Tjänst tillsammans med tjänaren
”Salig den tjänaren, vilken hans herre finner så görande, när han kommer! Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över alla sina ägodelar.” — Matt. 24:46, 47, 1878 års övers.
1. Vad innebär det för Guds folk på jorden i våra dagar, att Jehova och Kristus Jesus är härskare eller styresmän?
JEHOVA är den allsmäktige Härskaren över universum. På hans högra sida befinner sig den lojale och trogne Konungen, Kristus Jesus, som tjänar för evigt. Den förordnade styresmannens konungadöme skall utöva myndighet över denna jord, till dess allt som finns därpå prisar och upphöjer Skaparens heliga namn. Till att taga del i denna underbara tjänst har 144.000 blivit kallade, och genom att göra sin ”kallelse och utkorelse fast” kommer dessa kallade att bli Konungens brud och kommer att bli ”medarvingar” med honom. Såsom arvingar till Riket vet de, att de i kraft av löftet skall få dela tronen med den förhärligade Brudgummen. Och vad som är av mera närliggande betydelse, denne konungslige Brudgum har uppenbarat för dem, att under denna världens syntéleia och innan de fullbordar sitt jordiska lopp skulle tecknet på hans ynnest gentemot dem visa sig däri, att han åt dem skulle anförtro vissa särskilda förpliktelser i förbindelse med Riket. Dessa Rikets intressen måste tillvaratagas, bevakas och förökas mitt under den oro och förvirring som präglar de sista åren av denna världens tillvaro. Inte heller skulle någon vare sig mänsklig eller demonisk lockelse eller de förvirrade händelser som inträffar i dessa skickelsedigra dagar lyckas i att avleda de trogna förvaltarna från deras tjänst. Själva dessa händelser som nu utspelas ger oss ytterligare bevis för uppfyllelsen av profetior som har att göra med vår Herres, Jesu Kristi, närvaro, närheten av denna onda världs definitiva slut och de krav som nu ställes på himmelrikets sanna tjänare.
2. Vem erhåller herraväldet, och vilka bevis från Skriften har vi för detta?
2. Detta Guds rike med dess förordnade Styresman eller Härskare är av den största vikt och betydelse, och århundraden har gått åt till dess förberedelse. Konungen kommer att härska i rättfärdighet och därvid upprätthålla Guds lag och bryta ned varje makt som motstår sanning och rättvisa. ”Därefter kommer änden — då när han överlämnar Riket åt sin Gud och Fader, sedan han har omstörtat allt annat välde och all annan myndighet och makt. Ty han måste regera, till dess Gud ’har lagt alla hans fiender under hans fötter’.” (1 Kor. 15:24—26, Twentieth Century) Kristus Jesus mottager detta rike från sin Fader. Det skulle inte vara möjligt för någon människa eller några jordiska makter att ge det åt honom, ty det är inte deras. ”Ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.” (Ps. 50:10—12) ”Jag vill förtälja om vad beslutet är; Jehova sade till mig: Du är min son; jag har i dag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig nationerna till arvedel och jordens ändar till egendom.” (Ps. 2:7, 8, Amer. stand. övers.) Satan, denna onda världs gud, har aldrig ägt jorden med dess berg, oceaner, sjöar, floder, träd, blommor, fyrfotadjur, fåglar, fiskar och andra skapade ting. Dessa tillhörde inte honom, så att han kunde ge dem åt någon. Adam fick inte denna härliga besittning. Aposteln Paulus tillkännager i Hebréerna 2:5—8, att denna besittning skall ges åt Kristus Jesus. Paulus citerade här från Psalm 8, vilken tydligt kungör att universums Suverän har givit alla dessa skapade verk i sin älskade Sons vård. ”Vilken han verkade i Kristus, då han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska över allt herradöme och väldighet och makt och myndighet och allt namn som nämnes, icke allenast i denna världen, utan ock i den tillkommande, och lade allt under hans fötter och gav honom till ett huvud över allting åt församlingen, som är hans kropp, dens fullhet, som uppfyller allt i alla.” — Ef. 1:20—23, 1878 års övers.; se också Dan. 7:13, 14; Dan. 2:44; Ps. 89:35—38.
3. Med vilka delar Kristus Jesus sitt rike?
3. Alltså tillhör det eviga riket Kristus, Jesus, alldeles såsom han själv förklarade: ”Jag bestämmer åt eder ett rike, alldeles såsom min Fader har bestämt åt mig.” (Luk. 22:29, Amer. stand. övers.) Vidare läser vi, med avseende på att han skall dela det med sina trogna lärjungar: ”Eftersom I veten, huru vi... förmanade eder att vandra värdigt den Gud som kallar eder till sitt eget härliga rike.” — 1 Tess. 2:11, 12, Diaglott; se också Rom. 8:17; Fil. 3:10—14; 2 Tim. 2:12.
4. Nämn några av de intressen som han anförtrodde i sin församlings vård.
4. När Jesus Kristus var på jorden, anförtrodde han många ting åt sina lärjungar. Bland dessa ting var hans ord, uppgiften att föda fåren, ”min frid”, uppdraget att predika om Riket, Faderns namns ära. Längre fram, vid pingsten, blev genom den heliga andens kraft och apostlarnas medverkan ännu fler intressen överlämnade i församlingens omvårdnad. ”Var och en av oss har emellertid blivit betrodd med något uppdrag, vart och ett i överensstämmelse med omfattningen av Kristi gåva.” (Ef. 4:7, Twentieth Century) Många av dessa gåvor är omnämnda i vers 11: ”Det var han som gav åt församlingen apostlar, profeter, missionärer, herdar och lärare.” Alla dessa gåvor gavs för ett särskilt angivet ändamål: ”För att de heliga skulle bliva fullständigt skickliggjorda för tjänstens värv, på det att den Smordes kropp måtte uppbyggas.” (V. 12, Diaglott) Apostlarna utförde troget dessa tjänster, och lojal tjänst har utförts i tiden för världens ände, som vi nu befinner oss i. Det har bland de många millionerna till bekännelsen kristna funnits några som har givit föda åt Guds, hjord, i det att de har hållit Guds goda och sanna ord fram för folket, några som har styrkt medlemmarna av Herrens husfolk och predikat att ”himmelriket är nära”, allt till ära för den himmelske Faderns namn. När Herren Jesus Kristus kom tillbaka i makt och härlighet för att upprätta sin konungsliga styrelse över hela jorden, skulle han finna att den trogne tjänaren avbördade sig sitt ansvar på ett sätt som var honom välbehagligt. När han var tillsammans med sina lärjungar, framställde han en liknelse som också utgör en profetia, vilken hänför sig just till denne tjänares arbete och visar vad som skulle hända. Att betrakta denna liknelse och få insikt om dess uppfyllelse skänker nu glädje, vederkvickelse och styrka åt Guds eget folk.
Liknelsen om den ”trogne och förståndige tjänaren”
5. Vem har förordnat den ”trogne och förståndige tjänaren”, och vad var det som behagade Herren så vid hans återkomst?
5. ”Vem är då den trogne och vise tjänare, som hans herre har satt över sitt husfolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Välsignad är den tjänaren, som hans herre när han kommer skall finna göra så. Sannerligen säger jag till eder, att han skall sätta honom över allt vad han har.” (Matt. 24:45—47, Amer. stand. övers.) Det torde observeras, att profetian inte har avseende på vilken tjänare som helst, utan på en som har blivit särskilt utvald, en ”som husbonden har förordnat över sitt husfolk” (Rotherham); ”som hans husbonde har givit tillsyn över sitt husfolk”. (En amer. övers.) Den förnämsta tjänst som omnämnes och som tjänaren skulle ägna uppmärksamhet åt var den att ”giva mat i rätt tid” eller ”att giva dess medlemmar deras förråd vid den rätta tiden”. (En amer. övers.) Genom att denne tjänare troget, omtänksamt, lojalt och klokt verkställde sina anvisade plikter, erhöll han husbondens godkännande. ”Lycklig den tjänaren, som hans husbonde vid sin ankomst skall finna sysselsatt på detta sätt!” (Matt. 24:46, Diaglott) Mycket nöjd är Herren, och det är tjänaren också. Sedan tjänaren på detta sätt blivit lov ordad, belönar husbonden honom genom att anförtro mycket större förpliktelser åt hans omsorg. ”Han skall sätta honom över allt vad han har [1917 års övers.: äger].” (V. 47, Amer. stand. övers.) ”Han skall giva honom tillsyn över all sin egendom.” (En amer. övers.) ”Han skall göra honom till styresman över alla sina ägodelar.” — Konung Jakobs översättning.
6. När är tiden inne för denna liknelses uppfyllelse? Nämn några av de frågor som uppstår i sinnet.
6. Denna liknelses profetiska uppfyllelse äger rum vid Herren Jesu Kristi andra närvaro, i tiden för världens ände. Dess uppfyllelse pågår nu, och den kan därför förstås. Vem är då den ”trogne och vise [1917 års övers.: förståndige] tjänaren”? Var är ”husfolket”? Hur och när kom ”husbonden” och godkände ”tjänaren”? Vad menas med ”ägodelarna” eller ”egendomen”? Vad menas med att göras till ”styresman över alla hans ägodelar”? Dessa och många fler frågor uppstår i läsarens sinne. Det är möjligt att förstå denna liknelses uppfyllelse nu, och saliga är edra ögon, om ni ser.
7. Vilka uttalanden i liknelsen hjälper oss att fastställa tiden för uppfyllelsen?
7. Låt oss först fastställa tiden för uppfyllelsen. Vers 46 talar om när hans husbonde återvänder, och vers 44 säger, att ”Människosonen kommer vid en tid då ni icke vänta honom”. (En amer. övers.) Läsaren är säkert på det klara med att de profetior som är upptecknade i detta Matteus’ tjugofjärde kapitel har avseende på världens ände. Herren brukar en av sina egna titlar, ”Människosonen”, och gör det därför tydligt, att han syftade på sig själv såsom husfolkets ”husbonde”. Tidpunkten infaller då Kristus framträder för andra gången och alltså i tiden för denna onda världs ”ände” eller syntéleia, då hans rike skall börja utöva sitt välde.
8. Vilka är de ”smorda”, och vad menas med den ”smorda kvarlevan”?
8. Vem åligger det att se till att husfolket får föda? Vid ett annat tillfälle sade Jesus till sina efterföljare: ”’Förstå ni allt detta?’ De sade till honom: ’Ja.’ Han sade till dem: ’Kom då ihåg, att varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, måste vara lik en husfader som kan från sitt förrådsrum taga fram nya ting såväl som gamla.’” (Matt. 13:51, 52, En amer. övers.) De som här åsyftas är därför ”himmelrikes”- klassen, de blivande medlemmarna av ”Kristi brud”, de som är ”i Kristus”, såsom det omnämnes i Romarna 12:5 (1878 års övers., som nära överensstämmer med Amer. stand. övers.): ”Så äro vi, de många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi varandras lemmar.” ”Ty alla Guds löften hava sitt ’ja’ i honom, och därför uttala vi också genom honom vårt ’amen’ till Guds ära. Men den som stadfäster oss såväl som eder i förening med Kristus och den som har smort oss, det är Gud, och han har också satt sitt insegel på oss och har lagt sin ande i våra hjärtan såsom en garanti.” (2 Kor. 1:20—22, Weymouth) De hör till ”de smorda”. Denna skara består av 144.000 medlemmar. (Upp. 14:1) Apostlarna var de första av dessa som blev kallade, och detta verk närmar sig sin fullbordan vid Jesu Kristi andra framträdande. Det är nu så gott som fullbordat. I själva verket är endast en liten kvarleva av denna skara, som i allmänhet benämnes den ”smorda kvarlevan”, ännu kvar på jorden. En sådan klass skulle finnas på jorden, när Herren återvände, ty så lärde han.
9. Varför är 1918 ett viktigt årtal? Redogör för det verk som utfördes före 1918.
9. Herren Jesus Kristus blev insatt på tronen såsom den nya världens Konung år 1914, såsom alla forntida profetior och alla nutida förhållanden vittnar om. Jordens största händelse ägde då rum, ty det var då som Gud, den Högste, gav sin Son föreskrift om att härska mitt ibland sina fiender. (Ps. 110:1, 2) Det var då som åtgärder började vidtagas i himmelen för att frambringa Rikets styrelse, denna nya makt som skall härska över alla nationer. (Ps. 2; Upp. 12:5) Före detta det viktigaste av alla data hade ett förberedande verk pågått i åratal. Denna fyrtioåriga period (från 1878 till 1918) var förutsagd i Skriftens profetior, och det verk som då utfördes har i allmänhet omnämnts såsom ”Elia”-verket eller ”Johannes, döparen”-verket, därför att det utgör en nutida uppfyllelse i stor skala av dessas profetiska verk. ”Detta är begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son. Så är skrivet hos profeten Esaias: Se, jag sänder ut min ängel [eng. övers.: budbärare] framför dig, och han skall bereda vägen för dig. Hör rösten av en som ropar i öknen: Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.” (Mark. 1:1—3; Matt. 3:1—12) ”Se, jag skall sända till eder profeten Elia, förrän Jehovas stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, för att jag icke, när jag kommer, skall slå landet med tillspillogivning [eng. övers.: slå jorden med förbannelse].” (Mal. 4:5, 6) ”Och om I ären villiga att taga emot det, denne [Johannes döparen] är Elia, som skall komma.” (Matt. 11:14, Amer. stand. övers,.) Vägen måste ”beredas”, innan Konungen uppenbarar sig. Under de fyrtio åren före 1918, liksom i Johannes’ döparens dagar, var det budskap som frambars starkt, klart, trösterikt för de fattiga i anden, fördömde dem som övade högmod och vittnade om Guds Kristus. I mer än trettio år före 1914 förkunnade Guds smorda folk att änden på ”hedningarnas tider” var nära och uppmanade dem som bekände sig vara Guds folk att vara redo för Jehovas tjänst. Budskap efter budskap kungjordes offentligt, flera millioner läroböcker gavs ut, många fler millioner traktater spriddes — allt för att rikta människornas uppmärksamhet på profetiornas uppfyllelse och nödvändigheten av att vara vaken och på sin vakt. Dessa trogna kristnas outtröttliga, osjälviska, helhjärtade tjänst var känd för husfolkets ”husbonde”, och han erkände dem.
10. När organiserades Sällskapet, och vilka svårigheter fick Guds folk gå igenom kort efter 1916?
10. Det var år 1884 som dessa trogna tjänare organiserade och grundade Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap och började verkställa all sin tjänst genom det. När detta Sällskaps förste president slutade sin jordevandring år 1916, gjorde några som hade varit förenade med Herrens smorda uppror mot Guds tjänare. Deras hjärtans vinningslystnad fann uttryck i förtal mot Guds lojala barn, varvid de sade att Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap inte längre brukades av Herren, att de själva hade ljuset och att Guds tjänare borde följa dem. Mitt under alla dessa stridigheter, allt detta förtal, dessa hårda yttranden, dessa svekfulla handlingar, dessa förräderier och de förföljelser och prövningar som följde med det första världskriget fortfor de trogna smorda att ge tillbörlig andlig föda åt husfolket, och inte en enda gång underlät de att ge ut tidskriften Vakttornet.
11. Vilken annan stor händelse inträffade år 1918, och vilka följder fick den för Guds tjänare?
11. Församlingen blev sannerligen prövad, utifrån och inifrån. Därpå framträdde Herren Jesus Kristus år 1918 i templet för att hålla dom. Hans änglar förde ur hans Rikes-klass ut dem som vållade anstöt och gjorde orätt. ”Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra, vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders, rike. Den som har öron, han höre.” (Matt. 13:41—43) Den store osynlige Domaren avlägsnade snabbt dessa ogudaktiga och förde samtidigt fram sina trogna. Genom att skaffa de upproriska och onda ur vägen kunde han bruka sitt eget folk och låta dem lysa, ty deras ljus hade kommit. Han godkände dessa lojala tjänare, ty oaktat alla problem, hinder, prövningar och förföljelser hade de smorda oförtrutet fortsatt med verket att föda fåren — och detta alltid genom Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap.
Den ”trogne och förståndige tjänaren”
12. Vad blev resultatet av att den trogne tjänaren blev godkänd?
12. Husfolkets husbonde sade: ”Lycklig den tjänaren.” ”Han skall göra honom till styresman över alla sina ägodelar.” Denne tjänares privilegier och förpliktelser blir nu i hög grad utvidgade, ty medan han förut hade hållit på med att rent allmänt sörja för husfolket lades nu ökade plikter på honom. Han blev förordnad till att helt och hållet sköta husbondens ägodelar, förvalta hela egendomen, alla hans tillhörigheter, hans jordområden och förmögenhet. Vad kunde nu detta betyda? Vad var ”ägodelarna”, ”egendomen”, som anförtroddes åt denne ”trogne och förståndige tjänare”? Förvisso tänker vi ögonblickligen på det största och dyrbaraste som tillhör den nya världens Konung, och det är Riket. Men hur kunde Riket lämnas i tjänarens vård? Naturligtvis kunde det inte vara den delen av Riket som är i själva himmelen, ty den smorda kvarlevan är ännu på jorden. Vi finner att vad det rör sig om, det är just det härliga Rikets intressen, i vad de nu har med denna jorden att göra. Det vill säga de Rikets intressen som är synliga. Kan det alltså verkligen betyda att den återvände husbonden, som kommer såsom jordens nye härskare, har gjort denne ”trogne och förståndige tjänare” till styresman över alla hans rikes nuvarande jordiska intressen? Detta är exakt vad som säges och alldeles bestämt ingenting mindre. ”Han skall göra honom till styresman över alla sina ägodelar.” Vi inte endast tror detta, utan vi tackar Gud och Kristus dag och natt för hans nådefulla godhet mot människors barn.
13. a) Hur och genom vilken organisation förvaltas ”ägodelarna”? b) Vad innebär detta?
13. Hur blir dessa intressen tillvaratagna och förvaltade? Det är tydligt, att det sker genom hans smorda kvarleva förmedelst den organisation som han så rikligen och på ett så omisskännligt vis har välsignat under dessa 66 år, Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap. Några av våra läsare kanske betvivlar detta förhållande, men vi inbjuder er att taga bevisen i betraktande och själva se, att det är sant. Redan innan ni gör det, kan vi för resten fråga, om ni har reda på någon annan organisation som brukas av Guds folk helt och uteslutande till att utföra hans verk? Här är alltså en skara Herren Guds smorda tjänare, vilka har invigt sitt allt åt hans heliga tjänst och nu är verksamma i fullständig tro, ärar hans namn, predikar Konungen och Riket, föder hjorden och brukar denna samma organisation till att fullgöra alla dessa syften. Det kan vara jämförelsevis lätt att bara säga: ”Så är det inte”, men kan ni nämna någon annan organisation på jorden som i denna tid är sysselsatt på detta sätt? Ni kommer att finna att det är omöjligt. Emellertid kommer ni att lägga märke till att dessa påståenden inte är bara försäkringar, utan är verkliga och sanna. Herrens ”trogne och förståndige tjänare”-skara har bevis att anföra för att den är den ”tjänaren”, och när detta väl har blivit fastställt, är de som inser det tvungna att fatta beslut med avseende på sin tjänst. Kan ni, vill ni, fortfara att ägna er åt något slags tjänst som inte är bemyndigad av eller i harmoni med ”styresmannen över alla hans ägodelar”, eller vill ni lära känna Guds väg? Ni kan inte göra båda delarna. Den ”trogne och förståndige tjänaren” är lojal och sann, är blind och döv för allt och alla som skulle vilja försöka vålla söndring eller skada bland husfolket, och denne ”tjänare” har fått röna Husbondens ynnest. Fatta så edert beslut.
14. Vem tillhör dessa intressen i verkligheten? Varför är det så?
14. Jesus Kristus är denne ”trogne tjänares” huvud, och alla måste inse och erkänna det. Dessa Rikets så oändligt viktiga intressen blir inte bara överlämnade eller helt enkelt bortskänkta åt tjänareklassen till att göra som den vill med. Nej, det är inte alls på det sättet. ”Ägodelarna” tillhör alltjämt Kristus Jesus, ”härskaren”, och han anförtror dem i tjänarens vård, åt hans omsorg. De överlämnas såsom anförtrott gods. Skulle det för övrigt inte vara besynnerligt, om Kristus hade mer än en ”trogen och förståndig tjänare”? Antag att han hade två eller flera och var och en gjorde gällande att han hade fått uppdraget som styresman över ägodelarna. Det skulle bli förvirring och oordning, och Gud är inte oordningens Gud.
15. Genom vilka exempel och vilken förnuftig slutledning kan vi bli förvissade om att det finns endast en ”trogen och förståndig tjänare”?
15. Det finns endast en Jehova, den Högste, en Herre, Jesus Kristus, en helig ande, en smord skara, en skara av Herrens ”andra får”. Det finns inte två Krister, och inte heller finns det två smorda skaror. I våra dagar finns det alltså endast en ”trogen och förståndig tjänare”-klass. Låt oss tänka på hur Jehova har handlat i gångna tider. Se till exempel på Noa. Han var den som utvaldes för det verk som skulle utföras då före floden. Åt Abraham gav Gud löftet att hans säd skulle besitta landet och välsigna alla släkter på jorden, inte åt två eller tre Abrahamer. Han brukade en man, Mose, till att befria och leda Israel och ge det lagen, inte flera män. Detsamma kan sägas med avseende på översteprästen Aron och på Jeremia och hans verk. Naturligtvis kan två arbeta i endräkt liksom Elia och Elisa, men alldeles säkert inte med olika uppdrag och emot varandra. Av dessa exempel och av sunda förnuftet tvingas vi alltså till den slutledningen, att endast en ”trogen och förståndig tjänare”-klass har blivit betrodd med dessa Rikets så oerhört viktiga ägodelar.
16. Hur betraktade några det förhållandet, att ”tjänaren” förordnades till styresman över alla husbondens ”ägodelar”? Och vad har hänt?
16. Sedan dessa ägodelar hade blivit denna ”trogne tjänare”-klass tilldelade efter 1918, bestred några detta och sade till de Vakttornets Bibel- och Traktatsällskaps styrelseledamöter, som representerade den smorda kvarlevan: ”Ni tar för mycket på er. Vem har förordnat er till denna ställning?” ”Var har ni fått bemyndigande till att påstå, att ni nu kan leda allt Herrens verk på jorden?” Eller: ”Vi är också Guds folk och har vissa rättigheter, och vi tror att Gud fortfarande uppenbarar sitt uppsåt genom individer utan hänsyn till tjänareskaran.” Dessa upproriska försökte organisera allt Guds folk till att verka emot Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap och följaktligen emot ”tjänare”-skaran. De uppmanade enträget Guds barn att avskilja sig från den och söka finna sina egna vägar eller åtminstone sluta sig till dem, så skulle de visa dem sanningar och sålunda ge dem föda. Och var befinner sig månne dessa upproriska i dag? De står inte att finna. Det är precis som om jorden hade öppnat sin mun och uppslukat dem, såsom den gjorde med Kora och de 250 hövdingar i menigheten, som deltog i hans uppror mot Mose, Guds tjänare. (4 Mos. 16:1—35) Vidare befallde Jehova vid denna tidpunkt, för att avgöra frågan om översteprästens förordnande, att en stav skulle bäras fram inför honom för varje stam, inalles tolv, så skulle han komma en av stavarna att knoppas och därigenom visa vem han hade förordnat och så göra slut på knotet. Det var Arons stav som frambragte blommor och bar mogna mandlar. (4 Mos. 17:1—11) Det är på samma sätt i dag. Den smorda kvarlevan av Kristi efterföljare har inte själv tagit sig detta ansvar. Inte heller har de valt det. De har varit trogna mot sina förpliktelser, och Kristus har belönat dem med ytterligare privilegier och tjänsteuppdrag. Var och en som ifrågasätter vem som är den av Husbonden förordnade bör se efter frukterna. Vems ”stav” har ”knoppats”? Vems bemyndigande åstadkommer resultat? Förvisso måste svaret ligga i öppen dag; det är ingen annans än denne ”trogne och förståndige tjänares”. Några kanske inte har insett detta, men vittnesbördet finns där och är säkert och visst.
17. Varför bör vi äta endast vid Herrens bord?
17. Oavlåtligen och raskt förses husfolket med föda från förrådshuset. Den är god, hälsosam och närande, och att sanningar beständigt uppenbaras har gjort husfolket mycket lyckligt och tillfredsställt. Det kommer att fortgå på detta sätt intill änden, ty Jehova, den store Givaren, som sörjer för allt, och Herren Jesus Kristus, den som är större än Josef, är de som tillhandahåller födan. Det är gott att komma ihåg, att det endast finns ett Herrens bord. Ett rikligt förråd av förträfflig föda beredes och serveras där, och om ni vet att det förhåller sig så, varför då gå och knapra på det som bjuds vid deras bord som är motståndare till denne kloke förvaltare av Husbondens förråd? Ni kan få andligt gift, ty deras mat har inte undergått teokratisk prövning. Varför ha något att göra med de magra rätter, som bjudes av dem vilka befinner sig utanför Guds trogna husfolk, då det finns så mycket att tillägna sig i Herrens hus? De som är utanför samarbetar inte med Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap och kan därför inte hjälpa er, ty de har inte Herrens välsignelse, och ni kommer att vanära Gud, som tillhandahåller den sanna födan. Det finns sådana som försöker servera måltider åt Herrens folk på sina egna bord, oberoende av Herrens, men det tjänar ingenting till, ty när de väl har lämnat Herrens husfolk och sätter upp ett eget hushåll, blir deras mat unken och fadd, och det blir de själva också; och betänk för övrigt de ödesdigra följderna för dem som behandlar Herrens bord med förakt. (Malaki 1, 2) Det tryggaste sättet för medlemmarna av Guds husfolk är att vara nöjda med den föda som Husbonden tillhandahåller och som delas ut av hans ”trogne och förståndige tjänare”. Tugga maten väl, så kommer ni att fröjdas och bli stark.