”Lärjungarna ställde ... den frågan till honom: ’Varför säga då de skriftlärda att ’Elia först måste komma?’ Till svar sade han: Elia kommer förvisso och skall återställa allt. Jag säger eder emellertid, att Elia redan har kommit, och de kände icke igen honom, utan gjorde med honom så som de funno för gott. På det sättet är också Människosonen bestämd att lida genom dem.’ Då begrepo lärjungarna att han talade med dem om Johannes döparen.” — Matt. 17:10—13, NW.

De judar som frågade Johannes trodde att Elia skulle uppstå för att återvända och uppfylla Malakis profetia om att Elia skulle komma och utföra ett förberedande verk, innan ”HERRENS [Jehovas] stora och fruktansvärda dag” kom. (Mal. 4:5, 6) Men Johannes var ingen uppstånden Elia, så han förnekade med rätta att han var Elia. Men när Jesus sade, att ”Elia redan har kommit”, och ”lärjungarna [begrepo] att han talade med dem om Johannes döparen”, anger detta att Jesus visste att Malakis profetia inte betydde att Elia själv skulle komma tillbaka, utan att en som var lik Elia skulle komma för att utföra ett verk liknande det som hade utförts av Elia, ett verk som skulle förmå ärliga israeliter att göra verklig bättring. Jesus visste, att det hade förutsagts före Johannes’ födelse att ”han skall vara uppfylld med helig ande alltifrån sin moders liv; och många av Israels söner skall han vända tillbaka till Jehova, deras Gud. Också skall han gå framför honom med Elias ande och kraft for att vända fäders hjärtan tillbaka till barn och de olydiga till rätt färdigas praktiska vishet, för att skaffa åt Jehova ett berett folk.” — Luk. 1:15—17, NW.

Johannes skulle alltså uppfylla Malakis profetia, och det gjorde han också, och därför var han den Elia som skulle komma enligt denna profetia. Jesus gav sålunda det rätta svaret. Men med tanke på att de judar, som frågade Johannes, syftade på en återuppstånden Elia, så hade även Johannes rätt, när han förnekade att han i denna mening var profeten.

Tillkännagivanden

Åminnelsen 1956

Åter närmar sig tiden då Jehovas folk, kvarlevan och de andra fåren, skall komma tillsammans församlingsvis för att högtidligt fira den mest betydelsefulla av alla åminnelser, den årligen återkommande påminnelsen om Herren Jesu Kristi segerrika död. Dagen för detta är i år den 26 mars, som svarar mot det ursprungliga datum, den 14 Nisan. Mötet, som börjar efter klockan 18, öppnas med en sång och bön, varefter talet hålls av en kvalificerad talare, en av kvarlevan, om det finns någon sådan tillgänglig som är i stånd att hålla talet. Därpå bjuds emblemen var för sig, sedan Jehovas välsignelse blivit nedkallad, först över brödet och sedan över det röda vinet. Mötet avslutas med bön och sång, efter det att alla blivit inbjudna att taga del i den särskilda tjänst på fältet som anordnats. Varje församling bör genast börja vidtaga anordningar för sitt åminnelsefirande.

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 11 mars: Odelad hängivenhet, § 1—18. Sidan 75.

Veckan den 18 mars: Odelad hängivenhet, § 19—21, och Välj vem ni skall tjäna, § 1—16. Sidan 80.

Veckan den 25 mars: Välj vem ni skall tjäna, § 17—21, och ”Min börda är lätt”. Sidan 85.

Kontrollera ert minne

När ni har läst detta nummer av Vakttornet, kommer ni då ihåg:

✔ Varför det finns så många falska former av gudsdyrkan, och vad som blir följden, om man följer dem? Sid. 76, § 6.

✔ Om dopet verkligen är nödvändigt? Sid. 82, § 4.

✔ Om det är alltför svårt för en människa att verkligen följa i Jesu fotspår? Sid. 87, § 1.

✔ Hur många nya prenumerationer på tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som tecknades förra året? Sid. 92, § 10.

✔ Hur man kan förklara den skenbara motsägelsen mellan Johannes döparens påstående att han inte var Elia och Jesu påstående att han var det? Sid. 96, § 2.