”Gör lärjungar” — hur länge?
1. Varför uppstår frågan om någon gräns har dragits upp för antalet lärjungar som skall döpas?
SKULLE det döpas lärjungar till Kristus till dess ett visst antal blivit döpta? Eftersom Kristus, enligt Uppenbarelseboken 7:1—8 och 14:1—3, uppenbarade att 144.000 andliga israeliter skall bli hans medarvingar i himmelriket, frågar vi vidare: Avsåg han kanske att bara ett begränsat antal människor skulle bli döpta såsom lärjungar till honom?
2. a) När Kristus gav befallningen att göra lärjungar, talade han då om ett visst antal? b) Vilken särbehandling skulle medföra att mycket få ”kristna” skulle bli döpta i denna tid?
2 Nej, så behöver det inte ha varit, ty enligt Matteus 28:19, 20 (NW) drog han inte upp någon gräns, vad antalet beträffar, utan sade bara: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem.” Naturligtvis kunde han veta och bör veta, när tiden är inne att höra upp med att döpa sådana som håller på att lära såsom elever eller lärjungar till honom, ty han är deras ende egentlige lärare och bör veta när han har så många lärjungar som han önskar sig. Alltså har hans lydiga efterföljare bara att fortsätta med att göra och döpa efterföljare till honom så länge som han tillåter detta. Om vi bara skulle döpa sådana troende, som efter det att de fullständigt överlämnat sig åt Gud genom Kristus bekänner sig ha fått Guds andes vittnesbörd om att de är andliga israeliter, Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar, då skulle vi i denna tid döpa ytterst få ”kristna”. Varför påstår vi det?
3, 4. a) Vad har hänt med antalet döpta kristna som bekänner sig vara pånyttfödda av Guds ande, enligt rapporter som offentliggjorts sedan 1942? b) Hur kan detta belysas genom en jämförelse av antalet personer som blivit döpta och antalet personer som tagit del av emblemen vid Herrens aftonmåltid under tjänsteåret 1969 och verksamhetsåret dessförinnan?
3 Enligt rapporter som publicerats sedan år 1942 har antalet döpta kristna, vilka utgör ”kvarlevan” som bekänner sig vara pånyttfödd av Guds ande såsom Jesu Kristi andliga medarvingar, minskat år från år.
4 Den 1 april 1969 var det till exempel bara 10.368 av denna smorda, andliga kvarleva som var närvarande vid det årliga firandet av Herrens nattvard och tog del av Åminnelsens bröd och vin. Men såsom en slående kontrast härtill var det under det senast förflutna året av förkunnande om Riket 120.905 nya troende som blev döpta i vatten till en symbol av sitt överlämnande åt Gud genom Kristus. Under verksamhetsåret dessförinnan var det 10.619, dvs. 251 fler, som tog del av brödet och vinet vid Herrens nattvard. Under det gångna tjänsteåret var det alltså mer än 200 färre som bekände sig tillhöra de 144.000 andliga israeliterna. Hur många av dessa 10.368 återstående var bland de 120.905 som blev döpta i vatten under tjänsteåret 1969? Om det vore på dessa det berodde, hur få dop i vatten skulle inte då ha ägt rum under tjänsteåret 1969? Och likväl framgår det av rapporterna att 120.905 blev döpta.
5. a) Hur länge skulle man fortsätta med att göra lärjungar och döpa dem? b) Eftersom predikandet av Riket har fortsatt efter 1914, såsom det blivit förutsagt, vilket besläktat verk skulle då fortsätta jämsides med det?
5 Hur länge skulle man då fortsätta med att göra människor till Kristi lärjungar och därvid döpa dem? Jesus Kristus angav detta, ty sedan han gett sin befallning om att göra lärjungar och döpa dem, som vi läser i Matteus 28:19, 20, sade han: ”Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (NW) Ja, just det, detta verk skulle fortsätta intill ”avslutningen på tingens ordning”. Det är där vi befinner oss sedan slutet på ”nationernas fastställda tider” tidigt på hösten år 1914. (Luk. 21:24, NW) Just nu går det världsvida förkunnandet av ”dessa goda nyheter om riket” (NW) framåt i en utsträckning som aldrig förr sedan 1914, i uppfyllelse av Jesu profetiska ord i Matteus 24:14 om ”avslutningen på tingens ordning”, en uppfyllelse som nu närmar sig sin höjdpunkt. När alltså predikandet av Riket har fortgått och ökat intill nu under Kristi ledning, bör som en naturlig följd också verket att göra lärjungar och döpa dem fortgå samtidigt härmed.
6. a) Såsom vad för något blev dessa tiotusentals människor döpta enligt Matteus 28:19? b) Vilken framtidsutsikt har många av dem som tagit emot budskapet sedan 1923 fäst sina förhoppningar vid?
6 Hur är det då? Är de tiotusentals personer som har blivit döpta vid dopförrättningar på senare år verkligen Kristi ”lärjungar”? Ja! Det är endast människor av det slaget som åt Gud överlämnade kristna enligt Matteus 28:19, 20 har fått anvisning om att döpa och undervisa. Det är riktigt att Jesus Kristus, sedan han hade bett för sin ”lilla hjord” av andliga får, fortsatte och sade: ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” (Joh. 10:16) Dessa ”andra får” skulle ha ett jordiskt hopp om evigt liv på en paradisisk jord och inte ett himmelskt hopp. Det är också sant att sedan år 1923, då liknelsen om fåren och getterna förklarades vid konventet i Los Angeles (i Kalifornien) och senare publicerades i Vakttornet, i numret för 15 oktober 1923 (på svenska 15 februari 1924), har många som lyssnat till vittnandet om Riket satt sina förhoppningar till möjligheten att få tillhöra de ”andra fårens” klass och ärva det jordiska paradiset under Guds himmelrike. Men under många år tillråddes de inte att låta döpa sig.
Döpta till vad för något?
7. När anvisningarna om att de skulle döpas blev givna, vad blev de då bemyndigade att döpas till att vara?
7 Det är riktigt att sedan det råd gavs, som vi finner i paragraf 34 på sidan 250 i Vakttornet för 15 augusti 1934 (på svenska 15 oktober 1934, sidan 314), har personer som önskat få tillhöra dessa ”andra får” blivit döpta i vatten som en symbol av att de överlämnat sig åt Gud genom Kristus. Men vad blev de bemyndigade att döpas till att vara? Speciellt till att vara ”andra får”?
8. Vilken fråga uppstår om vad de som blev döpta på lördagen den 1 juni 1935 vid konventet i Washington, D. C., blev döpta till? Varför uppstod den?
8 Det är också sant att följande år, vid det konvent som på våren hölls i Förenta staternas huvudstad, Washington, D. C., förklarades profetian i Uppenbarelseboken 7:9—17, och den ”stora skaran”, som det talas om där, sades bestå av våra dagars ”andra får” med sina jordiska förhoppningar, och denna förklaring, som väckte stor förundran, framlades något senare i Vakttornet, i numren för 1 och 15 augusti 1935 (på svenska 1 och 15 oktober). Och dagen efter detta glädjebringande tal blev många konventbesökare, som var hoppfulla ”andra får”, döpta. Men till vad döptes alla dessa, som blev döpta den här lördagen, den 1 juni 1935, vid konventet i Washington? Till att vara ”andra får”? Till att vara medlemmar av den ”stora skaran” som med rätta hyser förhoppningar om ett paradis? Var det detta som de hade överlämnat sig åt Gud till att bli?
9, 10. a) Hur framgår det av Matteus 25:31—46 och Uppenbarelseboken 7:9—17 att vi nu lever i den tid då en ”stor skara” av ”andra får” skulle framträda? b) Vilken fråga uppstår därför om att döpa troende människor till att tillhöra vissa ”klasser”?
9 När vi med stöd i Skriften söker besvara den här frågan, kan vi, för att stå på säker grund, bara hänvisa till vad Jesus befallde sina efterföljare beträffande den här saken. Jesu liknelse om fåren och getterna är avgjort en del av hans profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, och just denna liknelse gäller lika avgjort förhållandena vid tiden för ”avslutningen på tingens ordning”, dvs. just den tid vi nu lever i. Det är också uppenbart att aposteln Johannes fick sin syn av den ”stora skaran” (Upp. 7:9) efter det att han hade fått se synen av de med insegel tecknade 144.000 andliga israeliterna. Den här synen bör följaktligen ha med förhållandena nu att göra, i synnerhet sedan 1935, då det förefaller som om verket att teckna de 144.000 andliga israeliterna med insegel närmar sig sin avslutning.
10 I överensstämmelse med detta blir också antalet medlemmar av den smorda kvarlevan av andliga israeliter, som firar Herrens nattvard, allt mindre. Och likväl finns det i dag omkring en million döpta och överlämnade Jehovas vittnen. Dessa kristna hoppas få överleva den kommande ”stora vedermödan” på Guds hämnds dag, som nu stundar, och komma in i Guds nya ordning på jorden. Det är alltså uppenbart att den fastställda tid nu är inne, då denna ”stora skara” av ”andra får”, vars antal inte är angivet, skulle träda fram. Jesus sade att intill ”avslutningen på tingens ordning” skulle han vara med sina lydiga efterföljare ”alla dagar”, då de ägnade sig åt att göra lärjungar och döpa dem. Men befallde Jesus dem att de skulle döpa några överlämnade till medlemmar av den ”lilla hjorden”, åt vilken det behagar den himmelske Fadern att ge himmelriket? Och befallde han att de skulle döpa andra, som överlämnar sig i denna tid, till att vara ”andra får”, till medlemmar av en till antalet inte fastställd ”stor skara”, som skall få ärva det jordiska paradiset under Guds rikes styrelse?
11. a) Varför måste vi på nytt ta upp frågan om överlämnandet, för att få ett skriftenligt svar på de här frågorna? b) Vad kan vi med rätta förvänta att Gud skall ge den enskilda människan efter hennes dop?
11 Det skriftenliga svaret är: Nej! Vad Jesus rätt och slätt sade var detta: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem.” (Matt. 28:19, 20, NW) Detta kräver att vi ser till att vi får en rätt uppfattning om det kristna överlämnandet. När vi överlämnar oss åt Gud genom Kristus, fastställer vi inga villkor för Gud, enbart enligt vilka han skall godta vårt överlämnande. När vi överlämnar oss, framställer vi oss för Gud såsom Jesus, hans Son, gjorde, i det han sade: ”Se, jag kommer för att göra din vilja.” (Hebr. 10:9, 10; Ps. 40:8, 9) Vi säger alltså inte något om vad vi själva skulle föredra, utan vi överlåter åt Jehova Gud att bestämma om den eviga framtid vi skall få. Om det är hans vilja som vi önskar skall ske med oss, då kommer vi att ta emot den plats han anvisar oss och vara nöjda med den, lyckliga att fylla den. (Rom. 9:16) Det är tillbörligt att förvänta att Gud efter dopet skall ge den överlämnade och döpte ett vittnesbörd om vad han beslutat i hans fall. Dem som han pånyttföder genom sin ande ger han vittnesbörd om att de är Guds barn. — Rom. 8:16, 17.
12. a) Vad kan vi då med visshet säga att vi blir döpta till att vara, sedan vi först gjort vad för något? b) Till vem önskar vi att både vi själva och andra skall vara döpta lärjungar?
12 När vi blir döpta, blir vi alltså utan undantag döpta till att vara Jesu Kristi lärjungar, det är säkert och visst. Vårt dop sker på hans befallning, ja, enligt hans föredöme. Att vi vänder oss till Gud, fast beslutna att göra hans vilja, sker också enligt Jesu Kristi föredöme, och detta gör vi sedan vi följt Jesu råd att först beräkna kostnaden. (Luk. 14:25—33) Såsom Guds överlämnade, döpta tjänare kan vi inte vara lärjungar åt någon annan än hans trogne Son. Ty i samband med Jesu förklaring på det höga berget efter påsken år 32 v.t. sade Jehova Gud till apostlarna, som var närvarande: ”Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” (Matt. 17:1—5, Hd) Den som i sanning har överlämnat sig åt Gud vill vara en lärjunge åt den som Gud själv har utvalt och ingen annan. Han vill inte att någon annan åt Gud överlämnad, döpt person skall vara en lärjunge åt någon annan än Jesus Kristus. Det är alldeles som aposteln Petrus, som såg hur Jesus blev härligt förklarad, skrev: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom [inte Petrus] tätt i spåren.” — 1 Petr. 2:21, NW.
13. a) Vilken slutsats bör den som nu ämnar låta döpa sig inte komma till beträffande sitt dop, även om han tänker på tiden och det som blivit förutsagt om nutida händelser och förhållanden? b) Vad bör han förvänta att Gud skall ange för honom i sinom tid efter hans dop?
13 Även om vi nu lever vid ”avslutningen på tingens ordning” och även om Jesus Kristus nu är närvarande på ”sin härlighets tron” och skiljer de symboliska ”fåren” från ”getterna”, är detta alltså ingen orsak för någon, som blir döpt efter 1934/1935 v.t. att mena att han döps såsom ett av de ”andra fåren”, såsom en nutida Jonadab eller såsom en av den ”stora skarans” medlemmar, vilka inte är andliga israeliter. (Joh. 10:16; 2 Kon. 10:15—23; Upp. 7:9—17) Han bör inte tänka så, fastän han vet att det redan finns omkring en million överlämnade, döpta vittnen för Jehova världen runt, dvs. många fler än 144.000, antalet andliga israeliter med himmelska förhoppningar, vilket inte kommer att överskridas. Han bör tänka på att han döps som lärjunge till Jesus Kristus, en som lär av honom, är hans elev. Efter sitt dop kan han med rätta förvänta att Jehova Gud, som han villkorslöst har överlämnat sig åt, i sinom tid skall ge honom ett vittnesbörd som antyder om han har sin plats i våra dagars ”stora skara” av ”andra får” eller inte.
14. Vad förblir de döpta i grunden, oavsett vad de således får en antydan om, och vilket krav förväntas de samfällt fylla?
14 Oberoende av om en åt Gud överlämnad, döpt person i sinom tid får en antydan från Gud om att han har blivit pånyttfödd av Guds ande till att vara en andlig israelit eller har gjorts till medlem av den ”stora skaran” av fårlika människor, kvarstår ett faktum: Han är i grunden en döpt Kristi lärjunge. Samma mått av trohet mot Gud förväntas både av den lärjunge som är ett av de ”andra fåren” och av den lärjunge som hör till kvarlevan av andliga israeliter. En lärjunge är en som håller på att lära. Alla lärjungarna, oavsett om de tillhör den ”lilla hjorden” eller den ”stora skaran”, är nu ”en hjord” under ”en herde”, Herren Jesus Kristus, som gav sitt liv och offrade sin jordiska själ för alla fåren. (Joh. 10:15, 16; Luk. 12:32) De följer inte olika religiösa människor på jorden utan är efterföljare till en enda herde. De är denne herdes lärjungar eller elever, och genom honom får de undervisning från Gud. (Joh. 6:44, 45) Det som de lär måste de tillämpa, göra bruk av och troget leva efter. I annat fall är de inte kristna. Endast såsom Kristi lärjungar kan de förvänta att överleva Harmageddonkriget.
Lärjungar gör andra till lärjungar
15. Vad uppmanades de som redan var lärjungar till att göra, enligt Matteus 28:16—20, och vem efterliknar de i detta?
15 En viktig sak i skildringen i Matteus 28:16—20, som vi bör lägga märke till, är denna: Skildringen lyder: ”Men de elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. ... Då trädde Jesus fram och sade till dem: ’... Gå därför ut och gör ... lärjungar.’” (Hd) Den uppväckte Jesus tillsade alltså dem som redan var lärjungar att utföra verket att göra lärjungar i alla nationer. Detta innebär alltså att en Kristi lärjunge inte bara skall vara någon som lär av Kristus, som är hans elev, utan att han själv skall göra andra till lärjungar, lärjungar till en enda lärare, Jesus Kristus. När han gör detta, efterliknar han sin ende egentlige lärare, Jesus Kristus själv, eftersom Jesus Kristus också gjorde lärjungar. (Joh. 3:25, 26; 4:1) Kvinnor såväl som män har privilegiet att bli hans lärjungar. Tabita eller Dorkas i Joppe är en direkt namngiven lärjunginna. (Apg. 9:36) Kvinnor såväl som män döptes i vatten såsom Kristi lärjungar, såsom sådana som trodde på honom. — Apg. 8:12; 16:15.
16. Vilket arbete fortgår, i överensstämmelse med denna befallning, som Kristus gav, men hur förhåller det sig med dess varaktighet?
16 Vi lever visserligen vid ”avslutningen på tingens ordning”, men det här verket att göra lärjungar och döpa dem fortgår. Att vi har hunnit så långt i den här avslutningsperioden sedan 1914 v.t. är emellertid en antydan om att den tid som återstår för att i alla nationer göra lärjungar och döpa dem närmar sig sitt slut. Enligt sitt löfte är den uppväckte, förhärligade Jesus Kristus med oss i detta verk, som han själv befallde oss såsom sina lärjungar att utföra. — Matt. 28:20, NW.
17 Vilket annat dop, som Johannes döparen talade om att Jesus skulle utföra, bereder Jesus sig nu för?
17 Under det att Jesus har överinseendet över arbetet med att göra lärjungar och döpa dem i vatten nu i ”avslutningen på tingens ordning”, gör han också förberedelser för ett dop av annat slag i den nära framtiden. Om Jesus sade Johannes döparen, redan innan Jesus själv hade blivit döpt i Jordan för nitton hundra år sedan: ”Han skall döpa eder i helig ande och eld. Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han bränna upp i en eld, som icke utsläckes.” — Matt. 3:11—13.
18. a) När började Jesus döpa med helig ande? b) När döpte han judarna med ”eld”?
18 Jesus började döpa sina lärjungar med helig ande på pingstdagen år 33 v.t. (Luk. 24:49; Apg. 1:4—2:33) År 70 v.t. verkställde han ett annat dop, i det han lät eld komma ned över judarna i Judeen och i Jerusalem, när Jerusalem och dess tempel helt omvärvdes av eld och förstördes, 1.100.000 pingstfirare i staden dödades och Juda land lades öde, under det att 97.000 överlevande judar släpades bort till slaveri runt om i romarriket.
19. Vad är det nu som skall bli döpt med ”eld”, enligt första århundradets förebild, och varför?
19 Detta utgjorde en profetisk bild av den större och fullständiga uppfyllelsen av profetian, som skall gå i verkställighet på det nutida motbildliga okristliga Jerusalem, nämligen den världstillvända kristenheten. Eftersom kristenheten inte i sanning är Jesu Kristi lärjunge utan i stället är en efterföljare till Nimrod, som var en ”väldig jägare i opposition mot Jehova” (NW) och grundade det forntida Babylon och dess hedniska religion, är den i själva verket en del, ja, den främsta delen, av det nutida stora Babylon. När detta välde, den falska babyloniska religionens världsvälde, går under, kommer kristenheten att gå under med det, och då blir den döpt med eld såsom Jerusalem och Juda land blev det i första århundradet. — 1 Mos. 10:8—10; Upp. 17:1—18:18.
20. Vilka förmaningens ord uttalas nu i likhet med det som Petrus sade till de spörjande judarna på pingstdagen, och vilket dop är det alltså bättre att bli döpt med?
20 Trettiosju år innan Jerusalem och Judeen lades öde år 70 v.t. uppmanade aposteln Petrus de spörjande pingstfirarna i Jerusalem att låta döpa sig i Jesu Kristi namn och bad dem enträget: ”Låt frälsa er från detta förvända släkte!” (Apg. 2:37—40, Hd) Liknande ord, som vittnar om att det är bråttom, uttalas i dag av Jehovas överlämnade, döpta vittnen till dem som intill denna tid har fortsatt med att fira religiösa högtider i det motbildliga Jerusalem, dvs. kristenheten. Det är sannerligen långt bättre att nu låta sig döpas i vatten såsom en överlämnad Kristi lärjunge än att i en nära framtid bli döpt i den förintelsens eld som kristenheten kommer att slungas i för att förgås med sitt ”förvända släkte”.
21. a) Är det bara människor i kristenheten som måste ge akt på varningsbudskapet? b) Vilka kommer att överleva förintelsen genom eld, och vilken befallning fortsätter denna klass nu att lyda?
21 ”Människor av alla nationer” utanför kristenheten måste också ägna uppmärksamhet åt det angelägna budskapet, ty jämte kristenheten skall hela det stora Babylon, den falska babyloniska religionens världsvälde, ”brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud [Jehova Gud, NW], han som har dömt henne.” (Upp. 18:8) Det är Jesu Kristi åt Gud överlämnade, döpta lärjungar som skall överleva den tid av förintelse genom eld, som nu är hotande nära, och skall föras in i Guds rättfärdiga, nya ordning, en sant kristen ny ordning. Med detta för ögonen fortsätter Jehovas vittnen såsom Kristi lärjungar att lyda Jesu Kristi befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem.” — Matt. 28:19, NW.
[Bild på sidan 89]
Det var bara 10.368 personer som tog del av Åminnelsens emblem i april förra året. I motsats härtill döptes under förra tjänsteåret 120.905 nya troende
[Bild på sidan 92]
En Kristi lärjunge är inte rätt och slätt Jesu elev utan bör dessutom undervisa andra och göra även dem till Jesu lärjungar