Hur brådskande och angelägen är situationen i vår tid?
”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt [Jesu] namns skull. Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” — Mark. 13:13.
1. Vilken vedermöda förutsade Jesus för Guds folk? På vilka har den uppfyllts? Hur?
SOM en del av sin väckande och manande profetia om ”avslutningen på tingens ordning” sade Jesus: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matt. 24:9) På vilket enda folk har dessa ord uppfyllts i modern tid? Jo, på de kristna vittnena för Jehova! Av alla religiösa grupper står de ensamma som dem som nazisterna, kommunisterna, de militära diktaturerna och till och med de så kallade demokratiska länderna över hela jorden har kastat sig över.
2. Hur har Jehovas vittnen i Afrika gått stridsfrågan till mötes? (Ps. 37:39)
2 På senare år har den orubbliga tro som vittnena i Malawi visat inför våldsam död, våldtäkt, misshandel och inspärrning i fängelse vunnit respekt och beundran, inte bara från deras andliga bröder, utan också från frihetsmedvetna människor överallt. Situationen kan ha lindrats en del i Malawi, men från andra länder i Afrika rapporteras tilltagande förföljelse.
En viss ny nation har beordrat alla sina medborgare att bära politiska medlemskort. I ett annat land hände det den kväll Åminnelsen firades att en falsk ”broder” förrådde församlingen, så att polisen kom och omringade mötesplatsen men av någon orsak koncentrerade sina styrkor nära den bakre ingången. När det slogs larm, fann vittnena att dörren på framsidan var obevakad, och därför kunde alla utom två undkomma och sprida sig i natten. Dessa två kristna blev grymt misshandlade, men deras tro var oböjlig, och de avgav ett utomordentligt vittnesbörd inför domstolen.
I ytterligare ett annat land har lojala vittnen, som vägrat att uttala en patriotisk slogan, misshandlats och drivits bort från sina byar. Till somliga sades det hånfullt: ”Ni kan gå vart som helst, också till er Jehova.” Här har det blivit allt svårare att resa, och resande tillsyningsmän har arresterats. Men det råder ingen brist på andlig ”mat” i fånglägren. Dessa belägrade vittnen har till och med sett fram emot att ta del i sammankomsterna ”Segerrik tro”.
Från ett annat land i Afrika meddelas det att 22 vittnen arresterades, falskeligen anklagade för politisk verksamhet, och blev fruktansvärt misshandlade, avklädda till underkläderna och inspärrade i detta halvnakna tillstånd under en månads tid. I ytterligare ett annat land blev tre vittnen misshandlade till döds, och flera andra dömdes till döden i den stridsfråga som gäller neutraliteten; de har överklagat denna dom. I ytterligare ett annat afrikanskt land framförde en koptisk präst lögnaktiga anklagelser om att Jehovas vittnen är inblandade i politiken i Mellersta Östern, och på detta sätt orsakade han att 13 manliga och 20 kvinnliga vittnen blev inspärrade i fängelse. En av kvinnorna var havande, och en annan hade en liten dotter med sig.
3. Hur visar Jehovas folk sin tro?
3 Även om vi här särskilt har nämnt händelser på senare tid i Afrika, så finns det många andra länder på jorden som har gjort inskränkningar för Jehovas vittnen, så att den reguljära predikoverksamheten och anordnandet av kristna sammankomster har blivit svårare. Missionärer har utvisats från ett antal länder, och det blir svårare att sända missionärer till nya fält. Det är exakt som Jehova förutsade genom sin profet Jeremia: ”De kommer helt visst att strida emot dig.” De gör just detta! Men ansikte mot ansikte med bitter propaganda och förföljelse fortsätter Jehovas folk att avge ett grundligt vittnesbörd. De har full tro på Jehovas löfte: ”De kommer inte att bli dig övermäktiga, ty ’jag [Jehova] är med dig . . . för att befria dig’.” — Jer. 1:19, NW.
”ALLDELES SOM NOAS DAGAR VAR”
4. Varför kunde Noa hålla ut? (Jak. 1:2—4)
4 Patriarken Noa var en man som levde under särskilt prövosamma tider. Hans särskilda arbete med att förbereda sig för syndafloden varade kanske under 60 år — ungefär lika länge som vårt predikande av Guds upprättade rike i denna tid. Fastän ”jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn ... och ... uppfylldes av våld”, kunde Noa hålla ut på grund av att han satte sin tro i arbete. Likt Jehovas vittnen i denna tid fortsatte han att nitiskt tjäna som en ”rättfärdighetens predikare”. — 1 Mos. 6:11; 2 Petr. 2:5.
5, 6. a) Vilka likheter kan vi lägga märke till mellan Noas tid och vår tid? b) Vad bör de kristna gå upp i? Varför det?
5 Men flertalet av människorna på den tiden liknade precis världen av människor i vår tid. ”De tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort.” Enligt Lukas’ version lyder dessa Jesu ord:
”Man höll på att äta, man höll på att dricka, män gifte sig, kvinnor bortgiftes, ända till den dagen då Noa gick in i arken, och syndafloden kom och tillintetgjorde dem alla.”
I vår tid står en likasinnad, ond värld inför den kulminerande, världsomfattande ”stora vedermödan”! — Matt. 24:21, 37—39; Luk. 17:26, 27.
6 Betyder de här ovan citerade orden av Jesus att det är orätt av de kristna i dessa yttersta dagar att äta, dricka och gifta sig? Nej, det var inte det som Jesus sade. Det är tillbörligt att njuta av god mat och dryck med måttfullhet. Likaså är äktenskapet Guds anordning för människorna. Vad Jesus sade var att vi inte skulle betrakta detta som de verkligt betydelsefulla aktiviteterna i livet, bli upptagna av dem i så hög grad att de trängde ut andliga intressen. (1 Petr. 4:3; 1 Kor. 7:8, 29) I stället bör vi planera vårt liv på ett sådant sätt att vi ger första platsen åt det storslagna arbetet att predika ”dessa goda nyheter” om det upprättade riket som ett vittnesbörd innan slutet kommer. — Matt. 24:14.
”ALLDELES SOM DET GICK TILL I LOTS DAGAR”
7. Vilken brådskande och angelägen situation uppstod på Lots tid?
7 Vid den tid då Abraham och Lot tjänade som Guds vittnen på jorden, underrättade Jehova dem om sin dom mot Sodom och Gomorra. Man kunde inte ens finna 10 rättfärdiga män där! När Jehovas änglar förberedde sig för att åstadkomma den förutsagda förstöringen, uppmanade Lot gång på gång de män som var förlovade med hans döttrar: ”Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty HERREN [Jehova] skall fördärva staden.” Men precis på samma sätt som människor i denna omoraliska värld gör i vår tid, avfärdade dessa tilltänkta svärsöner den gudomliga varningen som blott och bart ett skämt. Men det var ingen tid att förlora. ”Änglarna [manade] på Lot och sade: ’Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning.’” — 1 Mos. 19:14, 15.
8. a) Vilken ”missgärning” ledde till att Sodom och Gomorra förstördes? b) Varför bör detta tjäna som en varning för oss i denna tid?
8 Vad var denna ”missgärning”? Den inbegrep sådana sexuella perversiteter som i så hög grad är en del av livet i många städer i den moderna världen, ja, i så hög grad att de förhärligas på scenen och filmduken. ”Sodom och Gomorra och städerna omkring dem ... hade begått otukt till ytterlighet och hade gått ut efter kött för onaturligt bruk.” Och utan en tanke på Guds rättfärdighet var det så att de ”höll på med att äta, med att dricka, med att köpa, med att sälja, med att plantera, med att bygga”. De var fullständigt upptagna av sitt eget själviska levnadssätt. Och vad hände med dem? Det ”regnade . . . eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla”. Jesus varnar för att han skall verkställa en liknande dom, när han inom kort uppenbaras som ”Människosonen”. — 1 Mos. 19:24—26; Luk. 17:28—30; Jud. v. 7.
9. Vilket brådskande och angeläget handlande krävs av oss nu, och hur kan vi finna skydd?
9 Må vi vara lika den rättfärdige Lot i att visa att Jehovas domsbudskap för vår tid är brådskande och angeläget. Och låt oss inte likna Lots hustru, utan i stället vara på vår vakt mot att se oss tillbaka med ett begär efter de materiella företrädena i denna dömda värld. (Luk. 17:31, 32) Att vi blir helt och fullt upptagna av att göra Guds vilja för denna tid kommer att tjäna som ett skydd för oss. Kom ihåg att det var i förbindelse med Lots befrielse som Petrus sade: ”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning ... men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” — 2 Petr. 2:6—9.
ATT AVGE ETT ”GRUNDLIGT” VITTNESBÖRD
10. a) Vilken brådskande och angelägen situation var rådande, då Jesus och hans apostlar var på jorden? b) Hur och i vilket syfte utbildade och övade Jesus sina lärjungar?
10 När Jesus och hans apostlar var på jorden, var det brådskande och angeläget att ett grundligt vittnesbörd avgavs under den dag av dom som rådde då. Jesus själv angav mönstret för detta arbete genom att han ”gav ... sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike”. De 12 apostlarna och andra, bland dem kvinnor, följde med honom. I vilket syfte? Det var för att han skulle kunna utbilda och öva dem att bygga sitt liv kring tjänsten för Gud. På så sätt skulle de också kunna ta del i att låta varningen ljuda i fråga om den kommande tillintetgörelsen av den judiska ”tingens ordning” och trösta det förtryckta folket. Dessutom skulle de få hjälp med att ta på sig den kristna personligheten och i sitt liv låta samma rättfärdiga och lojala egenskaper lysa fram som de hade lagt märke till hos sin Mästare. — Matt. 9:35—10:15; Luk. 8:1, 2; 9:1—6; 10:1, 13—15; Ef. 4:24.
11. Hur visade lärjungarna att de hade lärt sig detta väl?
11 Dessa tidiga lärjungar lärde sig detta väl. De gav ut sig själva i nitisk tjänst för Riket och gick medlidsamt ut bland människorna överallt där de kunde finna dem — på torgen och andra offentliga platser, i synagogorna (enligt sedvänjan på den tiden) och i deras hem. Också när de blev kringspridda genom förföljelse fortsatte de att förkunna ”ordets goda nyheter”. — Apg. 5:42; 8:4; 16:13; 17:17.
12. Vad slags vittnesbörd avgavs på apostlarnas tid? Vilket resultat fick det?
12 Mot slutet av en tid av många år av nitiskt predikande kunde aposteln Paulus säga till sina medäldste: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus; utan jag vittnade grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apg. 20:20, 21) I förbindelse med det brådskande och angelägna vittnesbörd som avgavs av apostlarna och deras medarbetare förekommer ordet ”grundligt” gång på gång i boken Apostlagärningarna. (Apg. 2:40; 8:25; 10:42; 20:24; 23:11; 28:23) Vad blev resultatet av detta ”grundliga” vittnesbörd? Församlingar av troende blev till och blomstrade överallt där de ”goda nyheterna” predikades. Och när resande tillsyningsmän besökte församlingarna för att uppmuntra bröderna i deras tjänst, blev dessa styrkta. De ”fortsatte ... att stärkas i tron och att tillväxa i antal från dag till dag”. — Apg. 15:36—16:5.
13. Vilken dom verkställde Jehova under det första århundradet, men varför levde den kristna församlingen vidare?
13 I uppfyllelse av den varning som avgavs av Jesus och hans lärjungar verkställde Jehova i sinom tid domen över denna ”förvridna generation” av judar, den generation som ”dödade den främste förmedlaren av liv”, Herren Jesus Kristus. (Apg. 2:40; 3:15) Hur gick det för den kristna församlingen — denna lilla grupp som hade visat sig så angelägen att lyda sin Mästares befallning att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”? När slutet verkligen kom, betydde deras aktiva tro frälsning för dem. Deras uthållighet fick sin belöning. — Matt. 24:13—16.
VAR BEFINNER VI OSS PÅ HÄNDELSERNAS STRÖM?
14. I vilken utsträckning har de ”goda nyheterna” predikats i vår tid, jämförelsevis talat, och vilken framgång har detta fått?
14 Än en gång, vid tidsåldrarnas höjdpunkt, har de ”goda nyheterna” ”predikats i hela skapelsen under himmelen”. (Kol. 1:23) Men i vår tid omfattar predikofältet hela den ”bebodda jorden”, däribland de områden som tillhör ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” såväl som många andra länder i Afrika, Amerika, Asien, Australasien och öarna i havet. Det kan bara vara genom Jehovas ande som ett sådant världsomfattande vittnesbörd har kunnat avges under den korta tidrymden på omkring 60 år. Och ytterligare nya fortsätter att samlas till Jehovas organisation! Distriktet har varit långt mera omfattande än på apostlarnas tid, då det tog mindre än 40 år att låta den slutliga varningen ljuda för det kringspridda judiska folket.
15. Varför har de ”fyra vindarna” i Uppenbarelseboken 7 hållits tillbaka?
15 Men exakt var befinner vi oss på händelsernas ström? Uppenbarelseboken, kapitel 7, talar om det för oss. Här såg aposteln Johannes ”fyra änglar stå på jordens fyra hörn och hålla fast jordens fyra vindar”. Detta är tillintetgörelsens vindar, eftersom de i sinom tid skall skada jorden och havet och träden. Men först måste ”vår Guds slavar” förses med sigill på sina pannor. År 1914, vid den tid då ”världens rike” blev deras ”Herres [Jehovas] och hans Smordes rike”, längtade dessa slavar efter att slutet skulle komma, så att de skulle kunna bli församlade till sin Herre i himmelen. Men så blev det inte — Jehova hade fortfarande ett verk som de skulle utföra här på jorden. Dessutom måste de själva renas och göras redo för sin framtida prästerliga tjänst i Kristi rike, som skall vara i 1.000 år. Därför hölls ”jordens fyra vindar” tillbaka för en tid. — Upp. 7:1—4; 11:15.
16. Vilken annan grupp har gynnats genom att änglarna hållit fast vindarna, och vilket hopp har de?
16 På grund av sin överflödande barmhärtighet och kärleksfulla omtanke har Jehova använt dessa ”slavar”, som tillhör hans andliga Israel, ”Guds Israel”, i ett storslaget arbete till förmån för en annan grupp — ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Sedan alla de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel har trätt in i sin tjänst i himlarna, måste ”vår Herres och hans Smordes rike” fortsätta att styra över människosläktet här på jorden. Från mitten av 1930-talet har alltså denna ”stora skara” framträtt, så att i vår tid mer än två millioner människor ser fram emot att utan uppehåll tjäna som jordiska undersåtar till Riket. De är kärnan i den ”nya jorden”, ett rättfärdigt samhälle av människor som skall leva för evigt under Jehova Guds suveränitet. (Upp. 7:9, 10; 21:1, 3—5; 2 Petr. 3:13) Änglarna håller emellertid fortfarande fast ”jordens fyra vindar”. Varför det?
17. Av vilket skäl fortsätter änglarna att hålla tillbaka vindarna?
17 Det kan bara vara så att Jehova har ytterligare arbete för sina vittnen att utföra här på jorden. Det finns flera av den ”stora skaran” att samla in. Att millioner människor varit närvarande vid firandet av Åminnelsen på senare år, tillsammans med att det skett en stadig ökning i antalet vittnen i många länder i Asien, på öarna i havet och i de katolska länderna i Europa, visar att det insamlande verket ännu inte är avslutat. Det är brådskande och angeläget att allt Jehovas folk gör sitt bästa i tjänsten för honom ända fram till slutet på den nuvarande onda ordningen. — Mark. 13:10; Ef. 5:15, 16.
18. a) Vilken sållning tycks nu försiggå? b) Varför bör vi ägna noggrann uppmärksamhet åt Paulus’ förmaning i 2 Korintierna 13:5?
18 Och alldeles som det förekom en stor sållning bland den smorda kvarlevan under årtiondet efter 1914, förefaller det som om det nu pågår en sållning bland en del som bekänner sig tillhöra den ”stora skaran”. Aposteln Paulus’ ord är särskilt tillämpliga på oss alla i dessa kritiska tider: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Kor. 13:5) Sätter vi verkligen värde på vårt överlämnande åt Jehova — själva den förtroliga samhörighet vi har med honom och som har gjorts möjlig genom Jesu offer? Uppskattar vi vår endräkt med Fadern och Sonen i det storslagna arbete som vi har privilegiet att ta del i nu i denna tid? Tjänar vi av sann kärlek till Jehova och till vår nästa? Eller har vårt motiv bara varit att ”rädda vårt eget skinn” genom striden vid Har-Magedon? Om vi tillhör den ”stora skaran”, kommer vi då att fortsätta att tjäna Gud ”dag och natt” hela tiden fram till den ”stora vedermödan”? Eller kommer vi att sänka garden och låta Satan tynga ner oss genom nöjen och njutningar, omoraliska handlingar eller livets bekymmer?
19. a) Varför kan vi vara lyckliga över att änglarna har hållit fast vindarna fram till denna stund? b) Hur kan vi, enligt vad som visas av 2 Korintierna 13:11, hålla jämna steg med Guds organisations framåtgående rörelse i vår tid?
19 De fyra änglarna kommer inte alltid att ”hålla fast” jordens fyra vindar. Vi kan vara lyckliga över att de har gjort detta ända fram till denna stund och över att detta kommer att leda till frälsning för millioner människor. Men tiden håller snabbt på att rinna ut. Vi behöver hålla oss vid liv, aktpågivna, ständigt gå framåt med Guds organisation på jorden. Vilken glädje finner vi inte i att vara en del av det enda världsvida broderskap som åtnjuter fred och som i endräkt lovprisar Jehovas namn i dessa kritiska tider! För att hålla jämna steg med detta broderskap kan vi ibland behöva rätta till vår personliga inställning eller vårt synsätt. Men låt oss alltid vara redo att ödmjukt göra detta för att kunna tjäna med en känsla av att det är brådskande och angeläget och kunna fortsätta i den glädje som vi delar med allt Guds folk. Paulus gav rådet: ”Slutligen, bröder, fortsätt att glädja er, att bli förda till rätta igen, att bli tröstade, att ha samstämmiga tankar, att leva i frid; och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 Kor. 13:11.
[Bild på sidan 10]
”DE TAR INGEN NOTIS” Alldeles som det var på Noas och Lots tid är de flesta människor nu så upptagna av livets dagliga angelägenheter att de inte bryr sig om den brådskande och angelägna situationen i denna tid