förkunnaren kan vidta?
18 Om ett visst område eller distrikt har särskilda egenheter, bör Rikets förkunnare vara vaken för detta och göra sig förtrogen med dessa särdrag. Han bör fråga sig: Vad tror folk på? Varför reagerar de på det sätt de gör? Finns det någon särskild bibelöversättning som de godtar? Vilka idéer och synpunkter förfäktar de religiösa ledarna på orten enligt vad tidningspressen utvisar? Vad intresserar folk sig för? Svaren på dessa frågor hjälper Rikets förkunnare i hans ansträngningar att överbringa Rikets budskap till folk. Häri har vi aposteln Paulus’ goda föredöme. Paulus skaffade sig kännedom om folket och om deras trosuppfattningar, då han utförde sin missionärsgärning. Han var så uppmärksam, när han gick igenom sitt distrikt, att han kunde säga atenarna att han hade sett ett altare ”Åt en okänd Gud” i deras stad. Han talade till dem om deras religiösa nit, och så använde han detta såsom utgångspunkt för den predikan han höll för dem. Han blev inte missmodig över den upprörande avgudadyrkan som han lade märke till i staden. Han gjorde bruk av det som han hade iakttagit på sitt tilldelade distrikt. Han citerade till och med några av deras egna skalder, som folket borde känna till. Han var ett sannskyldigt mönster för en förutseende och väl förberedd förkunnare som beger sig ut på sitt distrikt. När Jehovas vittnen ger gensvar på den uppfordran som de ”hårda” eller ”svåra” distrikten utgör, anlägger de en rätt syn på sitt uppdrag, i det att de förbereder sig grundligt för att på ett förfaret sätt frambära vittnesbördet inom sådana delar av distriktet och tänker på att den som är ”väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar”. — Ords. 22:29; Apg. 17:23, 28, 29.
19. Hur har förhållandena utvecklat sig på en del distrikt? Tala om hur detta varit till fördel för förkunnartjänsten.
19 Beträffande somliga distrikt har det skett en utveckling som varit till stor fördel för Jehovas vittnen i förkunnartjänsten, och den består i att vissa områden blivit genomgångna ofta. Att man går igenom distriktet ofta är inte en nackdel utan en fördel, eftersom förkunnarnas arbete blir väl utfört. Flitig genomgång av distriktet gör det möjligt för Guds tjänare och de människor de besöker att lära känna varandra. Ett vittnande i all ödmjukhet och vänlighet, i det att förkunnaren visar omtanke och värme, aldrig återgäldar ont med ont, åtminstone yttrar några få tröstens ord, kommer människor att inse att det är till deras bästa att de får besök ofta. Jehovas vittnen försäkrar människor att de är glada över att få tala med dem. Håller du inte med om att budskapet om Riket verkligen är givande nyheter och sannerligen inte är dåliga nyheter? Vi hoppas att du gör det, ty Jehovas vittnen ser med glädje fram emot att om och om igen få tala med alla människor om sådana nyttiga ting, så snart det kan bli tillfälle för dem att komma tillbaka. Du kan alltså förstå att detta att ”komma tillbaka” utgör en del av våra dagars bibelundervisande verksamhet.
20. a) Vad bör vi först och främst tänka på, när det gäller arbetet på ett distrikt? b) Hur kan den förkunnartjänst, som utförs på distriktet, bli av hög kvalitet?
20 Vi inser att det verkligen är önskvärt att människor vet vilka vi är, när de ser oss komma på besök, ja, att de rentav känner oss vid namn. Vare sig människorna skaffar sig av vår bibliska litteratur eller inte, får de genom dessa besök undan för undan ökad kännedom om bibelns grundläror. Jehova och Harmageddon är inte längre ord som är främmande för dem. De dödas verkliga tillstånd och hoppet om evigt mänskligt liv på jorden är inte längre nya tankar för dem. Ju mer vi talar med folk, desto bättre kommer vi att känna människors sinnesinställning, deras syn på livet, deras behov. Då kan vi bli till den största hjälpen för dem. Att vi går igenom distriktet ofta föranleder oss att förbereda oss bättre och tänka ut nya sätt att öppna samtal med folk, varigenom vi kan fängsla och behålla deras uppmärksamhet. Underskatta aldrig den oerhörda verkan som budskapet om Riket har. Och det är påfallande att tillväxt kommer på distrikt som blir genomgångna ofta. Det man först och främst bör tänka på är inte hur ofta distriktet blir genomgånget utan hur grundligt och hur väl förkunnarverket utförs på det. Jehovas vittnen är ett särpräglat folk, som hänger sig åt den sanna tillbedjan av Jehova Gud. I tidskriften Time för 1 februari 1963, sidan 65, hette det under rubriken ”Troende eller hedning”: ”När jag ser ut över torget”, klagar en katolsk präst, ”kan jag inte längre skilja den troende från hedningen. Jag kan särskilja Jehovas vittnen ... — men inte dem som är anhängare av de hävdvunna trosuppfattningarna.” Millioner människor känner det på samma sätt.
Ståndaktighet när det gäller ett rätt uppförande och beteende
21. Vilket val kan vi göra med avseende på uppförandet och beteendet, och vad kan detta välkomma att medföra?
21 Vi måste vara fast beslutna att vara ståndaktiga i fråga om vårt moraliska uppförande och ett gott beteende. Om vi inte för ett rätt moraliskt liv, kommer vi bort från vägen som för till liv. Minns du hur det gick det forntida Israel, när de befann sig helt nära det utlovade landets gränser? (4 Moseboken, kapitel 25) Orenhet ledde då till döden för tusentals israeliter. Vi kan undvika att på detta sätt snava och komma in på fel väg genom att vi inte låter våra sinnen syssla med onda förehavanden. Innan vi fick höra de goda nyheterna, sysslade våra sinnen med sådana ting, och vi handlade därefter och frambragte onda gärningar. Men vi fick lära oss att avsikten med Kristi död och uppståndelse var att han, såsom det heter, skulle ”ställa fram eder heliga och obesudlade och fria från all anklagelse inför honom, förutsatt, naturligtvis, att ni förbliva i tron, befästa på grundvalen och ståndaktiga och utan att låta eder rubbas från det hopp, som finnes i de goda nyheter som ni hörde”. (Kol. 1:22, 23, NW) Må det vara vårt fasta beslut att obefläckade framhärda i tron och att sträva mot ett förverkligande av det hopp som de goda nyheterna väckt hos oss.
Ståndaktighet när det gäller mötesbesök
22. a) Vilken annan ”gren” av Jehovas tillbedjan kräver ståndaktighet? b) Nämn en källa till andlig styrka.
22 Andlig styrka vinner man genom kunskap. Kunskapen kan vi förvärva vid församlingens möten och vid enskilt studium av Guds ord. Om vi skall få kraft att löpa loppet ända fram till slutet och så få det eviga livets belöning, behöver vi vara ihärdiga mötesbesökare för att vinna denna kunskap. Genom studium i familjen och enskilt studium utvecklar vi en längtan efter att vara med vid dessa sammankomster. Varje försummelse att vara med vid mötena innebär att vi berövar oss en del kunskap som vi kunde ha inhämtat. Varje förlust av detta slag innebär att vi blir så mycket svagare, när det gäller att möta fienden. Vi måste vara djupt rotade i tron för att kunna fortsätta på vår väg. Varje familj bör ha bestämda tider, då man förbereder sig för mötena, och därpå bör familjen utgöra en grupp som är aktiv med svar och kommentarer, när församlingen kommer tillsammans. Att vi är tillsammans med våra bröder vid mötena har den fördelen att vi odlar ett rätt umgänge, som hjälper oss på vägen till livet. (1 Kor. 15:33) Hur olyckligt har det inte gått dem som har försökt avfärda denna Guds varning! Odla fördenskull ett rätt umgänge. Man har alls ingen orsak att gå bakåt.
23. Nämn några av välsignelserna och fördelarna, som kommer av umgänge med församlingen.
23 Underbara välsignelser blir nu följden för dem som odlar ett rätt umgänge med medlemmar av den nya världens samhälle, inom vilket alla uppmuntrar varandra. Om någon är svag eller vacklande, lyder andra Skriftens bud att ”räta ... upp de händer, som hänga ned, och de knän, som äro försvagade ... i det att ni noga giva akt, så att ingen må bliva berövad Guds oförtjänta godhet”. (Hebr. 12:12, 15, NW) Detta är verklig kärlek till nästan. Utför din del i att ge sådan uppmuntran. ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles såsom ni ju också göra.” — 1 Tess. 5:11, NW.
24. a) Vad kommer disciplinerad ståndaktighet att medföra? b) Hur kommer den belöning som består i liv att brukas?
24 Den disciplinerade ståndaktighetens kurs kommer att medföra Jehovas bestående godkännande och välsignelse. Härda ut. Varför skulle vi låta vår tillförsikt försvagas allteftersom tiden går eller på grund av några förväntade svårigheter? ”Så låt oss icke upphöra med att göra vad som är förträffligt, ty i sinom tid skola vi skörda, om vi icke förtröttas.” (Gal. 6:9, NW) Människor som bevarar sin ostrafflighet och uthärdar kommer att ha god nytta av det som de vinner såsom belöning. Jehova förklarar detta för dem, när han säger om den nya världen: ”Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, som jag gör, skola bestå inför mig, säger Jehová, så skall eder säd och edert namn äga bestånd. Och det skall ske från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat, att allt kött skall komma för att tillbedja inför mitt ansikte.” (Jes. 66:22, 23, Åk) Genom att bevara ostraffligheten i vårt kristna liv skall vi för evigt vara i stånd att tillbedja vår Gud och Fader, Jehova. Det önskar du göra, eller hur? Ge inte tappt, när det gäller rätta gärningar. Tillägna dig disciplin genom tuktan och aga, håll ståndaktigt fast vid livets väg till Jehovas lov och pris.