i fortsättningen kan få höra om Jehova, hans namn, hans kärleksfulla egenskaper och barmhärtiga föranstaltningar för människan såväl som om hans krav på rättfärdighet och rättvisa. Även om flertalet vill glömma Jehova, är det hans vittnens uppgift att se till att allmänheten hålls medveten om Skaparen. De goda nyheterna om Riket är ett vittnesbörd avsett för alla människor och utgör en grundval för deras dom, och därför måste dessa nyheter alltfort bli predikade av den världsvida skaran av Jehovas vittnen, som ådagalägger sin kärlek till Jehova och sin hängivenhet för rättfärdigheten genom att utföra detta verk. Orden ”ni äro mina vittnen” är tillämpliga på åt Gud överlämnade kristna, andliga israeliter, nu i denna ändens tid. (Jes. 43:10—12, NW) Må ingen av oss bli lik ett trolöst vittne, som vägrar att vittna för sanning och rättfärdighet vid ett kritiskt skede under en viktig rättegång och detta på grund av fruktan för motstånd. Detta betyder inte att vi kommer att framhärda i att tala vid dörrarna, när folk bestämt säger ifrån att de inte är intresserade, men det betyder sannerligen att vi kommer att fortsätta med att besöka dem, för att se om vi inte kan väcka deras intresse.

Genom vårt predikoverk i denna tid fullgör vi det som är syftet därmed. Tusentals människor blir varje år församlade ut ifrån den här världen och blir undervisade om hur de skall tjäna Jehova och vinna evigt liv, och det tycks alltjämt finnas ett stort antal människor att församla. Om andra människor vill höra på eller inte, förhåller det sig likväl så att närhelst Jehovas namn nämns, tänker människor automatiskt på ett folk som har för vana att gå från dörr till dörr och predika om evigt liv på en paradisisk jord, de yttersta dagarna, Jehovas tillintetgörelse av de onda och ogudaktiga i Harmageddonstriden, slutet på nationernas fastställda tider och Jesu Kristi andra närvaro, som började år 1914. De kommer att tänka på ett folk som håller fast vid bibelns moraliska måttstock i vad det gäller äktenskap och skilsmässa, familje- och affärslivet, ett folk som bevarar sin neutralitet i förhållande till denna världens politiska och militära angelägenheter, ett folk som visar kristen kärlek världen utöver, ett folk som vinnlägger sig om att vidmakthålla en ren, obesmittad gudsdyrkan och att hålla fast vid sin religion med risk att förlora sin frihet eller själva livet, ett folk som rättar sig efter Guds krav beträffande användning av blod. Detta visar att Jehovas vittnens uppförande såväl som deras predikande medför att människor kan ställas till ansvar för att äga kunskap om Guds vilja. Det förhåller sig alldeles som det gjorde med Noa, vars gudaktiga uppförande, trosgärningar och predikande ”blev ... världen till dom”. — Hebr. 11:7.

Men människor i våra dagar blir ideligen utsatta för propaganda av alla slag, politisk, kommersiell osv. Om de inte ideligen bleve påminda om Jehovas namn, skulle de snart glömma det för de välkända namnen på framträdande människor inom politiken, idrottsvärlden eller nöjesindustrien. Om predikoverket skulle upphöra, skulle budskapet om Guds rike snart bli glömt av de människor, som utsätts för den ena propagandavågen efter den andra av så vitt skilda slag som tomma politiska slagord, banala skådespel och tandkrämsreklam. Men låt predikandet fortsätta, och närhelst någon oväntat knackar på dörren, kommer folk att tänka att det kanske kan vara Jehovas vittnen. När de tänker på Jehovas namn, tänker de på hans uppsåt och annalkande dom, även om de gör det endast för att driva gäck.

En fortsatt, oupphörlig, predikokampanj utgör en del av Jehovas barmhärtiga föranställning för frälsning. Också de som inte tror måste få kännedom om att Guds domar inom kort skall verkställas. Och det är Jehovas vittnens privilegium att utföra detta predikande. Ja, detta är orsaken till att Jehovas vittnen måste fortsätta med att predika, till dess Jehova själv sätter stopp för detta verk i Harmageddonstriden. ”Hur länge, o Jehova?” Enligt vad vi läser i Jesaja 6:11, 12 (NW): ”Till dess städerna verkligen braka samman i ruiner, så att de bliva utan någon invånare, och husen bliva utan jordemänniskan och marken själv fördärvas och blir en ödemark.”

Frågor från läsekretsen

● När det i Judas, vers 7, heter att Sodom och Gomorra blev ett ”varnande exempel genom att undergå det rättsliga straffet evig eld” (NW), innebär då inte detta att invånarna i dessa städer inte kommer att få uppstå? — A. C., Förenta staterna.

Om vi bara läser denna vers, utan att ta hänsyn till vad bibeln i övrigt har att säga om den här saken, kanske vi skulle dra en sådan slutsats. Men andra framställningar i bibeln ger oss ytterligare upplysningar som vi inte kan bortse ifrån, om vi skall kunna dra en rätt och riktig slutsats.

Det heter till exempel i Matteus 11:23: ”Om de kraftgärningar, som äro gjorda i dig [Kapernaum], hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det hava stått ännu i dag.” De här orden innebär naturligtvis inte