Var rika på goda gärningar
”Bjud dem ... att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och frikostiga och så lägga en god grund åt sig för framtiden, så att de må kunna gripa tag om det liv som verkligen är liv.” — 1 Tim. 6:17—19, Rev. stand. övers.
1. Hur visade Gud först, att han sörjer för människan?
JEHOVA Gud drar försorg om allt på ett underbart sätt. Han har givit människosläktet allt vad det behöver. Från första början, när han skapade Adam och Eva och satte dem i Eden, försåg han dem med ett vackert hem i ett paradis. Han gjorde mer än så. Gud lät inte sina första jordiska förnuftsbegåvade skapelser jaga efter föda, som skulle hålla dem vid liv. Nej, för allt sådant var det också sörjt. ”Och Gud sade: Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela [jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.” (1 Mos. 1:29) Då det på detta sätt var sörjt för allt, borde de ha haft tillräckligt. Men till och med efter det att det första människoparet hade syndat genom att äta frukten av det enda förbjudna trädet, en frukt som var förbjuden för dem för att deras lydnad skulle sättas på prov, utrustade Herren dem med kläder. ”Och Jehova Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.” — 1 Mos. 3:21.
2. Med tillfredsställelsen av vilka önskningar bör skapelserna vara nöjda?
2. Sedan den tiden för nära sex tusen år sedan har människan behövt tre ting: husrum, mat och kläder, för att kunna dra sig fram i livet på normalt sätt. Med dem bör hon vara nöjd. ”Ty intet hava vi fört in i världen; det är klart, att vi icke heller kunna föra något därutur. Men dåvi hava föda och kläder, så böra vi därmed låta oss nöja.” (1 Tim. 6:7, 8, 1878 års övers.) David, en man efter Guds hjärta, ger uttryck åt hur frikostigt Jehova sörjer för var och en av sina skapelser, inte endast för människan, genom att förse henne med allt vad hon behöver, utan för allt levande: fåglarna, fiskarna och markens djur. Den allsmäktige Guden ser till och vårdar sig om det som han skapar. ”Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid. Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd [eng. övers.: tillfredsställer allt levandes åstundan].” — Ps. 145:15, 16.
3. Var det meningen att människan skulle gå sysslolös, eftersom det var sörjt för hennes behov? Av vilken orsak?
3. När Gud sörjde för att alla dessa nödvändiga ting skulle finnas i överflöd, gjorde han inte människan till en dagdrivare, så att hon skulle kunna säga: ”Jag har ingenting att göra.” Nej, Gud höll människan sysselsatt alltifrån Adams skapelse, då Gud satte denne i lustgården ”till att bruka och bevara den”. (1 Mos. 2:15) Så kommer det att vara med människan i den nya världen. Men när människan handlade i strid med Guds lag, förklarade Gud: ”Marken vare förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.” (1 Mos. 3:17) Visserligen gjorde Gud människan endast litet lägre än änglarna och krönte henne med härlighet och ära, men samtidigt gav Jehova henne uppgiften att vårda sig om det som fanns, på jorden. Han lade allt under människans fötter: ”Må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur.” (1 Mos. 1:26) Människan har använt lastdjur i sitt mödosamma arbete med att plantera, odla, vattna och slutligen frambringa föda. Men likväl är Jehova ytterst den som sörjer för alla våra behov, och våra tacksägelser måste gå till honom för allt. Vi är beroende av honom i fråga om regnet, solen, luften, jordmånen, det grobara utsädet, ja, i fråga om allt, och han ger det åt oss. När Gud gjorde människan till härskare över dessa djur och gav Adam i uppdrag att bevara fälten och skogarna i allt deras majestät, så påbjöd han aldrig att människan skulle vara en tyrann över andra människor. Människans suveräne Härskare och den som för evigt drar försorg om människan måste vara Jehova. Människans liv är beroende av den ende sanne Guden!
4. Varför bör vi inte vara giriga och eftertrakta andras ägodelar?
4. Människan borde veta att allt skapat, människan själv inbegripen, danades till att kungöra Jehovas glans och härlighet, hans som är den Högste och Allenarådande i universum. Människan borde känna sitt behov av att förlita sig på Gud, ty när individen kommer in i världen har han ingenting annat än livets gåva, som Gud givit honom, och han kan inte ta någonting med sig, när han lämnar den. När någon vet detta, varför skulle han då åtrå att få spela herre och öva kontroll över andra mänskliga skapelsers liv och öden? Varför vara girig och ha detta själviska hjärtetillstånd? Om, som vi vet, Gud tillhandahåller allt som behövs till att uppehålla vårt liv, varför då försöka ta ifrån andra människor den egendom som Gud har givit dem för deras uppehälle? I denna kommersialiserade värld har de flesta personer mycket litet, och finansjättarna vill inte att de skall ha mera. De som sätter ett kommunistiskt kooperativt system i stället för den hittillsvarande ordningen lyckas inte övervinna detta förhållande, och folket fortfar att lida av brist på livets nödtorft. Under både det ena och det andra av människor införda systemet sätter sig själviskhet och härsklystnad i högsätet. Det vore bättre att ge vår egendom åt de fattiga än att åtrå det lilla som de har. Vad vinner vi, om vi rövar från de fattiga? Vi kan sannerligen inte ta det med oss,!
5. Varför bör de kristna vara hjälpsamma mot de fattiga?
5. Herren har alltid varit intresserad av de fattiga och hjälpsam mot dem. Det bör de kristna också vara. David visste att Guds ynnest inte följde den som förtryckte de fattiga, ty han sade: ”Alla ben i min kropp skola säga: Jehova, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?” (Ps. 35:10) Hela Davids kropp, själva hans ben, ropade högt i ett uttryck av lov och pris till hans Skapare på grund av Guds kärleksfulla intresse för de fattiga. Att veta, att Jehova kommer att beskydda de fattiga mot förtryckaren, de starka, de rika och de mäktiga, är i sanning en tröst. Goda människor kommer att hjälpa de fattiga. ”Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare; men den som ärar Skaparen har förbarmande med den fattige.” (Ords. 14:31, eng. övers.) De fattiga älskar livet likaväl som alla andra människor. Varför komma dem att lida och plundra dem på vad de har?
6. Varför är det inte nödvändigt — men i stället orätt — att eftertrakta något som tillhör en annan?
6. Människan danades till att vara fri och till att få lov att bruka de många ting som Gud hade skapat för hennes välfärd och lycka. Om en individ tycker om något som en annan individ har, så bör han inte eftertrakta det. Det finns nog av allting i världen för att var och en skall få tillräckligt. Att samla ihop jordisk förmögenhet och jordiska ägodelar är inte vad som verkligen betyder något i livet. ”Du får icke eftertrakta din nästas hem; du få icke eftertrakta din nästas hustru eller hans slav eller slavinna eller hans oxe eller hans åsna eller någonting alls som är din nästas.” (2 Mos. 20:17, En amer. övers.) Det är inte orätt att ha ett hem, en hustru, tjänare eller djur, men det är orätt att eftertrakta det som någon annan har. En person bör inte begagna sin makt eller sin förmögenhet eller sitt inflytande till att ta ifrån en annan hans egna älskade tillhörigheter. Det är den gamla världens ande, den ande som djävulen har ingjutit i människors sinnen. Denna själviskhet har vuxit upp i människors hjärtan, och de hyser en stark önskan att behärska andra människor och att göra människan beroende av andra människor i stället för beroende av Jehova Gud, som är den som tillhandahåller allt. Om Gud i så rikt mått har tillhandahållit föda, kläder och andra för vårt leverne nödvändiga ting, varför då plundra de fattiga? Varför inte söka det som är större — evigt liv?
Världslig själviskhet och missnöjdhet
7. Hur har den organiserade religionen visat sig självisk, förtryckande?
7. Denna världens ande är själviskhet, och den säger: ”Vi behöver inte Gud!” Vare sig det är fråga om kommersiella, politiska eller religiösa karteller eller sammanslutningar, gäller det om dem alla, att de eftertraktar det som andra har. Religionen försöker behärska politiken, och detsamma gör affärsvärlden. Rikedom har ett stort inflytande på religionen. Politiken bugar och lyfter på hatten för en gunstig nick av religionen. Tag som exempel den största religiösa organisationen i världen i vår tid, den romersk-katolska hierarkien. Betrakta den! Lägg märke till allt det onda som den har gjort i religionens namn: hur den har fördärvat nationerna, hur den har lyckats hålla sina medlemmar oförmögna att läsa och skriva, hur den har behärskat undervisningsväsendet i många länder och hållit det fattiga folket i okunnighet, hur den har dolt bibeln och bränt biblar, för att Frihetens bok aldrig skulle bli Livets lärobok för folket. Ja, se på världen, som den övar inflytande på! Dess krig! Dess tortyrkamrar! Dess blodsutgjutelse! Dess förtryck av de fattiga! Varför har man inte givit folket bibeln, så att de kunnat få vetskap om den sanne Guden, hans Son och vägen till evigt liv!
8. Hur har regeringarna gått till väga för att härska och upphöja sig själva?
8. Låt oss nu vända blicken till världens politiska organisationer. Ingen av dem är nöjd med sitt eget område eller sin egen inflytandessfär. Vars och ens åstundan är att vinna kontroll och välde över folket genom ett regeringssystem. De påstår ofta, att de har en statsförfattning, där de styrande härskar med gudomlig rätt. Världens regeringars hela diktan och traktan går ut på att behärska folket genom att göra det beroende av staten i stället för av Gud. De vill att alla människor skall tro, att det som de har kommer dem till del genom en diktators, en statsministers, en presidents eller ett politiskt partis nådefulla välvilja. All denna propaganda är endast ett regeringens påfund för att organisera och enrollera folket och göra det helt beroende av en av människor utstakad levnadsväg i stället för av Jehova Gud, som säger att han skall förse dem med allt det för livet nödvändiga: tak över huvudet, föda och kläder. Staten ger lantbrukaren föreskrift om hur mycket vete han skall så, hur många grisar han skall slakta och gräva ner i jorden, hur mycket kaffe han skall bränna upp, när lagren blir för stora för att behaga finansmännen eller politikerna. De vräker potatisen i havet eller förstör den på annat sätt, när priserna är ”för låga”. Den gröda som Gud har givit åt landet, den ymniga tillväxt som han har givit åt djuren, åt frukten och örterna, den förstör människan för att behaga staten och finansvärlden. De fattiga och behövande kommer dessa att ta hand om på sitt eget vis, om inte de fattiga dör dessförinnan. I sin lystna åstundan att behärska och röva från folket har människan sagt: ”Detta är mitt.” Hon besinnar sig aldrig för ett ögonblick, så att den tanken kan komma för henne, att Gud, Skaparen av himmel och jord och allt som finns där, har sörjt för dessa ting, för att de skulle komma alla människor till godo och inte behärskas av några få.
9. Hur har handelsväsendets män handlat själviskt och otacksamt mot Gud?
9. Vidare har vi den tredje beståndsdelen i denna förtryckande, stora, djävulska organisation: handelsväsendet. Vi ser de stora ringarna och kartellerna febrilt motarbeta varandra. Vi ser arbetsledare och arbetare tävla om vilka som skall ha väldet över industrien. Vi ser små affärsidkare kämpa för att förskaffa sig sitt livsuppehälle i en konkurrerande värld. Det förnämsta är att skaffa sig pengar, makt, förmögenhet, att komma fram, att lyckas bättre än konkurrenten, att komma att flyta ovanpå, att driva bort medtävlarna från marknaden, vare sig det är fråga om världshandeln eller affärslivet inom landet eller staden där man bor. Anden eller lusten att hjälpa de fattiga har gått förlorad. Hjälpsamhetens ande över huvud taget är så gott som förgäten, och när det gäller att utföra en dags arbete är människans valspråk detta: ”Gör så litet du kan och håll ögonen på klockan.” När jorden ger sin gröda, är det inte tal om att tacka Gud därför, utan handeln tar genast skörden under sin kontroll och antingen dyrkar upp eller sänker priserna, allteftersom det passar dess egna intressen. Det är någonting förfärligt att bli insnärjd i denna stora kommersiella organisation, som inte har något hjärta, och att få känna på dess själviska, snikna, allt behärskande atmosfär. Det är bättre att bedja till Herren: ”Giv oss i dag vårt dagliga bröd”, än att göra som den religiösa, politiska och kommersiella världens rika gör. De samlar sig ”skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla”. — Matt. 6:19.
10. Vad garanteras oss i fråga om livets nödtorft, om vi lyder Guds befallningar?
10. Hur mycket större gagn har man inte av att förtrösta på Herren och tro hans ord! ”Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören efter dem, så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin gröda och träden på marken bära sin frukt. Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.” (3 Mos. 26:3—5) Detta var det löfte som Gud gav åt sitt utvalda folk, och det var ett säkert löfte, men det innebar att individen måste följa Herrens bud och vandra efter dem. Vad de ting som hör till livets uppehälle beträffar, så garanterar Gud dessa året runt åt dem som vandrar efter hans stadgar. I skapelsens första början drog Jehova försorg om alla de ting som var nödvändiga för människan, och i sin ymnighet var födan och de övriga förnödenheterna avsedda för alla. Dessa ting kommer med lika stor säkerhet i våra dagar dem till del som älskar Jehova.
11. Vad påstår de styrande, att de ger genom att i stor skala samla ihop rikedom och makt? Gör de också verkligen detta?
11. Men hur olika är inte alla nationerna i denna tid, vilka söker behärska all produktion och bestämma vilken andel människorna skall få av de av Gud givna förnödenheterna! Genom att skaffa sig kontroll över världens nödvändighetsartiklar kan en nation tvinga sitt välde på en annan. Hur sant heter det inte, att var mans hand är lyft mot hans nästa. (Sak. 14:13) De styrande inom en nation skryter och säger, att ”vi samlar ihop all denna rikedom och makt för att ni, som utgör folket, skall få leva i trygghet”. Har Förenta nationernas organisation med all dess potentiella samlade makt medfört någon trygghet och säkerhet? Ju fler ting nationerna behärskar i världen, det må vara atombomben, flygplan, ångbåtar, livsmedelsförråd, råvaror eller någonting annat, dess mera vill de ha och dess större blir deras inflytande och makt, medan de fattiga lider. Det finns ingen trygghet i hopandet av all denna rikedom för de yttersta dagarna. Vad skall dessa människor, sedan de har eftersträvat och samlat rikedom, inflytande och politisk och religiös makt, ta sig till på domens dag, då Jehova Gud låter sin vrede bryta ut mot de fattigas förtryckare, den onda organisationen, och förintar den?
12. Hur kommer deras rikedom att bevisa sig vara till ingen nytta på Guds vredes dag?
12. Herrens ord profeterar just om hur dessa människor kommer att känna sig på den tiden: ”Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände, som skall komma över eder. Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i [eng. övers.: för] de yttersta dagarna.” (Jak. 5:1—3) Det finns ingen materiell rikedom som kommer att rädda stater eller människor från den tillintetgörelse, som på grund av deras onda gärningar kommer att vederfaras dem i striden vid Harmageddon. Tillfälligt kommer en nations materiella rikedom den att känna sig stark, men Jehova sade att han skulle befria ”den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom”. (Ps. 35:10) Hur har inte jordens nationer plundrat folket, i synnerhet genom de båda världskrigen! Inte ens under tiden mellan krigen var det någon fred, och inte har det blivit någon intill närvarande stund, utan nationernas folk är alltjämt utsatta för plundring. Och vad uppnår de plundrande därmed? ”Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guld såsom orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna rädda dem på Jehovas vredes dag, de skola icke kunna mätta sig därmed eller därmed fylla sin buk; ty det har varit för dem en stötesten till missgärning.” (Hes. 7:19) Hur dåraktigt är det inte då av människorna att samla sig rikedom endast för att tillfredsställa sina egna själviska begär! Den kommer inte att bli dem till något gagn. De kan inte ta den med sig. Den vise mannen skrev i Ordspråksboken: ”Gods hjälper intet på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.” — Ords. 11:4.
Hur man vinner liv
13. Vad är det som betyder något för ett tryggt och lyckligt liv?
13. Det framgår alltså med största tydlighet, att hopsamlandet av rikedom inte medför fred, säkerhet eller välgång åt nationerna; och inte heller medför det verklig lycka åt individen, som kanske har samlat sin förmögenhet genom orätta medel och vinningslystnad. Det är rättfärdigheten som betyder något! Den som vill leva och verkligen njuta av livet måste vända sig till Herrens ord för att få råd och sedan följa detta råd. De fattiga såväl som de rika måste sätta sin lit till Jehova och göra vad han bjuder och predika de goda nyheterna om Guds rike. Kan de rika, de som har mycket av denna världens goda, göra det? Finns det alls något hopp för dem att vinna liv i den nya världen? Om det finns det, vad måste de då göra?
14. På vad uppfordrar Gud oss att vara rika, och för vilket ändamål?
14. Guds ord säger oss, att vi bör vara rika på goda gärningar, men vari består då dessa goda gärningar? Detta spörsmål framlades rakt på sak för vår Lärare, Kristus Jesus, när han vandrade på jorden. Människornas intressen på hans tid var desamma som människornas intressen nu: de ville ha liv och övernog därav. Döden hade intet att skänka dem; därför framställdes frågan: Hur kan man vinna evigt liv?
15. Vad frågade en rik ung överhetsperson Jesus om? Vad sade Jesus?
15. Låt oss lyssna till samtalet. ”Då trädde en man fram till honom och sade: Mästare [Amer. stand. övers.: Lärare], vad gott skall jag göra för att få evigt liv? Han sade till honom: Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes, som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden. Han frågade: Vilka? Jesus svarade: Du skall icke dräpa, Du skall icke begå äktenskapsbrott, Du skall icke stjäla, Du skall icke bära falskt vittnesbörd, Hedra din fader och din moder, och Du skall älska din nästa såsom dig själv. Då sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu? Jesus svarade honom: ”Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig. Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.” — Matt. 19:16—22.
16. Varför följde inte den rike unge överhetspersonen Jesu råd?
16. Denne rike man, som Jesus talade med, fick svar på frågan hur han skulle kunna vinna evigt liv; men följde han det? Nej! Som människa betraktad var han förmodligen en utmärkt karaktär, och av alla yttre tecken att döma levde han i enlighet med Guds lag. En av hans framträdande egenskaper, som kommer till synes i samtalet, var att han älskade sin nästa som sig själv. Sannolikt var han inte någon de fattigas förtryckare. Sin rikedom hade han förmodligen fått genom sina egna energiska, ihärdiga ansträngningar och sitt hederliga sätt att förvalta sin myckna egendom. Det framgår alltså, att om en individ råkar vara rik eller vinner stor förmögenhet genom sin egen möda, så är det inget ont just i detta förhållande. Den fråga som den rike mannen i våra dagar ställes inför är denna: Hur kommer du att bruka din rikedom? Om du ger åt de fattiga, sade Jesus, ”skall du få en skatt i himmelen”. Det var emellertid ett annat krav som måste uppfyllas, om man skulle få evigt liv, och det var detta: ”Kom sedan och följ mig.” Om någon använder sin rikedom till att befrämja sann tillbedjan av Gud, den Högste, då använder han sina ”många ägodelar” på rätt sätt. Jesus gav denne rike man det bästa rådet för att han skulle kunna få verklig glädje av att leva. Vad Läraren ville att han skulle få var rikedom på goda gärningar, skatter i himmelen. Men som fallet är med de flesta människor, så var det också med denne rike man; han önskade hålla fast vid det som han trodde med rätta tillhörde honom. Han arbetade för det, och därför var det hans. Ingen annan kunde röra det, och det fanns ingen orsak till att ge bort det. Hade han glömt, att ”sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig”? (Pred. 5:14) Hans jordiska ägodelar skulle inte ge honom evigt liv.
Att ge åt de fattiga
17. Varför kunde han inte följa Jesus och ändå behålla stor rikedom?
17. Låt oss, anta att den rike mannen önskade följa Jesus, men inte sälja allt vad han hade och ge det åt de fattiga. Kunde han följa Herren och ändå sköta alla sina jordiska ägodelar? Det skulle ha varit en omöjlighet. Kristus Jesus var en upptagen man; han vårdade sig om Rikets intressen. Han gick omkring överallt i städerna, byarna, samhällena — överallt på hela landsbygden — och predikade de goda nyheterna om Riket. Hans lärjungar följde honom och blev undervisade av honom. Han kunde inte hålla sig på någon viss plats för att sköta om boskap eller jord eller ägodelar, och det kunde inte heller hans lärjungar — inte om de skulle predika evangelium om Riket i hela Israels land. Jesus hade inte ens en plats där han kunde luta sitt huvud, mycket mindre då ett hus som han kunde kalla för sitt hem. Nej, den rike mannen kunde aldrig ha hållit jämna steg med Jesus, inte om han samtidigt fortsatte med att sköta om sina ”många ägodelar”.
18. Varför försökte inte Jesus samla stor jordisk rikedom?
18. Jehova drog försorg om Jesus, den andre Adam, alldeles som han hade gjort om den förste Adam. Guds Son fick den föda och de kläder som var nödvändiga och tak över huvudet. Han var en välkommen gäst i de människors hem som älskade sanning och rättfärdighet. Jesus visste att en arbetare var värd sin lön, ty han arbetade för Guds rikes intressen. Livets nödtorft var honom tillförsäkrad, så varför skulle han försöka samla stor rikedom? Han hade föda och kläder, och med detta var han nöjd.
19. Vad för slags verksamma, intresserade människor sökte Jesus efter?
19. Jesus sökte efter heltidslärjungar, sådana som skulle färdas med honom och utföra samma slags arbete som han utförde, människor som han kunde skicka bort i veckor och månader till olika distrikt för att göra sådana gärningar som han gjorde för att förmå folket att göra bättring. Han sökte efter pålitliga personer, sådana som ville lära sig och sedan predika, att ”himmelriket är nära”. Ingenting fick stå hindrande i deras väg av tjänst för sin Gud. De fick inte vara lika de flesta människor, vilka helt enkelt är alltför upptagna för att ägna sig åt de verkligt betydelsefulla tingen i livet. Kom ihåg det tillfälle då Jesus talade om en man som tillredde ett stort gästabud och som bjöd många att komma till detta gästabud. Det var en glädjefest, och därför sände han ut sin tjänare för att bjuda dem som han ville skulle komma. Men därför att de inbjudna gästerna hade ägodelar och andra ting som intresserade dem mer än denne mans festmåltid gav de detta svar på inbjudningen: ”Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt. ... Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt. ... Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.” — Luk. 14:18—20.
20, 21. Varför har de flesta människor ingen tid för Rikets intressen?
20. Så är det i vår tid. De flesta människor är så upptagna av sina egna åligganden och sitt eget arbete, att de inte har tid att vårda sig om Konungens intressen. De har inte tid att gå in i Herrens glädje och att tillsammans med Mästaren hålla utförandet av det viktigaste verket på jorden högt i denna tid. De har ställt upp ett stort hinder på sin väg endast på grund av kärleken till pengar.
21. Det var mycket svårt för den rike mannen att avstå från allt vad han hade för att han skulle kunna få skatter i himmelen. Det är precis lika svårt för många människor i våra dagar att avstå till och med från små saker och arbeta i de fattigas intresse och trösta dem som sörjer med budskapet om Riket. De har bråttom med att försöka hänga fast vid och vinna fler jordiska ägodelar. Detta är själviskhet. Det är girighet. Det är vinningslystnad. ”Ty kärleken till pengar är roten till allt ont.” (1 Tim. 6:10, eng. övers.) Till och med när de rika gör upp planer för ett kalas eller en bjudning, gör de det med tanke på vilken nytta de kan få därav.
22. Varför bör vi göra gott mot de fattiga, som inte kan vedergälla oss på samma sätt?
22. Jesus hade blivit inbjuden till en aftonmåltid, och han sade till sin värd: ”När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.” (Luk. 14:12—14) Den av Herren framhållna principen var den, att man skall ge åt andra utan att vänta sig något i gengäld. Varför slösa din rikedom på dem som är rika? De kan betala dig igen genom att göra liknande saker för dig. Utan inbjud hellre de fattiga; de kommer att visa verklig tacksamhet, och givaren kommer att bli salig eller välsignad. Ja, ”gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig”. Du kommer att bli ”rik på goda gärningar”.
Livet förmer än materiell rikedom
23. Varför bör man vara på sin vakt mot varje form av vinningslystnad eller girighet?
23. Emedan människan är född i synd och avlad i missgärning, är hon benägen för att luta åt den onda sidan av livet och älska pengar. Individen får lära sig att försöka nå toppen för att vinna säkerhet. Han måste vara ”sin egen lyckas smed”, som känner tillfredsställelse över sin egen storhet. Hur dåraktigt! Finns det inte någonting som är värt mycket mera än säkerhet och världsliga ägodelar? Är inte livet självt viktigare? Hur har vi fått det? Och den där rikedomen — har vi inte helt enkelt samlat ihop den av det som Gud har berett åt alla? Jesus sade: ”Akta eder! Ni måste vara på eder vakt mot varje form av girighet, ty en människas liv tillhör henne icke, sak samma hur rik hon är.” (Luk. 12:15, En amer. övers.) En annan översättare av de grekiska skrifterna, Rotherham, återger det på detta sätt: ”Sen till, att I bevaren eder för all vinningslystnad; ty vilket överflöd någon än har, kommer icke hans liv av hans ägodelar.” (1917 års övers. har liknande lydelse: ”Ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.”) Eller med andra ord sagt, vi kan med denna sanning som utgångspunkt säga, att varje individ ständigt måste vara påpasslig och vara på sin vakt mot varje form av girighet och vinningslystnad, ty även när en individ har ett överflöd av denna världens, goda är det inte de ting han äger som han har att tacka för sitt liv. Är då inte livet värt mera än rikedom?
24. Vad kan inte materiell rikedom garantera någon? Vad visar liknelsen?
24. Paulus följde detta Jesu visa och välgrundade råd, när han skrev till Timoteus och sade: ”Bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, rundhänta och frikostiga och därigenom samla en värdefull skatt åt sig för framtiden och så kunna gripa det liv som verkligen är liv.” (1 Tim. 6:18, 19, En amer. övers.) Vad en människa har samlat tillhopa såsom sin tillhörighet i fråga om rikedom, ägodelar eller mäktigt inflytande — intet av allt detta kan garantera henne liv. Någonting annat behöves. Jesus fullföljde sitt påstående, att ”en människas liv tillhör henne icke, sak samma hur rik hon är”, och sade vidare: ”Det var en rik man, vilkens åkrar buro ymniga skördar. Och han tänkte vid sig själv och sade: Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd. Därefter sade han: Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad. Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd? — Så går det den som samlar skatter [En amer. övers.: pengar] åt sig själv, men icke är rik inför Gud.” — Luk. 12:16—21.
25. Hur var den rike mannen i liknelsen dåraktig, självisk, lättjefull?
25. Hur sant är inte detta! Det förhåller sig så med den som samlar skatter åt sig själv, att han inte är rik inför Gud. Han tänker endast på sig själv, på sina egna ägodelar, sitt eget nöje. När någon blir så självupptagen som det här skildras, är det inte underligt att Jesus sade: ”För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket. ... Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.” Låt oss för ett ögonblick ta denne rike mans planer i betraktande. Han skulle bygga större lador att samla in sin gröda i och sedan glömma den övriga människovärlden och bara leva på den rikedom som han hade lagt på hög åt sig. Hur själviskt! Hur hänsynslöst! Hur lättjefullt! Han kunde ha givit mycket av sin rikedom åt de fattiga och ändå haft fullt upp för sig själv. Han kunde ha planerat för odlingen av sina marker för nästa år och på det sättet ha skaffat arbete åt sin lejda hjälp. Genom att sköta jorden år efter år skulle han få större inkomster, och större mängder föda skulle bli tillgängliga för de fattiga. Men nej, visst inte! Han sade till sig själv: ”Giv dig nu ro, ät, drick och var glad.” Vilken dåre! Han hann aldrig njuta av rikedomen själv, och inte heller hade han samlat någon rikedom i himmelen genom att ge åt de fattiga. ”Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke, vad en dag kan bära i sitt sköte.” — Ords. 27:1.
26. Vilka frågor beträffande säkerhet och liv måste vi besvara? På vad sätt?
26. Vad är det du önskar för din personliga del? Är det säkerhet i denna världen, som snart kommer att försvinna, eller är det liv i rättfärdighetens nya värld? Guds ord tecknar för oss det mönster som alla kristna måste följa för att kunna nå fram till evigt liv, vare sig detta blir ett liv med Kristus Jesus såsom hans brud i Rikets himmelska härlighet eller det blir såsom en skapelse som kommer att få njuta välsignelserna under himmelriket och det eviga livets fröjder på en härlig ny jord, som Gud danar till att bebos av människor. Båda dessa slag av liv vinnes genom sann rikedom. Samla därför skatter åt er i himmelen.
27. Hur kan rika och fattiga i lika mån vara verkligt ”rika på goda gärningar”?
27. Alla människor har vissa ägodelar, några mer än andra, varför principen ”I haven fått för intet; så given ock för intet” måste vara tillämplig på de rika, medelklassen och de fattiga i lika mån. Den fattiga änkan, som kom till offerkistan och lade dit sina två skärvar, ”inlade ... allt vad hon ägde till livsuppehälle” att brukas i Guds verk, sade Jesus, medan de rika som kom och lade ned sitt bidrag i templets offerkista gav ”av sitt överflöd”. (Luk. 21:1—4, 1878 års övers.) Den gåva de rika gav åt Herren var inte någon kännbar uppoffring för dem. Därför kunde den frågan framställas: Vem gav mest? Var det inte änkan med de två små mynten av lågt värde? Använd därför, om du vill vara rik inför Gud, dina ägodelar och din kunskap om Jehova Gud och hans rättfärdiga herradöme till gagn för de fattiga och trösta alla sörjande med de goda nyheterna om Guds rike. Låt inte din rikedom bli dig en black om foten och bli inte slav under dina ägodelar, utan låt dina ägodelar arbeta åt dig i ditt predikande av Guds ord.
28. Vad uppmanades Timoteus att ”bjuda de rika i denna världen”? Av vilken orsak?
28. Paulus kände till vissa individer inom församlingen som hade rikedom och som var upptagna av att lägga mera på hög, och i ett brev som han skrev till Timoteus sade han detta: ”Bjud de rika i denna världen att icke vara övermodiga eller sätta sitt hopp till ett så osäkert ting som rikedom, utan till Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav. Bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, rundhänta och frikostiga och därigenom samla en värdefull skatt åt sig för framtiden och så kunna gripa det liv som verkligen är liv.” (1 Tim. 6:17—19, En amer. övers.) Att någon har något litet eller kanske mycket av denna världens goda är ingen orsak för denne individ att inta en övermodig hållning gentemot sina vänner och sina grannar eller mot dem som hör till en kristen församling eller mot människorna i världen. De som har något bör aldrig sätta sitt hopp till de ovissa rikedomarna, såsom guld och silver, vilka alla kommer att bli av noll och intet värde i denna gamla världs allra sista dagar. De rika bör i lika hög grad som de fattiga inse, att det är Gud som rikligen förser oss med allt till att njuta av. Att den ene har mera av denna världens rikedom än den andre är ingen anledning för den rike att se ned på den fattige och skämmas å hans vägnar. Vad alla kan och måste vara rika på är ”goda gärningar”.
29. Hur gav Jakob oss råd mot att visa partiskhet?
29. Jakob gav ett utmärkt råd åt allt Herrens folk, när han sade: ”Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvalt just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom? I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de som draga eder inför domstolarna? Är det icke de som smäda det goda namn som är nämnt över eder? Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: Du skall älska din nästa såsom dig själv, då gören I visserligen väl. Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.” — Jak. 2:5—9.