Vänd er till den nya världens samhälle!

1. Vad slags organisation är den kristna församlingen?

I DEN teokratiska kristna församlingen har vi en organisation som för beständigt är helt upptagen av att utföra Jehovas uppsåt, den enda organisation som på jorden bevarar Guds dygder. Jesus talade om att de kristna bevarar människoliv och dygd och vidmakthåller dyrkan av Jehova, när han sade: ”I ären jordens salt.” (Matt. 5:13) Detta ”salt”, som nu framträder i den nya världens samhälle, har ett ansvar som det måste avbörda sig, för att Jehovas rättfärdighet skall vidmakthållas, och dessa privilegier och förpliktelser vilar på alla dem som tar del i den kristna gudsdyrkan.

2. Vilka behov måste fyllas i den första kristna församlingen?

² Kristus Jesus satte i gång den kristna församlingen. Efter sitt fastnaglande på pålen, sin uppståndelse och upphöjelse till himmelen sände han sin himmelske Faders ande och kraft till sina följeslagare, för att de skulle driva på med att utvidga den sanna tillbedjan såsom den första kristna församlingen. De kristna goda nyheterna skulle predikas, människor måste växa sig andligen starka, så att de kunde motstå fördärvet i det härskande romarväldet, församlingar måste organiseras, och de enskilda individerna inom församlingarna måste få undervisning och övning för den kristna tjänsten. De kristna, såväl nyomvända som mera erfarna, måste hållas inom gränserna för det som är rätt och tillbörligt för en kristen och bringas att följa teokratiska principer; annars skulle fördärv eller korruption hindra den kristna församlingen från att lyckas utföra sitt av Gud givna uppdrag.

3. Beskriv de föranstaltningar som gjordes för att fylla den kristna församlingens behov och krav.

³ I den kristna församlingen anförtroddes fördenskull olika plikter eller uppdrag, som medförde särskilda privilegier och stort ansvar, åt män som hade överlämnat sig åt Gud och visade att de var andligen mogna och troget ville fullgöra de plikter och uppdrag som tilldelades dem. Dessa förordnanden kom från den första kristna församlingens styrande krets, som hade sitt ”högkvarter” i Jerusalem och bestod av apostlarna och andra mogna, kristna män, och genom sådana män som representerade den och handlade på dess vägnar. De som sålunda blivit förordnade tog del i den förkunnartjänst som alla kristna utövade. De var förpliktade att vårda och organisera församlingarna, vilka de var förbundna med och tillsammans med vilka de utövade tjänst. En rätt vård och tillsyn över de olika församlingarna krävde av de kristna tillsyningsmännen att de skulle vaka över att både församlingen som sådan och de enskilda medlemmarna vandrade på dygdens väg.

4. Vem kunde med rätta förordnas att utöva särskild tjänst?

⁴ I 1 Timoteus 3 anges förutsättningarna eller kvalifikationerna hos en person, som skulle kunna bli förordnad som tillsyningsman i den kristna församlingen. Han fick inte vara en klandervärd person, inte bigamist, inte en omåttlig människa utan självbehärskning, oordentlig och med ostadig håg, ingen drinkare, grälmakare eller girigbuk, han fick inte hata sin medmänniska, inte (genom försumlighet som far) ha bidragit till ungdomsbrottslighet och inte vara en nyomvänd man eller en svindlare eller skojare, när det gällde affärer. Om tillsyningsmän heter det: ”Må dessa också först prövas beträffande sin lämplighet, och må de sedan fungera som tjänare, då de äro fria från anklagelse.” (1 Tim. 3:10, NW) ”Och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kompetenta att undervisa andra.” — 2 Tim. 2:2, NW.

5, 6. Hur allmänt följdes detta tillvägagångssätt vid förordnanden till tjänst, och i vilken utsträckning kan de förordnade jämföras med kristenhetens prästklass?

⁵ Detta var den enhetliga anordningen inom alla de kristna församlingarna och den metod som tillämpades när ansvariga män förordnades att taga vård om varje enskild hjord eller församling, till och med så långt borta som i Antiokia, som vi läser: ”I den församling, som fanns i Antiokia, verkade nu ... profeter och lärare.” (Apg. 13:1) I sina hälsningsord till filipperna säger Paulus: ”Till alla de heliga i förening med Kristus Jesus som äro i Filippi, tillika med tillsyningsmän och biträdande tjänare.” (Fil. 1:1, NW) Kristenhetens prästklass har inte den minsta likhet med dessa tjänare, som fungerar som tillsyningsmän och medhjälpare åt dessa i den teokratiska kristna organisationen. De teokratiska tjänarna utger sig inte för att vara ledare för hjorden i fråga om politik, sociala reformer, psykiatri, hasardspel eller hedniska religiösa läror och sedvänjor och försöker inte heller leda dem i sådana stycken. Dessa tjänare känns å andra sidan igen på att de har studerat och lärt ut Guds ord och Kristi lag; de har predikat Jehovas rike. Kristi lösenoffer, uppståndelsen, den nya världen; och i allt detta har de hållit styvt på att varje medlem i den kristna församlingen skulle bevisa dygd eller också bli utesluten.

⁶ Efter dessa riktlinjer var således den första församlingen organiserad och verksam, och varken den eller Guds ord, som den predikade, bär ansvar för de förhållanden som inträdde efter apostlarnas död. Efter deras död kom den kristna organisationen i träldom under den hedniska världen, och en bastardorganisation framträdde, den sammansmälta religionen, föreningen av hedendom och falsk kristendom. Kristendomen och ”kristenheten” är inte ett och detsamma, de befinner sig på motsatta sidor i den tvistefråga som är förbunden med sann gudsdyrkan och dygd.

7. a) Beskriv de omständigheter, under vilka Paulus uttalade sin profetia i Apostlagärningarna 20. Vad sade han? b) Fick profetians uppfyllelse till följd att sanning och dygd utrotades?

⁷ Aposteln Paulus, som hade Guds ande och var medveten om Satans motstånd och de förhållanden som den kristna organisationen hade att kämpa emot, talade under inspiration och skådade framåt i tiden, vid det tillfälle då han från Miletus hade sänt efter de mogna männen i församlingen i Efesus och sade till dem: ”Och nu, se, jag vet att ingen av eder alla, bland vilka jag har gått omkring och predikat riket, någonsin mer skall se mitt ansikte. Därför uppfordrar jag eder att vittna här i dag, att jag är ren från alla människors blod, ty jag har icke avhållit mig från att förtälja för eder om allt Guds rådslut. Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son]. Jag vet, att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet; och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig. ... Ni [måste] bistå dem som äro svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.’ ” (Apg. 20:18—35, NW) Helt i överensstämmelse med Paulus’ förutsägelse blev Guds hjord ansatt av vargar inifrån och utifrån, och historien vittnar om hur jämförelsevis svagt sanningens ljus brann, under den tid som följde. Fastän den kristna församlingen råkade i träldom, var kristendomens principer likväl alltjämt vid liv, och Guds ord bevarades genom århundradena, tack vare hans kraft och makt, och kommer till oss rent och tillförlitligt i denna tid.

Till detta kan ni vända er

8. Vilken föranstaltning finns nu faktiskt ibland oss?

⁸ I våra dagar har vi emellertid jämte detta Guds ord tillgång till något annat, som också har möjliggjorts genom Jehovas ande. Det är den nya världens samhälle, som finns i alla delar av jorden och består av män och kvinnor ur alla nationer, som var och en har kommit till Jehova Gud och har överlämnat sig åt honom och ger bevis för att de har Jehovas godkännande och hans ande, i det de alla och envar tar del i verket att utbreda den rena gudsdyrkan. Hur är det möjligt att det kan finnas ett samhälle som är hängivet den nya världen, i vilken rättfärdighet skall bo, mitt i en värld som i fråga om ondska och fördärv har sjunkit lägre än någonsin? (2 Petr. 3:13) Finns det verkligen ett samhälle eller en grupp av kristna människor på jorden som kräver att dess medlemmar och medarbetare skall bevisa dygd och som du kan vända dig till? Ja!

9, 10. Vilken utveckling förde fram till ett återinförande av teokratisk styrelse?

⁹ Som aposteln Paulus framhöll i sitt avskedstal till de mogna männen i församlingen i Efesus, predikade han budskapet om Riket. De som trodde på Jehovas löften trodde på och såg fram emot att himmelriket skulle upprättas på Guds bestämda tid. När tiden närmade sig då detta rättfärdiga rike skulle födas, lät Jehova ett verk utföras på jorden, varigenom kristna människor genom insikt och kunskap i hans sanningsord drevs att göra framsteg i den kristna läran, i kristen organisation och ett kristet levnadssätt. Under 1800-talets sista årtionden kunde man skönja en begynnelse, som var ringa men inte att förakta, av det förberedande verket att förkunna Guds rike på jorden. Kristna människor slöt sig samman i ett osekteriskt samfund och bildade församlingar för gemensamt systematiskt bibelstudium och kristen verksamhet. Eftersom de hade sett vad ont prästväldet ledde till, valde de till en början ett demokratiskt styrelsesätt för sin organisation, och varje församling avgjorde sina egna angelägenheter genom omröstning på demokratiskt maner. Senare gjordes en del framsteg mot en teokratisk styrelse. Så kom år 1931; och vid den tiden tog det officiella Sällskap, som denna kristna grupp hade bildat för att kunna utföra sin verksamhet systematiskt, ett stort steg framåt, hänemot ett återställande av teokratisk styrelse bland de kristna på jorden.

¹⁰ Följande år, 1932, antog Jehovas vittnens församlingar över hela jorden ett teokratiskt tillvägagångssätt — och fick som följd härav Jehovas rika välsignelse —, och i våra dagar ser vi därför hur den nya världens samhälle, som omspänner hela jorden, fungerar såsom den första kristna församlingen — en icke-kommersiell, opolitisk organisation bestående av medlemmar som frivilligt slutit sig till den och utövar sin verksamhet inom organisationen av fri vilja. Fördenskull finns det nu en rätt och tillbörlig myndighet över den kristna församlingen, en sådan myndighet som inte har utövats sedan den träldomens tid började, som Paulus varnande talade om.

11. Vem leder det kristna ”nya världens samhälle”?

¹¹ Vem utövar myndighet över församlingen, vem styr och leder den? Vem står i spetsen för den? En människa? En grupp av människor? En prästklass? En påve? En hierarki? En rådsförsamling? Nej, inte något av detta. Hur kan det vara möjligt? I vilken organisation det vara må måste det väl finnas en ledning, som styr och ställer, en grupp som drar upp riktlinjerna och bestämmer kursen och utövar myndigheten inom organisationen? Ja visst. Är det den levande Guden, Jehova, som är den teokratiska kristna organisationens ledare? Ja, så är det!

12. Vilka betydelsefulla fakta bevisar att föregående svar är korrekt?

¹² På grund av det viktiga förhållandet, att den lag som styr och leder det teokratiska ”nya världens samhälle” är Jehova Guds ord, och därför att Kristus Jesus, som är insatt på den himmelska tronen, är Jehovas verkställande ämbetsman, som utför hans verk på jorden, och på grund av det ytterligare faktum, att Guds ande genom Kristus Jesus verkar genom hans ord och på hjärtat och sinnet hos hans tjänare, som har överlämnat sig åt honom, är den nya världens samhälle teokratiskt, det vill säga behärskat, eller styrt, av Gud.

13. a) Hur blir tjänare förordnade? b) Bevisa att förordnandena är teokratiska. c) Över vilka råder den teokratiska styrelsen?

¹³ Kommer Kristus Jesus till jorden och förordnar de enskilda tjänarna, tillsyningsmännen och dessas medhjälpare och andra sådana tjänare i församlingarna på hela jorden? Nej. Hur blir de då förordnade? Det sker genom den synliga styrande kretsen som är förbunden med det under laga former upprättade redskap eller Sällskap, som vittnen för Jehova lät inregistrera år 1884 i och för detta syfte och som nu heter Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania. Dessa förordnanden är teokratiska, ty de sker i överensstämmelse med den store Teokratens skrivna ord och i överensstämmelse med den mönsterorganisation, som fungerade inom den första kristna församlingen, såsom denna grundades av Kristus Jesus. Hör vi någon säga: ”Långsökt!”? Må de som hävdar att Jehovas vittnen inte är en teokratisk organisation då visa i vilket stycke de inte är detta. I ord och gärning, i lära, organisation och sedvänjor strävar den nya världens samhälle uppriktigt att foga sig efter Jehova Guds ord och yrka på att dess principer skall efterlevas; och därför är det en kristen, teokratisk, eller av Gud styrd, organisation, i full överensstämmelse med Skriften. Jehova delger sitt folk genom sitt ord vad han menar om saker och ting. Det finns ingen annan organisation i kristenheten som fogar sig efter de mönster eller förebilder som bibeln ger. Endast den nya världens samhälle av Jehovas vittnen yrkar på att de som är anslutna till det fogar sig efter det mönster eller de anvisningar som Skriften ger, både i frågor som rör den enskilde individen och i sådana som rör församlingen. Denna teokratiska styrelse råder inte över alla människor; den råder inte ens över alla dem som kommer i beröring med den eller sluter sig till Jehovas vittnens församlingar eller kommer till deras möten. En människa måste självmant underordna sig denna gagneliga styrelse genom att personligen överlämna sig åt Jehova Gud; och därför råder den teokratiska styrelsen och ledningen endast över dem som har överlämnat sig åt Gud.

14. Vad är syftet med de teokratiska förordnandena?

¹⁴ Att det nu förordnas dels tjänare i församlingarna och dels andra särskilda representanter inom den teokratiska organisationen, vilka alla har olika plikter att fylla, sker i ett särskilt syfte. Dessa tjänare och representanter måste föda Guds hjord; de måste i trohet och med kärlek vara herdar för den. De måste hjälpa Guds folk allestädes att studera bibeln, växa till i mogenhet, bli övade i tjänsten på fältet med att predika de goda nyheterna om Riket för andra människor, och de måste bevara dygden i församlingen inom hela den nya världens samhälles organisation. Detta är nödvändigt, om inte fördärv och korruption och alla slags otillbörliga ting skall få smyga sig in och orsaka förorening.

15. Hur tillämpas den teokratiska principen om avskärande i den nya världens samhälle?

¹⁵ Det har tidigare framhållits här, att om någon i den förebildliga israelitiska nationen korrumperade den rena gudsdyrkan, medförde det döden för brottslingen. I den kristna församlingen dödar inte församlingens medlemmar brottslingen. Det kan emellertid förekomma ett kristet avskärande eller uteslutande. Här är det inte fråga om att utkräva en människas liv, men det är fråga om en uteslutning från gemenskap med församlingen av åt Jehova Gud överlämnade tjänare, en uteslutning från den nya världens samhälle. Detta är en nödvändig åtgärd, om man utan resultat sökt utnyttja alla andra föranstaltningar som den kristna ordningen erbjuder, när det gäller att sköta sådana angelägenheter, och den vidtages sedan de förordnade tjänarna i den kristna församlingen tagit saken i moget övervägande. Det är deras ansvar. Om de är trogna, kommer de att lidelsefritt avbörda sig detta ansvar i alla deras intresse som det berör och till ära för Jehova och på det att hans organisation må bevaras ren.

Inställningen till uteslutningar

16. Nämn några försyndelser som kräver en utrensning.

¹⁶ De försyndelser som med nödvändighet måste leda till uteslutning inbegriper dem som medförde straff under den första kristna församlingens tid. Dessa försyndelser inbegriper ett uppsåtligt framhärdande i att ljuga, stjäla, vara oärlig i affärer, begå sexuella överträdelser, utbreda falska läror, förneka Jehovas föranstaltning genom Kristus Jesus, visa upproriskhet gentemot den teokratiska organisationen, väcka tvedräkt, elakt skvaller och förtal samt begå andra orätta handlingar. Det här uppräknade är inga dygder, det vet vi mycket väl, och vi kan inte föreställa oss att Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, skulle utöva något av detta.

17. På vilket sätt är uteslutning en handling som dikteras av kärlek?

¹⁷ Den kristna lagen i fråga om dessa ting lämnar inte människans svaghet utan avseende, och inte förbiser den heller den anordning som Kristi Jesu lösenoffer möjliggjort och Jehovas förlåtande sinnelag och hans barmhärtighet. Vid uteslutning beaktas allt detta, och om någon utesluts är detta i själva verket en sista utväg, sedan alla andra åtgärder för att bevara eller återställa renhet och dygd har visat sig resultatlösa. Uteslutningen är därför i själva verket en handling som dikteras av kärlek å Jehova Guds och Kristi Jesu sida, å själva den teokratiska organisationens sida och å de tjänares sida i församlingen som med rätta direkt vidtar dessa mått och steg. Den är detta, därför att den sker i lydnad för Jehovas. rättfärdiga lagar och inte i en anda av illvilja eller kärlekslöshet. Den är en handling som vittnar om trohet; underlåtenhet att bevara organisationen ren skulle innebära otrohet. Uteslutningen har ett trefaldigt syfte: 1) den bevarar den nya världens samhälles kristna församling ren; 2) den är till gagn för brottslingen själv, som genom detta kraftiga ingripande om möjligt kan komma att bli helt och fullt medveten om sitt felsteg, ångra sig och göra bättring inför Jehova Gud; 3) den sker till gagn för dem som ser vad som försiggår, både därigenom att de blir förvissade om att den teokratiska organisationen är oklanderlig och därigenom att de får en kraftig påminnelse om hur allvarligt det är att vika av från den rätta kursen.

18. Jämför sexualbrott med andra försyndelser mot den kristna lagen.

¹⁸ Dessa olika försyndelser, av vilka vi nämnt några, försvagar individerna och församlingarna, om de får florera. De flesta av dem är försyndelser mot en annan människa, ty de berövar denna vissa rättigheter och visar brist på kärlek hos den som begår dem. Det finns emellertid somliga som har svårt att förstå varför sexualbrott skulle vara så anstötliga för den kristna organisationen och varför Gud fördömer dem så strängt i sitt ord, bibeln. Det är den store Skaparen och Fadern som har föranstaltat hur människolivet skulle fortplantas, och detta är något mycket underbart och heligt. Vi har alla fått röna välsignelse av denna föranstaltning, ty vi lever allesammans. Om vi tar emot dess välsignelser, så måste vi naturligtvis erkänna Guds förfaringssätt, och att vi tar emot välsignelsen och förfaringssättet gör det till en bjudande plikt för oss att godtaga Guds föreskrifter i fråga om hela proceduren. Någon kanske vill påstå att sexualbrott inte medför någon skada, inte ens för dem som frivilligt är delaktiga i ett sådant brott; och varför skulle det då vara så orätt? Att ljuga, ja visst! Att stjäla, ja visst! Om man ljuger eller stjäl, berövar man en annan det som är hans. Men sådana förseelser som äktenskapsbrott eller otukt, det är väl något annat? Eftersom äktenskapsbrott och otukt är något så vanligt i den gamla världen, hur kan det då vara så orätt för medlemmarna i den nya världens samhälle att utöva sådant?

19. Hur visar Paulus att denna fråga har med religionen att göra?

¹⁹ Det kan tänkas att aposteln Paulus fick lyssna till liknande resonemang. Hur det än var med den saken, så visar han i 1 Korintierna 6 att denna fråga har med religionen att göra, då han bland annat säger: ”Undfly otukten. Varje annan synd som en människa kan begå är utanför hennes kropp, men den som utövar otukt syndar mot sin egen kropp. Vad! Veta ni icke, att eder kropp, ni människor, är ett tempel åt den heliga anden inom eder, vilken ni hava från Gud? För övrigt tillhöra ni icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i eder kropp, ni människor.” — 1 Kor. 6:9—20, NW.

20. Varför måste Herrens ”andra får” avhålla sig från sexuell orenhet?

²⁰ Här talar Paulus till dem som är lemmar i Kristi kropp. Men innebär det att detta bud, som säger att man skall avhålla sig från sexuell orenhet, inte gäller för Herrens andra får, som utgör det stora flertalet i den nya världens samhälle? En sådan slutsats kan man inte dra; utan denna föreskrift om moralisk renhet gäller tvärtom i lika mån för alla Guds tjänare, som har överlämnat sig åt honom. Varför? Därför att hans ande är över hans folk, över dem som har överlämnat sig åt honom; den är över dessa såsom en grupp eller kropp och också över dem individuellt. De andra försyndelserna som fördöms, nämligen att ljuga och stjäla, att lära ut falska läror och att vara upprorisk, är synder utanför den människas kropp, som är ett av Herrens ”andra får”; men synderna äktenskapsbrott och otukt är synder mot denna människas egen kropp, som bör brukas till att förhärliga Gud.

21. Vad måste vi göra för att kunna förhärliga Gud?

²¹ Vi kan inte förhärliga Gud i denna sak eller i andra ting, om vi vägrar att foga oss efter de regler som han har ställt upp. Vilar Jehovas ande över hans andra får? Ja, det gör den. Därför vågar de inte synda mot sina egna kroppar. De tider vi lever i, som är kritiska och svåra att komma till rätta med, kräver obönhörligen att dygden bevaras, och de kräver detta inte bara av dem som tillhör kvarlevan av ”Kristi kropps” lemmar, utan också av dem som tillhör Herrens ”andra får”, ja, av alla dem som nu utgör eller hoppas att få utgöra den nya världens samhälle. När Paulus talade om sin tid, sade han att otukten var mycket utbredd. Den är inte mindre utbredd nu.

22. Vilket privilegium och vilket ansvar har hela församlingen i denna fråga beträffande dygdens bevarande?

²² Men hur förhåller det sig med hela församlingens privilegium och ansvar, när det gäller att bevara dygden? Vi kommer ihåg, att i det förebildliga Israel var det församlingen, folket, som verkställde dödsdomen på brottslingar som enligt Jehova Guds lag hade gjort sig förtjänta av döden. I den kristna församlingen måste alla uppriktigt önska bevara Jehovas dygder bland människor. Alla måste respektera tjänarnas avgörande i en sådan sak som uteslutning. Detta finner stöd i Titus 1:5—16: ”Du skulle ... tillsätta äldre män ... i stånd till både att förmana genom den lära som är hälsosam och att tillrättavisa dem som säga emot. ... Oregerliga människor. ... Det är nödvändigt att täppa munnen till på dessa. ... Må du hålla i med att tillrättavisa dem med stränghet. ... De kungöra offentligen att de känna Gud, men de förneka honom genom sina gärningar, emedan de äro avskyvärda.” Av detta framgår det att oregerlighet inte kan tillåtas. Oregerlighet skulle vara ett ytterligare brott, och ett sådant, ytterligare brott skulle inte bättra på saken och inte heller göra det första brottet mot Guds lag mindre allvarligt, det som utgjorde skälet till uteslutningen. Att ifrågasätta ett beslut angående uteslutning skulle vara oförenligt med att bekänna sig tro på Gud och hans ord och säga sig önska se Guds ord verka bland hans folk. Det skulle vara oförenligt med det faktum att vi slutit oss till den nya världens samhälle i dess storslagna verk att utbreda den rena gudsdyrkan. Det skulle utvisa brist på tillit; under det att samarbete från allas sida i församlingen och villighet att rätta sig efter föreskrifterna vid en uteslutning, som har skett till allas bästa, är ett uttryck för tillit från deras sida som står kvar i gemenskapen. Fördenskull är det nödvändigt att alla inom församlingen godtar församlingens handlingssätt. Paulus skrev till tessalonikerna: ”Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män, som arbeta bland eder och som äro edra föreståndare i Herren och förmana eder. Låten dem vara eder övermåttan kära för det verks skull, som de utföra,” — 1 Tess. 5:12—25.

23. I vilken utsträckning måste en vilsefaren människa känna sorg över sin synd?

²³ Om en utesluten person är vred, känner han förmodligen ingen ånger. En människa är inte ångerfull och vred på en och samma gång; ingen får därför hysa missriktad medkänsla för den uteslutne. Måste då hans hjärta göras sorgset? Ja, uteslutning bör göra hjärtat sorgset. Den syndare som överträtt Guds lag, i en ringa sak eller i en betydelsefullare, måste visa verklig ånger, vilket innebär att hans hjärta är sorgset. För att uteslutningen skall bli till nytta för den uteslutne och möjligen leda till att han kan återupptagas igen, måste han känna sig stungen i såväl hjärta som sinne, han måste ha en verkligt uppriktig längtan efter att vandra på dygdens väg, en längtan som medför att han ångrar och bättrar sig.

24. Genom vilket handlingssätt kan vi visa vårt beroende av Jehova och vår kärlek till hans dygder?

²⁴ Hela församlingen står på prov i fråga om rätt gudsdyrkan och bevarandet av gudaktig dygd. Om man följer lydnadens kurs, medför detta Jehovas välsignelse. Härigenom visar alla i församlingen konsekvent att de är beroende av Jehova för allting, och han ger dem det genom Kristus Jesus, ja, beroende av Jehova för sanningen själv, för hans ande, som gör det möjligt för oss att bevara vår ostrafflighet och utföra vår förkunnargärning, och även för livets mera allmänna välsignelser. Från Jehova Gud genom Kristus Jesus kommer alla råd och all vägledning, ja, även sträng tuktan, som ges den kristne och som han bör taga emot, ”vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes”, allt har det samma källa. Det teokratiska ”nya världens samhälle” fortfar, årtionde efter årtionde, att konsekvent göra sig förtjänt av vårt helhjärtade stöd och villiga samarbete såsom kristna dyrkare av Jehova Gud i bevarandet av dygd i hans triumferande rike, som kännetecknas av idel dygder. Vänd er till den nya världens samhälle!

(The Watchtower, 1 november 1956)