åtgärder skapar samtidigt en god miljö för den fluga som i detta område ger upphov till en fruktad sjukdom som leder till blindhet. Tusentals människor som drabbats är redan oförmögna att arbeta i jordbruket. Detta ökar bara de ekonomiska problemen.

Andra experter talar om ”utbildning” som lösningen på Afrikas livsmedelsproblem. Men för många afrikaner innebär ”utbildning” bara ett försök att påtvinga dem ett västerländskt levnadssätt. Joseph Ki-Zerbo i Övre Volta påstår att resultatet blir att afrikanerna blir beroende av utomstående. Han skriver i Ceres, organ för Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation:

”I Afrika ligger stora landområden i träda år efter år i väntan på att bli nyttiggjorda, och detta därför att man saknar utrustning och utbildning. Befolkningen var ända till slutet av 1800-talet i viss mån självförsörjande, men blir nu alltmera beroende av amerikansk hirs, sovjetiskt ris, europeiskt mjöl och semolina för att kunna uppehålla livet. De underutvecklade länderna kryper i allt högre grad in under de rika folkens bord.”

Nej, denna världens människor kan inte erbjuda någon verklig lösning på hungersnödsproblemen i Afrika. Men Gud vet ett svar, han som är jordens Skapare och gav jorden dess förmåga att producera födoämnen. Matfrågan för de lidande i Afrika, liksom också för alla andra folk på jorden, kommer endast att lösas av Guds rike.

Jesus Kristus förutsade att under ”avslutningen på denna tingens ordning” skulle det bland andra svåra problem också råda hungersnöd. (Matt. 24:3, 7, 8, NW) Det faktum att sådana förhållanden i hög grad är en verklighet trots världsomfattande livsmedelsorganisationer, trots teknikens senaste landvinningar och trots oegennyttigt verksamma människor, understryker bara att vi bevittnar profetians uppfyllelse.

Bibeln förutsäger också att Guds rike kommer att göra slut på människans själviska makt över jorden och åstadkomma att jorden blir ett paradis. Där kommer det att finnas tillräckligt med mat åt dess invånare. Även detta skall snart gå i uppfyllelse. — Matt. 6:9, 10; Ps. 67:7, 8; 72:16.

Däggdjurens livslängd

MÄNNISKAN kan leva i omkring sjuttio eller åttio år, men det är få däggdjur som kan leva lika länge. Om vi grundar beräkningen av däggdjurens livslängd på antalet hjärtslag i stället för på antalet år de existerar, är det lätt att räkna ut huruvida människan verkligen lever längre än några av däggdjuren som lever tillsammans med henne på jorden. En mus lever i genomsnitt omkring 3,3 år, men hjärtats slagfrekvens är omkring 550 slag per minut. På ett år går det ungefär 526.000 minuter, så om vi multiplicerar antalet minuter per år med antalet hjärtslag per minut och sedan multiplicerar detta med musens livslängd i år räknat, får vi i genomsnitt 950.000.000 hjärtslag för en mus.

Samma slags beräkning kan göras för andra däggdjur, till exempel hunden, hästen, kon och elefanten. Elefanten med 20 hjärtslag per minut har till exempel under en 70-årig livstid sammanlagt omkring 736.300.000 hjärtslag — mycket färre än musen har. Det tycks som om däggdjuren i allmänhet tilldelats omkring 1.000.000.000 eller färre hjärtslag under sin livstid. Men om samma beräkning görs för människan med 72 hjärtslag per minut och en livslängd på 70 år, blir antalet hjärtslag för människan omkring 2.600.000.000 — mer än dubbelt så många som något däggdjur har.

Isaac Asimov drar följande slutsats i sin bok The Human Body (Människokroppen): ”Med tanke på att träd inte har några hjärtan och att sköldpaddor (och kallblodiga djur i allmänhet) har hjärtan som slår mycket långsamt, kan man tryggt säga att människans hjärta överträffar alla andras. Det överträffar faktiskt andra däggdjurshjärtan i förhållandet 2 ¹/2 eller till och med 3 ¹/2 till 1. ... I all blygsamhet och från en fullkomligt objektiv synpunkt är alltså människokroppen det underbaraste byggnadsverk vi känner till.” Detta beror på att Skaparen danade människans kropp för att leva för evigt.