”Lyckliga äro de som är medvetna om sitt andliga behov”
HAR du någonsin sett en alldeles blind människa som inte varit medveten om sin blindhet? Eller har du träffat en människa som varit så svårt förlamad att hon inte kunnat äta själv men som likväl inte vetat om att det var något fel med henne? Knappast! Men vet du att en människa kan vara lika blind och hjälplös i religiös eller andlig mening, vad hennes förhållande till Skaparen, himmelens och jordens Gud, beträffar, och likväl vara alldeles omedveten om detta?
Ja, det finns sådana människor nu för tiden, liksom det fanns sådana på den tid då bibeln skrevs. Jesus Kristus, Guds Son, sade till exempel att de religiösa ledarna på hans tid var ”blinda ledare”, som ledde andra blinda, och att båda kategorierna skulle ”falla ... i gropen”; och detta påstod han fastän de själva sade till honom: ”Är också vi blinda?” I Uppenbarelseboken finner vi vidare att en viss kristen församling, församlingen i Laodicea, bland annat får detta budskap: ”Du säger ju: ’Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet’; och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” — Matt. 15:14; Joh. 9:40, Hedegård; Upp. 3:17.
Helt visst kan sådana förhärdade syndare inte tillhöra dem som Jesus talade om i inledningsorden till sin bergspredikan: ”Lyckliga äro de som äro medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem.” I förbigående kan vi nämna att de nio förhållanden, som Jesus talade om i dessa inledningsord, enligt den grekiska grundtexten i själva verket var tillstånd av lycka eller sällhet och inte innebar något slag av ”saligförklaring”. — Matt. 5:3—11, NW.
Såsom det framgår av fotnoten i Nya Världens översättning, 1950 års upplaga, lyder Jesu ord, om de återges ordagrant, så här: ”Lyckliga äro de som tigga om anden.” Det ord i den grekiska grundtexten, som återges med ”fattiga” eller ”de som tigga”, är ptochos, och det har inte avseende på de fattiga i största allmänhet utan på de mycket fattiga, de utarmade, tiggarna. Det användes för att beskriva Lasarus i liknelsen om den rike mannen och Lasarus, varigenom den kraftigaste tänkbara kontrast framställdes. — Luk. 16:20, 22.
Varför sade Jesus att dessa ”som tigga om anden” var lyckliga, dvs. befann sig i ett lyckligt tillstånd eller var gynnade av Gud? Först och främst därför att det — i motsats till utsikterna för dem som är förhärdade, likgiltiga eller omedvetna om sitt andliga behov — finns hopp för dessa. Medvetna om sin eländiga andliga belägenhet har de slutat upp med att gå i fel riktning.
De som verkligen är medvetna om sitt andliga behov eller som tigger om anden kan också sägas vara lyckliga därför att de kommer att göra något åt detta. De kommer att hörsamma Jesu uppmaning: ”Fortsätt att bedja, och det skall givas eder; fortsätt att söka, och ni skola finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för eder.” Bland det som de kan bedja om är Jehovas ande, som Jesus sade att hans himmelske Fader var villig och redo att ge. — Luk. 11:8—13, NW.
Vidare är de som är ”medvetna om sitt andliga behov” lyckliga ”på förhand” så att säga, alldeles som Jesus sade, ”ty himmelriket tillhör dem”. De människor, som ”himmelriket” tillhör, är strängt taget bara det begränsade antalet av Kristi efterföljare som skall få sitta på troner och få regera med Kristus i tusen år. (Luk. 12:32; Upp. 20:4—6) Men den princip som framhålls i Matteus 5:3 gäller också andra, Kristi ”andra får”, som är omnämnda i Johannes 10:16. Dessa kommer att bli lyckliga, därigenom att de får ärva Guds rikes jordiska domän, alldeles som Jesus sade till ”fåren” på hans högra sida i liknelsen om fåren och getterna: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning.” — Matt. 25:34, NW.
Den lycka de människor får erfara, som är medvetna om sitt andliga behov, belyste Jesus i sin liknelse om den rike mannen och Lasarus. Lasarus var en bild av helt vanliga människor, som var medvetna om sina andliga brister och tillkortakommanden och på vilka de religiösa ledarna lade stora bördor. Den rike mannen var en bild av de i religiöst avseende rika, som hade satt sig på Mose stol och hade tillgång till Mose lag och intog de främsta platserna i synagogorna. — Matt. 23:2—4.
Men Jesu predikoverk åstadkom en förändring, som i liknelsen illustrerades med att båda männen dog. De ”rika” religiösa ledarna kände sig plågade av det rättframma budskap som Jesus predikade, då han avslöjade deras girighet, skrymteri och falska religiösa förkunnelse. Lasarusklassen däremot, de som var medvetna om sitt andliga behov, tog emot den sanning Jesus predikade, blev judenhetens andliga kvarleva och fick förhoppningen om himmelriket sig given. — Luk. 16:19—31.
Om du skall kunna känna den lycka som Jesus talade om, då måste du också vara medveten om ditt andliga behov. Hur visar du att du är medveten om ditt andliga behov? Du kan till exempel göra det genom att ”tigga om anden”, dvs. bedja till Gud om hans ande och om hjälp till att förstå vad som är hans vilja och göra den. (Luk. 11:13) Du kan också göra det genom att omsorgsfullt studera Guds ord, i vilket han uppenbarar sin vilja för sina jordiska skapelser. Men för att kunna förstå detta ord behöver du hjälp, som Gud i sin stora omtanke har dragit försorg om, t. ex. genom den här tidskriften, som du nu läser i. — Matt. 24:45—47.
Om du skall kunna tillfredsställa ditt andliga behov, får du inte ”försumma vår Guds hus”, utan du måste komma tillsammans med andra som är medvetna om sitt andliga behov för att få detta behov tillfredsställt. Om du kommer tillsammans med andra som har samma hjärteinställning och sinnelag, kan ni tillgodose varandras behov, uppegga varandra till kärlek och förträffliga gärningar, ge och få ömsesidig uppmuntran. Till sådana förträffliga gärningar hör att man tjänar åter andra människor, som är medvetna om sitt andliga behov, genom att man delar med sig av Guds ord till dem. Om man gör detta, medför det ännu större lycka! — Neh. 10:39, NW; Apg. 20:35; Hebr. 10:23—25.
Det kan i sanning sägas att ”de som äro medvetna om sitt andliga behov” och som uppriktigt söker tillfredsställa detta behov är lyckliga nu och med tiden kommer att bli allt lyckligare!