Förutsäger bibeln jordens slut?

VÄRLDENS ÄNDE — två ord som under århundradenas gång har gjort många människor skräckslagna. Men de har inte längre samma kraft, eftersom den religiösa tron är på retur. Men förutsägelser om en världskatastrof förekommer inte bara på det religiösa området. Vetenskapsmän inom olika vetenskaper varnar för att mänskligheten kommer att drabbas av en katastrof.

VETENSKAPLIGA FARHÅGOR

Astronomer har nämnt åtminstone fyra hot mot fortsatt liv på jorden. Under rubriken ”De fyra kosmiska katastrofer som hotar jorden” räknar den franska vetenskapliga tidskriften Science et Vie upp: explosionen av en supernova, en gigantisk soleruption, ett nedslag av en jättestor meteorit eller att hela solsystemet kommer in i ett moln av kosmiskt stoft som absorberar så mycket solvärme att jorden blir djupfryst.

Samtidigt varnar ekologerna alltmer för farorna av miljöförstöring genom användningen och missbruket av onaturliga ämnen som äventyrar hälsan och rentav livet hos både människor och djur. Ja, föroreningar förgiftar luften vi andas, marken och den mat den frambringar och haven och den fisk vi äter. Kalhuggning av skogarna på grund av oförstånd och själviskhet har fört med sig både katastrofala översvämningar och människogjorda öknar.

Var för sig skulle dessa miljöhot säkert inte kunna göra slut på allt liv på jorden. Men tillsammans utgör de en oerhörd fara. I en intervju nyligen för den parisiska nyhetsveckotidskriften L’Express förklarade förre generalsekreteraren för Världsmiljövårdskonferensen, Maurice Strong: ”Jag tycker inte om att säga det, men om människan fortsätter att inta en sådan övermodig hållning till naturen, så kommer hon till slut att försvinna.”

Men den mest överhängande faran för livet på jorden — den som har omnämnts som ”den slutliga katastrofen eller apokalypsen” och som felaktigt har kallats ”Harmageddon” — är den mycket verkliga möjligheten av ett totalt kärnvapenkrig. Världens militariserade nationer har lagrat upp kärnvapen med en sprängkraft som motsvarar flera ton TNT för varje man, kvinna och barn på jorden. Det är inte så konstigt om man använder uttryck som världens ände, när man talar om kärnvapenhotet!

VAD LÄR KYRKORNA?

Milliontals katoliker och även många protestanter ser för sin inre syn en slutlig räkenskap och förintelse av jorden, när de hör sådana uttryck som ”domens dag” och ”domedagen” eller ”världens ände”. Under rubriken ”Världens ände” säger det auktoritativa Dictionnaire de Théologie Catholique: ”Den katolska kyrkan tror och lär att den nuvarande världen, som Gud skapade den och som den är, inte kommer att bestå för evigt. Alla de synliga skapelserna som Gud gjort under tidsåldrarna ... kommer att upphöra att existera och kommer att förvandlas till en ny skapelse.”

Kristenhetens kyrkor lär att människans slutliga bestämmelse är antingen evig lycksalighet i himmelen eller evigt straff i ”helvetet”. Enligt dem har jorden ingen bestående plats i Guds uppsåt. Men ändå är både katolska och protestantiska teologer väl medvetna om att bibeln talar om att Guds rike skall komma för att Guds vilja skall ske på jorden såsom den sker i himmelen. (Matt. 6:10) De vet att detta hör till det viktigaste av det de kristna skulle be om. De är också väl införstådda med bibelns löfte om ”en ny jord” där rättfärdighet skall bo. (2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—4) Men katolsk och protestantisk teologi är dunkel och rentav svävande, när det gäller dessa och andra skriftställen som talar om jorden i Guds uppsåt.

Efter att ha skickat alla goda till himmelen och onda till ”helvetet” är många av kristenhetens teologer däremot kvicka att citera sådana skriftställen som ”himmel och jord skall försvinna” (Matt. 24:35) för att ”bevisa” att jorden skall förintas. De är bara alltför glada att bli av med jorden, som de inte har någon plats för i sin teologi. De förklarar mycket behändigt att det som i vissa bibelöversättningar kallas för ”världens ände” är detsamma som jordens slut. — Matt. 24:3.

DEN BIBLISKA SYNEN

Vad menar då bibeln med ”världens ände”? Man bör först lägga märke till att det som vissa översättningar översätter med ”världens ände” återger andra som ”tidens ände” (1917 års svenska översättning), ”tidens slut” (1981 års svenska översättning, David Hedegårds översättning, Bo Gertz’ översättning), ”Tidsålderns fulländning” (Helge Åkesons översättning) eller ”avslutningen på tingens ordning” (Nya Världens översättning). Orden ”slut”, ”fulländning” eller ”avslutning” är mer exakta översättningar av det grekiska ordet synteʹleia, till skillnad från telos (slutet eller fullständigt slut; jämför Matteus 24:6, 14). Likaså är ”tid”, ”tidsålder” och ”tingens ordning” mer exakta översättningar av aionʹ, till skillnad från koʹsmos, som vanligtvis betecknar människovärlden.

Det är intressant att lägga märke till att ordet koʹsmos inte förekommer i något av de skriftställen som innehåller de ord som ibland felaktigt har översatts med ”världens ände”. Därför betyder inte det uttrycket slutet på mänskligheten. Det åsyftar slutet på en ond tingens ordning, slutet på en tidsålder (aionʹ) som kännetecknats av ”ogudaktiga människors” onda gärningar. — Jämför 2 Petrus 3:7.

I stället för att förutsäga jordens slut lovar bibeln att vår vackra planet kommer att få en underbar framtid. Men först måste jorden torkas ren från den nuvarande onda ordningen. Slutet för den här ordningen är därför någonting att hoppas på, som följande artikel kommer att visa.