Varför tror du på treenigheten?

I HUNDRATALS år har millioner människor trott på treenighetsläran, som går ut på ”att det i Gudomens enhet finnes tre personer, Fadern, Sonen och den helige Ande, vilka tre personer äro verkligt och tydligt skilda från varandra. Sålunda förhåller det sig, enligt den atanasianska trosbekännelsens formulering, så: ’Fadern är Gud, Sonen är Gud, och den helige Ande är Gud, och likväl finnes det icke tre Gudar, utan en enda Gud.’” (The Catholic Encyclopedia) Tror du på denna lära? Varför i så fall?

Många människor tror att treenighetsläran är en kristen lära grundad på Guds ord, bibeln. Romersk-katolska skribenter i den första tiden drog sig emellertid inte för att tillstå att treenighetsläran inte kunde bevisas enbart med Skriften. Kardinal Hosius ha sagt: ”Vi tror på läran om en treenig Gud, därför att vi har mottagit den genom tradition, fastän den inte alls nämns i Skriften.” (Oonf. Cathol. Fidei, kap. XXVI) Andra människor har varit lika öppenhjärtiga i att tillkännage att treenighetsläran har hedniskt ursprung. Arthur Weigall framhåller i sin bok The Paganism in Our Christianity (Hedendomen i vår kristendom): ”Jesus Kristus nämnde aldrig ett sådant fenomen, och ordet ’treenighet’ förekommer inte på något ställe i Nya testamentet.” Han säger att uppfattningen om en treenighet, vars medlemmar är fullständigt jämställda, ”antogs av [romersk-katolska] kyrkan först tre hundra år efter vår Herres död; och denna föreställnings ursprung är rent hedniskt”.

På sidan 198 i nämnda bok ger Weigall en kort historik över treenighetsläran, i det han säger: ”På 300-talet f. Kr. skrev Aristoteles: ’Alla ting är tre, och tre gånger är allt: och låt oss använda detta tal i vår dyrkan av gudarna; ty, som pytagoréerna säger, allt och alla förenas i tretal, ty slutet, mitten och början har detta tal i allting, och de utgör treenighetetens tal.’ De forntida egyptierna, vilka utövade ett mäktigt inflytande på de religiösa tankarna tidigt i historien, sammanställde vanligen sina gudar eller gudinnor till treenigheter: de hade treenighetesgruppen Osiris, Isis och Horus, treenighetsgruppen Amon, Mut och Chonsu, treenighetsgruppen Chnum, Satis och Anukis osv. Den hinduiska treenigheten, bestående av Brahma, Sjiva och Vishnu, är ett annat av de många exemplen på denna vitt utbredda teologiska föreställning. Men de första kristna tänkte till en början inte på att tillämpa denna uppfattning i samband med sin egen tro. De ägnade sin dyrkan åt Gud, Fadern, och åt Jesus Kristus, Guds Son, och de erkände den mystiska och odefinierade tillvaron av den helige Ande; men de hade ingen tanke på att dessa tre skulle utgöra en verklig treenighet, vara varandras jämlikar och förenade till ett, och den apostoliska trosbekännelsen, som är den tidigaste av de utformade kristna trosbekännelserna, omnämner den inte.”

Likväl finns det människor som förfäktar att treenighetsläran är en kristen lära, som har sin grund i bibeln. Låt oss undersöka den saken.

Först av allt förekommer inte orden ”treenighet”, ”treenig”, ”gudamänniska”, ”första personen”, ”andra personen”, ”tredje personen”, ”tre personer” någonstans i den inspirerade texten i någon katolsk eller protestantisk bibel. Ingenstädes i bibeln hittar vi sådana uttryck som ”Gud-Sonen” eller ”Gud den helige Ande”, utan i stället läser vi om ”Guds Son”, ”Guds ande” eller rätt och slätt ”helig ande”. Ingenstädes i Skriften uppenbaras Gud såsom tre personer utan alltid såsom en Gud. Om nu själva orden, som behövs för att ge uttryck åt läran om treenigheten, inte förekommer i bibeln, hur kan man då förmoda att läran förekommer eller finns uttryckt i den? Det är stört omöjligt.

Det finns tre bibeltexter (1 Johannes 5:7, AV; . Matteus 28:19; 2 Korintierna 13:14) som talar om Fadern, Sonen och helig ande i ett visst yttre sammanhang, men ingen enda av dem säger något om en treenighet. Om treenighetsläran är den ”kristna” religionens centrala lära, varför är det då bara tre av bibelns 31.173 verser, som omnämner Fadern, Sonen och helig ande i ett visst yttre sammanhang, vartill kommer att en av dessa tre verser, 1 Johannes 5:7, erkänns vara oäkta? Johannes skrev detta brev på grekiska under första århundradet, men 1 Johannes 5:7 har inte påträffats i någon grekisk handskrift som tillkommit tidigare än på 1400-talet. Om denna vers säger biskop Lowth: ”Jag tror inte att någon ibland oss, som är aldrig så litet hemmastadd med bibelkritik och är i besittning av sitt förnuft, skulle vara villig att förfäkta att versen 1 Johannes 5:7 är äkta.” Adam Clarke avslutar i sin bok Commentary en längre avhandling om denna vers med följande ord: ”I korthet sagt vilar den inte på någon auktoritet som är tillräcklig för att bevisa att den är en del av en uppenbarelse som påstås ha kommit från Gud.” Därför förkastas 1 Johannes 5:7 av alla opartiska forskare i Guds ord.

Vad Matteus 28:19 och 2 Korintierna 13:14 beträffar, säger de ingenting om att det skulle finnas tre jämlika personer i en Gud. De säger inte att var och en av dem som nämns är en Gud. De säger inte att alla tre är jämlika i väsen, makt och evig tillvaro. De säger inte att alla bör tillbedjas. Eftersom de inte säger detta, lär de inte om en treenighet, ty alla dessa anspråk görs beträffande treenigheten. Peabody, en högt aktad skribent, säger i Lectures on Christian Doctrine (Föredrag om den kristna läran), sidan 41: ”Jag är beredd att påpeka, utan fruktan för att bli motsagd, att läran om Faderns, Sonens och den helige Andes jämlikhet inte kan påträffas i något äkta kristet verk, som stammar från de tre första århundradena, och att man inte i någon äkta kristen urkund, som stammar från de två första århundradena, kan finna något uttalande — med hänsyftning på den gudomliga naturen — om en lära som kan jämföras med, som är snarlik eller i överensstämmelse med vår tids lära om treenigheten.” Hur kommer detta sig? Jo, treenighetsläran är av hedniskt ursprung, såsom historieskrivare har framhållit. De första kristna under det första århundradet trodde inte på den. De tillbad inte en treenig gud. Det finns absolut ingen skriftenlig grund för tron på treenigheten. Traditionen är inte skäl nog, ty Jesus framhöll att man gjorde Guds ord ogiltigt på grund av tradition. — Matt. 15:6, NW.

Trogna Guds tjänare trodde att Gud var en: ”Jehova, vår Gud, är en Jehova”, sade Mose. (5 Mos. 6:4, NW) Jesus Kristus sade detsamma i Markus 12:29 (NW). Det är en allvarlig sak att vi dyrkar den sanne Guden, Jehova, ty det ges inte frälsning i någon annan: ”Vemhelst som åkallar Jehovas namn [skall] bliva frälst”, sade Petrus. Åkalla honom, tillbed Jehova, tillägna dig kunskap om den sanne Guden och om Jesus Kristus, ty detta betyder evigt liv. — Apg. 2:21; Joh. 17:3; NW.