sätt rubba tilliten till Guds ord. Och då de använder dessa så kallade fakta som en förevändning för sin bristande tro på bibeln, är de vår tids motsvarighet till de religiösa ledarna på Jesu tid, som silade bort myggor och svalde kameler. (Matt. 23:24, NW) De förkastar 99.9 procent därför att man kan betvivla att 0.1 procent är äkta!

Guds ande nödvändig för mognad

”Hur mycket mera skall då icke Fadern i himmelen giva helig ande åt dem som bedja honom!” ”Fortsätt med att bedja Gud, ty han giver frikostigt åt alla och utan förebråelse.” — Luk. 11:13; Jak. 1:5; NW

1. Finns det bevis i Skriften för att tillbedjan av Jehova är ett grundläggande krav?

TILLBEDJAN av Jehova är en livsviktig nödvändighet för alla som vill åtnjuta Jehovas ynnest och vinna ändlöst liv i hans rike. Samtidigt som Jehovas hängivna folk nu lyder befallningen: ”Sägen bland nationerna: Jehova regerar”, hörsammar de också denna vädjan: ”O tillbedjen Jehova i helig skrud.” (Ps. 96:9, 10, AS) Ja, i Riket kommer tillbedjan att bli regel och bli prövostenen för individerna, ty ”det skall ske att var och en. . . skall draga upp år efter år för att tillbedja Konungen, härskarornas Jehova, och för att hålla lövhyddohögtiden. Och det skall bliva så, att vilken det vara må av alla jordens släkter, som icke drager upp till Jerusalem för att tillbedja Konungen, härskarornas Jehova, över dem skall det icke komma något regn.” (Sak. 14:16, 17, AS) Jesus betonade också vikten av tillbedjan såsom ett grundläggande krav, vilket kommit till uttryck i den lag som givits åt Israel, när han visade ifrån sig Satans frestelse : ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är åt honom allena du skall ägna helig tjänst.’” — Matt. 4:10, NW.

2. Hyste Jesus en annan uppfattning om tillbedjan än judarna och särskilt i vilket avseende?

2. Judarna ansåg sin form av tillbedjan helt och hållet tillfredsställande och påstod att den stämde överens med Guds ursprungliga anvisningar. Men Jesus tillkännagav något annat, när den samaritiska kvinnan vid brunnen väckte frågan genom att säga: ”Våra förfäder tillbådo på detta berg, men ni människor säga, att i Jerusalem är den plats där man bör tillbedja.” Han svarade, att i den tvistefråga som hon uttalade hade judarna företrädet, ty ”vi tillbedja vad vi känna, ty frälsningen har sitt ursprung hos judarna”, men ”ni tillbedja vad ni icke känna”. Men fastän judarna hade bättre insikt än samariterna i fråga om Guds fordringar med avseende på tillbedjan, gav Jesus i fortsättningen uttryck åt en mycket djupare och alltigenom olika syn på tillbedjan. Han sade: ”Den stund kommer, och den är nu, då de uppriktiga tillbedjarna skola tillbedja Fadern med ande och sanning, ty Fadern söker just människor av det slaget till att tillbedja honom.” Vilken kontrast mot alla tidigare uppfattningar! I sin form av tillbedjan bekymrade judarna sig i främsta rummet om yttre ting, sådana som tiden och platsen och sättet för tillbedjan, men nu sade Jesus, att uppriktig tillbedjan gick djupare än de ting som man ser, och den måste ske ”med ande och sanning”, vilket betyder inte endast ren, utan mogen tillbedjan. — Joh. 4:20—24, NW.

3. Vilka tre orsaker eller skäl kan anföras, som visar hur viktigt det är att förstå innebörden i att tillbedja ”med ande och sanning”?

3. Förvisso är det av högsta vikt att så klart som möjligt förstå allt vad det innebär att tillbedja förmedelst det som är osynligt för det yttre ögat, nämligen ”med ande och sanning”! Det är viktigt av två orsaker: För det första,