Bergspredikan — bakgrund och inramning
BERGSPREDIKAN är den ryktbaraste predikan som någonsin hållits. Citat ur den finns i hjärtana och på läpparna hos hundratals millioner människor i alla delar av jorden. Har detta tal, som Jesus Kristus höll för inemot 2.000 år sedan, något budskap till människorna i dag?
Hur är det, söker människor fortfarande finna lycka? Är människor alltjämt i behov av rätta principer, som kan vägleda dem i deras uppförande mot varandra? Finns det människor i dag som önskar få veta vad Gud kräver, när det gäller välbehaglig gudsdyrkan?
Det antal människor som vill ha sanna upplysningar i dessa frågor är större än någonsin. Eftersom det är just sådana ting som dryftas i Jesu bergspredikan, är den lika aktuell nu på 1900-talet som den var den dag den framfördes. Därför är det nyttigt för oss att noga undersöka vad Jesus sade i denna ryktbara predikan.
Men låt oss först ta reda på något om denna mångomtalade predikans bakgrund och inramning.
TVÅ SAMSTÄMMIGA SKILDRINGAR
Bergspredikan finns, så vitt man kan se, återgiven i två evangelier. (Matteus, kapitel 5—7; Luk. 6:20—49) Matteus’ skildring av bergspredikan är ungefär fyra gånger så lång som Lukas’. Bara fem och en halv vers i Lukas’ framställning finns inte med i den som Matteus har skrivit. I de avsnitt, där skildringarna är parallella, skiljer de sig avsevärt i fråga om ordval. Bör detta väcka tvivel om bergspredikans äkthet, sådan den föreligger i vår bibel?
Beträffande en invändning som kan uppstå på grund av att Lukas inte har tagit med stora delar av bergspredikan som finns hos Matteus, skriver A. T. Robertson i en framställning där evangeliernas samstämmighet påvisas, A Harmony of the Gospels for Students of the Life of Christ, att de som kommer med en sådan invändning ”glömmer att ta hänsyn till de många och långa avsnitt med samma innehåll som Lukas har tagit med i andra sammanhang eller som Jesus upprepade vid andra tillfällen ([jämför] Matt. 6:9—13 och Luk. 11:2—4; Matt. 6:25—34 och Luk. 12:22—31). Jesus upprepade ofta sina uttalanden vid andra tillfällen som alla lärare gör och bör göra. ... Inte heller bör det förvåna oss att Lukas, som skrev mera allmänt taget och för alla kristna, utelämnar stora avsnitt i början av bergspredikan som framför allt var avsedda för judar (se Matt. 5:17—27; 6:1—18).” Och Robertson tillägger:
”Som motvikt mot dessa avvikelser, som lämnar rum för förklaring, bör man dessutom komma ihåg att de båda talen börjar lika och slutar lika, att det finns en generell överensstämmelse mellan dem i fråga om de olika delarnas ordningsföljd och att de uppvisar en generell uttrycksmässig likhet och ofta använder precis samma uttryck.”
NÄR OCH PÅ VILKEN PLATS?
När under sin jordiska förkunnargärning höll Guds Son denna predikan? Skriften meddelar att Jesus avbröt sin första tur genom Galileen för att fira ”en judarnas högtid” (förmodligen påsken år 31 v.t.) i Jerusalem. (Joh. 4:46—5:1) Lukas berättar att Jesus, sedan han kommit tillbaka till Galileen, drog över sig kritik från fariséerna, därför att han botade en man med en förtvinad hand på sabbaten. (Luk. 6:6—11) Kort därefter ”gick han ut till berget för att bedja, och han blev kvar där hela natten i bön till Gud. Men när det blev dag, kallade han sina lärjungar till sig och valde bland dem ut tolv, som han också kallade apostlar.” — Luk. 6:12, 13.
Därpå heter det att Jesus ”gick ner tillsammans med dem och stannade på en jämn plats, och där var en stor skara av hans lärjungar och en stor hop folk från hela Judeen och Jerusalem och Tyrus’ och Sidons kustland, som kom för att höra honom och bli läkta från sina sjukdomar. Också de som besvärades av orena andar blev botade. Och hela folkskaran sökte få röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och läkte dem alla. Och han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar” och höll sin bergspredikan. — Luk. 6:17—20.
Bergspredikan hölls således kort efter det att Jesus hade utvalt sina 12 apostlar. Detta skedde av allt att döma år 31 v.t., när ungefär halva tiden hade gått av hans tre och ett halvt år långa jordiska förkunnarverksamhet. Även om ”en stor hop folk” från alla håll i Palestina hörde denna predikan, framgår det av den bibliska berättelsen att Jesus i första hand talade till sina lärjungars uppbyggelse. — Matt. 5:1, 2; Luk. 6:17, 20.
På vilken plats höll Jesus sitt tal? Det har spekulerats mycket om detta. Somliga har föreslagit att det var på ett högt berg i Galileen, till exempel Tabor. Andra anser att det måste ha varit på en plats som kallas ”Hattins horn” och ligger mellan Tabor och Kapernaum. Bibeln anger emellertid inte den exakta platsen för bergspredikan. Om detta heter det i den bibliska ordboken, A Dictionary of the Bible, utgiven av James Hastings:
”Bergspredikan hölls i Galileen, scenen för huvudparten av Jesu förkunnargärning (jfr Matt. 4:23—25 och Luk. 6:17). Om Matteus 8:5 och Lukas 7:1 ger en antydan om att platsen för händelsen låg nära Kapernaum, skulle man ändå inte kunna bestämma det exakta läget. ... Det berg som omnämns i Matteus 5:1; 8:1; Lukas 6:12 namnges inte och kan inte identifieras. Men vi kan förmoda att platsen för bergspredikan låg i området väster om sjön, inte så långt från den tättbefolkade stranden.”
JESU UNDERVISNINGSMETOD
Har du lagt märke till att den undervisningsmetod som kännetecknar bergspredikan skiljer sig från det sätt som denna världens intellektuella undervisar på? I samma uppslagsverk av Hastings heter det om Jesu sätt att undervisa:
”När han undervisade folkskarorna, i deras synagogor, utmed vägarna, längs med havsstranden och på kullarna i Galileen, framställde han sina religiösa sanningar och etiska principer med konkreta folkliga uttryckssätt och uppställde då sina livsideal på många enkla sätt som motsats mot de traditionsbundna föreställningarna och sedvänjorna, och han belyste det som han undervisade om med de vanliga småbestyr och erfarenheter och den miljö som hans åhörare var förtrogna med. Helt obunden, som han var, av skolastik och intellektualism, ... undervisade han inte i dessa ämnen enligt mönster från de forntida eller nutida skolorna. Han framställde sina tankar på ett sätt som gjorde hans kunskap universell. Han talade med sådan enkelhet, insikt och värme som bör tilltala alla uppriktiga lyssnare.”
Hur bekant är du med de sanningar Jesu bergspredikan innehåller? Helt säkert känner du till några av dess grundsatser, till exempel ”Fader vår”, som också fått heta ”Herrens bön” eller ”mönsterbönen”, och det uttalande som har kommit att kallas ”gyllene regeln”, där Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matt. 6:9—13; 7:12) Men hur är det med det övriga av Jesu framställning? Skulle du tycka om att begrunda den mera i detalj?
I kommande nummer av Vakttornet kan vi förvänta en serie artiklar, där hela Jesu bergspredikan skall dryftas. Varför inte förbereda dig, så att du får det största utbytet av detta stoff, genom att omsorgsfullt läsa hela denna predikan nu genast eller så snart du får tillfälle? Läs den omsorgsfullt. Begrunda vad Jesus sade. Det kommer att bli en underbar upplevelse för dig.