Så allvarligt är det

FLERTALET människor har säkert mer än en gång märkt att det är de små tingen, de ringa och till synes oväsentliga, som betyder så mycket. I många fall är det dessa ringa ting som vittnar om en människas hjärteinställning. Och hur vanligt är det inte att ringa ting leder till stora ting.

Det finns ett visst samband mellan sådana erfarenheter och den tungt vägande princip som Jesus Kristus, Guds Son, uttryckte så här: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.

Jesus yttrade de här orden till judar som stod under Mose lag. Denna lag innehöll föreskrifter som gällde inte bara de betydelsefullaste tingen i livet, t. ex. de tio budorden, som förbjöd avgudadyrkan och mord, utan också sådana som kunde förefalla ringa och oväsentliga. Det fanns till exempel vissa djur som levde i vattnet, vissa däggdjur och vissa bevingade djur som israeliterna inte fick äta. — 3 Mos. 11:4—20.

Någon kunde kanske undra vilken skillnad det gjorde om en fisk hade fenor och fjäll, ifall man bara hade kommit över den på ärligt sätt och den smakade gott! Och vilken betydelse kunde det väl ha om ett däggdjur idisslade och hade klövar? Detta var till synes ringa ting, men israeliterna måste ta dem på allvar. Israels skapare och laggivare, Jehova Gud, hade helt visst mer än ett gott skäl till att utfärda dessa lagar då på den tiden, av vilka det inte minst viktiga var att hans folk skulle bevaras för att otillbörligt förbrödra sig med sina hedniska grannar.

Att Jesus Kristus förstod hur viktigt det var att man såg allvarligt på sådant som till synes var oväsentliga ting framgår av vad han sade till de religiösa ledarna på sin tid. Han förebrådde dem att de betalade tionde av olika kryddväxter, mycket små ting, men samtidigt förbisåg det som var långt viktigare, t. ex. ”rätten och barmhärtigheten och troheten”. Men menade han då genom denna förebråelse att om en person ägnar sig åt det som är viktigare, kan han då lämna det som förefaller vara oväsentligt utan avseende? Nej, visst inte! Jesus sade nämligen vidare: ”Det ena” — rätten, barmhärtigheten och troheten — ”borden I göra, men icke underlåta det andra”, de ringa tingen, att betala tionde av kryddväxterna, av till exempel mynta och dill. — Matt. 23:23.

Samma princip gäller i vår tid. Det finns betydelsefullare, viktigare, saker som Guds folk skall göra: Studera hans ord och publikationer som hjälper oss att förstå det; vara med vid kristna sammankomster, särskilt vid mötena som församlingen på orten håller; predika och undervisa om de goda nyheterna om Guds rike vid alla tillfällen, i gynnsam tid och i ogynnsam tid, och frambringa Guds heliga andes frukt, t. ex. kärlek, glädje, frid, långmodighet och självbehärskning. Utan tvekan är det detta som är ”viktigast” och som de kristna främst bör tänka på. Men under det att Jehovas folk iakttar dessa ting, får de inte förbise de skenbart små tingen. Dem måste de också ta på allvar. — Gal. 5:22, 23; 2 Tim. 4:2; Hebr. 10:23—25.

Vad kan de vara? Till dem hör att man tar bestämt avstånd från alla sedvänjor som antingen direkt eller indirekt är domfällda i Skriften, därför att de härstammar från den falska religionen eller är en del av Satans tingens ordning, t. ex. firandet av politiska och religiösa högtidsdagar. Att det för en del människor kan tyckas vara oväsentligt om man avstår från att fira dem gör inte den här frågan mindre viktig i Guds ögon, och mogna kristna inser detta. Ingen trogen israelit i forna tider kunde tvingas bryta mot Guds lag genom att äta svinkött, inte ens om vägran medförde dödsstraff. Och liksom Jehova Gud hade goda skäl att förbjuda sitt folk på den tiden att äta vissa saker, t. ex. blod, finns det goda skäl till att Jehovas folk i denna tid avhåller sig från att fira världsliga högtidsdagar. — Joh. 18:36; 1 Kor. 2:12.

Födelsedagsfirande

Vilka vill vi hålla jämna steg med och vara i samklang med, trogna gudsmän eller hedningar? Enligt Hastings’ religiösa uppslagsverk, Encyclopaedia of Religion and Ethics, går födelsedagsfirandet tillbaka till forntiden, och det var i synnerhet framträdande och betydelsefulla hedningars födelsedagar som blev storligen uppmärksammade och firade. Har det funnits någon mer framträdande och betydelsefull person här på jorden än Jesus Kristus, Guds Son? Likväl har Gud inte funnit det lämpligt att låta det exakta datum för Jesu födelse bli upptecknat, och inte heller meddelar bibeln något om att Jesu apostlar firade hans födelsedag. Herren Jesus befallde själv att hans död skulle ihågkommas, inte hans födelsedag. — 1 Kor. 11:20, 23—26.

De enda födelsedagsfester som omnämns i bibeln hölls till ära för två hedniska härskare, och en mörk skugga till följd av två mäns avrättning faller över dessa händelser. Över Faraos faller skuggan av hans överste bagares avrättning, och över konung Herodes’ faller skuggan av Johannes döparens avrättning. (1 Mos. 40:20—22; Mark. 6:21—29) De första kristna hade tagit intryck av detta och vägrade att fira födelsedagar. Därför skriver den framträdande religionshistorikern August Neander i sitt verk The History of the Christian Religion and Church, During the Three First Centuries: ”Föreställningen om ett födelsedagsfirande var vida skild från den uppfattning som de kristna i allmänhet hade under denna tid.” Och i Catholic Encyclopedia (1911 års upplaga) citeras dessa ord av Origenes: ”Det berättas inte om någon av alla de heliga människor som omtalas i bibeln att de höll någon fest eller ordnade någon stor bankett på sin födelsedag. Det är bara syndare som ställer till stora förlustelser för att fira den dag på vilken de föddes till den här världen.”

Av dessa fakta kan vi utröna vad Guds vilja i den här saken är, och vad bör vi då för vår del göra? Vi bör visa att vi är angelägna att rätta oss efter Guds vilja genom att vägra att alls ta del i födelsedagsfirande, vare sig det gäller vår egen eller våra vänners eller släktingars eller någon framträdande persons. Om vi skall kunna behaga Gud, måste vi lära oss att vara trogna i allt. Principen kan också belysas så här: trohet inom äktenskapet förpliktar båda parter att handla rätt inte bara i stora ting utan också i synbarligen ringa ting.

Ett vittnesbörd om hur sann den princip är som Jesus framställde, då han talade om att den som är trogen i det minsta också är trogen i vad mer är, utgör det som Daniels tre hebreiska kamrater upplevde i det forntida Babylon. När det blev fråga om att de skulle behöva äta mat som var förbjuden i Mose lag, kunde de ha försökt urskulda sig med att de var fångar i främmande land och följaktligen inte hade valfrihet i den där saken. Men hur välsignade blev de inte, därför att de tog också sådant som föreföll vara oväsentligt på verkligt allvar! Både de och Daniel befanns vara friskare såväl som visare än alla de andra fångarna, som hade fortsatt att äta av konungens mat, av vilken en del förmodligen först hade offrats åt Babylons gudar. Trohet i detta som hörde till ”det minsta” styrkte dem helt visst, så att de, när de sattes på det större provet, som gällde vägran att lyda befallningen att falla ned för den bildstod som konungen hade låtit ställa upp på Duraslätten, kunde förbli ståndaktiga, modiga, fasta och oförskräckta. — Dan. 1:3—21; 3:1—30.

Dessutom medförde deras fasta ståndpunktstagande att ett kraftigt vittnesbörd avgavs för Jehova Gud; och sådant har hänt även i vår tid. I Jehovas vittnens årsbok för 1968 återges till exempel följande erfarenhet från Brasilien: ”En mamma har berättat att hon skickade sin lille son till lekskolan men först utförligt förklarade en del saker som skulle kunna inträffa och som Guds ord inte godkänner. Hon sökte också upp lärarinnan och framlade Skriftens synpunkt på dessa ting. En dag när hon kom för att hämta sin lille pojke, ropade lärarinnan på henne och berättade att hon beundrade pojken mycket, eftersom han höll fast vid sin övertygelse. Ett av barnen hade haft med sig en tårta till skolan för att fira sin födelsedag, och lärarinnan hade blivit underrättad om de bibliska skälen till att Jehovas vittnen inte firar födelsedagar, så hon undrade vad pojken skulle göra. När de andra hyllade födelsedagsbarnet med sång, satt den lille pojken tyst. När man skar tårtan och bjöd honom en bit, vägrade han artigt att ta emot den och åt det som han hade haft med sig till lunch. Mamman var särskilt stolt över att sonen hade visat så gott omdöme, eftersom, såsom hon sade: ’Han tycker så mycket om tårta.’” Om en människa visar sådan trohet i det som en del personer anser vara ringa, oväsentliga ting och tar dem på verkligt allvar, kan det hjälpa henne att vara trogen mot Gud när hon ställs inför svårare trosprov.

Religiösa högtider

Det finns andra sedvänjor som också är vanliga bland nationerna. Somliga av dem har i grund och botten religiöst ursprung. Vilken inställning har trogna kristna till dem? Med avseende på de religiösa sedvänjorna som följdes i de nationer, som omgav Guds folk i forna tider, utfärdade Jehova Gud denna befallning: ”Vänjen eder icke att göra efter hednafolkens sätt.” — Jer. 10:2, My.

Det erkänns allmänt nu för tiden att julen har hedniska anor. Julgranen, julkubben, misteln och till och med själva datum, 25 december, allt detta är obestridligen av hedniskt ursprung. Detsamma måste sägas om påskägg och påskharar.a Att fira jul och påsk måste därför vara förbjudet enligt dessa ord av aposteln Paulus: ”Ni kan inte dricka Jehovas kalk och demoners kalk; ni kan inte ta del av ’Jehovas bord’ och demoners bord.” ”’Gå därför ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag vill ta emot er’.” — 1 Kor. 10:21; 2 Kor. 6:17; NW.

Förståndiga kristna föräldrar kommer inte att låta känslorna driva dem till att kompromissa, när det gäller sådana högtider som påsk och jul. Kristna föräldrar kommer redan tidigt i barnens liv att framhålla för dem vilken snara det är att likformas med världen, att vilja bli som alla andra, att vara rädd för att sticka av genom att vara annorlunda därför att man följer bibelns principer. De kristna förmanas att inte rätta sig efter den nuvarande tingens ordning utan att bli förvandlade genom att göra om sitt sinne. (Rom. 12:2) Barn som har fått den rätta fostran kommer att vara glada över att de är annorlunda, över att världen förundrar sig över dem. (1 Petr. 4:3, 4) De bör få lära sig att inse hur det i själva verket förhåller sig med dessa högtidsfiranden: att de har hedniskt ursprung, vanärar Gud, kännetecknas av humbug och penningutpressning. Då kommer de att vara böjda för att beklaga dem som tar del i sådant i stället för att avundas dem! Samtidigt måste föräldrarna själva vara på sin vakt, så att de inte kompromissar, inte sänder några jul- och påskhälsningar och inte hänger upp några juldekorationer i hemmet, bara för att de skall bli ansedda för att vara ”förnuftiga människor”.

Varje kristen som driver egen rörelse måste i synnerhet vara på sin vakt, så att han inte låter fruktan för ekonomisk förlust driva honom till att dekorera sin affär med sådant som hör den hedniska festen till och föra sådana varor som hör samman med den hedniska festen, allt sådant som har direkt samband med den falska religionen. Om någon som är ett åt Jehova överlämnat vittne skulle låta profitbegär eller något annat motiv förmå honom att kompromissa i sådana här saker, skulle han göra sig skyldig till avfall. Och såsom bibeln klart visar kan de människor, som vänder tillbaka för att äta vid ”demoners bord”, inte fortsätta med att äta vid ”Jehovas bord”.

Det kan också vara frestande att ta del i högtidsfirandet, därför att så mycket i förbindelse med det vädjar till det fallna köttet. Sångerna, musiken och dekorationerna vid jul och påsk kan tilltala en människas känslor. Och bjudningarna, med all deras mat, dryck och dans, är tilltalande för köttet oberoende av tidpunkten. Men varje kristen måste tänka på att om man väljer att följa syndens lag, betyder detta död, eftersom de som är ”i harmoni med köttet ... inte [kan] behaga Gud”. — Rom. 8:8, NW.

Samma inställning måste man ha till festligheter på ”Valentins dag”, som i Sverige kommit att kallas ”Alla hjärtans dag”. På grund av det som är förknippat med Valentins dag bör man ta avstånd från den. Den har fått namn efter ett romersk-katolskt ”helgon”, eller kanske flera, som av människor och inte av Gud förklarats vara ”helgon”, och de seder som är förbundna med den har hedniskt ursprung. Om detta ursprung läser vi till exempel: ”En sedvänja i det forntida Rom i samband med Lupercalierna under februari månad, då man bland andra ceremonier lade lappar med namn på unga kvinnor i en ask, ur vilken ynglingar drog dem såsom man gör när man drar lott. Den första kyrkans ledare, som fann att det var omöjligt att utrota denna hedniska ceremoni, ändrade den till formen.”b Den egentliga avsikten med festen var att säkerställa människors och boskapshjordars fruktsamhet och åkrarnas fruktbarhet.

Det finns naturligtvis ingenting att invända mot att man har trevligt tillsammans såsom en familj, att man ger varandra gåvor och sänder hälsningar till sina vänner för att låta dem veta att man tycker om dem. Men det bör ligga i öppen dag att man inte visar någon verklig kärlek till andra, om man gör detta på ett sådant sätt att det uppmuntrar dem att följa seder och bruk som man själv vet är hedniska. Ett sådant handlingssätt behagar inte heller Gud, och sanna kristna önskar sannerligen behaga honom!

Andra högtidsfiranden

De religiösa högtiderna är förstås inte de enda som firas i världen. Somliga högtider firas till nationers och deras hjältars ära. Hur betraktar Jehovas vittnen dessa? De blandar sig inte i vad andra människor kan vilja göra, men de är livligt medvetna om att Jesus Kristus sade så här om sina sanna efterföljare: ”De är inte någon del av världen.” (Joh. 17:16, NW) De vet också att bibeln säger att när en människa blir befläckad till följd av att hon tar del i världens angelägenheter, är hennes gudsdyrkan inte ren och godtagbar inför Gud. (Jak. 1:27) Varför inte det?

Därför att, såsom Jesus framhöll, Jehova Gud inte är ”denna världens furste” eller härskare, utan att det är Satan, djävulen, Guds fiende, som intar denna ställning. (Joh. 14:30) Det var djävulen som erbjöd Jesus alla denna världens riken i utbyte mot Jesu tillbedjan, och ända fram till denna dag har han fortsatt att med stor kraft behärska nationerna. (Matt. 4:8—10) Förhållandena på jorden nu i vår tid bekräftar denna bibliska sanning. Jehovas vittnen tror vad bibeln säger, och därför avhåller de sig från att ta del i de högtider som syftar till att förhärliga någon som helst del av den gamla tingens ordning. De vet att Guds rike snart skall krossa och tillintetgöra alla denna världens riken men att det för egen del skall bestå för evigt. (Dan. 2:44) Också de vill bestå för evigt, och därför sätter de sin fulla tillit till Guds anordning, varigenom lydiga människor skall bli välsignade.

Vi kommer inte ifrån det. Om vi vill behaga Jehova Gud, om vi är beslutna att älska honom med hela vårt hjärta och sinne, vår själ och kraft, kan vi inte betrakta denna tingens ordnings fester såsom oskyldiga. Vi måste inse hur allvarligt det är att man avhåller sig från att ta del i dem. De trogna första kristna vägrade att ge efter det minsta och utföra sådana handlingar som hade en anstrykning av avguderi. De gjorde det inte ens för att på så sätt kunna rädda livet. De som önskar behaga Jehova i denna tid måste följa deras exempel. I alla sådana frågor måste de kristna tänka på principen: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” — Luk. 16:10.

[Fotnoter]