Frågor från läsekretsen

● Vad var de ”olika former av dop” som Paulus omnämner i Hebréerna 9:10? Utförde hebréerna vattendop av omvända?

Nej, aposteln Paulus syftade på rituella tvagningar som krävdes av den mosaiska lagen.

Paulus dryftade tillbedjan förbunden med det forntida tabernaklet och skrev: ”Just detta tält är en bild som gäller den fastställda tid som nu är här, och enligt den frambärs både offergåvor och slaktoffer. Men dessa kan inte göra den som utför helig tjänst fullkomlig vad hans samvete beträffar, utan har bara med mat och dryck och olika former av dop att göra. Det var lagenliga krav angående köttet, och de var pålagda intill den fastställda tiden att skapa ordning i tingen.” — Hebr. 9:9, 10.

Dessa ”olika former av dop” var alltså inslag i tillbedjan under lagen. I samband med att det talades om vissa orena djur förklarades det till exempel i lagen: ”Allt, varpå något sådant djur faller, sedan det är dött, bliver orent, vare sig det är något slags träkärl eller det är kläder eller något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det vara må, som användes till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så bliver det rent.” (3 Mos. 11:32) På liknande sätt kunde någon som en del av sin ceremoniella rening behöva tvätta sina kläder och bada sig. (3 Mos. 14:8, 9; 15:5) Prästerna var ålagda att bada sig, och sådant som hörde till brännoffren sköljdes i vatten. (2 Mos. 29:4; 30:17—21; 3 Mos. 1:13; 2 Krön. 4:6) Vid den tid då Messias kom hade judarna tillfogat många reningsritualer som lagen inte krävde. Jesus omtalade: ”Då de kommer från torget, äter de inte utan att först rena sig genom bestänkning; och det är många andra traditioner som de har fått att hålla fast vid: dop av bägare och kannor och kopparkärl.” — Mark. 7:4.

Under de århundraden då Israel var Guds utvalda nation behövde de icke-israeliter som började ägna sig åt tillbedjan av Jehova inte genomgå vattendop, men däremot måste de bli omskurna. (1 Kon. 8:41—43; Apg. 8:27) Johannes döparen var den förste som blev bemyndigad att döpa andra, och han döpte judar som symbol av att de ångrade synder mot lagen. (Luk. 3:3) Vattendopet blev emellertid ett krav för dem som tog emot kristendomen. Det var ett sätt att visa att de hade ändrat sinne, ångrat sig, vänt om och överlämnat sig åt Gud. — Matt. 28:19, 20; Apg. 22:16.