Uppskattar du den ”trogne och omdömesgille slaven”?

”VEM är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven?” Det var med denna fråga som Jesus började en liknelse med profetisk betydelse. Denna liknelse är en del av det ”tecken” han gav angående ”avslutningen på tingens ordning”, i vilken vi nu lever. (Matt. 24:3) Sedan Jesus hade gett sina lärjungar anvisningar om att de skulle hålla sig vakna, sade han:

”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så. Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:42—47.

Vem är denne ”slav”, och vilka är ”tjänstefolket”? Vad är ”tillhörigheterna”? Sådana frågor är inte enbart av teoretiskt intresse. Det betyder stor lycka och rika andliga belöningar att man rätt identifierar och samarbetar med den ”trogne och omdömesgille slaven”.

”VEM ÄR I SJÄLVA VERKET DEN TROGNE OCH OMDÖMESGILLE SLAVEN?”

Somliga säger att ”slaven” hänsyftar på kristna tjänare, eller rättare sagt deras arbete av tillsyn, som inbegriper ansvaret att sörja för församlingens andliga behov. Hans ”herres” ankomst sägs vara antingen Kristi andra ankomst eller den enskilde tjänarens död. Man menar därför att liknelsen bör motivera kristna tjänare till att ta väl hand om det som blivit dem anförtrott.

Jehovas vittnen tror att denna liknelse gäller den enda sanna församlingen av Jesu Kristi smorda efterföljare. Denna slavliknande församling började vid pingsten år 33 v.t. och har sedan dess fortsatt genom nitton århundraden och har troget och omdömesgillt gett mat åt sina andliga medlemmar. Denne ”slavs” identitet har blivit klart framträdande i synnerhet vid tiden för Kristi återkomst eller närvaro. ”Slaven” kan identifieras genom sin vaksamhet och genom att den på ett troget och omdömesgillt sätt har delat ut den andliga mat som är så nödvändig för alla i den kristna församlingen. Denne ”slav” eller av anden smorda församling är verkligen den enda godkända kanal som representerar Guds rike på jorden i denna ”ändens tid”. (Dan. 12:4) Jehovas vittnen fattar det så att ”slaven” består av alla smorda kristna som en grupp på jorden vid vilken som helst tidpunkt under de nitton århundradena sedan pingsten och att ”tjänstefolket” är dessa Kristi efterföljare som individer.

Somliga som läser detta kan tycka att det är en ganska sekterisk syn på saken. De kanske gör invändningar mot tanken att ”slaven” och ”tjänstefolket” representerar samma klass, i ena fallet som en sammansatt grupp och i andra fallet som individer. De som gör invändningar mot detta kan mena att inte alla Kristi smorda lärjungar har del i att förbereda den andliga maten — och därför är kanske ”slaven” en bild av endast dem som har ledningen och ”tjänstefolket” en bild av dem som dessa betjänar i församlingen.

Det tjänar ingenting till att försöka tvinga fram en uttolkning av liknelsen. Självbedrägeri är inte till någon nytta, men däremot till andlig skada. Vi måste därför undersöka vad bibeln säger för att förstå saken. Om vi gör detta, vad finner vi då? Denne ”slav” är en tjänare åt Herren Kristus Jesus och hans Fader, Jehova. (Jämför Matteus 10:24, 25.) En tjänare kan vara en kollektiv grupp. I forna tider var hela Israels nation Jehovas tjänare eller slav. Han sade till dem: ”Du Israel ... är min tjänare.” (Jes. 41:8, 9; 44:21) Denne ene tjänare var sammansatt av individer, alldeles som det visas i Jesaja 43:10, där det heter: ”I ären mina vittnen [pluralis], säger HERREN [Jehova], I ären min tjänare [singularis], den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig.” Dessa forna tiders israeliter var Jehovas ”särskilda egendom”, en ”helig nation”. (2 Mos. 19:5, 6, NW) Även om inte varje individ tog del i att styra nationen, utgjorde alla individer ett enda folk, Guds ”tjänare”. Enbart några få tog del i att skriva eller göra avskrifter av den Heliga skrift, men aposteln Paulus kunde ändå säga om Israels folk: ”De blev betrodda med Guds heliga utsagor.” (Rom. 3:1, 2) Det var till dessa som förbunden, lagen och löftena hörde. (Rom. 9:3—5) Hela nationen var därför Jehovas kollektive eller sammansatte ”tjänare”, medan den på samma gång utgjordes av individer, hans ”vittnen”.

Då Jesus var på jorden, sade han till Israels religiösa ledare: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43) Denna ”nation” som frambringar Rikets frukter måste vara den vitt utbredda sanna kristna församlingen, om vilken Petrus skrev: ”Ni är ’... en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans [Guds] som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petr. 2:9, 10) Denna församling kallas också ”Guds Israel” och ”Guds husfolk”. (Gal. 6:16; 1 Tim. 3:15) De enskilda individerna i församlingen kallas ”medlemmar av Guds husfolk”. (Ef. 2:19) Ett troget förvaltarskap bland medlemmarna av ett sådant husfolk inbegriper att dela ut andliga sanningar, vilka utgör lämplig ”mat” för troende. (1 Kor. 3:2—5; 4:1, 2) Det är värt att lägga märke till att den ”trogne och omdömesgille slaven” i Lukas 12:42—48 kallas en ”förvaltare”.

Då Jesu trogna apostlar levde på jorden, var de särskilt ansvariga för att ge andlig undervisning åt ”Guds husfolk”. Förordnade herdar för ”hjorden” såväl som andra hade också ett liknande ansvar. Men aposteln Petrus visar att ett sådant förvaltarskap av Guds sanningar i själva verket gavs till alla de ”utvalda”. Varje medlem av församlingen bidrog därför till uppbyggandet av kroppen. (Ef. 4:11—16; 1 Petr. 1:1, 2; 4:10, 11; 5:1—3) Det finns således en klar biblisk grundval för att säga att alla Kristi smorda efterföljare utgör Guds ”tjänare” med Jesus som sin Herre. Denne tjänare eller ”slav” ger som en kollektiv grupp andlig föda åt alla individerna i denna församling som utgör ”tjänstefolkets” hushåll. Dessa individer har nytta av att ta emot denna föda. — 1 Kor. 12:12, 19—27; Hebr. 3:5, 6; 5:11—14.

DEN TROGNE SLAVEN URSKILS INTE UNDER EN VISS TID

Under århundradena fram till Herrens återkomst i kunglig makt skulle den ”trogne och omdömesgille slavens” klass inte kunna tydligt urskiljas. Apostlarna varnade för att ett stort avfall skulle utvecklas efter deras död och fortsätta till Kristi närvaro. (2 Tess. 2:1—12; Apg. 20:29, 30; 1 Joh. 2:18, 22; 4:2, 3) Jesus framhöll också detta i sin liknelse om vetet och ogräset. Enligt denna liknelse planterades utmärkt säd, vete, i åkern som är världen. ”Vetet” är ”rikets söner” eller Jesu Kristi sanna smorda lärjungar. Men en ”fiende” (djävulen) framställdes som den som sår ”ogräs” (”den ondes söner” eller falska kristna) bland ”vetet”. Både ”ogräset” och ”vetet” skulle växa tillsammans ända till ”skörden”. — Matt. 13:24—30, 36—43.

Avfallet visade sig genom att falska läror och hednisk filosofi fördes in i församlingen. Den avfälliga församlingen blev mer och mer en del av denna världen och införde dess läror, sedvänjor och inställningar. Jesus förutsade att både ”vetet” och ”ogräset” skulle växa tillsammans ända till ”skörden” eller ”avslutningen på tingens ordning”, då ”vetet” (sanna kristna) skulle skiljas från ”ogräset” (falska kristna) och låta sitt andliga ljus lysa. (Matt. 13:30, 39—43) Den ”trogne och omdömesgille slavens” klass skulle således återigen tydligt kunna urskiljas först vid tiden för Kristi Jesu återkomst.

Vid denna tid skulle Jesu trogna lärjungar klart och tydligt urskiljas. Deras välnärda andliga tillstånd skulle vara helt i överensstämmelse med Daniels profetia, som förutsade att i ”ändens tid” skulle de förståndiga lysa såsom stjärnor och åtnjuta ökad kunskap och insikt i bibeln och föra många till rättfärdighet. (Dan. 12:3, 4, 9, 10) Detta visar att församlingen av Kristi smorda lärjungar, de som har insikt och förstånd, skulle hålla sig vakna för sin Herres återkomst och befinnas troget dela ut andlig mat i rätt tid när han återvände. — Matt. 24:43—46.

DEN ”TROGNE SLAVEN” IDENTIFIERAD GENOM SIN VERKSAMHET

Även om ”ogräset” har dominerat världens religiösa scen århundradena igenom, har något ”vete” varit verksamt och delat ut andlig mat till ”tjänstefolket”. I början av 1870-talet fanns det en grupp ärliga bibelforskare som var tillräckligt välnärda i andligt avseende för att förvänta Herrens återkomst och för att inse behovet av grundligt studium av bibeln för att vara beredda. Deras osekteriska bibelforskning medförde ett överflöd av kunskap.

Under dessa år var kristenhetens kyrkor bundna vid traditioner, dogmer och ceremonier som härrörde från det stora avfallet. De höll fast vid sådana falska läror som treenigheten, själens odödlighet och ett brinnande helvete. De var också en del av denna världen. En skeptisk inställning till bibeln började tränga in i deras teologiska seminarier. Darwins evolutionsteori jämfördes med och sattes upp mot bibelns skapelseberättelse. Den tillämpade psykologin förkastade läran om arvsynden och behovet av en lösen, och den högre bibelkritiken gick till attack mot tanken att bibeln skulle vara författad av Gud och ofelbar.

Mitt i allt detta stod bibelforskarna (som Jehovas vittnen då kallades) som starka försvarare av bibelns lära. De höll fast vid den bibliska läran att det finns en allsmäktig Gud och Skapare, Jehova, och att Kristus Jesus är hans enfödde Son och första skapelse och att Gud sände sin Son till jorden för att offra sitt liv som en lösen för det syndfulla människosläktet. De tog upp en kamp till försvar för hela bibeln som Guds ofelbara och inspirerade ord och utgav resultaten av sin bibliska forskning som ”mat i rätt tid” och delade med sig av dessa viktiga upplysningar åt alla som önskade vara beredda på Herrens återkomst. Bibelforskarna förkunnade den sanna kristna läran om att människosjälen är dödlig och att hoppet för de döda är uppståndelsen. De framhöll att syftet med Kristi lösen inte bara är att bana vägen för att de 144.000 skall bli friköpta från jorden och bli medarvingar till Kristus i himlarna, utan också att ge de övriga av Adams avkomlingar tillfälle att vinna evigt liv på jorden under det tusenåriga messianska rikets styre. De tillkännagav också för världen att slutet på ”nationernas fastställda tider” skulle komma år 1914. (Luk. 21:24) Detta trosstärkande återupplivande av bibelns sanningar och uppmaningen att hålla sig vaken med avseende på Kristi Jesu närvaro resulterade i insamlandet av Kristi smorda lärjungar, som byggdes upp till en församling och som visade sig vara andligt välnärda.

ÖVERVÄLDIGANDE BEVIS

Den ”trogne och omdömesgille slaven” har ett överflöd av ”rekommendationer”. Följande är en ofullständig förteckning över bibliska och profetiska beteckningar som har avseende på eller tillämpas på kvarlevan av Jesu Kristi smorda efterföljare sedan det framträdande året 1919:

1) Noas hustru, 1 Mos. 7:7; 2) änglarna som sändes till Lot, 1 Mos. 19:15; 3) Rebecka, 1 Mos. 24:64; 4) Josef och Benjamin, 1 Mos. 45:14; 5) axen som lämnades kvar, 3 Mos. 19:9; 6) de två spejarna som kom till Rahab, Jos. 2:4; 7) Barak, Dom. 4:14; 8) Jefta, Dom. 11:34; 9) Noomi och Rut, Rut 2:2; 10) Davids israelitiska krigsmän, 2 Sam. 18:1; 11) Jehu, 2 Kon. 10:11, 15; 12) Mordokai och Ester, Est. 4:13; 13) Job, Job 42:10, 13; 14) kungens dotter, Ps. 45:14; 15) människor som är lojala, Ps. 50:5, NW; 16) alla som är omkring Gud, Ps. 89:8; 17) Sear-Jasub, Jes. 7:3; 18) folkens ljus, Jes. 60:3; 19) rättfärdighetens stora träd, Jes. 61:3, NW; 20) vår Guds tjänare, Jes. 61:6; 21) den bevarade druvklasen, Jes. 65:8; 22) tjänarna som kallas vid ett annat namn, Jes. 65:15; 23) människor som fruktar Guds ord, Jes. 66:5; 24) den nya nationen som föds, Jes. 66:8, NW; 25) Jeremia, Jer. 1:10; 26) Jehovas folk i det nya förbundet, Jer. 31:33; 27) den uthållige väktaren, Hes. 3:16—27; 28) mannen som var klädd i linnekläder, Hes. 9:2; 29) ett renat folk, Hes. 36:29—32; 30) de som bor på jordens mittelhöjd, Hes. 38:12; 31) himmelens härskara, Dan. 8:10; 32) helgedomen som kommit till sin rätt igen (blivit renad), Dan. 8:14; 33) de som är förståndiga, Dan. 11:33; 34) de sälla eller lyckliga som förbidar, Dan. 12:12; 35) allt kött som anden utgjuts över, Joel 2:28; 36) Jona, Jon. 3:1—3; 37) Jehovas ögonsten, Sak. 2:8; 38) den räddade eller befriade kvarlevan, Sak. 2:7; 39) en jude, Sak. 8:23; 40) Levi söner, Mal. 3:3; 41) vetet, Matt. 13:25; 42) rikets söner, Matt. 13:38; 43) arbetarna i vingården, Matt. 20:1; 44) de som inbjöds till bröllopsfesten, Matt. 22:3—14; 45) de utvalda, Matt. 24:22; 46) örnarna, Matt. 24:28; 47) den trogne och omdömesgille slaven, Matt. 24:45; 48) de förtänksamma jungfrurna, Matt. 25:2; 49) kungens bröder, Matt. 25:40; 50) den lilla hjorden, Luk. 12:32; 51) tiggaren Lasarus, Luk. 16:20; 52) får i ”den här fållan”, Joh. 10:1—16; 53) vinrankorna, Joh. 15:4; 54) Davids kungliga palats, Apg. 15:16; 55) Kristi medarvingar, Rom. 8:17; 56) kvarlevan, Rom. 11:5; 57) grenarna i olivträdet, Rom. 11:24; 58) de heliga eller heliga män, 1 Kor. 6:2; Upp. 16:6; 59) templet, 1 Kor. 6:19; 60) en ny skapelse, 2 Kor. 5:17; 61) Kristi sändebud, 2 Kor. 5:20; 62) Guds församling, Gal. 1:13; 63) en del av Abrahams säd, Gal. 3:29; 64) Guds Israel, Gal. 6:16; 65) Kristi kropp, Ef. 1:22, 23; 66) Kristi Jesu soldater, 2 Tim. 2:3; 67) huset byggt av Kristus, Hebr. 3:6; 68) ett heligt prästerskap, 1 Petr. 2:5; 69) en helig nation, 1 Petr. 2:9; 70) brödraskaran, 1 Petr. 2:17; 71) de sju församlingarna, Upp. 1:20; 72) de tjugofyra äldste, Upp. 4:4; 73) det andliga Israel, Upp. 7:4; 74) gräshopporna, Upp 9:3; 75) de två vittnena, Upp. 11:3; 76) de två olivträden, Upp. 11:4; 77) kvinnans säd, Upp. 12:17; 78) det nya Jerusalem, Upp. 21:2; 79) Kristi brud, Upp. 22:17; 19:7; 80) Jehovas vittnen, Jes. 43:10.

Den trogne slaven ger ”mat i rätt tid”

EFTER första världskriget (1914—1918) gav kristenhetens kyrkor sitt stöd åt Nationernas förbund och uppmanade ”kristna” att understödja det. I motsats till detta gjorde bibelforskarna alltid människorna uppmärksamma på Guds rike som mänsklighetens enda hopp och avslöjade Nationernas förbund som ett surrogat som var dömt att misslyckas.

Ända fram till vår tid har kristenhetens kyrkor varit besmittade av denna världens ande och av dess materialism, dess evolutionstänkande, dess högre bibelkritik och dess filosofi som förnekar bibelns sanning. De flesta har godtagit världens omoraliska handlingssätt såsom otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet, vilket resulterar i att äktenskapet och familjelivet bryts ner, ungdomsbrottslighet och annan brottslighet ökar, veneriska sjukdomar sprider sig och våldet ökar. Kyrkorna gör sig till en del av denna världen. I vissa länder försvarar de diktatoriska regeringar, och i andra understöder de aktivt terrorism och laglös verksamhet.

BEVIS FÖR ATT VERKLIG ANDLIG MAT DELAS UT

I motsats till detta har Jehovas vittnens världsvida församling troget hållit sig till bibelns läror. De har hållit fast vid de rena moralnormer som är i överensstämmelse med visheten från ovan. Vittnena visar stor respekt för äktenskapet och familjelivet och uppodlar andens frukter och bibehåller ett nära förhållande till Gud. (Gal. 5:22—26; Jak. 3:17, 18) Med hjälp av denna tidskrift och liknande bibliskt studiematerial fortsätter de att bygga upp sin tro och exakta kunskap genom personligt bibelstudium och genom att ta del i församlingens möten. På grund av att de sätter sin fulla förtröstan till Guds rike, bibehåller de sträng neutralitet i fråga om denna världens konflikter och underordnar sig på tillbörligt sätt de ”överordnade myndigheterna” och betalar tillbaka till ”kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud”. — Matt. 22:21; Apg. 5:29; Rom. 13:1—10.

VARFÖR FÖRÄNDRINGAR I FÖRSTÅELSEN?

Somliga kanske frågar: ”Om Jehovas vittnen får ’mat i rätt tid’, varför har då deras uppfattningar om vissa läror gång på gång förändrats?” Bibeln svarar: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” (Ords. 4:18) Alldeles som församlingen i det första århundradet endast hade partiell kunskap, så är det också med den ”trogne och omdömesgille slaven” i dag. Kunskapen om många andliga frågor kommer att bli fullständigad allteftersom Guds uppsåt går mot sin fullbordan. (1 Kor. 13:9—12) ”Slaven” är inte inspirerad av Gud, men den fortsätter att forska i bibeln och noggrant undersöka världshändelserna, såväl som Guds folks situation, för att förstå hur bibelns profetior håller på att uppfyllas. På grund av mänsklig begränsning kan det ibland vara en ofullständig eller felaktig förståelse av en viss fråga som senare kan behöva rättas till.

Men detta betyder inte att ”slaven” borde avstå från att publicera en möjlig förklaring tills den slutliga, fullständiga förståelsen finns tillgänglig. Kristi lärjungar förstod inte från början att Riket skulle vara himmelskt, men Jesus insåg att de skulle växa till i kunskap under den heliga andens inflytande, och därför tvekade han inte att ge dem befallningen att vara hans vittnen. (Apg. 1:6—8; Joh. 14:25, 26) Ett av de drag som i själva verket skulle identifiera den trogna slavklassen var andlig vaksamhet och stor respekt för Guds ord. (Matt. 24:43, 44) Om en förändring behöver göras, är denna klass tillräckligt ödmjuk och läraktig för att erkänna det och vidta en sådan förändring som bevisar dess trohet mot Jehova och hans ord.

”ÖVER ALLA SINA TILLHÖRIGHETER”

Jesus sade att om han fann ”slaven” ge ”tjänstefolket” deras ”mat i rätt tid”, skulle han ”sätta honom över alla sina tillhörigheter”. (Matt. 24:45—47) Ett sådant ökat ansvar skulle inbegripa mer än att ge andlig mat åt de smorda lärjungarna. Det skulle inbegripa att predika Guds domar för nationerna och även tjäna som Guds redskap till att församla den ”stora skaran” av män och kvinnor från alla nationer till samhörighet med församlingen. Genom att ”slaven” samlar in dessa ”andra får” och ger dem andlig mat bygger den upp deras hopp om evigt liv på jorden. — Jes. 2:1—4; Sak. 8:23; Matt. 25:31—46; Joh. 10:16; Upp. 7:9—17.

EN ”OND SLAV”

I Matteus 24:48—51 omtalas en ”ond slav”. Detta betyder inte att den trogne slaven blir otrogen, så att ”tjänstefolket” inte får omvårdnad. Men det finns en möjlighet att några individer av denna ”slav”-klass förlorar tron på sin Herres återkomst. Genom att i sitt hjärta säga: ”Min herre dröjer”, slutar de upp med att vara vaksamma och kommer därigenom in på en farlig väg, som kan leda till att de lämnar hela den kristna sanningen. De kan även gå så långt att de börjar slå sina tidigare ”medslavar”. Även om sådana som avfallit inte arbetar tillsammans som en organiserad grupp, utgör de en otrogen klass.a

GLÄD DIG MED JEHOVAS VÄLNÄRDA TJÄNARE

Kristenhetens många olika kyrkosamfund fortsätter att erfara andlig hunger, medan den världsomfattande församlingen av Jehovas smorda vittnen och deras följeslagare, de ”andra fåren”, förblir andligt välnärda och glada. (Jes. 65:13—16) ”Slav”-klassen fortsätter att identifieras både genom sin verksamhet med att dela ut andlig mat och genom en andligt välnärd världsomfattande församling. ”Slaven” identifieras dessutom genom att den har samma uppfattning och inställning som Jehovas trogna tjänare i förkristen tid och under den första kristna tiden.

Sådana uppfattningar och inställningar inbegriper att känna full tillförsikt till Jehova och fullt beroende av honom. (Ords. 3:5—7) De inbegriper att godta hela bibeln som sanning och som Guds inspirerade vägledning för människan. (Ps. 119:160; Rom. 15:4; 1 Tess. 2:13; 2 Tim. 3:16, 17; 2 Petr. 1:20, 21) De inbegriper att ödmjukt följa i Jesu Kristi fotspår och att till och med förneka sig själv och uthärda förföljelse med glädje. (1 Petr. 2:21; Matt. 16:24) Dessa uppfattningar och inställningar inbegriper också att Guds tjänare förstår att de måste vara läraktiga, inte känna sig oberoende av Gud, och att de måste fortsätta att söka. (Ps. 25:9; Matt. 7:7) De inbegriper att Jehovas folk inser att de måste anstränga sig kraftigt i hans tjänst och predika och göra lärjungar. (Luk. 13:24; Matt. 24:14; 28:19, 20) De inbegriper att söka först Guds rike och hans rättfärdighet. — Matt. 6:33, 34.

Dessa är bara några av de bibliska uppfattningar som identifierar den enda sanna församlingen av Jehovas folk i dag, men de utgör en grund för att uppmana alla våra läsare att aktivt samarbeta med en församling av Jehovas vittnen. Du uppmuntras till att fortsätta att studera bibeln med hjälp av denna tidskrift och andra liknande publikationer som finns tillgängliga och noggrant jämföra det som du lär med bibeln. (Apg. 17:11) På detta sätt kan du fortsätta att vara andligt välnärd av ”mat i rätt tid”. Du kan få del av den lycka som den ”trogne och omdömesgille slaven” erfar genom att ägna Jehova godtagbar helig tjänst.

[Fotnoter]

Inblick i nyheterna

Efter mässan

●I en artikel i tidskriften National Catholic Reporter berättade Clarence J. Walker om resultaten av sina samtal med 300 katoliker, efter det att de varit med om mässan i olika kyrkor. Eftersom han lagt märke till likgiltigheten vid mässan, ställde han följande frågor och fick följande svar:

”Tyckte du att prästen höll en utmärkt predikan i dag?” 100 procent svarade jakande. ”Kan du tala om vad predikan handlade om?” 82 procent kunde det inte.

”Kan du tala om vad de första eller andra uppläsningarna handlade om?” Det var ingen som kunde.

”Kan du tala om vad evangeliet behandlade?” 80 procent kunde det inte.

”Fanns det någon i kyrkan i dag som du kände tillräckligt väl för att tala med?” Det var 98 procent som inte gjorde det.

”Läser du bibeln regelbundet?” Ingen gjorde det. ”Skulle du vara intresserad av att lära känna mer om bibeln?” 98 procent svarade jakande. ”Skulle du tycka om att vara med vid ett bibelstudium före mässan eller på kvällen, om ett sådant studium hade hållits?” 94 procent svarade nej.

Walker avslutade sin undersökning med att säga till sina medkatoliker: ”Vi träffas i kyrkan nästa söndag under 45 minuter. Såvida du inte har blivit omvänd till en grupp som gör dig till en del av den.”

”Den gamla goda tiden”?

● En tysk dagstidning säger att världen har blivit så fylld med svårigheter och är så omöjlig att bemästra att den tidsperiod som inbegrep två världskrig kan kallas ”den gamla goda tiden” i jämförelse med den tidsperiod som vi håller på att gå in i.

I en artikelserie betitlad ”Håller världen på att bli omöjlig att bemästra?” sade publikationen Welt am Sonntag: ”Vi har sänt en människa till månen och farkoster till andra stjärnor, vi har dykt ner i havets djup och kan snart frambringa artificiellt liv; vi kan klyva atomen och tillintetgöra mänskligheten, men vi är inte längre helt säkra på vad som är ’gott’ och vad som är ’ont’. ... I vilket fall som helst har världen knappast blivit lättare att bemästra genom metoder som vi skulle anse godtagbara. Detta betyder inte att den kommer att sluta rotera. Men de första 80 åren i detta århundrade, som inbegrep två världskrig, kan kallas den gamla goda tiden i jämförelse med den tidsperiod av omvälvningar och kaos som har börjat.”