Tjäna Jehova med fullständigt hjärta

”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.” — Matt. 22:37, NW.

1, 2. a) Vilket allvarligt råd gav konung David sin son Salomo beträffande betydelsen av att tjäna Jehova med fullständigt hjärta? b) Hur visade Jesus behovet av att tjäna Jehova med fullständigt hjärta?

HAN var en gammal man och hade inte långt kvar att leva. Inför en folksamling talade han till sin son och sade: ”Min son, lär känna din faders Gud och tjäna honom med fullständigt hjärta och med glädjefylld själ; ty Jehova rannsakar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han. Om du söker honom, skall han låta sig finnas av dig; men om du överger honom, skall han förkasta dig för alltid.” — 1 Krön. 28:9, NW.

² Den gamle mannen, hans son och folket som hörde vad han sade har för länge sedan försvunnit från världsscenen. Men dessa ord, som konung David riktade till sin son Salomo, innehåller råd och sanningar som är eviga och som är av livsviktig betydelse för dig och mig. Allt i bibeln, däribland Guds Sons, Kristi Jesu, tjänst, vittnar om det faktum att den suveräne Guden, Jehova, vill bli tjänad med fullständigt hjärta — eller inte alls. När Jesus fick frågan: ”Vilket är det största budet i lagen?” svarade han: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft.” (Matt. 22:36—38; Mark. 12:28—30; NW) Säkert vill ingen av oss att Gud skall förkasta oss för alltid, eller hur? Eftersom vårt hjärta är bland de hjärtan som Jehova rannsakar, hur kan vi då vara säkra på att vi tjänar honom med ”fullständigt hjärta”, med ”hela” vårt hjärta?

3. Varför är det nödvändigt att tydligt förstå skillnaden mellan hjärtat och sinnet?

³ När vi klart förstår bibelns åtskillnad mellan sinne och hjärta, har vi hjälp att skydda hjärtat och tjäna Jehova med fullständigt hjärta. En person kan ha en enastående kunskap i bibeln, kan svara på många olika frågor och visa att han eller hon känner väl till de allra senaste upplysningarna som publicerats. Men en sådan person kan vara i allvarlig fara. ”Livets källor” utgår inte från huvudet, från hjärnan eller sinnet eller förståndet, utan från hjärtat, som Ordspråksboken 4:23 säger. Vi kan lätt låta lura oss, om vi inte inser detta. Kom ihåg att inte ens individer som har vänt sig mot sanningen, blivit avfällingar, på en gång förlorar all sin kunskap i bibeln. Trots att deras hjärtan avgjort har förkastat Guds väg, finns kunskap kvar i deras sinne, även om den så småningom tynar bort. Enbart kunskap i sinnet är alltså inte någon säker vägledning när det gäller den andliga hälsan.

4. Vad betyder det att tjäna Jehova med fullständigt hjärta?

⁴ Fråga dig då: Vad för slags människa är jag i fråga om ”hjärtats fördolda människa”? Tjänar jag Jehova med ”fullständigt hjärta”, med hela mitt hjärta? Att tjäna med ”fullständigt hjärta” innebär att tjäna med ett hjärta som har ett bestämt motiv, som inte är halvt (Ps. 119:113, NW) eller dubbelt. (1 Krön. 12:33, NW; Ps. 12:3) Om vi tjänar Gud med hela vårt hjärta, då blir intresset att behaga honom det viktigaste för oss i livet, vårt hjärtas hela önskan och nöje. Likt psalmisten ber vi: ”Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena, att jag fruktar ditt namn.” (Ps. 86:11) Vårt hjärta är alltså odelat, har bara ett uppsåt. (Ords. 23:19) Ett sådant hjärta driver oss orubbligt i en riktning, på Jehovas väg.

Ett gott motiv viktigt i allt vad vi gör

5. Vilken syn på de olika sidorna av tjänsten för Gud kommer vi att ha genom att vi har fullständigt hjärta?

⁵ Att tjäna Jehova med fullständigt hjärta betyder också att vårt hjärta är rätt inställt i fråga om Guds tjänsts fulla omfattning eller hela räckvidd. Detta inbegriper förhållandet i äktenskapet, fostran av barnen, förvärvsarbetet, förhållandet till medmänniskorna, vårt personliga studium, kristna möten och sammankomster, vårt intresse för bröderna, vårt ansvar i fråga om att sköta våra förordnanden och uppdrag i församlingen. Vårt hjärta kan inte bara delvis vara i överensstämmelse med Jehovas vilja.

6, 7. a) Israeliternas hjärtan manade dem att vara frikostiga, men vilket hjärtetillstånd blev uppenbart hos många av dem bara en kort tid senare? b) Hur är detta ett varnande exempel för oss?

⁶ Se till exempel på vad som hände när tabernaklet eller sammankomsttältet skulle byggas. Bibeln visar att israeliternas hjärtan manade dem att bidra så frikostigt att det som de frambar som gåvor — bland dem sådant som de också förfärdigat med sina händer — ”var tillräckligt”, ja, ”man hade till och med över”. Mose fick faktiskt säga till dem att de inte skulle bära fram fler gåvor. (2 Mos. 36:4—7) Detta var utmärkt. Men inte länge därefter började dessa människor knota och klaga över de förhållanden som de råkat i. (4 Mos. 11:1—6, 10) Mose syster Mirjam (som med sådan glädje hade sjungit Jehovas lov sedan han tillintetgjort Faraos här i Röda havet) gjorde gemensam sak med sin bror Aron och satte sig upp mot Guds förordnade tillsyningsman och klandrade hans sätt att leda nationen (4 Mos. 12:1—8), och folket i övrigt gav efter för fruktan och bristande tro, när de hörde dåliga nyheter av spejarna som hade blivit sända in i Kanaan, ja, de talade till och med om att stena Mose och Aron. (4 Mos. 13:2, 3, 26—34; 14:1—10) De hade visserligen bidragit med materiella ting och arbetsinsatser, men tjänade de Jehova med ”fullständigt hjärta”, med hela sitt hjärta? — Jak. 3:13, 14.

⁷ Är någon av oss lik dessa? Ger vi av hela vårt hjärta i fråga om materiella medel, kanske rentav arbetar flitigt när något större projekt är på gång, till exempel i samband med en sammankomst eller uppförandet av en Rikets sal; men hur är det sedan, när allt inte går som vi skulle vilja? Börjar vi då knota och klaga och till och med visa en upprorisk anda?

8. Varför måste vi skydda hjärtat vid alla tillfällen och inte ta för givet att det alltid kommer att ge oss riktiga motiv?

⁸ Genom att en kristen vet att hans hjärta kan svika honom trots att han har god kunskap om sanningen och känner sig alldeles säker på sig själv, måste han skydda sitt hjärta, om han skall kunna bevara det ”fullständigt” i tjänsten för Jehova. Han måste vara ytterst försiktig, så att han inte utsätter sig för frestelse. Aposteln Paulus talar varnande om de synder som israeliterna begick, bland annat grov otukt, och säger sedan: ”Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:6—12) Och Ordspråksbokens inspirerade skribent säger: ”Den, som förtröstar på sitt hjärta, är en dåre; men den, som vandrar visligt, vinner framgång.” — Ords. 28:26, Åk.

Föranstaltningar för att ha ett fullständigt hjärta

9. Hur kan vi vara säkra på ”hjärtats tankar och avsikter”?

⁹ För att ”vandra visligt” behöver vi ständigt rannsaka vårt hjärta, pröva våra motiv, utrannsaka våra svagheter och arbeta på att undanröja dem. Det är bra för oss att stanna upp ibland och tänka: ”Jag vet vad mitt sinne, mitt förstånd, säger mig, men vad döljer sig i mitt hjärta? Varför vill jag göra det eller det? Vilket motiv är det som driver mig? Är jag verkligen uppriktig i mitt sätt att resonera, eller försöker jag i själva verket skönmåla mig själv i mina ögon, ursäkta mig?” Med tanke på hur försåtligt hjärtat kan vara behöver vi hjälp. Gud ger oss sådan hjälp genom sitt ord. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän att det åtskiljer själ och ande ... och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” — Hebr. 4:12, NW.

10, 11. a) Vilka föranstaltningar har Jehova gjort för att hjälpa oss att ha ett gott och fullständigt hjärta? b) I vilken utsträckning är ett fullständigt hjärta beroende av individen?

¹⁰ Men för att bibeln skall kunna vara oss till hjälp och uppdaga de tankar och avsikter, som vårt hjärta är inställt på, krävs det att vi gör vår del. Vi måste låta vårt ”hjärta” bli ”bevekt” inför det råd som vi får, böja vårt hjärta för att ta emot det. Vi har ett överflöd av andlig föda från Guds synliga organisation till hjälp för oss att ”ägna uppmärksamhet åt vishet med” vårt öra, på det att vi må ”böja” vårt ”hjärta till urskillning”, för att vi inte skall ha hjärtan som är ”förstockade”, utan ha vårt ”hjärtas ögon” upplysta. Eftersom ”den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap”, har vi möjlighet att vara närvarande vid regelbundna kristna möten, där undervisningen och umgänget är hälsosamma och uppbyggande. Vi har också ”råd” (Åk) i hjärtat hos mogna män, som tjänar som tillsyningsmän, och dessa råd kan vi med urskillning ”hämta upp” såsom djupt vatten ur deras brunnar av erfarenhet i fråga om praktisk tillämpning av Jehovas lagar. — 2 Krön. 34:27; Ords. 2:1, 2, NW; 18:15; 20:5; Mark. 6:52; Ef. 1:18, NW.

¹¹ Men vi måste anstränga oss för att dra nytta av dessa föranstaltningar och använda dem flitigt för att bygga upp och skydda hjärtat. Konung Josafat lovordades av Jehova för att han beredde sitt hjärta ”för att söka efter den sanne Guden”. (2 Krön. 19:3, NW) ”Den förståndiges hjärta söker kunskap.” (Ords. 15:14) David bad att Gud skulle skapa i honom ”ett rent hjärta”, men Jehova gör inte detta genom ett underverk, eftersom ”hjärtats föranstaltningar hör jordemänniskan till”. — Ps. 51:12; Ords. 16:1, NW.

12. Varför är det inte tillräckligt att ha en förståndsmässig insikt om sanningen?

¹² Det är inte nog med att vi skaffar oss en förståndsmässig insikt, vi måste också bli påverkade av vad vi lär, känna det i vårt hjärta. Vår himmelske Fader säger genom den inspirerade skribenten: ”Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord. Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de äro liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp. Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” (Ords. 4:20—23) Ja, vi behöver skriva vad vi lär på vårt ”hjärtas tavla” (Ords. 3:3; 7:3), och vi kan göra det endast om vi tar oss tid till att låta Guds sanning sjunka ned i vårt hjärta, rakt ner i djupet av hjärtat, så att det kan styra våra motiv på rätt sätt. (Ps. 37:31) Är det så du gör, när du studerar själv därhemma? När du är med på mötena?

13. a) Det brukar sägas att sinnet är inriktat på något annat, men vad kan vid en närmare undersökning avslöjas ha en annan inriktning? b) Vilken varning ges i Hebréerna 3:12, och hur händer det ofta att ”ett ont otroshjärta” kommer till synes?

¹³ Ibland säger vi att vi tänker på något annat eller har vårt sinne inriktat på något annat medan vi läser eller är med på mötena. Kanske det är så. Kanske vi tillfälligt blir distraherade av till exempel vad ett barn gör eller av andra störningar. Men, om vi skall vara verkligt uppriktiga mot oss själva: Skulle det inte kunna vara så att det ibland är hjärtat som börjar avvika i stället för sinnet? Kommer vi på oss med att vi sitter och tänker på materiella ting, något som vi tänker köpa, något vi håller på med därhemma som intresserar oss, sådant som har med pengar att göra, eller kommer vi på oss med att tänka på köttsliga ting: mat, nöjen, någon av det motsatta könet? Om vi finner att sådant har större intresse för oss än studiet av Guds ord och dess förträffliga råd, ja, kanske rentav sitter och önskar att mötet snart skulle vara slut, så att vi fick ägna oss åt de där andra intressena, ja, då är vi illa ute, löper risk att hjärtat skall bli okänsligt, som om det var inbäddat i fett (Ps. 119:70), eller att det skall bli förhärdat och oemottagligt för den vägledning Gud ger oss. (Hebr. 3:8) Detta visar bristande tro på Jehovas godhet och på att han belönar oss för vår trogna hängivenhet gentemot honom; det visar att vi börjar söka vår belöning någon annanstans. Kristna uppmanas att se till att det inte hos någon ”finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden”. (Hebr. 3:12) Att vi börjat komma in på en sådan fördärvbringande kurs visar sig i allmänhet först i vår inställning till Guds ord och i vår uppskattning av vad vi läser i Guds ord och hör från det.

14. Beskriv hur hjärtat kommer in i bilden, när det gäller uppskattning av kristna möten och närvaro vid dem.

¹⁴ Så förhåller det sig också med mötesbesök eller tjänst på fältet. Det är fullt normalt att någon tillfälligt kan bli sjuk, och sjukdomen kan ibland bli så allvarlig att den sjuke måste stanna hemma. Det är inte heller ovanligt att någon helt enkelt kan känna sig för trött och kraftlös för att gå på mötet eller ta del i tjänsten — köttet är svagt, även om anden är villig. Vi kan därför tillfälligt behöva ge oss själva en knuff för att komma i gång, och vi vet att vi efteråt är glada över att vi gjorde det. Alltså är tuktan nödvändig för att vi skall undvika att följa hjärtats och det fallna köttets själviska begär. Låt oss belysa det på följande sätt: Tänk dig att det är den kväll då man skall gå till Rikets sal för att få biblisk undervisning och att en broder, när den tiden närmar sig, finner att han fysiskt sett helt enkelt är ur stånd att gå. Hur gärna vill han inte gå dit! Men han kan helt enkelt inte göra det. Han är alltför sjuk. Men var är hans hjärta? Tänk nu i stället på en annan broder, som kommer hem sedan han arbetat hårt hela dagen. Hans hjärta säger honom försåtligt: ”Det skulle vara skönt att stanna hemma i kväll.” (Kom ihåg att hjärtat är sätet för begär och motiv.) Men han måste ha ett skäl av något slag för att stanna hemma från mötena. Därför ger hjärtat sinnet motiv att ta itu med detta, och nästan innan han vet ordet av tänker han på flera skäl till att stanna hemma, skäl som verkar vara goda. Om han inte är mycket aktsam, kommer han inte att gå till Rikets sal denna kväll. Nu kan samma sak hända i fråga om varje gren av vår kristna verksamhet. Kärnpunkten är: Var är vårt hjärta? Om det önskar göra det, har begär att göra det, älskar att göra det, kommer det vanligen att finna en utväg. Jesus sammanfattade det hela, när han sade: ”Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.” — Matt. 6:21.

15. När vi finner att vi söker efter skäl att inte ta del i tjänsten eller vara med vid mötena, vilka åtgärder för förbättring bör vi då genast vidta?

¹⁵ Vi kan också ha vissa personliga förpliktelser eller familjeförpliktelser, och var och en måste ordna sina angelägenheter såsom han finner lämpligast. Vissa månader finner vi att vi har möjlighet att ägna mera tid åt tjänsten på fältet än andra månader. Detta är en personlig angelägenhet. Men när vi finner att vi söker efter skäl att stanna hemma från mötena eller från att ta del i tjänsten på fältet, letar efter ursäkter eller förevändningar att undvika att gå på mötet eller gå ut i tjänsten — då är vi i fara! Då manar oss vårt hjärta att följa en felaktig kurs. När sådant händer, bör vi göra som Jakob säger: ”Kom nära Gud, så skall han komma er nära. Rena edra händer, ni syndare, och luttra edra hjärtan, ni obeslutsamma.” (Jak. 4:8, NW) Vi har ett problem, och vi behöver framlägga det för vår himmelske Fader och tala med honom om det i bön.

16. a) Vad uppenbarar våra böner om vårt hjärta? b) Vad avses med inbjudan från Jehova: ”Giv mig ... ditt hjärta”?

¹⁶ Detta är också ett sätt att granska vårt hjärta. Kanske våra böner — i lika mån som någon annan del av vår tjänst för Jehova Gud — uppenbarar i vilket förhållande vi står till honom, hur vi känner gentemot honom i ”hjärtats fördolda människa”. Vad visar dina böner beträffande ditt förhållande till honom? Endast han och du själv kan veta det. Men det bör vara ett innerligt, förtröstansfullt och intimt förhållande, likt det som en son eller dotter har till en innerligt älskad och respekterad far. (Ords. 4:3, 4) Är det ett sådant förhållande dina böner uppenbarar? Eller är ditt förhållande till honom mera likt en tillfällig bekantskap, ungefär som i fråga om en granne, din arbetsgivare eller en ganska god vän? Om förhållandet inte är vad det borde vara, kan du vara säker på en sak: Det beror inte på något fel från din himmelske Faders sida. Han säger i likhet med upptecknaren av Ordspråksboken 23:26: ”Giv mig, min son, ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon.” Öppna ditt hjärta för honom i dina böner, säg honom vad som finns i ditt hjärta, bed honom om hjälp att verkställa ditt hjärtas rätta önskningar och att uppenbara för dig dess svagheter och botemedlet mot dem. Ge honom sedan ditt hjärta genom att ta emot den ledning som han ger förmedelst sitt ord, sin ande och den kristna församlingen.

Att på förhand stärka hjärtat

17. Varför är det viktigt att stärka och skydda hjärtat innan frestelsen kommer?

¹⁷ Vi lever i en tingens ordning som förfaller mer och mer för var dag. Detta gör att vårt hjärta utsätts för allt större och större prövningar i fråga om vår fulla hängivenhet för Jehova Gud och hans tjänst. Om vi skall kunna skydda vårt hjärta, måste vi hålla det under ständig uppsikt, inte glömma vilken betydelse det har på grund av sin förmåga att mana en människa till att handla eller känna på ett visst sätt. Vi bör inte vänta tills prövningar och frestelser drabbar oss med fullaste kraft, utan stärka vårt hjärta långt innan vi möter dem.

18. Vilka frågor kommer att hjälpa oss att pröva våra motiv?

¹⁸ Med ens de första tankarna på att handla omoraliskt dyker upp bör vi fråga oss: ”Skulle jag verkligen önska göra något sådant, i vetskap om vad det kommer att leda till? Skulle jag vilja dra vanära över min familj, över församlingen som jag tillhör? Vad händer min äkta hälft? Visserligen kan hon (eller han) ha sina fel, sina svagheter — men det har ju jag också. Skulle jag vilja såra min äktenskapspartner så djupt genom en sådan handling? Är detta att visa tacksamhet för alla de år av sitt liv som min äktenskapspartner har gett mig? Och är jag dessutom så otacksam att jag skulle handla så i förakt för Jehovas gåva, nämligen hans Son, betrakta Jesu död på tortyrpålen som om den inte hade någon betydelse, kasta bort all Jehovas oförtjänta godhet bara för att få uppleva några ögonblick av otillåten njutning? Var är min kärlek till anständighet, oförvitlighet, ärlighet?”

19. Vilka frågor kan vi med rätta ställa oss själva, när vi börjar känna en dragning åt materialismen?

¹⁹ När vi börjar känna dragning åt materialism, låna vårt öra till den nuvarande tingens ordnings lockrop att hänge oss mera fullständigt åt vad den kan bjuda oss av förmåner och vinster, bör vi fråga oss, fråga ”hjärtats fördolda människa”: ”Kan jag uppriktigt säga att materiella ting någonsin har gett mig en glädje som kan jämföras med glädjen av Jehovas tjänst, med glädjen att vara tillsammans med bröderna och systrarna, med nöjet att känna att jag har kunnat vara till verklig hjälp för andra, kunnat hjälpa dem in på livets väg? Vilken framtid har den här världen att bjuda mig som ett rättfärdigt hjärta egentligen skulle vilja stå efter? Vill jag verkligen visa tillgivenhet för denna tingens ordning, när jag så väl vet att den bara skulle använda mig för en tid och sedan vända mig ryggen, när den inte har användning för mig längre?” Ja, vi måste sannerligen se fram emot Guds nya tingens ordnings välsignelser. Men som Jakob manar: ”Utöva också ni tålamod; gör edra hjärtan fasta, ty Herrens närvaro har kommit nära.” — Jak. 5:7, 8, NW.

20. Vad bör vi begrunda i hjärtat, när vi ställs inför stridsfrågor som inbegriper neutralitet?

²⁰ Samma sak gäller när du utsätts för påtryckningar och uppmanas att bryta din neutrala ställning i förhållande till denna världens anordningar eller på något sätt bryta din ostrafflighet gentemot Gud. Begrunda i ditt hjärta de avskyvärda ting som denna världens gud, Satan, djävulen, har underblåst bland nationerna — blodsutgjutelse, brott, girighet och grymhet. Hur skulle vi någonsin kunna gå med på att ens ett ögonblick ställa oss på hans sida? Även om han förföljer oss, kastar oss i fängelse, torterar oss — hur skulle vi någonsin kunna förneka Jehova, den nya tingens ordnings Gud, till förmån för Satan och hans djuriska, korrumperade och hjärtlösa tingens ordning?

21. a) Hur kan vi förhindra att hjärtat blir ”nedtyngt”, nu då vi ser att vi är långt framme i ”ändens tid”? b) Hur misslyckades Salomo med att följa sin fars råd i fråga om att bevara ett fullständigt hjärta?

²¹ På liknande sätt kan vi stärka vårt hjärta i dess kärlek till allt vad rätt, anständigt och redbart är och odla ett genuint hat till allt som Jehova fördömer och förkastar. (1 Krön. 29:17; Hebr. 1:9) Men när vi väl har utvecklat ett gott hjärta, kan vi inte slå oss till ro. Det måste skyddas. ”Men ge akt på er själva, så att edra hjärtan aldrig blir nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över er som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bor på hela jordens yta.” (Luk. 21:34, 35, NW) Salomo bad till Jehova om ett hörsamt hjärta och urskillning för att kunna vara domare för Guds folk. ”Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och ... mycken insikt”, och därför är det verkligen sorgligt att läsa att ”när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta att avfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblev hängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit”. (1 Kon. 4:29; 11:1—6) Ja, tänk på detta! Sedan han i så överflödande grad blivit välsignad med vishet från Jehova och sedan han fått så många privilegier i förbindelse med Jehovas förebildliga rike och byggt Jehovas storslagna tempel, tillät han att hans hedniska hustrur lockade hans hjärta till att dyrka andra gudar! Och han var den som under inspiration hade skrivit så mycket om hjärtat.

22. Varför är det nödvändigt att vi tjänar Jehova inte bara därför att vi måste utan därför att vi önskar göra hans vilja?

²² Vadhelst vi gör och i fråga om allt vad vi gör, låt oss göra det helhjärtat som för Jehova. Han finner stort behag i sådan tjänst. Han är ingen otacksam Gud. Han uppskattar allt vi gör; han finner glädje i att belöna oss, välsigna oss, ge oss gåvor. Men vår tjänst måste vara uppriktig, äkta, helhjärtad. Han kan genomskåda varje falsk förevändning, se när vi gör något av orätta motiv. Han kan se när vi är mera måna om att lämna in en fin rapport än att lovprisa honom, när vi är alltför måna om hur vi ser ut eller är klädda eller vilket intryck vi gör på andra eller när vi bara gör saker och ting för att vi tycker att vi måste. Det är sant att vi måste tjäna, om vi vill leva. Men vi kommer aldrig att hålla ut, uthärda, nå målet med mindre vi önskar göra det, har en innerlig längtan att tjäna Jehova, längtar efter att få leva i en tid då vi kan tjäna honom fullständigt, befriade från allt det som nu får oss att begå felsteg och komma till korta i fråga om att nå upp till hans fullkomliga måttstock.

23. a) Vad kan orsakerna vara till att somliga faller ifrån i det tävlingslopp som gäller livet? b) Hur kan vi med förtröstan bedja, alldeles som Paulus gjorde, för dem som strävar efter att ha ett fullständigt hjärta?

²³ Allting pekar på att Guds nya tingens ordning är nära förestående nu. Men ändå finns det de som tjänat Jehova i många år som nu i denna sena timme faller ifrån. Varför det? Kan det vara så att de vill leva sitt eget liv eller att de inser att Guds herradöme snart kommer att ta makten över alla människor som överlever på jorden och att de i själva verket i sitt hjärta inte önskar att det blir så, inte vill vara med om att det rättfärdiga herradömet så fullständigt tar makten? När du nu har sökt Jehova och funnit honom, låt då ditt hjärta vara helt och fullt inriktat på honom, älska och tjäna honom av hela ditt hjärta. Överge inte honom på det att han inte för alltid må överge dig. Liksom Paulus bad för sina bröder i gången tid, så ber vi nu för dig: ”Må Herren fortsätta att med framgång leda edra hjärtan in i Guds kärlek och in i uthärdandet för Kristus.” — 2 Tess. 3:5, NW.

[Bild på sidan 329]

När vi låter sinnet bli distraherat eller inrikta sig på något annat, kan det då vara så att hjärtat är inriktat på något annat?

[Bild på sidan 331]

Våra böner uppenbarar hur vårt förhållande till Gud är. Vad slags förhållande uppenbarar dina böner?