tillämpning får också stöd av aposteln Matteus, såväl som av bibelskribenterna Markus och Lukas. Matteus säger oss: ”I de dagarna kom Johannes döparen och predikade i Judeens öken och sade: ’Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära.’ Detta är i sanning den som omtalas av profeten Jesaja i dessa ord: ’Hör, någon ropar i öknen: ”Bered Jehovas väg! Gör hans vägar räta.”’” (Matt. 3:1—3, NW; Mark. 1:1—4; Luk. 3:1—6) När Johannes döpte Jesus, fick han bevis för att Jesus var Guds Son, att det inte var Jehova själv som han döpte. Han fick ett kraftfullt vittnesbörd av Guds egen röst om detta. — Matt. 3:13—17.

11. a) Hur påminde Johannes döparen om Elia? b) Vilka särskilda privilegier åtnjöt Johannes?

¹¹ Såsom det profeterats hade Johannes Elias ande och kraft, dvs. den sporre och det kraftfulla budskap, som medförde en reformation eller en omvändelse av många ärliga judar. Johannes visade dem hän på ”Guds lamm, som borttager världens synd”. Han förde Jesu första lärjungar till honom. Han liknade ”brudgummens vän”, som är lycklig över att få föra bruden till hennes älskade. — Joh. 3:28—30; jämför 2 Korintierna 11:2.

Vägen till frihet öppen nu

12. a) Måste en människa vara en bokstavlig fånge för att befinna sig i träldom? Förklara. b) Hur håller det stora Babylon många människor i fångenskap, och finns det någon möjlighet att undfly?

¹² Av allt detta framgår det att man inte behöver befinna sig bakom en fängelsemur eller vara krigsfånge i en annan nation, såsom judarna var när de fördes bort till Babylon, för att man skall befinna sig i slaveri eller träldom. Nej, hela människosläktet befinner sig i fångenskap under synden och döden, och därtill existerar det en religiös fångenskap, som det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, nu i våra dagar håller flertalet av människorna i. De religiösa organisationerna i såväl hednavärlden som kristenheten lär ut babyloniska läror och sedvänjor och gör sina anhängare blinda, så att de inte kan urskilja vad det är som verkligen skall kunna försätta dem i sann frihet. Likväl utpekas vägen till frihet för människorna, och många slår in på den. Hur då?

13. a) Hur har ett omfattande arbete med att bana väg för friheten från babylonisk religiös fångenskap utförts i vår tid? b) Vilken frihet åtnjuter människor nu, och vilken frihet kan de trogna bland människorna se fram emot?

¹³ Under de fyrtio åren närmast före år 1914 v.t. var det många viktiga sanningar som klarnade, t. ex. Jesu ankomst hit till jorden såsom människa för att ge sitt mänskliga liv såsom en lösen, att han blev uppväckt såsom en andevarelse, med en andlig kropp, för att träda fram inför sin Fader, Jehova, i himmelen och återköpa människosläktet och att han därpå skulle återvända osynlig i Rikets makt. (1 Petr. 3:18; 1 Kor. 15:44) I synnerhet sedan 1919 har den av Jehova förordnade befriarens närvaro i Rikets makt blivit kungjord. Ja, det förhållandet att Guds Sons, Messias’, rike upprättades år 1914 har blivit bekantgjort världen utöver av Jehovas vittnen. Vägen till frihet har blivit banad. De som nu lyssnar till detta budskap och följer Messias, ledaren, Jesus Kristus, och som underställer sig hans rike såsom dess tjänare åtnjuter religiös frihet. Inom kort, i och med den fullständiga förstöringen av det stora Babylon och dess understödjare, skall detta, den sanna gudsdyrkans uråldriga rival, vara borta. Det kommer inte längre att utgöra ett hot mot mänsklighetens andliga frihet. När sedan allt det övriga i denna onda, sataniska tingens ordning har blivit tillintetgjort av konungen Kristus Jesus, skall hel och fullständig frihet bli människornas lott under Kristi tusenårsregering, då han skall avlägsna människans största fiende, döden, med alla de sorger och bedrövelser som följer med den. — Rom. 8:21; Upp. 21:1—4.

Krafttag för att återvända till andligt liv

”När jag var en pojke på fjorton år”, skriver ett av Jehovas vittnen i Nebraska i Förenta staterna, ”kom jag först i kontakt med Jehovas vittnen på grund av det intresse min mor hade för bibeln. Jag blev döpt år 1946. Men när jag nu ser tillbaka på de år som gått, måste jag tyvärr tillstå att min obetänksamhet och omogenhet fick mig att begå många misstag, men jag är tacksam mot Jehova för hans kärleksfulla barmhärtighet. Jag blev så splittrad av alla bekymren med att bilda familj och av materialistiska strävanden, ja, jag blev så gott som död andligen. Plötsligt stod jag så utan arbete. Vad skulle jag nu göra? Jag kom till den slutsatsen att det var hög tid att jag följde Jesu råd att sätta Guds rikes intressen främst. Så småningom begav vi oss av för att tjäna där behovet var stort, och jag blev tjänare i församlingen. När vi fick svårigheter och var betänkta på att flytta, satte jag mig vid skrivbordet och såg igenom kartoteket med Registerkort för förkunnare. Jag såg mera än bara namnen; jag såg för mig levande själar, som hade börjat vandra på vägen mot livet. Hur skulle jag kunna överge dem, sedan de hade kommit så långt och hade visat sig ha en så villig anda? Vi blev kvar!”