Bergspredikan — fjärde och femte lyckligprisningarna
DEN fjärde lyckligprisningen i sin bergspredikan formulerade Jesus så: ”Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, eftersom de skall bli mättade.” (Matt. 5:6) I Lukas’ skildring lyder detta uttalande: ”Lyckliga är ni som hungrar nu, därför att ni skall bli mättade.” — Luk. 6:21.
Av Lukas’ evangelium enbart kunde man få den tanken att Jesus uteslutande talade om människor som hungrar efter bokstavlig mat. Men Matteus framhåller klart och tydligt att han avsåg personer med en brinnande längtan efter rättfärdighet. Båda dessa tankegångar stämmer emellertid överens. Människor som saknar bokstavlig mat och dryck är ofta livligare medvetna om de så vittutbredda orättvisorna i den nuvarande tingens ordning. Deras hunger eller längtan efter att få se rättfärdigheten få överhanden kan därför vara av så mycket mer tvingande natur.
Den ”rättfärdighet” som Jesus talade om har avseende på egenskapen rätt, riktighet, som helt stämmer överens med Guds vilja och bud. Psalmisten gav uttryck åt en tanke snarlik den Jesus framförde, då han sade om sig själv att han var ”sönderkrossad av ... trängtan” efter Guds ”rätter”, efter hans rättfärdiga ”rättsliga beslut” (NW). — Ps. 119:20; jämför Jesaja 26:9, 10.
I motsats till dessa ord om lycka förklarade Jesus: ”Ve er som är övermätta nu, därför att ni skall få hungra.” (Luk. 6:25) De som är ”övermätta” känner sig nöjda och belåtna med vad denna världen erbjuder. Även om de kanske påstår att de tror på Gud, känner de varken något djupt behov av honom eller någon längtan efter hans rättfärdiga normer. (Upp. 3:17) Men olyckstillfällen kan för ett ögonblick väcka en sådan hunger efter gudomlig ledning. Så kommer det i synnerhet att vara när Gud gör ände på den nuvarande tingens ordning i den annalkande ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21; Upp. 7:14) Tidigare självbelåtna människor kommer då att ”få hungra”. Deras smärtfyllda rop på Guds hjälp och ledning skall lämnas obeaktade. (Jämför 1 Samuelsboken 28:4—6; Psalm 18:42; Ordspråksboken 1:28—32.) Vad det beträffar att få höra Jehovas ord skall de vid den tiden försmäkta av ”hunger” och ”törst”. — Am. 8:11, 12.
Men Jesus förklarar att de personer är ”lyckliga” som hungrar och törstar efter rättfärdighet nu. Varför? Därför att ”de skall bli mättade”, dvs. helt tillfredsställda. Jesus själv bidrog i hög grad till detta. När Jesus avslöjade skrymteriet hos förmodat fromma religiösa ledare ”som litade på sig själva, att de var rättfärdiga”, lärde han att alla som medgav att de var syndiga och ångerfullt sökte få förlåtelse kunde vinna en rättfärdig ställning inför Gud. — Luk. 18:9—14; jämför Matteus 5:20; 23:23, 24.
Genom Jesu död och uppståndelse blev det möjligt att ytterligare tillfredsställa hunger och törst efter rättfärdighet. Om detta läser vi: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” — Rom. 3:23, 24; jämför Jesaja 53:11; Daniel 9:24—27; Uppenbarelseboken 7:9, 14.
Denna så nödvändiga hunger och törst kunde än vidare stillas efter pingsten år 33, därför att den heliga anden då började ”ge världen övertygande bevisning i fråga om ... rättfärdighet”. (Joh. 16:8) Detta besannades tydligt i den mån som Guds ande svarade för att de kristna grekiska skrifterna kom till, eftersom de är ett oumbärligt medel ”till tuktan i rättfärdighet”. (2 Tim. 3:16) Samma verksamma kraft från Gud gör det möjligt för människor att ta på ”den nya personligheten”, som ersätter onda förehavanden och skrymteri med ”sann rättfärdighet”. (Ef. 4:24) Hunger och törst efter rättfärdighet skall slutligen och fullständigt stillas, när trogna tillbedjare av Gud vinner evigt liv under fullkomligt rättfärdiga förhållanden. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—5.
BARMHÄRTIGHET ÅT ”DE BARMHÄRTIGA”
I bergspredikan sade Jesus därpå: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” — Matt. 5:7.
Barmhärtighet innebär inte rätt och slätt att man övar välgörenhet, för det kan man göra skrymtaktigt. (Matt. 6:1, 2) ”De barmhärtiga” är människor som på ett uppriktigt sätt drivs av ömt medlidande och sann medkänsla med de vanlottade och som därför gör gott mot dem. Jesus gav oss ett fullkomligt föredöme i detta. Vi läser gång på gång i bibeln att innan Jesus utförde underverk för att avhjälpa lidande och nöd, ”kände [han] medlidande” eller ”greps han av medlidande”. — Matt. 14:14; 15:32—38; 20:34; Mark. 1:40—42; Luk. 7:13—15.
Barmhärtighet yttrar sig på två sätt: 1) i rättslig bemärkelse när människor förlåter dem som förgår sig mot dem; 2) genom positiva välgärningar, hänsyn och medlidande som skänker lättnad åt de vanlottade.
De kristna uppmanas att ”bli ... Guds efterliknare”, hans som är den främste att villigt förlåta ångerfulla syndare. (2 Mos. 34:6, 7; Ps. 103:10; Ords. 28:13; Ef. 4:31—5:2) Människor som önskar behaga Gud måste vara villiga att på ett positivt sätt ge all den hjälp de möjligtvis kan åt dem som kan vara offer för olyckliga omständigheter. (Luk. 10:20—37) Ett särskilt utmärkt sätt att visa barmhärtighet är att dela med sig av bibelns sanningar till andra. Vi får veta att Jesus, då han skulle söka få lite vila, möttes av en skara människor och att ”han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” — Mark. 6:34.
De barmhärtiga är ”lyckliga”, eftersom det ”visas dem barmhärtighet”. I en bemärkelse erfar de detta dagligen när de har med sina medmänniskor att göra. Barmhärtighet mot andra driver dem att i sin tur visa barmhärtighet. (Luk. 6:38) Det viktigaste av allt är att de barmhärtiga röner Guds barmhärtighet. Om detta skriver Jakob: ”Ty domen skall vara obarmhärtig mot den som inte utövar barmhärtighet. Barmhärtigheten jublar triumferande över domen.” (Jak. 2:13) När uppriktigt medlidsamma människor ställs till doms av Gud, skall de finna att den barmhärtighet som de har visat andra i verkligheten skall triumfera över varje ogynnsam dom som Gud i annat fall kunde tänkas avkunna mot dem. (2 Tim. 1:16—18) Möjligheten att vinna syndernas förlåtelse och evigt liv finns endast för barmhärtiga människor. ”Om ni inte förlåter människor deras försyndelser”, förklarade Jesus, ”skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” — Matt. 6:15; 18:35.