Frågor från läsekretsen

■ Är Jesus den ”Gud” som åsyftas i Hebréerna 1:8?

Nej. Allt tyder på att det är Jehova. Enligt Nya Världens översättning sägs det i Hebréerna 1:8: ”Men med hänsyftning på Sonen: ’Gud är din [Sonens] tron för evigt.’” Detta visar att Jesu tron, hans ämbete eller myndighet som regent, har sin källa hos Jehova, den allsmäktige Guden.

Men de som tror på treenighetsläran kanske föredrar 1981 års översättning, som återger Hebréerna 1:8 på detta sätt: ”Om Sonen däremot: Gud, din tron står i evigheters evighet.” Man anser således att detta visar att Jesus är densamme som Gud, den Allsmäktige. Varför är inte det riktigt?

Lägg för det första märke till sammanhanget. I många översättningar lyder Hebréerna 1:9, antingen i huvudtexten eller i en fotnot: ”Därför smorde Gud, din Gud, dig.” Detta visar klart att den som tilltalas i vers 8 inte är Gud, utan en som tillber Gud och som blir smord av honom.

För det andra bör man lägga märke till att Hebréerna 1:8, 9 är ett citat från Psalm 45:7, 8, som ursprungligen var riktat till en mänsklig kung i Israel. Den som skrev den psalmen tänkte helt visst inte att denne mänsklige kung var Gud, den Allsmäktige, och den som skrev Hebréerna tänkte inte heller att Jesus var Gud, den Allsmäktige. Språkvetenskapsmannen B. F. Westcott sade i en kommentar till detta: ”Det är knappast möjligt att אלוהים [Elohim’, ”Gud”] i grundtexten kan åsyfta kungen. ... Det verkar således på det hela taget vara bäst att i den första satsen välja följande lydelse: Gud är din tron (eller Din tron är Gud), dvs. ’Ditt rike är grundat på Gud’.”

Det är därför med goda skäl som Nya Världens översättning och ett antal andra översättningar återger de här orden i Hebréerna 1:8: ”Gud är din tron.” (Se An American Translation, Moffatt; även fotnoterna i Amerikanska standardöversättningen, Reviderade standardöversättningen och The New English Bible.) Detta klargör att ”Sonen”, Jesus Kristus, har en Gud som är högre än han.

■ Inbegrips de som nyligen har blivit avfällingar i ”ogräset” i Jesu liknelse om vetet bland ogräset?

Nej. Strängt taget är de nämligen inte ”ogräs”.

Den här illustrationen och Jesu förklaring till den återfinns i Matteus 13:24—30, 37—43. I ”åkern”, som är världen, sådde ”Människosonen” ”utmärkt säd”, som representerar ”rikets söner”, äkta smorda kristna. Sedan sådde djävulen ”ogräs” som kan tyckas vara ”vete”, men som i själva verket är ”den ondes söner”, av allt att döma oäkta kristna som existerar samtidigt med de vetelika sanna kristna. Detta tillstånd utvecklades i synnerhet efter det att apostlarna hade dött. (2 Tessalonikerna 2:6, 7) Århundradena igenom har det funnits många som endast har påstått sig vara kristna, däribland prästerskapet som har spridit falska läror.

Jesus sade att ”ogräset” skulle samlas ihop under skördeperioden, ”avslutningen på tingens ordning”, och ”brännas upp i eld”. Några kanske betraktar de få personer som nyligen har blivit avfälliga som ”ogräs” som samlas ihop. Men Jesus sade inte att ”ogräset” en gång hade varit ”vete” och sedan blivit dåligt. Det såddes som ”ogräs” och förblev ”ogräs”, i överensstämmelse med den genetiska regeln att växtligheten förökar sig ”efter sina arter”. (1 Moseboken 1:11, 12) Vi måste emellertid komma ihåg att Jesus, när han talade om ”ogräset”, förutsade ett särskilt slag av falska eller imiterade kristna som skulle framträda. Han talade inte om individer inom ”vete”-klassen som kunde bli dåliga och bli som ruttna vetestrån.

Avfällingarna på apostlarnas tid och i vår tid motsvarar inte ”ogräset”. Men bibeln visar ändå att sådana avfällingar ”inte [är] av vår sort”, att de har Guds ogillande och att lojala kristna bör sky dem. Sådana som blir avfälliga och som inte har ångrat sig vid slutet av den här tingens ordning kommer att få uppleva samma öde som ”ogräset”. De kommer att ”brännas upp i eld”, förgöras fullständigt. — Titus 3:10; 1 Johannes 2:18, 19; 2 Johannes, vers 9—11.