En ”helig plats” förstörd — vad det betyder i dag

”KYRKOBYGGNADER OCH TEMPEL FÖRSTÖRDA ÖVERALLT I LANDET I ETT UTBROTT AV ANTIRELIGIÖST VÅLD!”

HUR chockerade skulle inte de flesta människor bli om de en dag fick läsa sådana nyhetsrubriker! Och ändå är detta inte bara en möjlighet — det är oundvikligt!

Hur kan det vara så? Det beror på att de bibliska profetiorna klart och tydligt visar att detta är vad som kommer att hända mycket snart i land efter land. Profetian i Matteus, kapitel 24, omnämner ödeläggandet av en ”helig plats”. Detta uppfylldes i det första århundradet enligt vår vanliga tideräkning, men det har en långt större uppfyllelse i våra dagar.

Profetian gavs först med avseende på Jerusalem och dess praktfulla tempel som användes av judarna i deras tillbedjan. Vid ett tillfälle då Jesus Kristus samtalade med sina lärjungar sade han om tempelbyggnaderna: ”Ser ni inte allt detta? Jag säger er i sanning: Här skall sten alls inte lämnas på sten och inte bli nerriven.” — Matteus 24:2.

Varför skulle Gud verkställa en sådan ogynnsam dom mot detta ”heliga” tempel i det första århundradet och över det religiösa system som det representerade? Därför att judarna hade avfallit. De hade övergett Guds lagar som de fått genom Mose. De hade dessutom förkastat Guds representanter, som hade blivit sända för att varna dem — de hade till och med utgjutit deras blod. Därför sade Jesus: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det. ... Se! Ert hus lämnas åt er själva.” — Matteus 23:37, 38.

”Fly till bergen”

Till dem som uppriktigt tillbad Gud riktade Jesus följande uppmaning: ”Därför, när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen. Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus; och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till huset för att hämta sin ytterklädnad. Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!” — Matteus 24:15—19.

Varför uppmanar Jesus sina efterföljare att med sådan hast ”fly till bergen”? Han framhöll: ”Ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:21, 22.

Men vad menade då Jesus när han talade om att ”vämjeligheten som vållar förödelse ... [står] på helig plats”? Vad menade han med den ”stora vedermödan” och med ”kött” som skulle bli frälst? Varför skulle vedermödan bli ”förkortad” ”för de utvaldas skull” eller på grund av de utvalda?

Uppfyllelsen i det första århundradet

Vad visade sig bli den verkliga uppfyllelsen av denna profetia i det första århundradet? Lägg först märke till den brådskande uppmaningen att fly till bergen ”när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse ... stå på helig plats”.

Vad var denne vämjelige förödare? Historien omtalar vad som verkligen orsakade Jerusalems förstöring: Det var det romerska rikets härar. När dessa härar först omringade Jerusalem, var det tecknet för människor som brukade urskillning att lämna området. Och detta inträffade år 66 v.t. De romerska härarna under härföraren Cestius Gallus omringade då Jerusalem och till och med anföll tempelmuren och underminerade den. De kunde lätt ha intagit hela staden.

De romerska härarna stod alltså i ”den heliga staden”. (Jämför Matteus 4:5; 27:53.) Även de avfälliga judarna betraktade Jerusalem och dess omgivningar som ”heliga”. Närvaron av dessa härar på denna ”heliga plats” var vämjelig för judarna.

Men av någon för historikerna oförklarlig anledning drog härföraren Gallus tillbaka sina härar och retirerade. Detta var tecknet som Jesus hade förutsagt. Tiden hade kommit för hans efterföljare, de ”utvalda”, att börja fly. De insåg hur brådskande tiden var och lämnade därför i hast Jerusalem och hela Judeen, alldeles som Jesus hade sagt att de skulle göra. Historikern Eusebius framhåller att de flydde till andra sidan floden Jordan, till trakten kring Pella i Gileads bergiga område.

Jerusalem ödelagt

Några få år senare, år 70 v.t., återvände de romerska härarna under härföraren Titus till Judeen och omringade Jerusalem. Vid denna tid hade alla de ”utvalda”, de kristna, redan lämnat ”den heliga staden”. När romarna denna gång omringade Jerusalem, fanns det ingen möjlighet för någon att fly till säkerhet. — Lukas 19:43, 44.

Efter en kort belägring under fyra månader och tjugofem dagar förstörde de romerska härarna staden och templet. Historikern Josefos, ett ögonvittne, framhåller att 1.100.000 judar dödades och 97.000 tillfångatogs. Antalet blev stort på grund av att de otrogna judarna inte lyssnade till Jesu uppmaning att fly. De gjorde raka motsatsen. Vid tiden för en religiös högtid strömmade de in i Jerusalem och var alla fångade som i en fälla när romarna plötsligt omringade staden.

Det förhållandet att de ”utvalda” kristna inte längre var i Jerusalem betydde att Gud inte behövde ta hänsyn till deras säkerhet. De hade redan flytt. Gud kunde således tillåta romarna att gå in i Jerusalem och snabbt verkställa hans dom mot staden. På grund av att de utvalda kristna redan hade lämnat Jerusalem kom dessa dagar av vedermöda till ett snabbare slut — dagarna hade blivit ”förkortade”. Detta gjorde att något ”kött”, 97.000, överlevde.

Denna ”stora vedermöda” år 70 v.t. var den mest fruktansvärda olycka som någonsin drabbat Jerusalem. Den åstadkom ett bestående slut på staden som byggts av judarna, på stadens tempel och på det religiösa system som var centrerat kring detta tempel.

Men vad har denna forntida historiska skildring att göra med oss som lever i detta tjugonde århundrade? Den har stor betydelse för oss.