Ifall du skulle vara oviss om en sak, så försök inte freda ditt samvete genom att spåra upp någon som inte har med saken att göra och som är villig att fälla ett för dig gynnsamt omdöme. Det faller utom ramen för en kristens ansvar att föreskriva för en annan hur han skall driva sitt företag eller ordna upp sina affärer med andra. Vid ett tillfälle ville en man att Jesus skulle utöva sitt inflytande på det sättet, men Jesus vägrade att blanda sig i saken. Hans svar löd: ”Människa, vem har satt mig till att döma eller hålla arvskifte mellan er?” — Luk. 12:13, 14, Hd.

Tänk alltid på att ett gott samvete inför Gud och människor är något som man inte bör ta lättvindigt. I bibeln får vi veta att somliga människor ”lidit skeppsbrott i tron”, därför att de inte bevarat ett gott samvete. Bibeln vittnar också om att för den som är varmt fäst vid materiella ting kan detta vara en faktor som får honom att vålla sig själv ”många kval”. Det gäller alltså för den kristne att bevara ett gott samvete, även om han måste avstå från materiella ägodelar. — 1 Tim. 1:19; 6:10; 4:2.

Hur man förvärvar ett gott samvete

Den kristnes samvete byggs upp genom studium av Guds ord och uppskattning av principerna i det. Gud har inte låtit människorna förbli i okunnighet om vilket handlingssätt som är rätt och vilket som är orätt. Nej, utan han har gett oss sitt ord, bibeln, så att mogna kristna genom att göra bruk av detta ord kan få ”sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont”, rätt och orätt. — Hebr. 5:13, 14.

Det finns emellertid millioner människor som har levat större delen av sitt liv enligt de normer som gäller i den nuvarande tingens ordning och som aldrig ens tänkt den tanken att de kanske handlar oärligt. De har inte fått den rätta övningen att skilja mellan rätt och orätt. Kanske hör du till dem. Men på senare tid har du börjat studera Guds ord, och du har börjat förstå att det finns en del sedvänjor som Gud inte finner behag i. Vad skall du då göra?

Ett förståndigt beslut är då att handla i överensstämmelse med ditt samvete som blivit fostrat genom ditt studium av Guds ord. I vissa fall kanske detta kommer att innebära att du måste sänka din levnadsstandard för att du skall kunna bringa livet i överensstämmelse med bibelns principer. Men det är värt det! Den glädje som kommer av att man har ett rent samvete inför Gud och människor är av långt större värde än vilka som helst materiella ägodelar.

Vad som krävs för att man skall leva hederligt är fast tro och sann kärlek till Gud. Tror du verkligen på Guds löften att han skall välsigna sina tjänare med evigt liv i sin nya tingens ordning? (2 Petr. 3:13; Ps. 37:29) Om du gör det och du verkligen älskar Gud, kommer du uppriktigt att bemöda dig om att vara hederlig och göra det som är rätt i hans ögon. ”Den som älskar livet och vill se goda dagar, han skall avhålla sin tunga från det som är ont, och sina läppar från falskt tal; han måste vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott.” — 1 Petr. 3:10, 11, Hd.

Frågor från läsekretsen

● Vi har fått en del förfrågningar om detaljer i samband med firandet av Herrens aftonmåltid. Till svar framhåller vi följande:

Det årliga firandet av Herrens aftonmåltid är en mycket betydelsefull tilldragelse för sanna kristna. Den är både allvarlig och glädjerik. Men ingen rituell formalism eller mystik är förbunden med den. När man läser bibelns skildringar av hur Jesus instiftade denna högtid, finner man att hans tillvägagångssätt präglades av tillbörlig enkelhet och värdighet. — Matt. 26:26—30; Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11:23—26.

Vid åminnelsefirandet går man i huvudsak till väga så här: Som vanligt vid Jehovas vittnens möten börjar programmet med sång och bön. Med stöd av bibeln förklarar sedan talaren högtidens och emblemens innebörd och tänker därvid på vilka åhörare han har. En kort och enkel bön uttalas över brödet, som sedan bjuds de närvarande genom att det bärs runt till dem. Därpå uttalas en kort välsignelse över vinet, varefter det bärs omkring. Sedan ges lämpliga avslutande kommentarer, och mötet avslutas så med sång och bön.

Eftersom detta är ett möte, i vilket framför allt de av anden smorda kristna har del, hålls talet ofta av sådana kristna män som har ett himmelskt hopp, men någon som tillhör de ”andra fåren” kan också hålla det. Ibland kan till åren komna smorda, som inte är i stånd att hålla talet, vara i tillfälle att frambära någon av bönerna. Men sådant kan ordnas lokalt, alltefter omständigheterna och de berördas förmågor och möjligheter.

Brödet och vinet behöver inte täckas över för att sedan avtäckas strax innan de skall bjudas omkring. Emblemen är inte i sig själva ”heliga” utan är enbart symboler. De bör vara placerade på ett rent och presentabelt bord nära talaren eller lätt tillgängliga för dem som anmodats att bära omkring dem. Och de ställs tillbaka på bordet så snart de närvarande bjudits ta del av dem.

Vad själva emblemen beträffar, så vill vi här först ta brödet i betraktande. När påskfirandet infördes bland judarna, påbjöd Jehova att de skulle