Att möta den ”stora vedermödan” med förtröstan
”Jehova själv skall i verkligheten bevisa sig vara din förtröstan.” — Ords. 3:26, NW.
1, 2. Vilket intresse har alla människor, och hur visas det av många?
ALLA människor är i högsta grad intresserade av framtiden. Att hysa intresse för vad som ännu inte har skett är ett naturligt, mänskligt drag. Människor kan arbeta hårt i sin dagliga verksamhet, men mycket ofta gör de det med framtiden för ögonen. De gör ständigt upp planer för framtiden. Deras längtan och önskningar, deras förväntningar och förhoppningar, är i stor utsträckning grundade på vad de tror att framtiden skall föra med sig. För att vara lyckliga behöver de se med förtröstan mot framtiden.
2 Denna mänskliga önskan att känna till kommande händelser innan de inträffar gör att många människor rådfrågar personer som påstår sig känna till framtiden — andemedier, spåmän och astrologer. Fler och fler människor rådfrågar sina horoskop och ouijabord i en ansträngning att få veta vad demoninspirerade orakel säger skall inträffa.
3. Hur skiljer sig Jehovas vittnen från andra människor, när det gäller framtiden? (5 Mos. 18:10—12)
3 När det gäller denna inneboende önskan att ha kunskap om framtiden, finns det emellertid en mycket stor skillnad mellan dem som tjänar Jehova och dem som inte gör det. Guds folk går aldrig till spåmän, stjärnskådare eller spiritistiska siare för att få vetskap om kommande händelser. Inte heller rådfrågar de andra demoniska källor i en ansträngning att få veta något om framtiden. De har mycket goda skäl till att inte göra så.
4. Vad är grundvalen för den stora förtröstan som Jehovas folk hyser, när de betraktar framtiden?
4 Det var på 800-talet före den vanliga tideräkningens början som följande sanning upptecknades i bibeln av profeten Amos, i kapitel 3, vers 7: ”Den suveräne Herren Jehova skall inte göra något utan att han har uppenbarat sina förtroliga angelägenheter för sina tjänare, profeterna.” (NW) Dessa profeter återger i sin tur för Jehovas folk i allmänhet vad de har att förvänta i framtiden, och detta är grundvalen för den förtröstan Jehovas folk hyser.
5, 6. a) Beskriv situationen i Jerusalem under första århundradet v.t. b) Men varför hyste inte de kristna under den tiden samma uppfattning som andra?
5 Tänk på situationen i staden Jerusalem under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Människor i allmänhet och deras ledare erkände att förhållandena var långt ifrån tillfredsställande. Men vad var det ändå de visa och ledarna bland folket förutsade om framtiden? Somliga var helt tillfredsställda med status quo, de rådande förhållandena, och skulle vara glada om det fortsatte att vara på det sättet, med obetydliga förändringar. Andra förespråkade revolt och revolution mot Roms styre och dess skatter, i det de hävdade att detta skulle leda till större frihet, frid och välstånd. Det var emellertid ingen enda av denna stads visa män, rådgivare och vägledare som förutsade att Jerusalem skulle helt och hållet förstöras i en stor vedermöda — inom just den generationens tid. Varje sådan eventualitet var fjärran från deras tankar! — Apg. 5:36, 37.
6 Satte det första århundradets kristna sin lit och förtröstan till dessa världsligt visa män och deras förutsägelser? Nej, inte alls. Jehova hade i förväg uppenbarat för sin store profet, Herren Jesus Kristus, någonting helt annat, någonting som Han hade bestämt skulle inträffa inom kort, inom den generationens tid. Den här sanne profeten från Gud lät varningen ljuda och sade: ”Dagar skall ... komma över dig [Jerusalem], då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll, ... och de skall inte lämna sten på sten i dig.” Ja, det skall vara ”en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. — Luk. 19:41—44; Matt. 23:36—38; 24:2, 21.
7. Hur kunde de kristna som bodde i Jerusalem eller dess närhet möta framtiden med förtröstan?
7 Hade de kristna som bodde i och omkring Jerusalem, när de nu stod inför en sådan kommande vedermöda, något skäl att gå denna stora olycka till mötes med förtröstan? Det hade de sannerligen. Guds sanne profet hade nämligen också talat om för dem hur de skulle veta när den var nära och vad de skulle göra för att säkerställa sin trygghet och säkerhet. Han sade: ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, ... må de som är i Judeen börja fly.” — Luk. 21:20, 21.
EN MOTSVARANDE SITUATION I VÅR TID
8. Vilka motsvarande förhållanden råder i kristenheten i vår tid?
8 I vår tid råder en motsvarande situation inom kristenhetens religionssamfund — de utgör en skrymtaktig organisation som svarar mot den trolösa staden Jerusalem. Människor i denna moderna värld rådfrågar sina politiska spåmän, ekonomiska rådgivare och religiösa profeter såväl som de visa männen i vetenskapens värld, och till svar får de alla slags förutsägelser om vad framtiden skall föra med sig. Dessa rådgivare är i allmänhet snara att erkänna att sakernas nuvarande tillstånd är bedrövligt, men samtidigt förutsäger de att någon gång och på något sätt skall ”bättre tider” komma.
9. Sätter du din förtröstan till förutsägelserna från de ledande männen i världen?
9 Men sätter du din tro och förtröstan till dessa mänskliga rådgivares spekulationer? Det gör du inte, om du fullt och fast tror på bibeln och dess profetior. Varför är det så? På grund av att dessa uppfattningar, som människor har, inte är vad Jehova har uppenbarat genom sina profeters mun beträffande den närmaste framtiden.
10. Hur har Jehovas vittnen visat sin förtröstan beträffande den framtid som bibeln förutsagt?
10 I åratal har Jehovas kristna vittnen varit synnerligen aktiva med att tala om för andra vad bibeln säger om oundvikliga kommande händelser. Från ”hustaken” så att säga har Guds folk kungjort för hela världen vad Jehova har uppenbarat om den kommande ”stora vedermödan”, som når sin höjdpunkt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vid den plats ”som på hebreiska kallas Har-Magedon”. — Matt. 10:26, 27; Upp. 7:14; 16:14, 16.
11. Vilken felaktig uppfattning om den framtida katastrofartade tillintetgörelsen har många människor?
11 Ta inte miste i fråga om detta krig vid den plats som kallas Har-Magedon. Detta kommer inte att vara ett alltomfattande kärnvapenkrig bland nationerna, i vilket de försöker använda sina nuvarande lager av kärnvapen — som sägs vara tillräckliga för att döda världens befolkning på omkring 4.000.000.000 människor många gånger om! Ett sådant kärnvapenkrig är inte den framtida ”stora vedermöda” som Jehova varnande underrättar oss om.
12, 13. Hur står den populära uppfattning, som de flesta människor har, i kontrast till den som Jehovas vittnen har? Varför är det så?
12 Minskar då detta faktum den fara som hotar människor i allmänhet? Alldeles som det är i alla krig beror detta helt och hållet på vilken sida vi står på — den vinnande eller den förlorande. Världen av människor, avlägsnade som de är från Jehova, har sannerligen alla skäl att frukta för kriget vid Har-Magedon. Detta beror på att de villigt eller ovilligt har ställt upp sig tillsammans med ”kungarna på hela den bebodda jorden” och därför blir församlade tillsammans med dessa kungar till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”.
13 Men så är det inte med Jehovas trogna folk! Som individer har de fast och kompromisslöst tagit ståndpunkt på den vinnande sidan — Guds sida. Därför kan de möta den förutsagda ”stora vedermödan” med full förtröstan på Jehova och tillit till honom.
DEN STÖRSTA AV ALLA VEDERMÖDOR
14. Hur stor är, enligt Matteus 24:21, den ”vedermöda” som skall komma över världen i den nära framtiden?
14 Hur stor skall denna annalkande framtida vedermöda utan motsvarighet bli? Jesus använde vedermödan över Jerusalem år 70 v.t. som en profetisk illustration och sade att denna kommande vedermöda skulle vara ”en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu”, och för att vi inte skulle underskatta den tillfogade han sedan för eftertryckets skull: ”nej, inte heller på nytt skall förekomma”. Detta betyder en vedermöda som är större än de båda världskrigen, i vilka tiotals millioner människor förlorade livet. Ja, större än den hela jorden omfattande syndafloden på Noas tid, vilken sopade bort en hel världsordning!
15. Vad är en särskilt ohygglig sida av den ”stora vedermödan”, och varför är det så?
15 Hur stor kommer då denna kommande ”stora vedermöda” att vara, så att den överträffar alla andra vedermödor i människans historia? Först av allt kommer den att ha förmåga att tillintetgöra hela det världsvälde som utgörs av falsk religion — både kristenhetens och hedendomens religiösa organisationer — vilket i bibeln kallas det hemlighetsfulla ”stora Babylon”! (Upp. 17:5) Detta kommer helt visst att bli så ohyggligt att det övergår fattningsförmågan för jordens invånare, vilka har understött ”modern till skökorna”, det stora Babylon.
16. Vilket annat drag i den annalkande ”vedermödan” förutsägs i Uppenbarelseboken 19:19—21?
16 Men denna förödmjukelse och tillintetgörelse av den falska religionens världsvälde är bara första delen av den ”stora vedermödan”. Den andra delen består i ett därpå följande ingripande mot ”jordens kungar, som har begått otukt med henne [det stora Babylon] och har levt [med henne] i skamlöst överdåd”, och de skall inte undgå tillintetgörelse. (Upp. 18:9; 16:14) Därtill heter det i profetian i Uppenbarelseboken, kapitel 19, verserna 19—21: ”Vilddjuret och jordens kungar och deras härar [var] samlade för att föra kriget mot honom som satt på hästen [den förhärligade Herren Jesus Kristus] och mot hans här. ... Medan de ännu var vid liv, blev de ... slungade i eldsjön som brinner med svavel.” I Upp. kapitel 20, vers 14, förklaras det att ”detta betyder den andra döden, eldsjön”.
17. Hur ger Jeremia 25:31—33 en viss uppfattning om vad som skall ske i denna den största av alla vedermödor?
17 Ja, den kommer att få ännu större omfattning än den vedermöda som beskrevs av en annan profet för Jehova, nämligen Jeremia, som skrev om en vedermöda som då var i annalkande: ”De som bliva slagna av HERREN [Jehova] på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” — Jer. 25:33.
18. Vad kommer att följa på denna ”vedermöda”, vilket gör att den blir mycket olik varje vedermöda i det förgångna?
18 Men det är ytterligare någonting annat som skall följa på denna ”stora vedermöda”, någonting som inte inträffade ens efter det att den första världen, världen på Noas tid, tillintetgjordes. Det som skall ske är att Satan och hans demoner grips och binds med en ”stor kedja” och slungas i en avgrund. — Upp. 20:1—3.
19, 20. a) Hur går du den största av alla vedermödor till mötes? b) På vilket sätt kan du verkligen visa en förtröstansfull inställning?
19 Tror du nu på Jehova och på det som han genom dessa profeters mun har sagt angående denna ”stora vedermöda”, som hela mänskligheten står inför? Om du gör det, går du då denna oundvikliga vedermöda till mötes med stark tillförsikt och fullständig förtröstan? Det är en sak att du säger att du gör det; det är en helt annan sak att du bevisar det genom dina handlingar.
20 Begrunda helt kort några av exemplen på dem som hade fullständig tillit till Jehova i det förflutna, och lägg särskilt märke till hur dessa individer visade sin förtröstan.
FORNTIDA ÅDAGALÄGGANDEN AV FÖRTRÖSTAN
21. Beskriv hur Noa och hans familj visade att de förtröstade på Jehovas ord.
21 Noa bevisade genom sitt sätt att leva dag för dag att han hade fullständig tillit till Jehovas varning. Han isolerade sig inte fysiskt, även om han förblev politiskt och socialt avskild från den tidens ordning. Samtidigt arbetade han hårt med sin av Gud givna uppgift att bygga arken och med att predika för andra och varna dem för den nära förestående tillintetgörelsen. Och hela tiden visade han att han hade absolut tillit till och förtröstan på sin Guds, Jehovas, förmåga att beskydda och rädda honom under denna tid av de största svårigheter som någon erfarit fram till dess. — 1 Mos. 6:9; Hebr. 11:7; 2 Petr. 2:5.
22. Vilka viktiga lärdomar kan vi få genom dem som lämnade det onda Sodom innan det förstördes?
22 Tänk också på Lot. Han och de tre övriga medlemmarna i hans familj uppmanades i förväg att lämna Sodom, och på änglarnas enträgna uppmaning lämnade de också staden, men det var bara tre av dem som levde vidare för att berätta om det. Varför var det bara tre i stället för fyra? Jesus svarade: ”Påminn er Lots hustru.” Under flykten ut ur Sodom handlade hon tvärtemot anvisningarna genom att hon såg sig tillbaka, uppenbarligen av något själviskt skäl. — 1 Mos. 19:1—26; Luk. 17:32; 2 Petr. 2:7, 8.
23. Vad för något, som också ledde till befrielse, måste israeliterna och deras följeslagare ha vid Röda havet?
23 I dessa fall var det bara några få personer som överlevde. Men Jehova kan precis lika lätt rädda en stor skara människor till en trygg plats. Detta visades i fallet med Israels nation och deras följeslagare vid Röda havet. ”Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet”, säger aposteln Paulus. Deras tro och förtröstan visades genom deras lydnad. Vi läser: ”Alltså gjorde alla Israels söner såsom Jehova hade befallt Mose och Aron. De gjorde just så.” — Hebr. 11:29, 1917; 2 Mos. 12:37, 38, 50, NW.
NÅGRA UNDKOM ”VEDERMÖDAN” ÖVER JERUSALEM
24—26. a) Vad krävdes av de kristna som bodde i Jerusalem på sextiotalet i det första århundradet v.t.? b) Beskriv den följd av händelser som visar att de som förtröstade på den varnande underrättelsen från Gud inte blev besvikna.
24 Trogna kristna som levde under sextiotalet i det första århundradet måste hysa liknande förtröstan till Jehova och hans profet, den större Mose, Herren Jesus Kristus. De måste också handla i enlighet med tron och visa att de verkligen trodde på det som de i förväg hade fått veta om den kommande förstöringen av Jerusalem. Den varnande underrättelsen gick ut på att de, när de såg en ”vämjelighet” som ”vållar förödelse stå där den inte borde”, inte skulle slösa bort någon tid när det gällde att komma bort från Jerusalem och den kringliggande provinsen Judeen. — Mark. 13:14.
25 Med tiden blev detta ”tecken” mycket tydligt för dem som hade urskillning! Där stod den, den ”vämjeliga” romerska hären under härföraren Cestius Gallus, och omringade den heliga staden Jerusalem, stod ”där den inte borde”, och den började till och med undergräva murarna till själva tempelområdet! — Matt. 24:15.
26 Så snart som dessa romerska styrkor tillfälligt drog sig tillbaka från sin belägring — plötsligt, oväntat och utan något påtagligt militärt skäl — skyndade sig alltså troende kristna att dra ut innan romarna återvände. De som inte hade tro och förtröstan på Jesu profetiska varning stannade kvar till dess de invaderande härarna under härföraren Titus på nytt belägrade staden, vilket medförde död för det stora flertalet och slaveri för de få som överlevde.
27, 28. Hur visar efterföljare till konungen, Kristus Jesus, fullständig förtröstan på Jehova i en motsvarande situation i vår tid?
27 En tro, som inte är mindre än den tro som det första århundradets kristna hade, visas i vår tid av dem som obetingat förtröstar på Guds skrivna ord. De såg hur kristenhetens kyrkosamfund hyllade Nationernas förbund som ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”, och nu ser de hur Förenta nationerna avgudas som människans ”sista hopp om fred”. De ser hur de radikala elementen i FN går samman, redo att invadera kristenhetens verksamhetsområde och förmenta rättigheter, dess ”heliga plats”. Där är det, Förenta nationerna, agerande i trots mot Fridsfursten, jordens rättmätige härskare, Herren Jesus Kristus, och det är också redo att ställa sig på den plats som kristenheten betraktar som ”helig”! (Upp. 11:15; 12:10) Ja, Förenta nationerna är sannerligen den nutida ”vämjeligheten som vållar förödelse” för kristenheten i den kommande ”stora vedermödan”. — Matt. 24:15, 21.
28 När de som förtröstar på Jehovas ord har sett detta ihållande, uppenbara ”tecken”, har de dragit ut ur det stora Babylon, vars viktigaste del kristenheten är. — Upp. 18:4, 5.
29. Vilken åtgärd har mer än 2.000.000 människor vidtagit med befrielse från den nära förestående tillintetgörelsen i tankarna?
29 Om du är en av de mer än 2.000.000 människor som redan flytt från det stora Babylon före dess tillintetgörelse och har blivit en av Jehovas rena tillbedjare, då är du i en ställning som liknar den som Noas familj, som trädde in i arken, befann sig i, en situation lik den som Lot och hans två döttrar, som flydde från Sodom, befann sig i, en situation lik den som israeliterna, som lämnade Egypten under Mose befäl, befann sig i. Ja, du är lik det första århundradets kristna, som kom undan från Jerusalem före dess förstöring.
30. Vilka frågor är det på sin plats att du ställer till dig själv?
30 Men även om du befinner dig i en sådan gynnsam ställning för närvarande, hur kommer du att möta framtiden? Kommer du att förbli i det arkliknande andliga paradis som du har trätt in i? När du nu har lämnat den falska religionens världsvälde, ser du då med ivrig förväntan och med fullständig förtröstan fram emot tillintetgörelsen av det stora Babylon under den kommande ”stora vedermödan”? Begrunda följande artikel under det att du tänker på dessa frågor.
[Ruta på sidan 247]
BIBELNS TIDTABELL FÖR KOMMANDE HÄNDELSER
1. ”Det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, tillintetgörs. — Upp. 18:4—8.
2. Alla mänskliga riken krossas. — Dan. 2:44.
3. Satan och hans demoner binds och kastas i avgrunden. — Upp. 20:1, 2.
4. Guds nya ordning, som medför sann lycka för mänskligheten, börjar. — Upp. 21:4, 5.
[Bild på sidan 245]
Bör du rådfråga en spåkvinna för att få kunskap om framtiden ...
... eller bör du studera bibeln, Guds ord?
[Bild på sidan 249]
De kristna skyndade sig att dra ut ur Jerusalem, i det de förtröstade på Jesu varnande underrättelse