”Människofruktan har med sig snaror”
JOHN och Helen lyssnade intresserat på vittnet, som kom till deras dörr en söndag förmiddag. De blev hänförda över att läsa dessa ord från Uppenbarelseboken 21:4 i sin egen bibel: ”Han [Jehova Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” Eftersom de själva var fredsälskande människor, ville de veta hur de skulle kunna få leva under sådana underbara förhållanden. Man avtalade omedelbart om ett bibelstudium.
Det var glädjande att se det här unga paret ställa frågor och svara på frågor under det bibelstudium som hölls i deras hem under de tre följande onsdagskvällarna. Men tyvärr varade den här glädjen bara tre veckor! Den fjärde veckan öppnades inte dörren, när vittnet knackade på. John och Helen hade bestämt sig för att sluta med sitt bibelstudium. Varför? Var det för att de tappat tron på Guds makt? Hade de börjat tvivla på bibelns äkthet och sannfärdighet? Var de inte längre intresserade av att leva under bättre förhållanden? Nej. Det var inte på grund av något av detta. De slutade med sitt studium på grund av människofruktan. Ja, de hade blivit snärjda av fruktan. För många hundra år sedan varnade den vise mannen för denna fruktan med orden: ”Människofruktan har med sig snaror.” — Ords. 29:25.
Det är sant att det är normalt att man vill att andra skall tycka om en, att ens grannar, vänner och bekanta skall tala väl om en. Men det är mycket farligt, om vi låter andra människors normer påverka de viktigaste besluten i våra liv. Om man tycker att man måste leva upp till samhällets förväntningar och värderingar i alla avseenden, blir man en slav under likriktning. Och en stark längtan efter andras godkännande kan bli ett verkligt hinder för en människa, när det gäller att vidta de mått och steg som behövs för att bli en Guds tjänare.
Många människor nu för tiden varken älskar, respekterar eller fruktar Gud. Antingen vill de inte lära känna honom, eller också ifrågasätter de att han ens existerar. Man kan därför bli förlöjligad och förlora anseendet i andra människors ögon, bara därför att man visar intresse för bibeln. Det säger sig självt att under sådana påtryckningar skulle människofruktan göra det svårt för en att fortsätta att göra andliga framsteg.
Kung Saul i det forntida Israel är ett talande exempel på vad det leder till, när man ger efter för människofruktan. När profeten Samuel ställde Saul till svars för hans underlåtenhet att utföra Guds befallningar i en kampanj mot amalekiterna, medgav han: ”Jag fruktade för folket och lyssnade till deras ord.” Vad blev följden av det handlingssättet? Han fick höra: ”Då du har förkastat HERRENS ord, har HERREN ock förkastat dig, så att du icke längre får vara konung över Israel.” — 1 Sam. 15:24, 26.
Om vi inte vill att den Allsmäktige skall förkasta oss, måste vi vara mer intresserade av vad han anser om oss än vad människor anser om oss. Bibeln säger: ”HERRENS fruktan är vishetens begynnelse.” (Ps. 111:10) En sådan fruktan är hälsosam och härrör från en innerlig önskan att inte misshaga den Högste. Man kan likna den vid en lydig sons inställning till en kärleksfull far. Sonen önskar inte göra någonting, som kan göra fadern olycklig eller som kan dra smälek över faderns goda anseende. Att frukta Gud inbegriper därför med rätta att hata vad han hatar och älska vad han älskar. — Ords. 8:13.
För att en människa skall ha det rätta slaget av fruktan för Gud måste hon komma ihåg att ingen människa kan ge henne evigt liv eller dra försorg om henne vid alla tider och tillfällen. Den inspirerade psalmisten satte detta i rätt perspektiv, då han skrev: ”Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet. Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.” (Ps. 49:17, 18) ”De som förtröstar på sina medel till uppehälle och som ständigt berömmer sig av sin rikedoms överflöd, inte en av dem kan på något sätt förlossa ens sin broder eller ge Gud en lösen för honom.” (Ps. 49:7, 8, NW) Men den suveräne Härskaren kan uppehålla en människa under mycket prövande omständigheter och till och med rädda henne undan döden. (Ps. 49:16) Gud ger faktiskt denna försäkran: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” — Hebr. 13:5.
Även om människor skulle döda oss, kan de inte förhindra att vi blir uppväckta från de döda. De kan inte beröva oss rätten att vara levande människor. Det kan bara den allsmäktige Guden göra. Därför sade Jesus till sina lärjungar: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” — Matt. 10:28.
Vi har sannerligen ingen orsak att frukta dödliga människors kritik eller hån. Jehovas ord genom Jesaja är därför mycket uppmuntrande. Vi läser: ”Hören på mig, I som kännen rättfärdigheten, du folk, som bär min lag i ditt hjärta: Frukten icke för människors smädelser och varen ej förfärade för deras hån. Ty mal skall förtära dem såsom en klädnad, och mott skall förtära dem såsom ull.” — Jes. 51:7, 8.
När vi tänker på Skaparens storhet i förhållande till människans litenhet, får vi hjälp att befria oss från människofruktan. I Jehova Guds ögon är alla nationerna inte mer än en liten vattendroppe i en hink eller lite damm på en vågskål. (Jes. 40:11—15) Hur oförnuftigt skulle det inte vara att frukta en liten vattenpartikel mer än Danaren av det imponerande universum!
Vi kan också bli uppmuntrade av det faktum att andra varit framgångsrika, när det gällt att inte duka under för människofruktan. Den kristne aposteln Petrus påminde medtroende att ”samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen”. (1 Petr. 5:9) Ja, vi är inte ensamma om att stå fasta för Jehova Gud under påtryckningar från människor.
Det skulle verkligen vara mycket dåraktigt att rädas för människor, att försöka vara människor till lags och samtidigt misshaga den allsmäktige Skaparen. John och Helen förlorade sin lycka, därför att de inte förtröstade på Jehova. Vi hoppas att de och andra, som är i samma situation, kommer att få stark förtröstan på den Högste före den ”stora vedermödan” och så uttrycka sig likt psalmisten, som sade: ”HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?” — Ps. 27:1.
[Bild på sidan 21]
Kommer andras förlöjligande att få det här bibelstudiet att upphöra?