Kristen moral
”Omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid.” — Rom. 8:6, NW.
1. Vilken stor förändring vidtog Jehova, då han sände sin älskade Son hit till jorden? Varför gjorde han detta?
EFTERSOM Abrahams köttsliga avkomlingar ideligen avföll från den rättfärdiga måttstock som Jehova hade fastställt för deras uppförande, förkastade han dem såsom sin särskilda egendom och började församla dem som skulle komma att utgöra en ny nation till hans lov och pris. Det var inte genom någon vanlig mänsklig tjänare lik Mose som han församlade den nya nationen av sina tillbedjare, utan denna gång sände han sin egen Son från himmelen ”i syndigt kötts gestalt”. (Rom. 8:3) Jesus blev hans medel att återlösa människorna från syndens och dödens välde såväl som en fullkomlig förebild eller modell, i vars fotspår andra människor kunde vandra. — 1 Petr. 2:21.
2. Vad innebar det att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt”, och varför var detta mycket lämpligt med tanke på Guds uppsåt?
2 Att hans Son kom ”i syndigt kötts gestalt” innebär inte att ”de båda absolut motsatta principerna mänsklig okunnighet och ofullkomlighet [å ena sidan] och gudomlig allvetenhet och fullkomlighet [å den andra]” sammansmälte i Kristus Jesus, vilket katolska kyrkans teolog Tomas av Aquino förfäktade. Jesus var ingen gudamänniska. Han ”utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt”, men såsom människa var han, enligt vad som försäkras oss, ”oskyldig, obesmittad, skild från syndare”. (Fil. 2:7; Hebr. 7:26) Som fullkomlig människa kunde Jesus ställas på samma prov beträffande sin lydnad och ostrafflighet som Adam och Eva hade ställts på. Genom det handlingssätt som han skulle välja att följa skulle han visa vilken inställning han hade till Jehovas rättfärdiga måttstock.
3. Under vilket slags välde hade mänskligheten stått fram till den tid då Jesus framträdde?
3 När Jesus framträdde, hade människosläktet länge stått under syndens despotiska välde. Synden har väldet i deras dödliga kroppar, sade den kristne aposteln Paulus. (Rom. 6:12) Och det behöver knappast bevisas att de dödliga kropparna med deras känslor eller sinnesförnimmelser kan dirigera människors tankar och handlingar, vilket de också gör med flertalet. Tänk bara på vilket kraftigt inflytande på livet som utövas av sådana sinnesorgan som har att göra med förnimmelserna känsel, smak, lukt, syn och hörsel!
4. Vilket tyranniskt inflytande utövar köttets olika sinnesförnimmelser på ofullkomliga människor?
4 Om man fullständigt ger efter för köttets olika sinnesförnimmelser, kan de få en att bli en frossare, en drinkare och en älskare av lyx och bekvämlighet. Det finns de som har ett avundsamt öga, som får begär till allt det ser och driver sin ägare in på materialismens väg såsom man driver en slav. (Pred. 4:8) Om vi låter känseln styra våra tankar, kan den få oss att hänge oss åt liderlighet och oanständighet. (Matt. 5:30) Också örat kan föra oss på avvägar genom att förmå oss att vara mottagliga endast för välbehagliga ljud och att stänga ute de strävare toner som kanske når oss i form av allvarsamma råd och nyttig disciplinerande tuktan. — Sak. 7:11.
5. Vad var Guds avsikt då han gav människor, som han skapade, deras sinnesförmögenheter?
5 Den allvise Skaparen utrustade oss naturligtvis inte med dessa sinnesförmögenheter för att de skulle staka ut vår levnadsväg. Eftersom Jehova hade full vetskap om det kraftiga inflytande som sinnesförnimmelserna skulle kunna utöva på män och kvinnor, ordnade han det så att förståndet, styrkt av gudomlig vishet, skulle utgöra en motvikt. I sitt ord ger han därför detta råd: ”Min son, o ägna uppmärksamhet åt min vishet. Böj dina öron till min urskillning, så att tankeförmögenheterna skyddas; och må dina egna läppar bevara kunskapen själv.” — Ords. 5:1, 2, NW.
Jesus tar ledningen på den rätta vägen
6. a) Vilka tidigare erfarenheter kan frestaren ha haft i minnet, då han sökte påverka den fullkomlige mannen Jesus? b) Vad blev resultatet?
6 Satan, frestaren, visste mycket väl hur människor kunde påverkas genom sina köttsliga sinnesförnimmelser, och när han sökte förmå Jesus att bryta sin ostrafflighet inför sin Gud, föreslog han därför att Guds Son, som kände hunger, skulle utnyttja sin Faders mirakulösa kraft för att stilla sin hunger. Skulle Jesus nu ha omsorg om köttet, dvs. lyssna till dess krav i avsikt att lyda köttet? Eller skulle han ha omsorg om anden, dvs. lyssna till den andliga vägledningen från sin Fader i himmelen? Till Satans harm valde Jesus det senare, i det han sade: ”Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds [Jehovas, NW] mun.” (Matt. 4:4) Jesus fogade sig efter den rätta moraliska måttstocken.
7. Hur visade Jesus att han var väl medveten om människans svagheter?
7 Jesus visade att han var medveten om det farliga inflytande som olika lemmar och organ i vår kropp kan utöva på vårt liv, då han sade till en varning: ”Jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna [varifrån det inte kan bli någon uppståndelse]. Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig, att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.” — Matt. 5:28—30.
8. Hur kan vi säkert veta att Jesus här inte uppmanade till stympning av den egna kroppen?
8 Det är uppenbart att Jesus inte här talade om stympning av den egna kroppen, vilket skulle ha varit i strid med principerna i Guds lag till judarna. Men Jesus visste att ögat har förmåga att uppväcka en avundsam ande och att handen kan användas för att manipulera med förhållandena för att tillfredsställa det egna jaget. Jesus visste likafullt att ögat och handen är nyttiga till många gudaktiga handlingar, när de styrs av ett sinne som fått näring genom gudaktig undervisning. I stället för att låta kroppens lemmar styra tankarna bör vårt sinne bemästra dessa lemmar.
9. Hur framhöll Jesus vid ett annat tillfälle vad det värsta slaget av orenhet är och var orenhet utgår ifrån?
9 Vid ett annat tillfälle framhöll Jesus med kraft för sina efterföljare att ”icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan”. (Matt. 15:11) När Jesus blev ombedd att uttyda sina ord, gav han denna förklaring: ”Insen I icke, att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta, som orenar människan. Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. Det är detta, som orenar människan.” — Matt. 15:17—20.
10. Hur kommer onda ting in i hjärtat, och vilka hemska följder får detta?
10 Onda ting tränger i sin tur in i hjärtat och sinnet hos en människa genom sinnesorganen, ögat, handen, tungan osv. Dessa organ är naturligtvis inte onda i sig själva, utan det är bara så att de söker få väldet över våra tankeförmögenheter och tränga ut de förträffliga råden från Gud ur sinnet. Om detta sker, är det troligt att den skapade varelsen kommer att föras in på en omoralisk väg, en lagtrotsande väg, eftersom ”omsorg om köttet betyder fiendskap med Gud, ty den är icke Guds lag underdånig”. — Rom. 8:7, NW.
11. Hur förklarar bibelskribenten Jakob den process som leder till döden, och vad är därför mycket viktigt för alla gudfruktiga människor?
11 Jakob, en av Guds inspirerade bibelskribenter, redogör för den process som leder till ett sådant laglöst och dödsbringande handlingssätt: ”Närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse, som han drages och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.” (Jak. 1:14, 15) Den onda vägen, det fördärvliga handlingssättet, har alltså sitt ursprung, sin rot, i hjärtat (sätet för tillgivenheten, de ömma känslorna), som påverkats av kroppens lemmar som trår efter att få sina begär tillfredsställda. Hur viktigt är det då inte att vi skyddar hjärtat och styrker det med vår Guds dyrbara tankar, tankar som han frikostigt har gjort tillgängliga för oss i sitt skrivna ord!
Apostlarna slår vakt om Jesu lära
12. Vilket råd ger aposteln Paulus, och med tanke på vilka benägenheter hos köttet ger han det?
12 Åt dem som skulle söka bevara sig fria från sådan besmittelse och omoraliskhet som nu är så allmän i denna världen rekommenderade aposteln Paulus att de skulle fylla sitt sinne med det som är gott, däribland med ”vad rent är”. (Fil. 4:8) Detta betyder naturligtvis att man måste ägna mer och mer tid åt att studera bibeln, eftersom det är innehållet i denna säregna bok som är gagneligt ”till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:16, NW) Eftersom köttet har sådana onda böjelser, behöver vi alla ständigt ta emot sådan tillrättavisning och disciplinerande tuktan.
13. I vilket avseende är det passande att vi är barn, men i vilket avseende är det fördelaktigare att vara vuxen?
13 Aposteln framhäver behovet av ett välnärt sinne också i detta förträffliga råd: ”Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej, varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.” (1 Kor. 14:20) Visst har vi blivit födda hit till världen med det handikapp av ofullkomlighet och egensinne som vi har ärvt av våra förfäder, men vi behöver inte utvecklas därhän att vi blir vuxna i fråga om denna onda världs handlingssätt. Vi kan bli avvanda från denna världens handlingssätt genom att ta emot vägledning från Guds av anden uppfyllda ord.
14. För vilka varnar aposteln Paulus sina medkristna? Varför?
14 Aposteln tänkte också på hur vi av vårt umgänge skulle komma att påverkas till att antingen ha ”omsorg om köttet” eller ha ”omsorg om anden”. Han förmanade sina medkristna med orden: ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Hur sant är inte detta, antingen vi rent bokstavligt är i sådana människors sällskap som har buken till sin gud eller vi umgås med dem via det tryckta ordet eller filmduken! (Fil. 3:19) Om vi hörsammar uppmaningen att sluta med att umgås med dem som har gjort aptiten på att tillfredsställa köttet till sin gud, då kan vi naturligtvis inte läsa vad de har att säga eller sitta och se på vad de gör. Skulle vi göra detta, är det fara värt att vi blir smittade av deras tänkesätt.
15. Förklara varför det är farligt att anse sig vara stark nog att utsätta sig för dåliga kamraters inflytande.
15 Vi bör aldrig heller umgås med tanken att vi är tillräckligt andligt starka för att kunna utsätta oss för världsligt umgänge utan att råka i fara. Apostlarna nöjde sig inte med att uppmana sina yngre medkristna att undfly avgudadyrkan och ungdomens begärelser, utan de undvek också själva sådana faror, och aposteln Paulus sade varnande: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:12) Den här aposteln insåg att han trots sin mogenhet fortfarande hade sina begränsningar, och på tal om belöningen för trohet säger han: ”Mina bröder, jag håller icke före, att jag ännu har vunnit det.” Nej, han måste själv vara på sin vakt mot frestelser till otrohet och omoraliskhet. — Fil. 3:13.
16. Vilket råd ger aposteln Petrus, och vilka passande frågor väcker hans ord?
16 Petrus, en annan av Jesu apostlar, hade upplevt att den som beslutar sig för att följa Guds andes ledning och inte köttets och dess begärelsers blir en främling för köttsligt sinnade människor. Fördenskull kunde han med rätta uppmana andra som i likhet med honom själv dyrkade Gud att ”såsom ’gäster och främlingar’ ... taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen”. (1 Petr. 2:11) De köttsliga begärelserna måste man alltså ständigt hysa misstankar mot. Strider de mot rättfärdiga principer? Hindrar de din tjänst för Jehova? Utgör de en frestelse till sedeslöshet i sexuellt avseende? Till skydd för oss själva måste vi hålla dessa begärelser under noggrann uppsikt.
17. Vad innebär det att ”få välde över sitt eget kärl”, och vad blir följden om man underlåter att göra detta?
17 Att man söker få välde över kroppens lemmar och söker leda kroppen i överensstämmelse med den rätta måttstocken för uppförandet som Gud har fastställt kallas också för att ”få välde över sitt eget kärl”. Paulus ger nämligen dem som önskar fortsätta att vara Kristi sanna efterföljare denna allvarliga påminnelse: ”Detta är vad Gud vill, edert helgande, att ni [bröder och systrar] avhålla eder från otukt; att var och en av eder skall veta hur han skall få välde över sitt eget kärl i helgelse och ära, icke i lysten sexuell åtrå, sådan som också de nationer hava, vilka icke känna Gud.” (1 Tess. 4:3—5, NW) Underlåtenhet att tänka på sådana av anden vägledda råd har blottställt flertalet människor för djävulens lömska tillvägagångssätt, då han söker få hållhake på dem — alldeles som han sökte få hållhake på Jesus — genom att vädja till deras köttsliga begärelser.
Nationerna hånar den kristna moralen
18. Vad yrkar gudlösa nationer på att få göra, och vad leder ett sådant handlingssätt till?
18 De svåra brotten och omoraliskheten har i hög grad ökat världen utöver under några få tiotal år. Resultatet visar sig i könssjukdomarnas allt större utbredning, i den alltmer omfattande lögnaktigheten, de ökade tjuvnadsbrotten och morden samt den allt större sexuella snedvridenheten. Liksom det var på apostlarnas tid lever människorna i de olika nationerna ”i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan”, och de hamnar i vad aposteln Petrus kallar ”liderlighetens pöl”. (1 Petr. 4:3, 4) Också ett stort antal människor i många länder där befolkningen bekänner sig vara kristen tar del i detta allmänna hån som riktas mot Guds rättfärdiga måttstock. De yrkar på att få göra alldeles som de själva vill. De önskar göra sig av med vad de anser vara en gammalmodig moralisk måttstock.
19—21. Hur påverkas den uppväxande generationens pojkar och flickor av denna världens inställning till den kristna moralen?
19 Vid nyligen företagna utfrågningar av ett antal vanliga engelska pojkar och flickor fick man veta att en av fem pojkar och en av tio flickor hade haft sexuellt umgänge innan de fyllt femton år. I en stad i norra England uppgavs det att 700 flickor led av gonorré. I ett stort industriområde där i landet har de veneriska sjukdomarna under de senaste tio åren ökat med 58 procent när det gäller de unga männen och med 346 procent när det gäller flickorna. Vad hela Storbritannien beträffar har två tredjedelar av alla barn som föds av flickor under tjugo år blivit avlade utanför äktenskapets ram.
20 Undersökningar i Sverige har visat att omkring 80 procent av pojkarna och 67 procent av flickorna under aderton år har haft sexuellt umgänge, och nästan hälften av alla förstfödda barn föds utanför äktenskapet. Så gott som 90 procent av Sveriges befolkning anser nu att en förlovning medför rättighet till intimt umgänge. Ett på tre av de förstfödda barnen i Tjeckoslovakien avlas före giftermålet. I Västtyskland och Danmark uppges siffran vara ett på två. Enligt de mest tillförlitliga statistiska uppgifterna för hela USA har mellan 40 och 65 procent av alla flickorna där i landet idkat könsumgänge innan de gifter sig.
21 I många länder är det ett stort antal utomäktenskapliga barn som aldrig kommer till världen, därför att man företar abort. I Ungern är faktiskt antalet legala aborter större än antalet levande födda barn. I några delar av Grekland räknar man med så många som 50 aborter på 100 levande födda barn. I Japan låter årligen en million blivande mödrar ovälkomna havandeskap avbrytas genom legal abort. I Förenta staterna utför man mer än 1.200.000 aborter eller försök till aborter årligen.
22—24. Vad gör kristenhetens präster i förbindelse med det allt sämre moraliska tillståndet bland nationerna?
22 Den kristna moraliska måttstocken förhånas inte endast av sådana människor i Österlandet och Västerlandet som ger sig ut för att vara ateister. Vi finner att till och med präster och andra högt bildade män, som bekänner sig vara kristna, uppmuntrar och främjar ringaktning för denna måttstock. Så har till exempel en unitarisk präst i Förenta staterna förfäktat att ”staten inte borde förbjuda eller bestraffa självmant ingångna föräktenskapliga förbindelser mellan personer som nått den i lag fastställda ålder då de kan ge sitt bifall”. En professor i etik vid ett episkopalt teologiskt seminarium har förklarat: ”Inget slag av sexuellt umgänge mellan personer kompetenta att ge, ömsesidigt samtycke bör förbjudas, utom när det gäller antingen förförelse av minderåriga eller ett brott mot allmän ordning.”
23 En arbetsgrupp inom Brittiska kyrkorådet framlade en särskild rapport om ”Sexualitet och moral”, och i denna vägrade de att fördöma äktenskapsbrott och gav uttryck åt den uppfattningen att tillfälliga sexuella förbindelser kan vara ”lindrigt stimulerande eller milt terapeutiska”. På tal om ämnet masturbation hette det i samma rapport: ”Vi har inga klara bevis för att någon skada behöver uppstå, när man tillgriper detta medel, i brist på andra, för att lindra de fysiska spänningarna.”
24 I en religiös tidskrift i Sverige påpekades det redaktionellt att ”det finns många ännu ogifta unga par som sammanlever utan att därmed handla omoraliskt”, och samtidigt påpekade artikelförfattaren att han inte skulle ha något att invända mot vad han kallade ”föräktenskaplig monogami”, vilket i själva verket innebär att leva tillsammans såsom man och hustru utan ett äktenskaps fördelar.
25. På vilka sätt kan man säga att människor i orättfärdighet undertrycker sanningen, och vad blir följden för dem själva?
25 I alla nationer i våra dagar undertrycks sanningen om Guds rena, rättfärdiga moraliska måttstock på det ena eller det andra sättet. Somliga gör sig löjliga över den och kallar den gammalmodig, opraktisk i vår moderna tid. Andra omvärver den med religiösa traditioner som tjänar till att bringa den i vanrykte. I ytterligare andra länder förkastar man den blankt såsom en tillförlitlig vägledning. Detta är anledningen till att aposteln Paulus förklarar att Guds vrede vilar över dessa ”människor, som i orättfärdighet undertrycka sanningen”. Paulus säger vidare: ”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.” — Rom. 1:18, 26, 27.
26. Vart leder följaktligen denna ”omsorg om köttet” de olika nationerna?
26 Alla dessa nationer har föredragit att ha ”omsorg om köttet” framför att ha ”omsorg om anden”, och därför måste de vara beredda att avstå från livet och friden. Döden är deras slutliga bestämmelse. Genom att ge efter för köttets maktspråk har de råkat i fiendskap med Gud, den enda källan till liv och frid. Den tid, under vilken Gud tolererar deras avskyvärda och fördärvade sedvänjor, är snart ute. Förintelsen av en omoralisk generation genom den stora vattenfloden i Noas dagar utgör en bild av vad Jehova skall göra mot våra dagars fördärvade generation av människor.
Hur vi kan försäkra oss om liv och frid
27. Vilken felaktig kurs måste nu alla som vunnit Jehovas godkännande fullständigt ta avstånd ifrån, och hur kan de få hjälp att göra detta?
27 Hur viktigt är det då inte att vi fullständigt tar avstånd ifrån de omoraliska uppfattningar och sedvänjor som präglar dessa av Gud dömda nationer! Endast på det sättet kan vi undgå att drabbas av samma katastrof som de. Det innebär att vi måste befria våra sinnen från alla ohälsosamma uppfattningar som vi tidigare kan ha delat med köttsligt sinnade människor i världen. Aposteln Paulus visste att många som hade blivit omvända till kristendomen ”en gång vandrade enligt denna världens tingens ordning” och tidigare hade gjort sig skyldiga till sexuella överträdelser och andra synder. Nu ger han dem denna förmaning: ”Bliv ... förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Ef. 2:2; Rom. 12:2; NW.
28. Vilket förträffligt exempel bör de ge sig tid att begrunda i alla besvärliga situationer och i alla svåra omständigheter?
28 Såsom Kristi efterföljare måste vi följa honom tätt i spåren, göra och säga och tänka som han gjorde medan han befann sig här på jorden. Om det skall gå oss väl, måste vi så snart vi råkar i en besvärlig situation, så snart vi skall fatta ett rätt beslut, ställa oss frågor som dessa: ”Hur skulle Jesus ha handlat? Vilket beslut skulle han ha fattat?” När Jesus till exempel delgav kvinnan vid Sykars brunn Guds rikes trösterika budskap, överskylde eller förringade han då hennes underlåtenhet att leva ett rent liv? Nej, han upprätthöll orubbligt Guds rättfärdiga måttstock. — Joh. 4:16—18.
29. Hur framställde Jesus klart och tydligt Jehovas krav på gifta personer?
29 Tänk också på hur uttryckligt Jesus framhöll att gifta människor ”icke mer [äro] två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.” Hans ord lämnar inte rum för någon debatt om förevändningar för skilsmässa. ”Jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.” (Matt. 19:6—9) Ytterligare sade Jesus: ”Den som tager till hustru en kvinna, som är skild från sin man [av någon annan orsak än otukt], han begår äktenskapsbrott.” (Luk. 16:18) Aldrig någonsin uppmuntrade Jesus på ett eller annat sätt till någon modifiering av Jehovas rättfärdiga måttstock i fråga om äktenskaplig trohet.
30. Hur kan man följa de två förnämsta buden i livet?
30 När Jesus gjorde en sammanfattning av hela den mosaiska lagen och Guds profeters förkunnelse, framhävde han hur viktigt det är att man håller de två stora buden: ”Du skall älska Herren [Jehova], din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (Matt. 22:37, 39) Man kan inte älska Gud och ge uttryck åt kärlek till honom genom att ignorera och kränka hans rättfärdiga måttstock för det mänskliga uppförandet, men man kan göra detta genom att strängt följa den levnadsväg som Kristus Jesus följde såsom ett föredöme för oss. Vi visar vår kärlek till Gud genom att ägna större uppmärksamhet åt Guds heliga andes ledning än åt vårt ofullkomliga kötts begärelser.
31. Hur kan vi avgöra vem som är vår nästa?
31 För att vi inte skulle ha någon alltför begränsad uppfattning om vem som är vår nästa, framställde Jesus liknelsen om den barmhärtige samariten. Han avslutade liknelsen med den mycket passande frågan: ”Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?” (Luk. 10:36) Det gäller alltså för oss att vi gör oss till en ”nästa” för alla våra medmänniskor, för alla som behöver vårt bistånd på ett eller annat sätt. Om vi gör oss skyldiga till otukt eller äktenskapsbrott, vad slags nästa är vi då för någon annans far eller bror eller äkta man? Och till vilket slags nästa gör vi oss för den person som vi berövar självaktningen genom sådant olovligt sexuellt umgänge? Svaren ligger i öppen dag.
32. Behöver det råda någon ovisshet om den sanna moraliska måttstocken för de kristna?
32 När Guds egen Son befann sig här i köttet, angav han genom sitt levnadssätt vilken moralisk måttstock som hans efterföljare borde iaktta. Det är gagnlöst om någon kallar sig ”kristen” och söker följa en annan kurs. Han gör sig då bara till en skrymtare. Om man undervisar och handlar i strid med den lära som Jesus inhämtade från sin himmelske Fader, försätter man sig i fiendskap med Gud, och endast döden kan bli slutet på ett sådant handlingssätt.
33. Hur kan Jesu efterföljare bli heliga, liksom deras Gud är helig?
33 Om vi har lärt känna Guds och Kristi sinne, bör vi i stället handla förståndigt och ta denna allvarliga förmaning i akt: ”Sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade eder må ni också själva bliva heliga i allt edert uppförande, emedan det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.’” (1 Petr. 1:14—16, NW) Trots den synd vi ärvt från Adam och trots vårt kötts svagheter kan vi bli heliga. Gud kräver inte det omöjliga av oss. Och om vi med hans hjälp fortsätter att ha ”omsorg om anden”, kan vi äga frid med Gud nu och uppnå liv och frid i hans nya ordning.
[Bild på sidan 255]
Syndafloden: en förebild till vad Gud skall göra mot den nuvarande omoraliska generationen