Den falska rikestillflykten avslöjad

1. Vilken avsikt hade Jesus med att framställa liknelsen om senapskornet, och vilken profetia stämde detta överens med?

VAD måste då vara avsikten med Jesu liknelse om senapskornet, ett frö som är mycket litet i sitt embryonala tillstånd men utvecklas till ett träd? Avsikten måste vara att visa någonting som är i överensstämmelse med den hänvisning Jesus gjorde till den negativa bilden i Jesaja 6:9, 10. (Matt. 13:13—15) När Jesus framställde denna liknelse, den tredje i en serie om sju, sade han: ”Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tager och lägger ned i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på [kommer och finner tillhåll bland, NW] dess grenar.” — Matt. 13:31, 32.

2. Hur förklarade Zion’s Watch Tower i numret för 15 maj 1900, där det träd som kommit av senapskornet liknades vid namnkyrkan, det förhållandet att himmelens fåglar fann tillhåll bland trädets grenar?

² I Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900 hette det på sidan 153: ”Den tredje liknelsebilden av riket i dess nuvarande embryonala utvecklingstillstånd är avsedd att visa att denna evangelieålders namnkyrka från en mycket liten begynnelse skulle uppnå ansenliga proportioner. ... Likväl är det inte nödvändigtvis så att denna väldiga utveckling betecknar en fördel eller någonting särskilt önskvärt. Nej, tvärtom blir den en olägenhet, nämligen på så sätt att himmelens fåglar kommer och slår sig ned i dess grenar och besudlar det. ’Himmelens fåglar’ i den tidigare liknelsen om såningsmannen representerade Satan och hans redskap, och vi menar att vi är berättigade att göra en liknande tillämpning här och förklara att detta betyder att den kyrka som grundades av Herren Jesus blomstrade snabbt och mycket rikligt och att, på grund av dess insikt, styrka osv., Satan genom sina redskap kom och slog sig ned i de olika grenarna av kyrkan. De har under dessa många århundraden haft sitt tillhåll bland denna evangeliekyrkas grenar, och de finns fortfarande inom den — ett besudlande element.”

3. Vad sades det i The Watch Tower för 15 juni 1910 att ”trädet” vid sin fulla utveckling representerade tillsammans med fåglarna?

³ I The Watch Tower för 15 juni 1910, sidan 204, framfördes en uppfattning som liknar den som just anförts: ”Den undervisning som gavs i denna liknelse bör alltså leda oss till att dra slutsatsen att Kristi kyrka en gång var så obetydlig i världen att det var en skam och en vanära att tillhöra den, men att den slutligen skulle bli hedervärd och stor och att motståndarens tjänare skulle finna behag i dess skugga. Bibeln visar att produkten av denna utveckling är Babylon, i det att den förklarar att det som till namnet är Kristi kyrka som helhet, med de olika grenarna och trosriktningarna, är babyloniskt. Lyssna till Herrens ord: Det har blivit ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.” — Se också The Watch Tower för 15 juni 1912, sidan 198, under rubriken ”Likt ett senapskorn”.

4. a) Vad sades det inte i dessa två artiklar i The Watch Tower att det symboliska ”trädet” var? b) Vad slags bild och scen är det liknelsen om senapskornet inte visar, när det gäller tid och plats?

⁴ Nu är det år 1976, och den stora frågan är: Vad är detta fullväxta träd, som kommit av ett senapskorn, en bild av? Det stora Babylon, säger de här ovan citerade två numren av tidskriften The Watch Tower. De säger inte att denna kryddväxt i form av ett träd är en bild av rikesklassen, de på tronen insatta 144.001 kristna i himmelsk makt. Men vad skall vi i denna tid säga? För det första måste vi komma ihåg att denna liknelse om senapskornet inte framställer en bild som tillhör millenniet, en bild som skulle visa det slutliga antalet av rikesklassen regerande i himmelsk härlighet, medan hela mänskligheten söker tillflykt under detta messianska rikes skydd. Liknelsen framställer inte en himmelsk scen med avseende på arvingarna till ”himmelriket”. Liknelsen framställer en bild av ett jordiskt sakernas tillstånd under en särskild tidsperiod.

5. Vad är den särskilda tidsperiod i vilken liknelsen når höjdpunkten av sin uppfyllelse, och var äger denna uppfyllelse rum?

⁵ Den särskilda tidsperioden är den tid som angavs av Jesus i liknelsen om vetet och ogräset och i liknelsen om noten. I liknelsen om veteåkern som det såddes ogräs i sade Jesus: ”Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördemännen är änglar.” (NW) I liknelsen om noten sade Jesus: ”Så skall det ock ske vid tidens ände [avslutningen på tingens ordning, NW]: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt. 13:39, 49, 50) ”Skörden” äger rum här på jorden, där ”ogräset”, som behöver avskiljas, finns. Likaså skils de passande ”fiskarna” från de dåliga eller odugliga här på jorden, där fiskevattnen finns. Det symboliska ”ogräset” och de symboliska odugliga ”fiskarna” är de till bekännelsen kristna, vilkas hjärtan är förstockade, oemottagliga, vilkas öron är tillslutna och vilkas ögon är förblindade, så att det är omöjligt att dessa till bekännelsen kristna kan få andlig läkedom. — Jes. 6:9, 10; Matt. 13:14. Jämför Apostlagärningarna 28:25—28. Se artikeln ”Ingen läkedom förrän husen blir utan folk” i Vakttornet för 15 februari 1967.

6. Vad påstår sig denna kryddväxt i form av ett ”träd” vara i denna tid, och varför kan därför detta symboliska ”träd” inte vara det stora Babylon?

⁶ Under ”avslutningen på tingens ordning” i vår tid borde detta symboliska träd som kommit av senapskornet vara fullt utväxt. Detta stadium av tillväxt motsvarar skördetiden. Eftersom skörden av det andliga ”vetet” eller ”rikets barn” har försiggått sedan år 1919, kan vi nu urskilja det symboliska trädet som kommit av senapskornet i sin fulla växt här på jorden. Detta träd, denna kryddväxt, påstår sig representera ”himmelriket”, eftersom Jesus sade att ”himmelriket är likt” det. Av detta skäl kan det träd som kommit av senapskornet inte vara en bild av det stora Babylon, eftersom denna organisation är det världsvälde av falsk religion som började med det forntida Babylon. Det stora Babylon som helhet påstår sig inte vara eller representera ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike”. Men den talrikaste och mest framträdande delen av det stora Babylon påstår sig verkligen representera Guds himmelska messianska rike. Denna synnerligen mäktiga del av det stora Babylon är kristenheten, med dess tusen eller fler religiösa grenar och trosriktningar.

7. Vad har kristenhetens största tillväxt i historien berott på, och när och hur fick den i verkligheten sin början?

⁷ Kristenheten påstår sig härstamma från den ursprungliga lilla kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet v.t. I denna tid räknas kristenhetens församlingar i millioner. Den har uppnått sin största växt! Men dess skandalösa världslighet och brist på andlighet i denna tid gör det säkert och visst att dess ofantliga tillväxt inte har berott på dess andliga dygder och på att den äger bibelns sannings tilltagande ljus. Religionshistorien visar att kristenheten i själva verket grundades på 300-talet av den hedniske romerske kejsaren Konstantin den store, som påstod sig ha blivit omvänd till kristendomen år 312 men som förblev odöpt intill kort före sin död den 22 maj 337. Han gjorde sin tids förnedrade kristendom till det romerska väldets statskyrka och använde omkring tre hundra avfälliga, kompromissande ”biskopar” till att göra det. I egenskap av det romerska väldets pontifex maximus sammankallade han det första kyrkomötet i Nicaea i Mindre Asien och bestämde i fråga om de lärosatser som kyrkomötet beslöt skulle vara kyrkans lära.

8. Vad i fråga om läror och sedvänjor genomsyrar kristenheten i vår tid? Vilken liknelse uppfylls därigenom?

⁸ Vad är det som i vår tid genomsyrar alla kyrkosamfund i kristenheten? Är det sann biblisk lära och struktur? Följer man bibeln, och lever man verkligen efter den? Nej! Det är den sammansmälta religion som pontifex maximus Konstantin befrämjade och i vilken de babyloniska lärorna och tillvägagångssätten är grunden i stället för Guds inspirerade heliga ords läror. Konstantin var den som presiderade vid kyrkomötet i Nicaea, och i denna egenskap avgjorde han tvisten angående Jehova Guds personlighet och egenskaper genom att fatta beslut till förmån för den babyloniska läran om treenigheten. Jesus Kristus förutsade denna process som innebar att kristen lära och kristet tillvägagångssätt fördärvades, och han gjorde detta genom att framställa liknelsen om surdegen. Han sade: ”Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.” — Matt. 13:33.

9. Hur länge har detta i religiöst avseende fördärvande inflytande verkat i kristenheten, och vilken möjlighet har det gett djävulens redskap?

⁹ Detta syrande av kristenheten, alltsammans i den, har nu kunnat pågå under sexton hundra år. Vem kan förneka att kristenheten i denna tid är fullständigt genomsyrad av det fördärvande inflytande som utövats av babyloniska läror och babylonisk världslighet och Nimrodliknande trots mot Jehova Guds universella suveränitet? Detta fördärvande av alla dem som till skenet är ”rikets barn” inom kristenheten har gjort detta falska jordiska ”Guds rike” till en ypperlig plats för dem som är redskap åt Satan, djävulen, att ta sin tillflykt till, alldeles som ”himmelens fåglar” finner tillhåll bland grenarna i det fullväxta trädet som kommit av senapskornet. — Matt. 13:31, 32.

10, 11. a) Varför är det inte någonting som är till gagn för mänskligheten som visas i bild i liknelsen om senapskornet? b) Vilket ”rike” i vår tid är alltså ”trädet” som kommit av senapskornet en bild av?

¹⁰ Att alla dessa symboliska ”himmelens fåglar” funnit tillhåll i de många utgreningarna av kristenheten har inte varit till andligt gagn för kristenheten. Den är precis som det träd som växte upp ur senapskornet som jordbrukaren sådde i sin trädgård eller åker. Himmelens fåglar, som hade sitt tillhåll bland dess grenar, kunde äta senapsfröna, precis som fåglarna i Jesu liknelse om de fyra slagen av jord, de fåglar som åt upp de sädeskorn som föll från såningsmannens hand och hamnade vid vägen. (Matt. 13:4) Så långt Jesu liknelse gick tjänade trädet inte till något gagn för någon människa. Liknelsen säger till exempel inte någonting om att den som sådde senapskornet längre fram, när trädet nått full storlek, kom och jagade bort de där fåglarna och samlade ihop en stor mängd senapsfrön för att göra en god sås till att krydda vissa maträtter. Men det var helt visst så att jordbrukaren inte sådde senapskornet i sin trädgård bara för att sörja för ett tillhåll åt ”himmelens fåglar”.

¹¹ När allt tagits med i beräkningen, är det uppenbart att det symboliska ”trädet” som kommit av senapskornet i vår tid är förfalskningen av ”himmelriket”, nämligen kristenheten, med dess prästerskap som uppträder som herrar över lekmännen. Det fullt utbildade ”trädet” kan inte med bibehållen konsekvens anses vara en bild av kvarlevan av de med insegel tecknade andliga israeliterna som är på jorden i denna tid, eftersom dessa bara är en bråkdel av hela antalet och inte alls det fullständiga antalet om 144.000 arvingar till Riket. I själva verket har den andliga kvarlevan hållit på att minska i antal i mer än tjugosju år. Vid åminnelsefirandet år 1975 hade deras antal minskat till 10.454.

En senapsväxt som skiljer sig från vad man kan förvänta

12. Vilken invändning kan någon, på grundval av den bibliska regeln att ett frö måste frambringa någonting av sin egen art, helt logiskt uppresa mot förklaringen att det ”träd” som kommit av senapskornet är en bild av kristenheten?

¹² Mot den föregående framställningen kan någon helt logiskt komma med följande invändning: I Jesu liknelse var det så att den man som sådde senapskornet gjorde det med goda avsikter. Från detta frö väntade han att det skulle växa upp en senapsväxt ”efter sin art”. (1 Mos. 1:11, 12) Han förväntade inte något främmande i förhållande till det han hade sått. Han tänkte inte på en förfalskning av en senapsväxt. När det nu förhöll sig så, hur kan vi då säga att en sådan förfalskning är precis vad såningsmannen fick? Hur kan vi följaktligen säga, som gjorts här förut, att det ”träd” som växte upp ur senapskornet representerade kristenheten, förfalskningen av ”himmelriket”?a Är inte detta i strid med Guds lag att ett frö måste frambringa en växt av sin egen art? Skulle inte denna gudomliga lag, när den tillämpas i andligt avseende, utesluta tanken på kristenheten, motsatsen till ”himmelriket”?

13, 14. a) Varför skulle det inte ha funnits någonting sådant som kristenheten, om Jesus Kristus inte hade funnits? b) Enligt vilken norm håller Gud kristenheten ansvarig inför honom, och vad är den motsvarigheten till?

¹³ I detta hänseende fick det hela sin början med Jesus Kristus. Om Kristus inte hade funnits, så skulle kristenheten inte heller ha funnits. Ett enkelt påstående, men likväl sant! På 300-talet enligt den vanliga tideräkningen fäste sig kristenheten vid den sanne Kristus, inte vid en falsk Kristus, en falsk Messias, och den gjorde detta för att förfalskningen skulle bli svårare att urskilja. Den antog till och med hans officiella benämning genom att kalla sig kristenheten. Den har tillskansat sig de olika ting som är förbundna med Jesus Kristus. Den praktiserar dop i vatten, och somliga av dess kyrkosamfund tillämpar än i dag fullständig nedsänkning i vatten. Den firar Herrens nattvard med bröd och det som kommer av vinrankan. Den har sina äldste eller biskopar och diakoner. (Fil. 1:1, Eng. aukt. övers.) Och när det gäller bibeln som helhet, så har de biblar som vi kristna vittnen för Jehova använt, fram till dess att Nya Världens översättning av den Heliga skrift började utges år 1950, kommit till oss från de bibelsällskap som kristenhetens kyrkosamfund begagnat.

¹⁴ Det är klart och tydligt att Jesus Kristus är inbegripen i bildandet av kristenheten, som fram till nu har gett sig ut för att vara hans sanna kyrka. Dessutom tar Jehova Gud kristenheten på orden, behandlar den enligt dess egna anspråk. Av detta skäl uppfordrar Jehova den att leva i enlighet med dess anspråk, och han håller den ansvarig för underlåtenheten att leva i enlighet med hans krav. På grund av detta skall han låta vederbörlig bestraffning komma över den. Under ”avslutningen på tingens ordning” dömer han den skyldig till trolöshet mot sina egna religiösa förklaringar. Kristenheten är den nutida motsvarigheten till det trolösa Israel i forntiden.

15, 16. Hur visar Jesu liknelse om vetet och ogräset att han varit förbunden med kristenhetens tillväxt fram till denna tid?

¹⁵ Någonting som kommer som ett tillägg till det skriftenliga beviset för att Jesus Kristus är förbunden med kristenhetens tillväxt är liknelsen om vetet och ogräset. Det är sant att Jesus Kristus, ”Människosonen”, inte sådde ogräset i sin egen åker. Hans fiende, Satan, djävulen, gjorde det. I liknelsen såg såningsmannens slavar snabbt att det fanns ogräs i veteåkern. De ville rycka upp det späda ogräset. Men såningsmannen, veteåkerns ägare, lät dem inte göra det. I sitt tålamod och i sin långmodighet befallde han slavarna att låta ogräset och vetet växa tillsammans fram till skörden omkring tiden för pingsten. Först då skulle han låta skilja ogräset, vid den tiden fullt utväxt, från vetet.

¹⁶ För att detta drag i liknelsen skulle uppfyllas avstod Jesus från att låta tillintetgöra kristenheten så snart den visade sig. Han tillät den att breda ut sig. I denna bemärkelse är han förbunden med kristenhetens tillväxt till dess nuvarande proportioner, de största i dess historia. Ännu när detta skrivs har Jesus Kristus inte tillintetgjort kristenheten. Genom hans tillåtelse upptar kristenheten fortfarande utrymme på såningsmannens ”åker”, hans religiösa ”åkerfält”. — Matt. 13:24—27; jämför 1 Korintierna 3:9.

17. Av vilka har den symboliska ”noten” hanterats, och vad sades det år 1891 och år 1912 att denna ”not” var en bild av?

¹⁷ Någonting som ytterligare belyser Jesu samband med kristenheten är liknelsen om noten. (Matt. 13:47—50) De fiskare som hanterar noten är en bild av änglarna under ledning av den förhärligade Jesus Kristus. Men vad är själva noten en bild av? Betyder liknelsens ord, att ”himmelriket [är] likt en not” (NW), att noten är en bild av de 144.001 medlemmarna av himmelrikesklassen? Nej, det kan inte vara så. Det finner vi när vi tänker på alla detaljerna i liknelsen. I boken ”Tillkomme Ditt Rike”, utgiven år 1891 (på engelska; på svenska år 1898), sades det på sidan 223 att noten är en bild av ”den namnkristna församlingen”. I The Watch Tower för 15 juni 1912 hette det på sidan 201 under rubriken ”Liknelsen om ett fisknät” att noten är ”evangelienätet, med dess fullständiga sortering av kyrkliga företeelser av alla slag”.

18. Vad sades det i Vakttornet för 1 maj 1968 att noten var en bild av?

¹⁸ Närmare i tiden, i Vakttornet för 1 maj 1968, inflöt studieartikeln ”Kasta ut edra nät till fångst”. På sidan 197, i paragraf sex, heter det att ”noten symboliserar den jordiska organisation som bekänner sig vara Guds församling, som är med i det nya förbundet med Gud genom medlaren Jesus Kristus. Den gör alltså anspråk på att vara det andliga Israel, den heliga nation som är smord med Guds ande till att regera med Jesus Kristus i det himmelska riket. Den inbegriper de sanna bekännarna och de falska eller otrogna bekännarna. Följaktligen inbegrips kristenheten med dess hundratusentals till bekännelsen kristna, som tillhör hundratals sekter som kallar sig kristna.”

19, 20. a) Vilken erfarenhet, som Jehova haft enligt Jeremia 2:21—23, har Jesu erfarenhet med det symboliska senapskornet varit lik? b) Hur visade Jehova i Hosea 10:1—4 Israels degeneration som ett symboliskt ”vinträd”?

¹⁹ I liknelserna om Riket visade Jesus alltså att han är förbunden med bildandet och tillväxten av den namnkristna organisationen kristenheten. Hans förbindelse med kristenheten liknar den förbindelse som hans himmelske Fader, Jehova, hade med det avfälliga Israel i forntiden. Jehovas uppsåt med att upprätta Israels nation år 1513 f.v.t. var gott och rättfärdigt. Men vad hände med denna nation, som han hade utvalt och planterat i det utlovade landet, i Palestina? Jehova själv besvarar den frågan i Jeremia 2:21—23. Där säger han: ”Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd? Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW]. Huru kan du säga: ’Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna’? Besinna, vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk, vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.”

²⁰ Och i Hosea 10:1—4 säger Jehova: ”Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han. Deras hjärtan voro hala [Deras hjärta är falskt, Åk]; nu skola de lida, vad de hava förskyllt. ... De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.”

21. a) Hur visade den judiska generationen på Jesu tid sin avfällighet? b) Vems erfarenhet besvarar frågan om Jesus kunde ha sått ett symboliskt senapskorn och ha fått en främmande växt?

²¹ På Jesu Kristi och hans apostlars tid var Israels nation precis lika avfällig som på Jeremias och Hoseas tid. Ja, det var den generationen i Israel som gjorde att Jesus, Messias, blev dödad och som förföljde hans apostlar och lärjungar under första århundradet. Det var i synnerhet sådana israeliter som, enligt vad Jesus såväl som Jesaja sade, hade förblindat sina ögon, tillslutit sina öron och förstockat sina hjärtan, så att det inte fanns någon andlig läkedom för dem. (Jes. 6:9, 10; Matt. 13:13—15; Apg. 28:24—28) Följaktligen drabbades denna avfälliga generation av en nationell olycka år 70 v.t. Är det alltså nu någon som ställer frågan: Hur kunde Jesus som såningsmannen i liknelsen så det symboliska senapskornet och ändå låta det bli ett träd av främmande art, den fördärvade förfalskning som kallas kristenheten? Jehova Guds erfarenhet i fråga om Israels nation i forntiden ger Guds svar till en som frågar på detta sätt!

22. Varför kunde Jesus framställa liknelsen om senapskornet och tänka på att det fullväxta ”trädet” skulle vara en bild av en förfalskad organisation?

²² Med sitt profetiska förutseende kunde Jesus på förhand känna till vad det skulle bli av det symboliska senapskorn som han sådde under första århundradet. Han var förtrogen med Israels historia och kände alla profetiorna. Därför kunde han framställa liknelsen om senapskornet och tänka på förfalskningen av ”himmelriket”, kristenheten, såsom framställd i bild genom den fullväxta senapsväxten, i vilken ”himmelens fåglar” fann tillhåll. — Lägg märke till Matteus 13:25, 38, 39; 24:23—25.

23. a) Vad bör vi inte sluta oss till av att liknelsen inte visar att det ”träd” som kommit av senapskornet blir förstört? b) Vad är det liknelsen om noten inte visar i fråga om detta fisknät?

²³ I sig själv eller så långt den gick visade Jesu liknelse inte att det som symboliserades av det av fåglar hemsökta ”trädet” skulle bli förstört. Likväl är detta inte något argument för att en sådan förstöring inte kommer att drabba det symboliska ”trädet”, nämligen kristenheten. (Jämför Lukas 13:5—9.) Detsamma kan sägas med avseende på noten: Jesu liknelse visar inte att noten skulle försvinna ur tillvaron. Men liknelsen visar inte heller att noten någonsin blev använd igen. Om den skulle komma till användning igen, skulle den återigen hämta upp ur ”havet” precis samma blandning av havsdjur som skildrades i liknelsen. Det förhållandet, att liknelsen inte går så långt att den visar det, betyder alltså inte att det som visas i bild genom noten inte kommer att bli undanröjt i Guds rätta tid. Verksamhet av olika slag under änglars ledning har bedrivits med denna symboliska not under de gångna nitton hundra åren. Men när en gång verket att skilja de olika former av havsdjur åt som har dragits in med hjälp av denna symboliska not är fullbordat, kommer denna fiskeverksamhet inte att upprepas.

24. Varför kommer den symboliska noten att bli undanröjd i Guds rätta tid, trots att detta inte visas i liknelsen?

²⁴ Eftersom noten var en bild av ”den namnkristna församlingen” eller organisationen av till bekännelsen kristna, både de sanna och de falska, kommer den symboliska noten i själva verket att bli undanröjd. En sådan religiös anordning som inbegriper kristenheten kommer att kastas bort och aldrig bli använd igen. Vid slutet av ”avslutningen på tingens ordning” kommer Jehova Gud att ha fångat alla sina goda ”fiskar” för det sanna ”himmelriket”. (Matt. 4:17; 13:47—50) Det förhållandet, att liknelsen inte visar någonting sådant, är alltså inte bevis för att den bildliga noten inte kommer att fullgöra det som är syftet med den och sedan bli undanröjd, bli bortlagd, för att aldrig mera bli använd igen. Och ändå sade Jesus att ”himmelriket” var likt denna not. Det är alltså säkert och visst att noten i sig själv inte är en bild av rikesklassen med 144.001 medlemmar.

Hur förhöll det sig med de syrade bakverk som offrades åt Jehova?

25. Vilken fråga kan någon, trots att den namnkristna organisationen är genomsyrad av babyloniska ting, fortfarande ha i fråga om surdegen som kvinnan gömde i degen? Vad kan vara orsaken?

²⁵ Det råder inget tvivel om att den namnkristna organisationen, som visas i bild genom det av fåglar hemsökta ”träd” som kommit av senapskornet, har blivit fördärvad med babyloniska läror och sedvänjor. Det har tidigare under detta dryftande framhållits att detta fördärvande av den till bekännelsen kristna organisationen visades i bild i Jesu liknelse, i vilken en kvinna gömde en bit surdeg i tre skäppor mjöl för att alltsammans skulle bli syrat. (Matt. 13:33) Likväl kan någon fortfarande finna det svårt att godta denna förklaring av liknelsen. Han kan fråga sig själv: Är det verkligen så att surdegen i denna liknelse är en bild av någonting dåligt, någonting som fördärvar religionen? Kunde den inte vara en bild av den kraft som gör att den sanna kristna församlingen av arvingar till Riket genomsyras av rättfärdighet och helighet? Ja, se på de bakverk som offrades åt Jehova Gud enligt Mose lag och som innehöll surdeg och godtogs av honom! Tyder inte detta på att den Heliga skrift använder surdeg som en symbol av godhet och rättfärdighet? Skulle det inte också kunna vara så i Jesu liknelse om surdegen som doldes i en stor deg?

26. Hur kan någon som ställer en sådan fråga resonera i fråga om surdegen i de två vetekakor som översteprästen frambar på pingstdagen?

²⁶ Ett framträdande exempel, som man kan hänvisa till, på hur syrade bakverk offrades åt Jehova på befallning av honom och godtogs av honom, är de två kakor syrat bröd, bakat på vete, som den judiske översteprästen offrade vid veckohögtiden eller pingsten, som inföll den sjätte dagen i vårmånaden Sivan. Detta var den femtionde dagen efter den 16 Nisan, då översteprästen frambar förstlingen av kornskörden. (3 Mos. 23:15—17; 5 Mos. 16:9—12; Apg. 20:16; 1 Kor. 16:8) Med tanke på all den aktning som visades dessa två kakor kan man resonera på följande sätt: På denna högtidsdag godtar Jehova dessa två vetekakor, vilka innehåller surdeg. Visar inte det förhållandet att Jehova i detta fall godtar någonting som är syrat att surdegen här får en gynnsam innebörd? Bevisar inte detta att surdeg ibland har ett gott symboliskt värde inför Gud? Ja, tänk också på att syrat bröd var ett favoritbröd bland Jehovas utvalda folk i forntiden, under det att det osyrade brödet kallades ”betryckets bröd”. (5 Mos. 16:1—3) Detta måste helt visst ge ett gynnsamt drag åt surdeg, när sådan används som symbol i bibeln!

27. Om vi följer detta resonemang, till vilken slutsats leds vi då, när det gäller innebörden av surdegen i motbilden till de två vetekakorna vid pingsten?

²⁷ Om vi följer ett sådant resonemang i fråga om de två syrade brödkakor av vete som frambars vid veckohögtiden, till vad kommer vi då följdriktigt att ledas? Till detta: Dessa två brödkakor vid pingsten var förebildliga, de förebådade ting som skulle komma enligt Guds uppsåt. I motbilden till detta frambärande av de två syrade brödkakorna den 6 Sivan måste alltså det som visas i symbol genom surdegen i brödkakorna vara någonting gott, rättfärdigt, dygdesamt. Följaktligen frågar vi: Vad är det som dessa två syrade vetekakor själva förebildar? De förebildar den sanna kristna församlingen av ofullkomliga mänskliga troende, den församling som blev till på pingstdagen år 33 v.t. (Zion’s Watch Tower för 1 mars 1898, sidan 68, paragraf 4) Om det nu vid pingsten var så att surdegen var en bild av någonting gott, då måste det följdriktigt vara så att den nya kristna församlingen framställs börja med en motbildlig surdeg av godhet i sig själv, något särskilt ”den helige andes ynnestbevis”. Och allt detta innan den heliga anden blev utgjuten!

28. Men vad är, i överensstämmelse med The Watch Tower, surdegen i de förebildliga vetekakorna vid pingsten en bild av?

²⁸ Men var det så att de mänskliga medlemmarna av den kristna församlingen började med någon egen, inneboende förtjänst på pingstdagen, då Guds heliga ande utgöts över dem? Nej; de ägde ingen egen rättfärdighet. Därför har det länge förklarats att den surdeg som fanns i det offer som utgjordes av förstlingen av veteskörden betyder synd, den synd som medlemmarna av den kristna församlingen av medarvingar till Riket ärvt från den olydige Adam. (Rom. 5:12; se The Watch Tower för 15 juni 1912, sidan 198, andra paragrafen, under rubriken ”Liknelsen om surdegen”.) Men då, på pingstdagen år 33 v.t., kom det att bli så med de ofullkomliga medlemmarna av den kristna församlingen att ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd”. — 1 Joh. 1:7; se boken The Temple av Alfred Edersheim, 1881 års upplaga, från och med sidan 229, paragraf 1, fram till slutet av sidan 231.b

29. a) Med vilken dag då förstlingen av kornskörden frambars är pingsten förbunden? På vilket sätt? b) Hur förhåller det sig med surdegen när det gäller denna tidigare dag då förstlingen av skörden frambars?

²⁹ En sådan förklaring av surdegen i de två brödkakorna av vete vid pingsten understöds av ett annat faktum. Det är följande: Pingsten, veckohögtiden (schavuot), är genom att de mellanliggande dagarna räknades förbunden med den dag då förstlingen av kornskörden frambars som offer. Detta offer frambars den 16 Nisan, den tredje dagen efter den judiska påskdagen. (3 Mos. 23:9—17) När översteprästen den 16 Nisan viftade ”den kärve, som är förstlingen av ... [Israels] skörd” av korn fram och tillbaka, skulle ingen surdeg offras tillsammans med den. Två tiondels efa fint mjöl, begjutet med olja, offrades tillsammans med en fjärdedels hin vin, men ingen surdeg. (3 Mos. 23:13) Denna ceremoni inföll i själva verket inom den sju dagar långa högtid som kallades det osyrade brödets högtid, och under hela denna tid skulle man inte ha någon surdeg hemma eller äta någon surdeg. Men varför fanns det ingen surdeg vid denna ceremoni den 16 Nisan, under det att man hade surdeg vid den besläktade pingsthögtiden?

30. a) Om surdeg förebildade någonting rättfärdigt, vad skulle då visas av att surdeg inte förekom den dag då förstlingen av kornskörden frambars? b) Vad var kärven av förstlingen av kornskörden en bild av?

³⁰ Om surdeg skulle betraktas som en gynnsam symbol på grund av att Gud godtog den på pingstdagen, varför var den då inte tillåten i de offer som frambars tillsammans med att kärven av förstlingen av kornskörden viftades? Om surdegen var en symbol med god mening, skulle då inte frånvaron av surdeg tyda på att det var någonting gott som saknades i offret av kornkärven, som frambars av översteprästen? Ja, det skulle då visa en bild av att det i uppfyllelsen av denna profetiska bild skulle saknas någon dygd eller något ”den helige andes ynnestbevis”. Men är detta verkligen fallet? För att få svar måste vi begrunda vad som förebildades av kärven med förstlingen av kornskörden. Det är ingen annan än den uppväckte Herren Jesus Kristus själv. — 1 Kor. 15:20.

31. a) Vilken dag blev Jesus uppväckt? Varför just då? b) Vad för någonting i fråga om Kristi uppståndelse visades i bild genom att surdeg inte var tillåten i Israel den dagen?

³¹ I överensstämmelse med detta faktum blev Jesus Kristus uppväckt från de döda söndagen den 16 Nisan år 33 v.t., i mitten av den veckolånga högtid som kallades det osyrade brödets högtid. Vid sin härliga uppståndelse saknade han helt visst inte någonting gott, någon dygd eller något ”den helige andes ynnestbevis”, någonting som skulle ha visats i bild, om den frånvarande surdegen skulle betraktas som en gynnsam symbol, som en så kallad rättfärdighetens surdeg. Alldeles tvärtom var det så att frånvaron av surdeg den 16 Nisan, då kärven med förstlingen av kornskörden viftades, förebildade att Jesus Kristus blev uppväckt som en fullkomlig, rättfärdig, syndfri andevarelse. Vid sin uppståndelse blev han, som det heter i 1 Timoteus 3:16, ”förklarad rättfärdig i ande”. (NW) Det fanns ingen symbolisk ”surdeg” hos honom.

32. a) Vad sade Jesus om den brödkaka som han bröt, då han instiftade Herrens aftonmåltid? b) Vad symboliserades alltså genom att denna brödkaka inte var syrad?

³² Följande faktum har samband med detta: Den 16 Nisan, den dag då förstlingen av kornskörden frambars inför Jehova Gud, var den tredje dagen efter den judiska påsken. Sedan Jesus Kristus firat påskmåltiden den 14 Nisan år 33 v.t., tog han ett osyrat bröd och bröt det och sade till sina trogna apostlar: ”Tag, ät. Detta betyder min kropp.” (Matt. 26:26, NW) Betyder det förhållandet att det inte fanns någon surdeg i den brödkaka som användes — om man resonerar på den grundvalen att surdeg är en god symbol — att Jesu kropp av kött saknade någonting absolut nödvändigt, saknade rättfärdighet, saknade något ”den helige andes ynnestbevis”? Absolut inte! Den osyrade egenskapen hos den brödkaka som Jesus sade förebildade hans kropp var en bild av att Jesu kropp av kött var fri från all synd och ofullkomlighet. — Hebr. 7:26.

33. Hur använder alltså den Heliga skrift surdeg som en symbol, och vilka vittnen har vi till stöd för detta?

³³ I överensstämmelse med allt det här sagda hade alltså tidskriften The Watch Tower för 15 maj 1900 och 15 juni 1910 rätt, när det där hette att surdeg som symbol används genom hela bibeln i ogynnsam betydelse eller i en betydelse av negativ art. Från det att surdeg omnämns första gången i bibeln, i 2 Moseboken 12:15—20; 13:7, och fram till det sista omnämnandet i Galaterna 5:9 har den Heliga skrift använt surdeg som en symbol av det som är ont och dåligt. Om vi behöver vittnen beträffande detta, har vi åtminstone TVÅ vittnen som vittnar om att bibeln oföränderligt använder surdeg till att symbolisera någonting dåligt eller orättfärdigt, villfarelse eller synd. Jesus omnämnde fariséernas surdeg och Herodes’ surdeg. (Matt. 16:6—12; Mark. 8:15; Luk. 12:1) Aposteln Paulus varnar för den surdeg som syrar hela degen. Han syftar på den förebildliga osyrade brödets högtid och förklarar tydligt vad surdeg är en symbol av, eftersom han säger: ”Vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus. Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.” — 1 Kor. 5:6—8; se 5 Moseboken 17:6, 7; 19:15; 1 Timoteus 5:19; Hebréerna 10:28.c

34. Vad är det följaktligen som liknelsen om surdegen visar?

³⁴ Med tanke på detta gjorde Jesus inte något undantag i fråga om surdegens innebörd, när han framställde liknelsen om kvinnan som gömde en bit surdeg i tre skäppor mjöl. I överensstämmelse med sin konsekventa undervisning använde han där surdeg som en symbol av någonting ogynnsamt. Därför måste liknelsen visa någonting ogynnsamt i fråga om angelägenheter som har att göra med ”himmelriket”. Där är syrandet av den stora degen en bild som profetiskt visar hur den till bekännelsen kristna församlingen fördärvades med babyloniska villfarelser i fråga om läror och sedvänjor. Den är en bild av det symboliska syrandet av det som visades genom den fullt utbildade senapsväxten. Det är alltså med rätta som både Matteus och Lukas placerar liknelsen om surdegen tillsammans med liknelsen om senapskornet, och vidare placerar Lukas dessa liknelser omedelbart efter en svidande tillrättavisning av skrymtaktiga religiösa ivrare. — Luk. 13:10—21.

[Fotnoter]

I överensstämmelse med det förut sagda läser vi i boken Biblical Commentary on The Old Testament, av Keil och Delitzsch (Band II — Pentateuken), under underrubriken (sidan 437) ”Helgandet av sabbaten och Jehovas högtider. — Kap. XXIII”, nämligen på raderna 16—34 på sidan 443:

”’... V. 20. Prästen skall vifta dem (de två lammen i tackoffret) såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen (de två just nämnda); de (brödkakorna) skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.’ ... Syndoffret skulle väcka känslan av och medvetenheten om synd hos Israels församling, för att de, medan de åt sitt dagliga syrade bröd, inte skulle frambära sin gamla naturs surdeg, utan söka och inför Herren, sin Gud, bedja om förlåtelse och rentvagning från sin synd.”

”Surdeg betraktas som symbolen av fördärv och orenhet. ’Jästen i degen’ är ett av de ting som ’hindrar oss att utföra Guds vilja’ (Ber. 17a). Denna tanke blev i hög grad utvecklad i kabbala. Nya testamentet talar också om ’elakhetens och ondskans surdeg’, som ställs i kontrast till ’renhetens och sanningens osyrade bröd’ (1 Kor. 5:8). På liknande sätt tillämpades ordet på det som betraktades som fariséernas och sadducéernas fördärvade lära (Matt. 16:12; Mark. 8:15).

Ordet tillämpades särskilt på blandningen av element av oren härkomst i en familj. (Syrad) ’deg’ ställdes i detta sammanhang i kontrast till ’rent, siktat mjöl’. ...”