Rom — ett missionsfält?

● Bland de brister som förekommer i världen är det en som påverkar kyrkorna — en brist på Ordets förkunnare och präster. En nyligen publicerad rapport från Vatikanen visar att det år 1973 över hela världen var bara 3.009 nya präster som ordinerades, medan samma år 4.025 präster dog.

Själva Rom är särskilt hårt drabbat. I den italienska tidskriften ”Il Mondo” kunde man nyligen läsa att i denna stad med tre millioner invånare var det bara sex nya präster som ordinerades år 1971. I tidningen sades det att om denna tendens fortsätter, kan Rom bli ett ”missionsfält” inom ett kvartssekel.

Det finns naturligtvis många tusen präster i Rom, men de flesta av dem är engagerade i kontorsarbete eller verksamhet i Vatikanen. Därför heter det i ”Il Mondo” att kyrkan har tvingats skaffa utländska präster till att ta hand om den vanliga församlingsverksamheten. Tre femtedelar av Roms kyrkor betjänas nu av sådana ”nödpräster”, som har kommit från Spanien, England, Tyskland, Indien och olika länder i Afrika. Femton kyrkor i Rom har nu församlingspräster eller biträdande församlingspräster som är kineser.

Det har sannerligen uppstått egendomliga situationer på världsskådeplatsen i vår tid. Bibelns profetior ger dock urskillning beträffande hur de passar in i det stora mönstret. De problem som nu bekymrar världens religionssamfund är bara förelöpare till en kommande ödeläggelse, som profetiskt har visats i bild som förstöringen av ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde. — Upp. 17:1, 16.

Frågor från läsekretsen

● Vilka bevis finns det för att de som i Johannes 10:16 kallas ”andra får” är människor som skall leva på jorden under Guds nya ordning? — Italien.

Vilka de ”andra fåren” är kan vi avgöra genom att begrunda hela sammanhanget i det ljus andra skriftställen ger.

Jesus Kristus sade: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren. Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” — Joh. 10:14—16.

Dessa ord visar att de som av Jesus betraktas som ”får” endast är de som känner hans röst, dvs. erkänner hans myndighet över dem såsom deras herde. Detta gör det klart att det fårahus med ”får”, som Jesus ställde i kontrast till de ”andra fåren”, inte kunde ha varit Israels nation, eftersom bara en liten kvarleva av denna nation erkände Jesus Kristus som sin herde. Vilka var då ”fåren” i fårahuset, som skulle utgöra ”en hjord” tillsammans med de ”andra fåren”? Skulle det vara de judiska lärjungarna, under det att de ”andra fåren” skulle vara de hedningar som längre fram upptogs som smorda kristna? Kommentatorer i kristenheten framlägger ofta denna förklaring, men den stämmer inte överens med andra skriftställen.

Vid tiden för Jesu jordiska förkunnartjänst fick alla som godtog honom som sin herde möjlighet att vinna medlemskap i det himmelska riket. Jesus sade till sina lärjungar: ”Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.” (Luk. 12:32) Vid andra tillfällen omtalade Jesus Kristus dem som tillhörde denna ”lilla hjord” av lärjungar som sina ”bröder”. (Matt. 12:49; Mark. 3:34; Luk. 8:21; Joh. 20:17) När med tiden hedningar godtogs av Gud, blev smorda med hans heliga ande och kallade till himmelskt liv, blev de också ”Kristi medarvingar”, Kristi ”bröder”. (Gal. 3:27—29; Rom. 8:17) Det är därför logiskt att de ”andra fåren” är människor som inte är hans ”bröder” men förs i nära gemenskap med dessa.

Jesu Kristi ord om hur han kommer i Rikets härlighet bekräftar detta. Vi läser:

”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skall bli församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.

Därpå skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har min Faders välsignelse, tag det rike i arv som är berett åt er från världens grundläggning. Ty jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främling, och ni tog gästfritt emot mig, naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig.’ Då skall de rättfärdiga svara honom med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat eller törstig och gav dig något att dricka? När såg vi dig såsom främling och tog gästfritt emot dig eller naken och klädde dig? När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?’ Och till svar skall konungen säga till dem: ’Jag säger er i sanning: I den utsträckning, vari ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’” — Matt. 25:31—40, NW.

De ”får” som nämns här visas vara andra än Kristi bröder. Men i likhet med Kristi bröder erkänner