På människors sätt eller på Guds sätt?

1. Vad gör man med människors liv, då man bryter Guds heliga lag under förevändning att man räddar liv?

INGEN enda kan bli ursäktad eller rättfärdigad för att han bryter Guds heliga lag under förevändning att han räddar eller förlänger människoliv. Med undantag för några enskilda medlemmar, som låter samvetet tala, behandlar läkarkårerna Guds lag som en biblisk myt eller som om den inte längre hade gällande kraft. De sätter ofullkomliga, domfällda, döende människors liv över Guds lag och bryter mot denna lag, i det att de påstår sig försöka rädda människoliv, visserligen inte för evigt men för en kort, osäker period av den nuvarande livstiden. Detta har resulterat i en epidemi av blodöverföringar som de påstår är livsfrälsande.

2. Hur har några läkare på senare tid förvägrat fria mänskliga skapelser deras elementära rättigheter, och hur söker de skydda sig, då de handlar på detta sätt?

² Då de själva är övertygade om sin skyldighet att rädda människoliv på detta sätt, går de till och med så långt att de tvingar transfusioner på överlämnade kristna som för samvetets skull vägrar att överträda Guds lag för att söka bevara livet. De försöker skaffa sig ett sken av laglighet för att de gör detta, trots att de härigenom förvägrar patienten inte bara hans gudagivna rätt utan också hans grundlagsenliga rättigheter i de länder där det finns lagar om personliga rättigheter. För att skydda sig i samband med detta vädjar läkarna till landets domare och lagstiftande organ om att bemyndiga dem att förtrampa religionsfriheten med dess rätt att tillbedja den levande och sanne Guden, Jehova, enligt samvetets bud. Enligt de här medicinska synpunkterna är religionen i detta sammanhang ett hot mot livet och måste skjutas åt sidan för att man skall kunna utföra en ateistisk kränkning av Guds lag om blodets helgd.

3. a) Hur ser läkarna på saken, då de handlar på detta sätt? b) Vad har läkarna inte rätt att göra med en människa som handlar enligt sitt samvete, i överensstämmelse med ett utlåtande av Förenta staternas högsta domstol som hade med en benådning till liv att göra?

³ Rädda livet på ett sätt som är emot patientens religiösa önskan och hindra honom från att välja att dö! Det är den medicinska synen på saken. Men till och med Högsta domstolen i Förenta staterna har avgett ett utlåtande enligt vilket en person med moralisk handlingsfrihet har rätt att välja att dö i stället för att dra fördel av vissa lagliga anordningar för att skona eller bevara hans liv. På vilka grunder? Om personen i fråga inte kan godta de villkor på vilka hans liv skulle skonas eller bevaras.a Om landets högsta domstol alltså inte har någon rätt att tvinga livet på en människa på villkor som inte är godtagbara för henne, då har läkaryrkets utövare ingen rätt, vare sig laglig eller etisk, att påtvinga en patient sina oskriftenliga metoder för att rädda liv, om denne hellre skulle vilja dö än våldföra sig på sitt samvete genom att överträda Guds heliga lag.

4. Hur argumenterar läkarna, då de påstår att man genom att ge blodtransfusion inte bryter mot Guds lag som förbjuder att blod används till föda, men hur förhåller det sig i själva verket?

⁴ Men vad påstår läkarna ytterligare för att rättfärdiga sitt handlingssätt? Jo detta: att blodöverföring inte är detsamma som att mata en patient med blod och därför inte är en överträdelse av Guds lag. Men detta är verkligen ett ovetenskapligt resonemang. Just därför att det överförda materialet inte tas direkt in i munnen, för att sedan gå igenom kroppens vanliga matsmältningsprocess, är transfusionsmetoden det snabbaste och mest direkta sättet att ge kroppen näring av det som förbjuds i Guds lag, som uttalades till Noa och bekräftades av det kristna rådsmötet i Jerusalem.

5. Vad påstår läkarna dessutom, då de säger att blod som överförs inte är mat utan bara ett transportmedel, men hurudant är förloppet i själva verket?

⁵ I ett ytterligare argument för transfusion av blod påstås det att det som överförs bara är ett transportmedel för att förmedla föda direkt till människokroppen och att kroppen inte hämtar näring från själva transportmedlet. Vi ställer därför frågan: När det överförda transportblodet har avgett sitt syre och sina näringsbeståndsdelar till patientens kroppsvävnader, extraheras då detta transportblod från patientens kropp och överförs på nytt, tillbaka till blodgivarens kropp? Detta skulle bli ganska besvärligt och omöjligt, i synnerhet i de fall då blodgivaren eller -givarna inte är kända eller om blodet tagits från en människa som just dött. Alltså lämnas det överförda material, som tjänar som transportmedel, kvar i patientens kropp. Nå, än sedan? Jo, under årens lopp, då människokroppen förnyar sig och blir en ny kropp, används eller konsumeras detta transportblod av patientens kropp på samma sätt som vilket som helst annat transplanterat organ. I vilket avseende är då slutresultatet väsentligt annorlunda än om man matas med det överförda blodet? Resultaten blir desamma: patientens kropp uppehålls av det överförda materialet.

6. Om Lukas skulle komma tillbaka hit till jorden, hur skulle han då ställa sig till blodtransfusioner? Förklara.

⁶ Om den kristne lärjungen Lukas skulle komma tillbaka hit till jorden genom en uppståndelse från de döda, vad skulle han då göra? Lukas åtföljde Paulus, som kallade honom ”Lukas, den älskade läkaren”. Skulle han förena sig med läkarna i våra dagar i att ge blodtransfusioner? Bibelns svar måste bli: Nej! Just denne Lukas är den bibelskribent som har delgett oss det påbud som det kristna rådsmötet i Jerusalem utfärdade, och han citerade det tre gånger.

7. Gjordes det alls något undantag i det påbud som utfärdades vid rådsmötet i Jerusalem om att man skall avhålla sig från blod?

⁷ I detta påbud, som Lukas redogjorde för, manades de icke-judiska kristna att avhålla sig från blod. Det gjorde inget undantag för doktor Lukas eller andra läkare. Påbudet löd inte så: Avhåll er från blod utom i det fall, då en transfusion ges av en kompetent läkare, eller utom på befallning av ett lagstiftande organ eller en domare som åsidosätter ”vederbörlig rättegång” och blir sig själv en lag och godtyckligt förklarar att ett krisläge har inträtt och beordrar läkaren som vädjat till honom att ge en transfusion trots patientens religiösa invändningar. Det apostoliska kristna rådsmötet förbjöd ”blod” helt och hållet, utan att göra åtskillnad mellan människoblod och djurblod!

8, 9. a) Av vilket skäl, som Lukas otvivelaktigt kände till, drack de forntida grekerna blod? Hur påverkades de? b) Vad påpekade The Watch Tower redan år 1909 om skälen till att Gud förbjöd judarna att äta blod?

⁸ Doktor Lukas, som tillsammans med aposteln Paulus färdades genom det forntida Grekland, visste utan tvivel att grekerna drack blod för att ha blodsgemenskap med demonerna och därigenom få veta vad framtiden hade i beredskap åt dem. Doktor Lukas måste ha lagt märke till att den som drack djurblod tillägnade sig djuriska egenskaper, sådana som fanns hos de djur som fått släppa till blodet. Men bättre än doktor Lukas kände Jehova Gud till vilka verkningarna blir om man för in en annan skapelses blod i sin kropp, antingen genom att äta eller dricka det eller genom överföring av det. Utan tvivel förbjöd han det av flera skäl än att livet är i blodet och att det när man tar blod innebär att man tar liv, åtminstone till viss grad. Detta antyddes för länge sedan av tidskriften The Watch Tower. I artikeln ”Hur man reder ut lärotvister” i numret för 15 april 1909, sidan 117, hette det om påbudet beträffande blodet som rådsmötet i Jerusalem utfärdade:

⁹ ”För juden var det förbjudet, och under hans förbund gjordes det till en livets symbol — att ta del av det skulle medföra ansvar för det liv som tagits. I lagens förebildliga ceremonier användes dessutom det förbjudna blodet såsom en symbol som föreställde syndoffret; ty genom blodet åstadkoms försoning för synder. Större eftertryck gavs åt lärdomarna i dessa förebilder genom att judarna blivit förbjudna att använda blod. Och det kan finnas andra, sanitära, skäl förbundna med denna sak, som vi ännu inte känner till.”b

10. Vilka skadliga verkningar, som börjar bli kända, har blodtransfusioner haft enbart i ett land, och vad söker människor likväl genomdriva?

¹⁰ I dag, femtionio år senare, blir dessa skäl mer och mer kända för oss på grund av medicinska erfarenheter i samband med den omfattande användningen av transfusioner. Hur förhåller det sig då? Ja, vad skulle ni tänka om en modern medicinsk praxis som på ett enda år direkt dödar 16.000 personer i ett land, gör att många fler tusen blir infekterade med dödliga sjukdomar, under det att andra tusental överlever behandlingen? Så är det med den praxis som kallas blodtransfusion.c Men förklarar då landets regering att den är giftig, farlig, och förbjuder den? Behandlar regeringen den som den behandlar en drog eller tablett eller annan medicin, som vållar ett stort antal dödsfall, och avför den från marknaden såsom alltför riskabel? Nej, tvärtom! Man föreslår och söker vidta mått och steg för att genom lagstiftning göra det obligatoriskt, till ett tvång, för en person att underkasta sig transfusion trots de invändningar mot detta som hans kristna samvete bjuder honom att göra. Hur kommer det sig att regeringen är så inkonsekvent?

11. Vilken motsägelse finner vi i inställningen till människors samvete, å ena sidan i fråga om nazistiska krigsförbrytare vid rättegångsförhör och å andra sidan kristna människor som motsätter sig blodtransfusioner?

¹¹ Hur förhåller det sig egentligen? När de nazistiska krigsförbrytarna påstod att de inte var ansvariga för de massmord de hade utfört, därför att de bara lydde sina överordnades order, då påminde domstolen dem om att de borde ha lytt samvetets bud mot att döda oskyldiga människor.d Men när intelligenta, åt Gud överlämnade, döpta kristna följer sitt samvete i harmoni med bibeln, trampar likväl i denna dag lagstiftare, domare och läkare deras samveten under fötterna, och de tvingas med våld att ta emot blodtransfusioner som representerar en människas eller flera människors liv.

Strömmar av blod slösas bort

12. Bör man slösa bort blodet när det är så dyrbart för Gud? Hur slösar man likväl med det i Förenta staterna?

¹² Blodet skall behandlas som heligt, eftersom det representerar livet. Det är dyrbart för Gud, och den mänskliga skapelsens blod är ännu värdefullare än ett djurs. Men hur har man inte slösat med denna dyrbara mänskliga livsström genom den ”epidemi av transfusioner” som förekommit under och efter andra världskriget! I tidskriften New York Times Magazine för 29 mars 1964, sidan 38, hette det under rubriken ”3.400.000 liter blod är inte nog”: ”Varje år rinner en liten flod av blod — tre eller fyra millioner liter — in i ådrorna på de sjuka i Förenta staterna: enbart i staden New York går det åt mellan fem och sex hundra liter om dagen. Genom blodtransfusionerna räddas tiotusentals liv.” Men artikeln talar inte om hur många tusen människoliv som utsläcks. Varför en sådan tystnad, ett så ensidigt reportage?

13. Vad motsvarar denna ”lilla flod” på 3.400.000 liter, när det gäller livsvärde, och ”räddas” så många liv genom transfusion?

¹³ Om man mäter livsvärdet, vad representerar då denna ”lilla flod” på mellan tre och fyra millioner liter? Låt oss utgå ifrån att den vuxna människan i genomsnitt har mellan sju och sju och en halv liter blod som strömmar genom c:a 96.000 km pulsådror, blodådror och kapillärer för att betjäna kroppens vävnader. Om vi räknar med c:a sju liter blod för varje kropp, så betyder det att denna ”lilla flod” på 3.400.000 liter skulle svara mot 485.714 vuxna människors liv. Men så många människors liv ”räddas” inte eller, mera korrekt uttryckt, överlever inte blodtransfusionen med tämligen normala kroppar.

14. Hur slösas det med denna dyrbara vätska när patienten som får transfusionen likväl dör?

¹⁴ Tänk på vilket slöseri med denna dyrbara livsström som följer med användningen av dessa millioner liter enbart i Förenta staterna. Att ge en person bara en halv liter blod är onödigt. Det behövs minst en och en halv eller två liter, och i en del fall så mycket som från tio till femton eller till och med tjugo liter. Och likväl kommer patienten att dö efter att ha fått så många liter blod, såsom det gick med den sårade, amerikanske soldaten på ett ambulerande sjukhus i Sydvietnam, vars liv läkarna kämpade hårt för att ”rädda”. Den 25 februari 1967 meddelade New York Times: ”Traven av tomma blodpåsar växte högre. När operationen var över hade soldaten fått nästan 16 liter blod.” Och ändå dog han! Vilket slöseri med den dyrbara vätskan! Visserligen var det en transfusion i all välmening, men det man slösade bort var likvärdigt med mer än två vuxna människors liv. Det hjälpte inte!

15. Hur slösas det dessutom med blod i samband med skadliga verkningar av transfusioner?

¹⁵ Tänk också på hur man slösar bort flera hundra tusen liter av den så betydelsefulla livsströmmen i de fall då blodtransfusionerna är direkt dödande. Ett fruktansvärt slöseri, eftersom resultatet blev det rakt motsatta mot vad man hade avsett med transfusionerna! Tänk på hur ytterligare flera hundra tusen liter har slösats bort i de fall då transfusionerna har fått svåra efterverkningar som förr eller senare lett till döden! Och om en människa finner att hennes kropp till följd av transfusionen har blivit förlamad eller invalidiserad på annat sätt, har då den mängd blod som överförts till henne slösats bort eller inte?

16. Vilket slöseri förekommer på blodbanker?

¹⁶ Tänk slutligen på det slöseri som förekommer på blodbanker, där man schackrar med blod genom att köpa det billigt eller få det gratis och sedan sälja det för femtio till tre hundra kronor per blodpåse. Men blodet håller sig inte hur länge som helst i dessa blodbanker. Det har en tendens att fördärvas. Det blir för gammalt. I en del blodbanker har upp till 10 procent av bankens hela förråd av blod förstörts, därför att det blivit för gammalt. Inget av detta blev brukat för sitt tilltänkta syfte! Vilket slöseri med dyrbar livsvätska innebär inte detta!e

17. Behagar detta slöseri Gud, eller kommer han att hålla människorna ansvariga för det? Förklara.

¹⁷ Behagar detta förskräckliga slöseri med dyrbar mänsklig vätska den store Skaparen, som gav det dess funktion i människokroppen för att uppehålla dess liv? Kan det medicinska motivet till att överföra det rättfärdiga ett sådant slöseri inför Gud? Absolut inte, enligt vad hans ord, bibeln, säger. Kommer Gud att hålla människorna ansvariga för att de gjutit ut blod på detta sätt i fredstid eller i krigstid, för att de gjutit ut det, inte vid foten av Guds altare likt offerdjurens blod, utan vid medicinska experiment i strid med Guds suveräna lag? Ja, tydligen kommer han att göra det, i synnerhet om vi tar det faktum till förebild att en person i det forntida Israel som medvetet överträdde det gudomliga förbudet mot blod skulle avskäras från Guds folk genom att dödas. Det finns i själva verket ingen giltig ursäkt för sådana grova överträdelser, eftersom det finns ett antal effektiva blodersättningsmedel i dag. Ja, till och med så kinkiga operationer som att operera direkt i hjärtat kan utföras med framgång utan blod, om läkarna bara vill göra sig mödan, ta tid på sig och bruka sin skicklighet.

18. Vilken lag som Gud gav Noa måste gälla än i dag, eftersom Guds lag som förbjöd mord fortfarande gäller, och vilka måste Noas familj undervisa i denna lag?

¹⁸ Guds lag till Noa efter syndafloden, som förbjöd att blod användes till föda, följdes av Guds lag som förbjöd mord: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.” (1 Mos. 9:4—6) Lika visst som Guds lag som förbjuder mord fortfarande äger gällande kraft, äger hans förbud mot införande av andra skapelsers blod i den egna kroppen fortfarande gällande kraft nu på 1900-talet, och för sitt eget bästa bör man respektera det. Medlemmarna i Noas familj var pliktiga att lära sina efterkommande denna lag med dess förbud.

19. Vilka plikter hade israeliterna under den mosaiska lagen gentemot nästa generation med avseende på Guds lag som förbjöd att man använde blod?

¹⁹ I sin lag till Israels nation gav Gud genom Mose anvisningar om djuroffer och sade: ”Allt fettet tillhör Jehova. Det är en stadga till obestämd tid för edra släktled, på alla edra boningsorter: Ni få icke alls äta något fett eller något blod.” (3 Mos. 3:16, 17, NW) Detta krävde att det ena släktledet av israeliter undervisade nästa släktled om att inte äta blod. En husfar var ålagd att lära sina barn att det var emot Guds lag att äta blod, och i överensstämmelse med detta skulle han se till att hans minderåriga barn inte åt blod och att ingen av husfolket åt blod eller förtärde blod i hans hus, över vilket han var herre, tillsyningsman och beskyddare. — 5 Mos. 6:6, 7; Ps. 78:5, 6.

20. Vilken snarlik plikt vilar på det kristna Israel, och vad gör Jehovas vittnen i denna tid åt detta?

²⁰ I dag har Jehova Gud ett andligt Israel, ett kristet Israel. (Gal. 6:16) Liksom de naturliga, köttsliga, israeliterna var Jehovas vittnen, så är dessa kristna andliga israeliter hans vittnen. Den mosaiska lagen med dess stadgar om fett blev visserligen avskaffad när Kristus dog som ett offer, men det apostoliska rådsmötet i Jerusalem bekräftade ånyo Guds lag till Noa och tillämpade den på den sanna kristna församlingen. Det åligger kristna fäder att lära sina minderåriga barn denna lag och se till att den efterlevs, ty enligt Guds lag är fäderna sina minderåriga barns andliga och religiösa beskyddare såväl som deras faderliga vårdare i hemmet. Jehovas kristna vittnen i denna tid inser detta och följer det gudomliga rättesnöret. De strävar efter att avhålla sina barn från att överträda Guds lag till Noa och även det påbud som rådsmötet i Jerusalem utfärdade. (Ef. 6:4) De försöker med all rätt skydda sina barn från att ta emot främmande blod.

21. Vilka är det i våra dagar som förnekar att kristna föräldrar har denna rätt, och hur argumenterar de för att kunna bestämma över de barn det här gäller?

²¹ Har föräldrar som är Jehovas vittnen verkligen rätt att göra detta? Vissa läkare, domare och lagstiftare blundar för Guds lag, för den religiösa friheten och för det kristna samvetet och säger: Nej! Dessa bespottar Guds lag, som gäller för de kristna, och påstår att när Jehovas vittnen vägrar att låta sina barn få en blodtransfusion, när en vanlig mänsklig doktor föreskriver att de skall ha det, då är Jehovas vittnen farliga föräldrar för barnen att ha, och de förlorar sin rätt till vårdnaden av barn som är deras eget kött och blod. Sådana barn måste därför bli den politiska statens skyddslingar, även i stater där kyrka och stat är åtskilda.

22. Vilket skamligt tillvägagångssätt har detta följaktligen resulterat i med domares gillande?

²² Det har fördenskull hänt att domare har tagit barnen ifrån deras kristna föräldrar och lämnat dem i händerna på av dem utnämnda vårdnadshavare som tror på blodtransfusioner. Dessa har låtit de omhändertagna barnens kroppar utsättas för våld genom en transfusion i skamlig ringaktning för Guds lag och de kristna föräldrarnas av samvetet dikterade invändningar. Om ett barn överlever en sådan påtvingad transfusion, fredar sådana överträdare sina samveten med att de har ”räddat liv”.

Har du rätt att bestämma över din kropp?

23. Vilken fråga väckte en kåsör i förbindelse härmed, och hur slutade han sin artikel?

²³ Just i förbindelse med detta har det uppstått en allvarlig fråga: ”Vem tillhör kroppen?” Denna fråga utgjorde rubriken till en artikel av en kåsör som var förtretad över en transfusion som på en domstols order påtvingats en gravid kvinna, ett av Jehovas vittnen. Artikeln slutar med orden: ”En dag ... kanske ... drar vi den slutsatsen, liksom Dickens’ Beadle, att lagen mycket ofta är ’en idiot, en åsna’ — och gör någonting åt det.”f

24. Vad föranledde att en snarlik fråga nyligen väcktes i Israel, och vilken vädjan har publicerats av amerikanska judar?

²⁴ Vem tillhör kroppen? Samma fråga restes i ett snarlikt fall av köttsliga, omskurna israeliter på grund av den väldiga ökningen av antalet obduktioner av döda judars kroppar i Israel, trots upprepade protester. I landet Israel ”har läkarna tolkat lagen på ett sätt som lagstiftarna [i Israel] inte avsett”.g Slutligen, den 7 april 1967, publicerade Amerikanska kommittén för skyddandet av mänsklig värdighet i Israel en protest under rubriken: ”En vädjan till Israels regering: Vanhelga inte de döda!” På tal om ”Mänsklig värdighet och judisk tradition” hette det bl. a. i denna vädjan: ”Av hänsyn för dessa helgade, allmänt godtagna inställningar och i betraktande av människans heliga rätt att avgöra sin egen kropps öde kräver regeringarna enligt lag världen utöver (Förenta staterna inbegripet) ett skrivet medgivande av den avlidne och/eller av dennes närmaste släkting, innan en obduktion får utföras. I Israel är situationen tyvärr en helt annan.”

25. Av vilken anledning har judar i Israel för samvetets skull inte velat lägga in sig på sjukhus för behandling, och vem har enligt denna vädjan rätt att avgöra hur man skall förfara med kroppen?

²⁵ Om den tragiska situationen hette det vidare i denna vädjan: ”Som en följd av detta måste många judar i det Heliga landet vägra att låta sig läggas in på sjukhus för nödvändig behandling, därför att de fruktar att deras kroppar skall bli stympade, om de gör det. ... Allt sådant hör samman med judarnas starka religiösa övertygelse — och de är vana att offra livet för sin tro. Men måste det vara så här? Måste en människa gå miste om sjukhusvård därför att man begär ett högre pris av henne än hennes samvete kan tillåta? Israels nuvarande obduktionslag är ett hot, inte endast mot de döda, utan också mot de levande. ... Det ser ut som om vissa element i Israel är så besatta av sin motvilja mot allt som har en anstrykning av religion att de inte drar sig för att gå så långt som till att förtrampa de dödas rättigheter. ... Det är inte bara en religiös stridsfråga som står på spel, utan det som alla civiliserade länder erkänner som en grundläggande mänsklig rättighet: att den avlidnes och/eller hans närmaste släktings önskan — och inte staten — avgör hur man skall förfara med hans kropp.”h

26. Finner judarnas vädjan stöd i Guds lag, och vilken fråga måste de kristna ställa sig med avseende på den egna kroppen?

²⁶ I denna protest mot läkarkårens förmätna praxis uttrycks fruktan för att inte endast döda kroppar utan också levande människokroppar av övermod kommer att stympas för att främja den medicinska vetenskapen. Guds lag är emot onödigt stympande av den gudagivna mänskliga kroppen. (3 Mos. 19:28; 21:5; 5 Mos. 14:1; 1 Sam. 31:4) Eftersom vi har fått våra kroppar av Gud, bör den principen respekteras, och detta så mycket mer om vi har överlämnat livet åt Gud genom Jesus Kristus och har symboliserat detta överlämnande genom dop i vatten. Tillhör alltså våra kroppar oss själva eller Gud eller den moderna vetenskapen? — Rom. 12: 1.

27. Vilka slags kroppar är det fråga om, då blodtransfusioner tvingas på barn, och vilka är det som enligt Guds lag skall ha ansvaret för de minderåriga barnens vård och fostran?

²⁷ Förolämpade judars vädjan gäller främst döda kroppar, men när det blir fråga om blodtransfusioner rör det sig om levande kroppar. Och när ett minderårigt barns kropp kränks genom en blodtransfusion, som påtvingas det med en av domstol utnämnd vårdnadshavares hjälp emot barnets egna föräldrars religiösa och grundlagsenliga protester, blir frågan mycket allvarlig: Vem tillhör barnets kropp — den politiska staten eller dess köttsliga föräldrar? Guds lag lägger ansvaret för minderåriga barns vård och religiösa fostran på deras kristna föräldrar. Av dem krävs det att de skall fostra sina barn i samma tro och religiösa sedvänjor som föräldrarna följer och lära dem att lyda Gud såsom härskare mer än människor eller staten i detta hänseende. — Ef. 6:4; Tit. 1:5, 6; jämför med Matteus 2:13—21.

Guds sätt att använda blod för att ge ändlöst liv

28. a) På vilket sätt menar Jehovas vittnen att världen skall frälsas genom blod? b) Vad gjorde apostlarna, då de drack av kalken vid Herrens nattvard, och vad visade de därigenom?

²⁸ Såsom Jehovas vittnen förfäktar vi att människovärlden skall bli frälst genom blod, men inte medelst medicinska blodtransfusioner, utan på Guds sätt, som innebär att det används för att ge ändlöst liv. När Guds Son, Jesus Kristus, instiftade Herrens nattvard strax innan han utgöt sitt blod på dödspålen för nitton hundra år sedan, välsignade han en bägare med vin och räckte den till sina trogna apostlar och sade: ”Drick av den, ni alla; ty detta är mitt blod, ’förbundets blod’, som skall utgjutas för många till förlåtelse för synder.” (Matt. 26:27, 28, NW, fotnot [1950 års uppl.]) Jesus förvandlade inte vinet till blod vid det här tillfället; och när apostlarna drack av bägaren, drack de inte människoblod som kannibaler. Jesu ord innebar helt enkelt att vinet föreställde hans blod. Genom att dricka av vinet, som hade denna symboliska innebörd, visade apostlarna att de genom tro på Kristus skulle absorbera, tillägna sig och med sig införliva nyttan av hans utgjutna blod. Att Jesu blod utgöts innebar att han gav ut sitt mänskliga liv för människovärldens räkning.

29, 30. a) Hur och varför lät Gud sin Son bli delaktig av blod och kött? b) Hur kom det sig att Jesus fortfarande hade värdet av sitt mänskliga liv i behåll sedan han hade uppstått?

²⁹ Eftersom livet är i blodet, hade Jesu blod ett värde. Det var fullkomligt blod, fritt från sjukdomar, ty Jesus föddes som en fullkomlig människa, genom en jungfrulig mor. Att han utgöt sitt blod betydde i verkligheten att han gav ut sitt fullkomliga, mänskliga liv som ett offer åt Gud till gagn för hela det syndiga människosläktet. (1 Joh. 2:1, 2) Jehova Gud överförde först sin himmelske Sons fullkomliga liv från himmelen till jorden för att han skulle kunna bli delaktig av blod och kött och kunna åvägabringa ett fullkomligt mänskligt offer. (Gal. 4:4; Hebr. 2:14, 15) Eftersom Jesus dog som en oskyldig man, trogen mot Gud, uppreste Jehova Gud honom från de döda på tredje dagen. Eftersom Jesus upprestes som en Guds andlige Son, hade han fortfarande värdet av sitt offrade mänskliga liv i behåll. Därför läser vi i Hebréerna 13:20:

³⁰ ”Fridens Gud” har ”från de döda ... återfört vår Herre Jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren”.

31, 32. a) Med vad för något framträdde Jesus Kristus alltså i Guds himmelska närvaro? b) Hur kunde Jesus fungera såsom Guds överstepräst verkningsfullare än Israels överstepräst?

³¹ Med det motsvarande värdet av sitt fullkomliga mänskliga blod, dvs. med värdet av sitt mänskliga liv, for Jesus Kristus upp till himmelen och framträdde inför Jehova Guds närvaro. — Hebr. 9:24.

³² Uppe i himmelen frambar Jesus inför Gud värdet av sitt offrade mänskliga liv. Han fungerade alltså som Guds överstepräst, precis som det är skrivet: Han gick, ”nej, icke med blodet av bockar och av unga tjurar, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det heliga rummet och vann en evig befrielse för oss. Ty om blodet av bockar och av tjurar ... helgar i vad det gäller köttets renhet, hur mycket mera skall då icke Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv utan vank och brist åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kunna ägna helig tjänst åt den levande Guden?” — Hebr. 9:11—14, NW.

33. a) Hur helgade Gud särskilt blodet av djur i Israel? b) Hur har Gud gett särskild helgd åt mänskligt blod, och vad kan man säga om medicinsk användning av blod?

³³ Gud helgade särskilt blodet av djur genom att låta anbringa det på altaret till försoning för det forntida Israels synder. På ett liknande sätt ger Guds godkännande av det blod som hans Son göt ut till offer, då han var en fullkomlig människa, en särskild helgd åt mänskligt blod, utöver det faktum att människosläktets liv finns i blodet. (3 Mos. 17:11, 12, 14) Därför vanhelgar man blodet, om man använder denna livsvätska vid medicinska transfusioner under förevändningen att man räddar liv. Man avleder i så fall människors uppmärksamhet från detta faktum, ja, förringar detta faktum att Gud, Skaparen, skall frälsa människovärlden genom sin fullkomlige, trogne översteprästs, Jesu Kristi, offerblod.

34. Vad åligger det oss att göra, när vi känner till dessa sanningar, och vad kommer de kristna att räkna med, i det att de förväntar att vinna mänsklig fullkomlighet i ett jordiskt paradis?

³⁴ Då vi känner till dessa livsviktiga sanningar i Skriften, åligger det oss att behandla människors blod såväl som djurs blod som någonting heligt. Mänskligt blod, som överförts från en person till en annan, kan aldrig skänka oss evigt, fullkomligt liv på en paradisisk jord. Även medicinska protokoll bevisar att sådana transfusioner kan döda oss och våra minderåriga barn. För att bli frälsta till evigtvarande mänsklig fullkomlighet kommer lydiga kristna, som förväntar ett jordiskt paradis under Guds rike, att räkna med Jesu Kristi utgjutna blod, använt på Guds heliga sätt.

[Fotnoter]

När Högsta domstolens president, Marshall, avgav domstolens utlåtande, framhöll han för Förenta staternas regering att ”en benådning kan ges på vissa villkor; och villkoret kan vara misshagligare än det straff som fastställts genom domen. ... Denna domstol anser att eftersom benådningen i föreliggande mål inte rättsligen har åberopats inför domstolen genom svaromål, hemställan eller på annat sätt, kan domstolens ledamöter inte beakta den. ...”

Den benådning som kunde ha räddat George Wilson till livet tilläts följaktligen inte påverka lagens dom mot honom. — Se 32 U.S. (7 Peters), sidan 150 f.

Den 4 maj 1967 publicerade New York Times, på sidan 6, en artikel med rubriken ”Amerikanska rabbiner i Israel begär Förenta staternas skydd i fråga om obduktioner”. Artikeln var daterad: ”TEL AVIV, Israel, 3 maj.”

Se också dr (rabbinen) Immanuel Jacobovits’ bok ”Jewish Medical Ethics”, 1967 års upplaga, sidorna 97, 98, där ämnet ”stympning” behandlas och där det även talas om bruket att företa omskärelse och seden att genomborra örat på en trogen slav.

Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära. Den ogudaktige övergive sin väg och den rättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse. Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar. — Jes. 55:6—9.