Arbete — en Guds gåva till sina tjänare
”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra.” — Johannes 17:4.
1. Hur handlade Jesus i fråga om det verk som han sänts till jorden för att utföra?
JESUS KRISTUS, Guds enfödde Son, är den främste tjänaren åt Skaparen av himmel och jord. När Jehova sände Jesus till jorden i det syftet att han skulle hävda och rättfärdiga Guds universella suveränitet och återlösa människovärlden, blev han föremål för häpnad, i synnerhet bland människor. Detta var förutsagt i Jesaja 52:13, 14: ”Se, min tjänare skall ha framgång [handla med insikt, NW], han skall bli upphöjd och stor och högt uppsatt. Som många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors, och hans gestalt oansenligare än andra människobarns.” Han fullbordade troget detta enastående verk, alldeles som han erkände i sin bön till Jehova Gud med orden: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra.” (Johannes 17:4) Han är ett gott föredöme för alla som tillsammans med honom tjänar Gud.
2. I vilken bemärkelse är vi Guds avbild?
2 Män och kvinnor har behov av att arbeta. Det beror på att de är skapade på det sättet. ”Låt oss göra människan till vår avbild, enligt vår likhet”, sade Jehova Gud då han skapade människan till att vara hans tjänare här på jorden. (1 Moseboken 1:26, NW) Denna likhet med Gud ligger inte alls på det fysiska planet, eftersom Gud är en ande och inte kan ses av människors ögon. Den innebär i stället att vissa egenskaper hos Gud gavs den fullkomliga människan, egenskaper som rättvisa, vishet och kärlek, förutom några andra egenskaper som skiljer människan från de lägre stående djuren. Att detta är en rätt syn framkommer av Kolosserna 3:9, 10, där överlämnade medtjänare till Jesus Kristus uppmanas att ändra sin personlighet. Det sägs där: ”Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.”
3, 4. a) Vad visar de inledande orden i bibeln att Gud är? b) I vilken bemärkelse blev han vederkvickt efter att ha fullbordat sitt skaparverk?
3 En sak som kännetecknar ”bilden” av Gud är att han är en arbetare. Jehova har absolut frihet att göra vad han vill, och vad han vill är att arbeta. De inledande orden i bibeln presenterar honom som en outtröttlig arbetare: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Moseboken 1:1) Detta arbete gjorde honom inte utmattad. ”Jehova, skaparen av jordens yttersta ändar, är en Gud till obestämd tid. Han blir inte uttröttad eller uppgiven.” — Jesaja 40:28, NW.
4 När den sjätte skapelsedagen var slut vederkvickte han sig, men det kan följaktligen inte vara i den bemärkelsen att han behövde återhämta krafterna: ”På sex dagar gjorde Jehova himmelen och jorden, och på sjunde dagen upphörde han och övergick till att vederkvicka sig.” (2 Moseboken 31:17, New World Translation, fotnoten, 1963 års upplaga) Gud vilade inte från allt arbete, utan bara från just detta särskilda skaparverk. När han hade fullbordat det, såg han på det och fann att det var mycket gott, att det nådde upp till hans fullkomlighetsnorm, och han kände sig vederkvickt och tillfredsställd av att veta att han hade fullbordat detta verk av högsta kvalitet. Det var en glädje och en tillfredsställelse och en vederkvickelse för Jehova, Skaparen av allt detta, att se detta förträffliga verk vara fullbordat. (1 Moseboken 1:31; Johannes 5:17) Av detta kan vi förstå att människor, som danats till Guds likhet, har ett medfött behov av att inte bara få arbeta, utan också att få känna vederkvickelse av att se sitt verk vara fullbordat och väl utfört.
Människans behov av ett meningsfullt arbete
5. a) Vad för någonting annat visar sig Gud vara, och vilken slutsats leder detta till? b) Vad är en av förklaringarna till att arbetsmoralen sjunkit till en så låg nivå?
5 Dessutom är Jehova en Gud med ett uppsåt, och hans verk är meningsfulla. ”Allt har Jehova gjort för sitt uppsåt”, människosläktet inräknat. (Ordspråksboken 16:4, NW) Vi kan härav dra slutsatsen att människan också måste ha ett uppsåt med vad hon gör. ”Strävan att finna en mening i livet”, skriver psykiatrikern Viktor Frankl, ”är den främsta motiverande kraften i människan. ... Det finns ingenting i världen, vågar jag säga, som skulle så effektivt kunna hjälpa någon att överleva även de värsta förhållanden som kunskapen att det finns en mening med ens liv.” Men många tycker att det är enformigt och tråkigt att stå vid ett löpande band och hela tiden utföra bara ett enda moment på en produkt som de inte har minsta intresse av och inte känner någon som helst stolthet över att ha gjort. Här finns en förklaring till att den goda arbetsmoralen försvunnit — mycket av dagens arbete fyller inte människors psykologiska behov av att känna att de fullbordat någonting och att det är någon mening med det de utför.
6. Vilket meningsfullt arbete fick den första människan i uppdrag att utföra?
6 Eftersom Gud hade ett uppsåt med allt som han skapade, hade han även ett uppsåt med att han skapade människan. Hon skapades och sattes på jorden för att arbeta. Det arbete Gud gav henne var meningsfullt, och i det ingick att hon skulle använda både sitt sinne och sina händer på ett produktivt sätt. ”Jehova Gud övergick till att ta mannen och låta honom ta sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den.” Den fullkomliga människan skulle ”råda över fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och husdjuren och hela jorden och varje djur som rör sig på jorden”, och ”Jehova Gud [danade] av jorden varje vilt djur på marken och var och en av himmelens flygande varelser, och han började föra dem till mannen för att se vad denne skulle kalla dem var och en, och vadhelst mannen kallade varje levande själ, det blev dess namn”. — 1 Moseboken 2:15; 1:26; 2:19; NW.
7, 8. a) Varför kan man med rätta säga att arbete i Guds tjänst är en gåva från honom? b) Varför kan hobbyverksamhet inte ersätta vanligt arbete?
7 Jehova gav människan ett lämpligt arbete, som skulle skänka henne glädje och tillfredsställelse. Arbetet skulle fylla hennes liv och jaga bort varje känsla av långtråkighet eller trist enformighet, och det skulle i stället skänka henne den tillfredsställande känslan att hon var till nytta. Det var ett meningsfullt arbete, eftersom Skaparen av jorden och universum, den allsmäktige Guden med ett uppsåt, hade gett henne det. I stället för att de gudomliga egenskaperna hölls tillbaka, motverkades eller blev tröga genom att inte tas i bruk, vilket ofta är fallet i världsliga arbeten, gav den arbetsuppgift som den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva, fått från Jehova dem möjlighet att fritt finna uttryck för sina förmågor. Och även efter det att människan blivit utdriven ur Edens lustgård och fått veta att hon skulle arbeta i sitt anletes svett, var arbete fortfarande bra för henne. — 1 Moseboken 3:19.
8 Nyligen gjorda vetenskapliga studier bekräftar att bibeln har rätt, när den säger att människan skapades för att arbeta. De har visat att de flesta äldre människor som är vid god hälsa inte vill bli pensionerade och att pensionering oftare medför att människor känner leda i stället för lycka. Forskare tror att människor som är uttråkade och sysslolösa efter sin pensionering förlorar lusten att leva, vilket i verkligheten förkortar deras liv. Hobbyverksamhet kan inte på ett tillfredsställande sätt ersätta vanligt arbete för dem som är pensionerade. Hobbyer kan skänka glädje och tillfredsställelse några timmar i veckan som omväxling och avkoppling från det vanliga arbetet, men de blir långtråkiga, om man skall ägna hela sin tid åt dem. De kan inte få oss att känna att vi gör någonting nyttigt i livet. Den vise kung Salomo skrev: ”Mitt hjärta gladde sig på grund av allt mitt hårda arbete, och detta blev min andel av allt mitt hårda arbete. Det finns intet som är bättre för en människa än att hon äter och likaså dricker och låter sin själ njuta vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta har jag, ja, just jag, sett, att detta kommer från den sanne Gudens hand.” Att få arbeta i Guds tjänst är alltså en gåva från Gud. — Predikaren 2:10, 24, NW.
Arbetaren får njuta frukterna av sitt arbete
9, 10. a) Vilka illustrationer visar att människan skulle få njuta frukterna av sitt arbete? b) Vilkas rop hör Jehova?
9 Jehova vill inte att människan skall bli berövad frukterna av sitt arbete. ”Den strängt arbetande jordbrukaren”, skrev aposteln Paulus, ”skall vara den förste att få del av frukterna.” På ett annat ställe förklarar han utförligare denna gudomliga princip genom att säga: ”Vem planterar en vingård och äter inte av dess frukt? Eller vem är herde för en hjord och äter inte något av hjordens mjölk? Säger jag detta enligt mänsklig måttstock? Eller är det inte vad också lagen säger? I Mose lag är det ju skrivet: ’Du skall inte binda till munnen på en tjur när den tröskar.’ Är det då tjurar Gud bryr sig om? Eller är det helt och hållet för vår skull han säger det? Ja, för vår skull blev det skrivet, därför att den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och den som tröskar bör göra det i hopp om att få en andel.” — 2 Timoteus 2:6; 1 Korintierna 9:7—10.
10 Även djur som arbetade skulle få del av frukterna av sitt arbete. Om Jehova värnar om arbetande oskäliga djurs intressen, hur mycket mer kommer han då inte att värna om arbetande människors! Han visar i själva verket klart och tydligt att hans avsikt är att göra det: ”Se! Lönen till arbetarna som har skördat era fält, den som har hållits inne av er, fortsätter att ropa, och nödropen från skördearbetarna har trängt in i härskarornas Jehovas öron.” — Jakob 5:4.
Jesus och hans efterföljare — arbetare
11. Vad ansåg Jesus om arbete, och varför måste vi i vårt hjärta allvarligt begrunda hans inställning till arbete?
11 Jesus är en arbetare liksom hans himmelske Fader, Jehova, är det. ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu”, sade han, ”och jag fortsätter att arbeta.” (Johannes 5:17) Han utför det arbete Jehova har gett honom. Han utför detta arbete villigt, av egen fri vilja, och ger uttryck åt glädje över att få utföra det. Han finner det vara lika närande, tillfredsställande och vederkvickande som bokstavlig mat. I själva verket mer än så, för vid ett tillfälle, då hans lärjungar uppmanade honom att äta, svarade han: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:34) Glädjen att ha fullgjort ett uppdrag skulle vederkvicka honom då arbetet var avslutat, och detta skulle jaga bort varje känsla av trötthet och skulle dessutom skänka honom tillfredsställelse och få honom att känna sig upplivad. De som bekänner sig vara kristna bör i sitt hjärta allvarligt begrunda Kristi Jesu levnadssätt och inställning. Varför då? Därför att bibeln visar att Kristus efterlämnade ”åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår”. — 1 Petrus 2:21.
12, 13. a) Vilken liknelse visar att det är rätt att berömma dem som utför ett gott arbete, och vilken belöning fick de? b) Vad hände den improduktive slaven? c) Vilket syfte tjänar en semester?
12 Jesus visade genom en liknelse att själva arbetet ger glädje som belöning. En man skulle bege sig ut på en resa. Han kallade till sig sina slavar och delade ut sina tillhörigheter bland dem i enlighet med deras olika förmågor. Han begärde inte mer av dem än de klarade av, men han förväntade att de skulle frambringa ett resultat som var i enlighet med deras förmågor. Efter en lång tids bortovaro återvände han för att hålla räkenskap. Den som hade fått fem talenter hade fördubblat dem, den som hade fått två hade fördubblat dem, men den som hade fått en enda talent hade inte gjort någonting med den. Hur blev de två flitiga arbetarna belönade? Med semester? Nej, utan, av allting, med mera arbete! Deras herre berömde dem var och en med orden: ”Bra gjort, gode och trogne slav!” och tillade sedan: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” Deras herres glädje var i detta arbete, och genom att de flitiga slavarna fick mer att göra i det kom de mera helt och fullt att gå in i hans glädje. Men hur gick det för den late slaven? Domen löd: ”Ta därför talenten ifrån honom och ge den åt honom som har de tio talenterna.” — Matteus 25:14—30.
13 Nu kunde den late slaven gå och slå dank. Men var han lycklig? Nej, det slutade med att han grät och gnisslade tänder! För att vara lyckliga behöver vi ha ett meningsfullt arbete. Men vi behöver också ha viloperioder. Till skillnad från Jehova blir vi trötta. Men efter en semester, under vilken vi återhämtat våra fysiska och psykiska krafter och känt glädjen återvända, är vi redo att börja arbeta igen — i själva verket ivriga att få komma tillbaka till arbetet. Det förhåller sig så under förutsättning att man inte har ett arbete som är långtråkigt och enahanda och som för arbetaren ter sig meningslöst, som det är med så många förvärvsarbeten i dag.
14. Av vilket bestående värde är en materialistisk livskurs?
14 Men förutom att det är vanligt med ett ointressant arbete, som orsakar att arbetsmoralen blir allt lägre, har många i vår tid blivit insnärjda av materialism. Av vilket bestående värde är det egentligen att samla på sig fler materiella ägodelar än man rimligtvis behöver? Det är som nutidsmänniskorna säger: ”Man kan inte ta dem med sig.” Salomo uttryckte det mera kraftfullt: ”Just sådan som man har kommit ur sin moders liv går man åter bort, naken, just såsom man kom; och alls intet kan man föra bort för sitt hårda arbete, som man kan ta med i handen. Också detta är en svår olycka: alldeles som man har kommit, så går man bort; och vilken vinst har den som fortfar att arbeta hårt för vind?” — Predikaren 5:14, 15, NW.
15. Vad för någonting annat som är meningslöst har snärjt somliga?
15 Några har gett sig in på någonting annat som är helt meningslöst: de arbetar för att ”inte vara sämre än sin granne”, som man brukar säga. Eller oftare för att vara bättre än grannen. ”Jag har också lagt märke till varför människor arbetar så hårt för att vinna framgång”, sade Salomo. ”Det är därför att de är avundsjuka på sin granne för de saker han har.” Eller: ”Det innebär rivalitet, den ene mot den andre.” (Predikaren 4:4, Today’s English Version; NW) Det liv den onde lever och de gärningar han bedriver är verkligen meningslösa och fåfängliga: ”Ni skall bli som en terebint med vissnade löv och bli lika en lustgård utan något vatten. Och de väldiga skall bli som flisor, och deras verk som en gnista, och de skall tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.” — Jesaja 1:30, 31.
Ett upplivande arbete väntar
16. Vilket tillfredsställande arbete väntar lydiga människor?
16 Det arbete som människor skall utföra här på jorden kommer inte alltid att vara ett jagande efter vind. Det kommer att vara lika meningsfullt som det arbete det första människoparet i Eden ursprungligen fick. Jehovas uppsåt att låta jorden bli ett globalt paradis som sköts av rättfärdiga människor kommer att bli verklighet. (Jesaja 55:11) Över denna jord fylld av fullkomliga människor kommer Guds rike att regera under Kristi ledning. Livet i denna nya ordning kommer aldrig att bli enformigt eller långtråkigt, eftersom det då kommer att finnas mycket arbete att utföra — inte sådant meningslöst, fåfängligt arbete som denna gamla världsordning erbjuder och som gör att människor betraktar arbetsveckan som ett enda långt slitgöra och får folk att stöna bara de tänker på måndagen. Nej, det kommer att vara ett intressant och fascinerande arbete som består i att man skall försköna jorden, på ett kärleksfullt sätt råda över djuren, fostra barn och undervisa människor som får uppstå, ett arbete som skall pågå ända tills jorden är uppfylld med ett rättfärdigt människosläkte. Därtill kommer det att finnas många andra glädjefyllda arbeten som vi inte ens kan drömma om nu. Då kommer människor att vara strängt upptagna, och de kommer att länge få ”njuta av sina händers verk”. — Jesaja 65:22.
17. Vad visar att livet aldrig kommer att bli enformigt och långtråkigt som en följd av att vi lärt känna allt och gjort allt?
17 Samtidigt som det kommer att finnas arbete som man kan utföra med sina händer kommer det att finnas frågeställningar som kan sysselsätta fullkomliga sinnen så att tankeförmågorna blir använda fullt ut. Aldrig någonsin kommer människor att veta allt, för ”mänskligheten [kan] aldrig ... fatta det verk som den sanne Guden har gjort från början till slutet”. ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (Predikaren 3:11, NW; Romarna 11:33) Det kommer alltid att finnas nya uppfordrande ting och mysterier som man måste undersöka och tränga in i. Trots att Jehovas tjänare kommer att leva för alltid, kommer evigheten aldrig att vara tillräckligt lång för dem att lära känna allt som går att lära känna om den jord och det universum som Jehova har skapat.
18. Vad måste vi först göra innan vi kan få del av Guds gåva att arbeta på en paradisisk jord?
18 Men innan vi kan få ta del av detta upplivande arbete finns det just nu ett arbete som vi måste utföra för att vara säkra på att få bli en del av denna paradisiska jord. Att lära känna vad detta livsviktiga arbete gäller är en fråga om liv eller död för oss.
□ Varför har människor behov av att arbeta?
□ I vilken bemärkelse vilade Jehova efter det att han skapat himlarna och jorden?
□ Vilket meningsfullt arbete gav Gud ursprungligen människan att utföra?
□ Varför kan man säga att arbete är bra även för en ofullkomlig människa?
□ Vad visar att det var meningen att människor skulle få njuta frukterna av sitt arbete?
□ Hur visade Jesus sin inställning till arbete?
□ Vilket enastående arbete väntar Guds tjänare?
[Bild på sidan 11]
Gud gav människan ett meningsfullt arbete att utföra