Inblick i nyheterna

”Generationen” finns här fortfarande

”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar”, sade Jesus när han beskrev ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, 34) De ting han sade skulle inträffa — stora krig, hungersnöd, jordbävningar, utbredd fruktan, förödande sjukdomar och predikande om Riket — har alla uppfyllts sedan året 1914, då det första världsomfattande kriget började. (Matteus, kapitel 24; Lukas, kapitel 21) Men hur länge kommer den generationen att bestå? Finns den fortfarande kvar?

En rapport som publicerades i den sydafrikanska tidningen Die Vaderland om den för en tid sedan offentliggjorda folkräkningen av är 1980 ger bevis för att många av den generation som upplevde år 1914 fortfarande är hos oss i dag. En stor del av Sydafrikas befolkning består av människor som var 14 år eller äldre vid världskrigets utbrott år 1914. Vid tiden för folkräkningen levde fortfarande nästan 50.000 män och kvinnor som var födda år 1900 eller tidigare — omkring en på 500 av befolkningen i det landet. ”Folkräkningens siffror visar också att det nu finns 10.480 människor som är över 100 år i Sydafrika”, rapporterar tidningen.

Om dessa befolkningssiffror motsvarar siffrorna för större delen av världen, är det uppenbart att många människor av den generation som upplevde år 1914 fortfarande lever i dag. Naturligtvis minskar deras antal stadigt, och därför kan vi med förtröstan förvänta att ”slutet” skall komma inom en nära framtid och följas av den tid då Guds messianska rike kommer att vara den enda regering som härskar över jorden. — Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 21:1—5.

Att ge människans ansträngningar en ny inriktning

”Jag har studerat krig och skrivit mot krig under den största delen av mitt arbetsföra liv”, skriver Herman Wouk, författare till den historiska romanen Krigets vindar. Nu, säger han, ”är vi fångade i en monstruös och otroligt skrämmande och farlig ond cirkel av vansinne” som inbegriper ”uppladdningen och motuppladdningen av förstörelsebringande vapen”, och ”alla har kommit att ta hela det ohyggliga vanvettet för givet. ... Den genialitet, det arbete och den förmögenhet som läggs ut på denna onda cirkel av vansinne chockar verkligen sinnet.” Å andra sidan, spekulerar Wouk, ”om nationerna inte lärde sig att kriga mer, skulle det inte finnas någonting som människan inte skulle kunna göra, som hon inte skulle kunna åstadkomma av denna ömtåliga lilla klotformade ö på vilken vi flyter fram genom den svarta rymden”.

Lyckligtvis kommer krigen att upphöra — dock inte genom människors ansträngningar, bland vilka det, enligt författaren, ”råder tusen stridigheter”. Enligt bibeln är det i stället Gud som ”stillar strider intill jordens ända.” (Psalm 46:10) Han kommer snart att ingripa, och medelst hans ledning och hjälp kommer mänskligheten att inrikta sina ansträngningar på att förvandla det här klotet till ett paradis av fred och lycka. — Jesaja 2:2—4; Psalm 72:7, 8.

Jordbävning kastar ljus över skriftställe

”I dag kände vi lukten av de döda som har sovit i sina gravar”, sade en Röda kors-arbetare i en beskrivning av ett egendomligt resultat av en kraftig jordbävning som drabbade Popayan i Colombia strax före påskhelgen. ”Gravarna på kyrkogården öppnades och kropparna kom ut. ... Jag har aldrig sett någonting liknande.” Det rapporteras i St. Petersburg Times att Röda kors-arbetaren chockades ”av synen av kropparna som kom upp ur sina gravar på kyrkogårdarna i denna stad i bergen. Den jordbävning som den torsdagen drabbade denna stad med 200.000 invånare var så kraftig att väggarna på mausoleer föll sönder och kistor ströddes omkring. ... Staden skakades som om Gud hade satt en tryckluftshammare till den.”

Denna ovanliga händelse hjälper till med att både bekräfta och förklara den bibliska skildringen av en liknande händelse som inträffade i Jerusalem för omkring 1.900 år sedan vid tiden för Jesu död. I Matteus 27:51—53 berättas det: ”Jorden skälvde, och klipporna sprängdes. Och minnesgravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar restes upp, ... och de blev synliga för många.” Då blev de döda, som på samma sätt som i Colombia hade blivit synliga, sedda av vittnen som berättade detta för dem som var i staden, såsom bibelns skildring visar när det heter att personer ”som kom fram bland minnesgravarna ... gick in i den heliga staden”. — Vers 53.