Frågor från läsekretsen

● Finns det något att invända mot att en åt Gud överlämnad kristen Ordets förkunnare tillhör en nudistförening eller vistas i ett nudistläger? — M. D., USA.

Guds ord säger inte något med bestämdhet om huruvida människan skulle ha förblivit naken, om hon inte hade syndat. Vad det däremot säger är att sedan det första människoparet hade syndat, gjorde Jehova Gud kläder åt dem och dödade därvid djur för att på så sätt få skinn. (1 Mos. 3:21) Detta innebar sannerligen en förändring från deras ursprungliga nakenhet. Men eftersom det var Skaparen själv som försåg dem med dessa kläder, vem skulle väl då vilja drista sig att påstå att det skulle ha varit bättre för Adam och Eva om de hade varit utan dem? Litet varstans i bibeln talas det om att Guds tjänare bar kläder, och ofta beskrivs dessa kläder.

Dessutom är människan den enda skapade varelse på jorden som behöver kläder, och detta åtminstone av tre rimliga orsaker. För det första behöver hon dem till skydd mot elementen och naturen, till skydd mot hetta och köld, mot busksnår osv. För det andra bör man tänka på skönheten och anständigheten. Kläderna förhöjer utseendet, bidrar till att man känner ett visst mått av säkerhet och tjänar till att dölja en människas ”anstötliga delar”, såsom också aposteln Paulus framhåller i 1 Korintierna 12:23 (NW). Och för det tredje spelar blygsamheten in. Vi läser till exempel i Uppenbarelseboken 16:15 att de kristna bör ta sig till vara så att de inte förlorar sina kläder och folk får se deras skam. Dessa ord syftar på andliga kläder, det är sant, men detta belysande exempel skulle vara utan kraft, om det vore fördelaktigare att vara naken än att vara klädd.

Vidare råder Skriften de kristna kvinnorna att vara rena och blygsamma i sin klädsel: ”Likaså önskar jag att kvinnorna skola pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet.” (1 Tim. 2:9, NW) Att i likhet med en del nudister förfäkta att män och kvinnor här i världen skulle ha en sådan hög moralisk anda att närvaron av nakna kvinnor sannolikt inte skulle föranleda en sådan överträdelse som faller inom ramen för det som Jesus påtalar i Matteus 5:28 (NW), där han sade: ”Jag säger eder att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta” — det är att vara alltför lättrogen.

Fördenskull kan ingen åt Gud överlämnad kristen Ordets förkunnare bevara ett gott förhållande till den nya världens samhälle av Jehovas vittnen och samtidigt vara medlem av en nudistkoloni eller vistas i ett nudistläger.

● Varför heter det i Johannes 1:18 i Nya Världens översättning den ”enfödde guden”, när många andra översättningar säger den ”enfödde Sonen”? — D. S., USA.

Johannes 1:18 (NW) lyder: ”Ingen människa har någonsin sett Gud; den enfödde guden, som befinner sig på platsen invid Faderns bröst, är den som har förklarat honom.” Aposteln Johannes syftar här uppenbart på Jesus Kristus, Guds Son. Men Jesus är inte bara Guds enfödde Son utan är också en gud, den enfödde guden. Utan tvivel använde Johannes det grekiska ordet för gud, theós, här i stället för ordet huiós, ”son”, därför att han önskade framhäva Jesu gudomlighet snarare än hans sonskap, vilket är i överensstämmelse med den första versen i Johannes’ evangelium, i vilket han säger om Jesus: ”Och Ordet var en gud.” — NW.

Att aposteln Johannes själv använde ordet theós och inte ordet huiós är mycket troligt, ty det är detta ord, theós, som man finner i de äldsta och mest tillförlitliga grekiska handskrifterna. Fördenskull har också Westcott och Horts text, som Nya Världens översättning är grundad på, denna lydelse.

Det är av intresse att inte så få nutida bibelöversättningar, som säger den ”enfödde Sonen”, har fotnoter som anger att andra handskrifter lyder ”Gud” i stället för ”Son”. Så förhåller det sig med Amerikanska standardöversättningen, Reviderade standardöversättningen och Weymouths översättning. Moffatts översättning lyder så: ”den gudomlige, den ende Sonen”, men en fotnot medger att ”theos (’den gudomlige’) förmodligen är en mera ursprunglig lydelse än huios”. Rotherham återger uttrycket: ”en enfödd Gud”, och monsignore Knox’ översättning har en fotnot, som lyder: ”Några av de bästa handskrifterna säger här ’Gud, den enfödde’, och inte ’den enfödde Sonen’.” (Se också fotnot i 1917 års svenska översättning.)

Vi ser alltså att det finns rikligt stöd för den lydelse som Nya Världens översättningskommitté har valt i denna vers; och att Westcott och Hort har haft välgrundade skäl till att återge texten såsom de har gjort intygas av andra. Men det är många översättare som har betänkligheter inför uttrycket ”den enfödde guden” och fördenskull föredrar den lydelse som har stöd hos ringare auktoriteter än de bästa.

● Det har sagts i Sällskapet Vakttornets publikationer att de underverk som Jesus och apostlarna utförde då de botade sjuka inte var beroende av de botades tro, men hur skall vi då förstå Matteus 13:58, som [enligt Nya Världens översättning] lyder så: ”Han gjorde icke många kraftgärningar där på grund av deras brist på tro”? — N. B., USA.

Många helbrägdagörare i våra dagar, som ställs inför det faktum att de inte kan göra en viss person helbrägda, säger i ett sådant fall att deras misslyckande beror på denna människas brist på tro. Men detta är bara en undanflykt, ett försök från deras sida att bortförklara sin oförmåga att bota. Så förhöll det sig emellertid inte med Jesus och apostlarna. Det finns ingenting i skildringen som antyder att änkan i Nain utövade tro på att hennes son skulle återföras till livet. Jesus lade helt enkelt märke till den sörjande modern och tröstade henne genom att uppresa hennes son från de döda. Och så har vi exemplet med Petrus och Johannes, som botade en ofärdig man vid en av tempelportarna utan att denne gav bevis på tro. Han såg dem gå förbi och hoppades få en allmosa av dem, och så — till sin stora häpnad — blev han helbrägdagjord. — Luk. 7:12—15; Apg. 3:1—8.

Vad Skriften säger i Matteus 13:58 är helt enkelt att Jesus inte gjorde många kraftgärningar på grund av deras brist på tro; det heter inte att han inte kunde göra sådana gärningar där. Tydligtvis var det endast ett fåtal människor där som kom ut till honom för att träffa honom och bli botade. Förhållandet var det rakt motsatta på andra platser, varom det heter: ”Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem.” Själva det förhållandet att de förde dessa människor till Jesus var en tillräcklig troshandling. Det finns ingenting som tyder på att Jesus ställde frågor till dem om deras tro. — Matt. 15:30.