Vad utmärker nu de goda nyheterna som skall predikas?
1, 2. a) Vad är det som är mycket aktuellt och som har fogats till de goda nyheterna som predikades av Jesus och hans apostlar? b) Hur tillkännagavs i himmelen detta tillägg till de goda nyheterna, sedan Satan, djävulen, blivit utkastad?
ALLTSEDAN hedningarnas tider utlöpte år 1914 har något mycket aktuellt fogats till ”Guds goda nyheter” som Jesus Kristus predikade i Palestina, då han, alldeles som han själv sade vid ett tillfälle, predikade för så många städer som möjligt: ”Också för andra städer måste jag kungöra de goda nyheterna om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.” (Luk. 4:43, NW; 8:1; 16:16) Efter Jesu död och uppståndelse och hans förhärligande i himmelen predikade hans apostlar och trogna lärjungar de goda nyheterna om Guds kommande rike. (Apg. 20:24, 25; 28:30, 31) Vad är det då som är så betydelsefullt och som nu har fogats till de goda nyheterna om Guds rike, som Jesus Kristus och hans nitiska apostlar predikade för 1.900 år sedan? Jo, Guds messianska rikes födelse i himmelen vid den tid då hedningarnas tider utlöpte år 1914. Och sedan det därpå följande kriget hade utkämpats i den osynliga himmelen och Satan, djävulen, och hans demoner blivit utkastade ur himmelen hit ned till jorden, ljöd ett tillkännagivande om detta, vilket skulle fogas till de goda nyheterna, såsom det heter i Uppenbarelseboken 12:9—12 (NW):
2 ”Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud! ... Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem! Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod.”
3. a) Sedan när har alla dessa underbara ytterligare upplysningar varit tillgängliga? b) Vad avses alltså med ”detta släktled”, under vilket de goda nyheterna först måste predikas?
3 Vilken glädjebringande utvidgning av de goda nyheterna som nu måste predikas innebär inte detta! Nu har vår Guds segrande rike kommit jämte hans Smordes, hans Messias’, Kristi myndighet! Vad Satan, djävulen, och hans demoner beträffar, har de bara en kort tidsperiod, till dess de blir bundna och fängslade i avgrunden efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. Alla dessa underbara ytterligare upplysningar har haft verklighetsunderlag, sedan ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914, och i synnerhet sedan första världskriget upphörde år 1918. De goda nyheterna om ett nyfött, upprättat himmelrike, ett Guds och hans Smordes rike, kunde inte predikas innan ”nationernas fastställda tider” hade löpt ut på hösten år 1914. Därför måste det vara dessa goda nyheter som enligt vad Jesus Kristus sade i sin profetia måste predikas först i alla nationerna. (Mark. 13:10) Människosläktets nutida generation, som har sett och upplevt världshändelserna sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914, är denna generation, detta ”släktled”, som inte skall försvinna, förrän allt det som har förutsagts har inträffat, också predikandet av de goda nyheterna först och i alla nationerna.
4. Sedan vilken tid har orden i Markus 13: 10 hållit på att uppfyllas, och när började man få detta klart för sig?
4 Någon uppfyllelse av Jesu profetia i Markus 13:10 (NW): ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna”, har inte ägt rum under de förflutna 1.900 åren. Det är först från det andra årtiondet nu på 1900-talet som denna profetia har hållit på att uppfyllas. De som var anslutna till Internationella Bibelstudiesällskapet och Sällskapet Vakttornet började få detta klart för sig omkring år 1920. I tidskriften Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro för 1 juli 1920 (moderupplagan; på svenska 1 juni 1921) inflöt en artikel kallad ”Evangelium om riket”, och inledningstexten, som artikeln var grundad på, löd: ”’Och detta evangelium om riket skall varda predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och då skall änden komma.’ — Matt. 24:14.” I de sex sista styckena hette det:
5—7. Hur framställdes denna nya uppfattning av innebörden av orden i Matteus 24: 14 i detta nummer av Vakt-Tornet?
5 ”Låt oss lägga märke till att han icke säger, det evangelium, som har blivit predikat för de saktmodiga under hela evangelieåldern, skall predikas. Vad för slags evangelium kunde han då mena? Evangelium betyder ett glatt budskap. Det glada budskapet här handlar om änden av den gamla tingens ordning och upprättandet av Messias’ rike. Det betyder, att syndens och bedrövelsens natt håller på att fly. Det betyder, att Satans rike håller på att falla sönder för att aldrig mera resa sig. Det betyder, att rättfärdighetens sol hastigt håller på att uppgå, att dess läkande strålar hålla på att genomtränga mörkret och driva tillbaka det som skymmer sanningen och att tillföra människorna det som skall välsigna, hugsvala, stärka och upplyfta dem. ...
6 Låt oss lägga märke till att detta budskap måste i den nämnda ordningen frambäras mellan tiden för det stora världskriget och tiden för den ’stora vedermödan’, som omnämnes av Mästaren i Matt. 24:21, 22. Detta budskap kunde icke ha framburits före världskrigets början. Mästaren menade alltså tydligen, att vi skulle förstå att en tid skulle komma, då församlingen måste till ett vittnesbörd för världen förkunna, att den gamla samhällsordningen håller på att ända och inom kort skall för alltid försvinna. ...
7 Vilken välsignad förmån församlingen nu har att vara Herrens rikes sändebud och att vara upptagen med förkunnandet av detta glada budskap!” — Sidorna 167, 168, sv. uppl.
8. a) Vad bekräftar att de ”goda nyheterna” om Riket är tillförlitliga? b) Vilka förtjänade att få höra de ”goda nyheterna”, och varför?
8 Sedan denna nya, tidsenliga uppfattning av Jesu Kristi profetiska ord börjat utbredas, har allt flera vittnesbörd hopat sig genom världshändelserna och världsförhållandena och genom det som kristna bibelforskare har fått uppleva till bevis för att Guds messianska rike verkligen föddes i himmelen i behörig tid, år 1914, och att detta glada budskap, ”dessa goda nyheter om riket”, har avseende på de färska, splitter nya upplysningarna om att Guds rike blivit upprättat. Inga dagsnyheter skulle kunna vara bättre än dessa underrättelser. Därför förtjänar hela världen av människor att få höra dessa goda nyheter, ”detta evangelium om riket”. (Matt. 24:14, 1883; 1917; NW) Och enligt Jesus Kristus måste hela världen av människor få höra dessa nyheter. ”De goda nyheterna måste ... predikas i alla nationerna”, sade han. — Mark. 13:10, NW.
”I alla nationerna”
9, 10. a) Vad var det som man sökte göra i lydnad för vilken profetisk befallning? b) Hur har detta arbete utvidgats sedan mitten av andra världskriget?
9 I lydnad för den profetiska befallningen till Jesu lärjungar bemödade man sig med allvar och iver om att predika för alla nationerna.
10 Under krigsåret 1943, det år då Vakttornets Bibelskola Gilead, som utbildar missionärer, öppnades av Jehovas vittnen (tidigare kallade rätt och slätt kristna bibelforskare), fick den av Sällskapet Vakttornets organisationer som leder det världsvida predikandet, Watch Tower Bible & Tract Society of Pennsylvania, rapporter från femtiofyra länder om att ”dessa goda nyheter om riket” predikades i dem. Det har nu framfötts flera nya politiska nationer här på jorden, och för närvarande består Förenta nationerna av 122 medlemsnationer, bland vilka vi kan nämna Pakistan, Burma, Indonesien, Jordanien, Israel, Zambia, Malawi, Ghana osv. Men mot slutet av år 1967 rapporterade Jehovas vittnen från 197 länder om sitt arbete med att predika ”dessa goda nyheter om riket” i dessa länder. Detta innebär att de till och med predikas bakom den kommunistiska järnridån, i länder med fascistisk diktatur och trots religiös förföljelse, nationalism och militarism.
11. a) Varför är det tillbörligt att man söker nå alla nationer med de ”goda nyheterna”? b) Hur förhåller det sig med uppfyllelsen av orden i Markus 13:10?
11 Medan det fortfarande ges någon tid är Jehovas kristna vittnen fast beslutna att allvarligt och modigt bemöda sig om att tränga fram i alla länder med ”dessa goda nyheter om riket”. Jesus Kristus uteslöt inte några nationer från att få höra de goda nyheterna om Guds upprättade rike; han sade ”i alla nationerna”. Därför är det rätt och tillbörligt att man försöker nå alla nationer, fler och fler av dem allteftersom tid och tillfälle ges. Men vem skulle nu, med tanke på det antal nationer och länder som redan har fått höra de goda nyheterna predikas av Jehovas vittnen, kunna säga att det inte för närvarande pågår någon uppfyllelse av Jesu Kristi profetia eller att den inte snabbt håller på att nå höjdpunkten av sin uppfyllelse? Ingen ärlig, välunderrättad människa skulle kunna påstå att den inte gör det!
12. a) Att de ”goda nyheterna” nu predikas i så många länder utgör en del av vilket bevis? b) Vilken del av nöden kan vi förvänta att vi inom kort når fram till?
12 Att Kristi trogna lärjungar redan utför just detta predikoverk i 197 länder utgör en framträdande del av ”tecknet” som bevisar att vi lever i ”ändens tid”, då allt det som Jesus förutsade skall uppfyllas. (Dan. 12:1—4) Vi rör oss oåterkalleligen framåt mot slutet på denna ”ändens tid” för ”alla nationerna”. Världsnöden, av vilken vi erfor en ”begynnelse till nödens våndor” under första världskriget och dess efterverkningar i form av hungersnöd, farsoter, jordbävningar, andra världskriget och den allt större laglösheten och det ökande våldet, måste snart nå slutet eller änden på nödens våndor. Det kommer att bli en vedermöda så stor och intensiv att mänskligheten aldrig förut varit med om något sådant och aldrig mer kommer att uppleva något sådant. Innan detta inträffar, måste ”de goda nyheterna ... först predikas i alla nationerna”.
”Först” — före vad?
13. Vad ligger i detta ord ”först”, och vad har det med nutiden att göra?
13 Det ligger något mycket angeläget och brådskande i detta ord ”först”. Hur så? Därför att sedan hedningarnas tider gått till ända år 1914 och sedan man antagit Nationernas förbund och längre fram Förenta nationerna såsom ett medel att åstadkomma fred och trygghet i världen i stället för att ta emot Guds rike på ett fridsamt sätt, har ”alla nationerna” varit i färd med att tåga hänemot ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon (NW). — Upp. 16:13—17.
14. a) Vad måste nationerna underrättas om? b) Vem har begränsat tiden för detta, och varför måste detta verk utföras innan han griper in?
14 I överensstämmelse med det handlingssätt som Gud alltid följde, då han ingrep mot forntida nationer på den tid då bibeln kom till, måste denna världens nationer underrättas om det annalkande kriget och om sin säkra och vissa tillintetgörelse, som skall tillfogas dem av Guds smorde skarprättare, Jesus Kristus. Därför måste de goda nyheterna predikas i alla nationerna. Nationerna måste konfronteras med Guds upprättade rike, det herradöme som har rätten att styra hela jorden. Nationerna måste på förhand underrättas inte bara om den kommande förintelsen utan också om varifrån och genom vilket redskap den eviga förintelsen skall komma över alla de politiska nationerna i Harmageddon. Den tid, under vilken dessa underrättelser skall gå ut, har begränsats av Jehova Gud, som håller tiden exakt, och detta gör att arbetet med att delge andra människor dessa underrättelser är mycket angeläget och brådskande. Gud, den Allsmäktige, kommer inte att ingripa förrän detta verk ”först” har blivit utfört. Han kommer inte att utsätta sig för att bli beskylld för att otillbörligt dra fördel av sina fiender.
15. a) Hur kan vi veta om de ”goda nyheterna” förefaller alla människor ”goda”? b) Till gagn för vilka måste alltså de ”goda nyheterna” predikas först?
15 Budskapet om det messianska riket är inte något ”evangelium” eller glatt budskap eller några ”goda nyheter” för alla människor på jorden. För dem som förkastar Guds rike är det budskap som predikas av Jehovas vittnen inte goda nyheter. Det är därför inte underligt att många vägrar ta det på allvar eller försöker ignorera det, medan andra står emot det och talar illa om det. Om de intar en politisk maktställning, söker de undertrycka budskapet, så att andra, som kanske vill lyssna till budskapet, inte får höra det. För de människor, som har förlorat tilltron till mänskliga regeringar och som sörjer över de moraliskt, religiöst, socialt och politiskt sett onda världsförhållandena, är budskapet om Guds upprättade messianska rike de goda nyheter som de har längtat efter. Det är dessa som har gagn av att de goda nyheterna predikas. De tar emot dem, handlar i överensstämmelse med dem och intar en gynnad ställning, som innebär att de kan undgå den säkra och vissa förintelse som skall drabba Guds rikes motståndare. Det är till evig nytta för dessa människor, som är benägna att ta emot budskapet såsom goda nyheter, att budskapet om Guds rike först måste predikas, för att de skall kunna handla nu och undgå förintelse.
Predika och undervisa
16. Vad var det som Jesus sade skulle ske med de ”goda nyheterna”, men vad bör vi likväl inte tänka på?
16 Men har du tänkt på att Jesus Kristus sade att ”de goda nyheterna måste ... predikas i alla nationerna”? Han sade inte att det skulle undervisas om de goda nyheterna i alla nationerna. Vad är det för skillnad? Eller vilken skillnad skulle det göra? Det där ordet ”predikas” behöver inte få oss att tänka på en präst eller predikant, som i ämbetsdräkt går upp på en predikstol för att hålla en religiös predikan inför kyrkobesökare. Varför inte det?
17. a) Vad betyder ordet ”predikas” egentligen i den ursprungliga grekiska texten? b) Vad skulle predikarna inte behöva göra?
17 Det grekiska verb som återges med ”att predika” är kerýssein. Detta grekiska verb, som förekommer många gånger i de inspirerade grekiska kristna skrifterna, betyder egentligen ”att såsom härold göra tillkännagivande; att vara härold, tjänstgöra som härold; att vara en utropare; att sammankalla förmedelst härold; kungöra (såsom en erövrare)”. Det besläktade substantivet är kéryx och betyder ”härold; offentlig budbärare; sändebud; utropare (som gjorde tillkännagivanden och höll ordning vid sammankomster osv.)”. Ett annat besläktat substantiv är kérygma, som betyder ”det som ropas ut av en härold; tillkännagivande; kungörelse (om seger i spel); uppdrag; kallelse”. Därför är det inte alls olämpligt att The New English Bible (NEB), som utkom år 1961, återger Markus 13:10 så här: ”Men före änden måste evangeliet kungöras för alla nationer.” (Även Young; Rotherham) Detta innebär att kungörarna skulle uppträda som härolder. Det innebär inte nödvändigtvis att de skulle vara lärare, undervisare, som ledde bibelstudier.
18. Vilket verk profeterade Jesus om med orden i Markus 13:10?
18 Jesus profeterade alltså om att sedan det messianska riket blivit upprättat skulle de goda nyheterna ropas ut såsom av en härold, tillkännages, kungöras, och på så sätt skulle alla nationerna bli underrättade. I varje fall skulle de goda nyheterna basuneras ut, för att den som så ville skulle kunna lyssna till dem och ta emot dem eller vända dövörat till och förkasta dem. I varje fall skulle alla nationerna få vittnesbördet avgivet för sig. De skulle aldrig kunna säga att de ”goda nyheterna” aldrig hade nått dem nu i ”ändens tid” före Harmageddon.
19. Till vad sade Jesus, enligt Matteus 24:14, att ”dessa goda nyheter om riket” skulle predikas?
19 Här finner vi skälet till att orden i Matteus 24:14, som svarar mot Markus 13:10, lyder så: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade [eller: utbasunerade såsom med en härold, kungjorda] på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (NW) ”Detta evangelium om Riket skall bliva kungjort överallt på jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (NEB) När Jesus Kristus såg framåt mot våra dagar, avhöll han sig från att profetera om att arbetet med att basunera ut, kungöra eller predika dessa goda nyheter om Riket för alla nationerna skulle tjäna till att omvända dem till kristendomen, för att på så sätt alla nationer skulle förmås att ta ställning på Guds rikes sida.
20. a) Kan en världsomvändelse bli följden av något predikande av präster eller av Jehovas vittnen? b) Vad var det då som skulle utgöra en framträdande del av ”tecknet” på att ”änden” eller ”slutet” nalkas?
20 Det predikoverk som har utförts av alla kristenhetens religiösa präster under mer än 1.600 år har inte medfört någon världsomvändelse, och inte heller har det givit folk en rätt uppfattning av vad Guds rike är. Predikandet av de goda nyheterna om Guds nu upprättade rike, såsom det har utförts av Jehovas vittnen sedan 1919, har inte medfört någon världsomvändelse, och Jehovas kristna vittnen har inte heller förväntat att det skulle göra det. Dessutom profeterade inte Jesus Kristus att det var någon världsomvändelse till kristendomen genom ett predikande av ”dessa goda nyheter om riket” som skulle utgöra en framträdande del av det ”tecken” som skulle utvisa att det fullbordade slutet på denna tingens ordning skulle komma i denna generations, detta släktleds, tid. Han profeterade om att det var avgivandet av ett vittnesbörd om det upprättade messianska riket som skulle utgöra en framträdande del av ”tecknet” på det snabbt annalkande ”slutet”.
21. Vad skulle predikarna önska göra med dessa nyheter, eftersom de skulle vara de enda ”goda nyheterna”?
21 Eftersom detta skulle vara de enda goda nyheterna på den tiden, skulle härolderna eller kungörarna eller predikarna av budskapet om Riket önska dela med sig av det åt så många andra som möjligt, ”i alla nationerna”, och somliga människor skulle i varje fall välkomna det såsom ”goda nyheter”.
22, 23. a) Vilken annan upplysande verksamhet förutsade Jesus, och vad gjorde han själv i överensstämmelse härmed? b) Vilket arbete av detta slag påbjöd han, innan han lämnade sina apostlar här på jorden?
22 Det är allmänt känt att Jehovas kristna vittnen inte bara basunerar ut budskapet, kungör eller predikar det till ett vittnesbörd, utan att de också undervisar alla som tar emot budskapet om Riket såsom goda nyheter. Detta undervisningsarbete var också ett verk som Jesus förutsade, även om han inte uttryckligt talade om det i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” (NW). (Matt. 24:3—25:46) Vad Jesus själv företog sig omedelbart efter det att han hade uttalat denna profetia beskrivs så här: ”Han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg, som kallas Oljeberget, och stannade där över natten.” (Luk. 21:37) Han kallades ofta ”Mästare” eller ”Lärare” (NW), och han använde en stor del av sin tid till att undervisa. (Matt. 8:19; Mark. 4:38; Luk. 9:38; Joh. 13:13, 14) Han undervisade såväl som predikade. (Matt. 4:23) Två veckor eller mera efter det att han uttalat sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” visade han sig för sina lärjungar på ett berg i Galileen och gav befallning om ett framtida undervisningsarbete, då han sade:
23 ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matt. 28:18—20, NW.
24. Hur skiljer sig det arbete en lärare eller undervisare utför från en härolds?
24 Den som undervisar (didáskein) skiljer sig från en härold, som bara tillkännager eller kungör något. En lärare eller undervisare (grekiska: didáskolos) ger instruktioner, förklarar, påvisar saker och ting genom argumentering och lägger fram bevis, vilket alltsammans innefattas i det grekiska ordet didáskein. Ordet ”lärande” innebär alltså att man gör dessa ting och därvid även använder det budskap som har blivit predikat. Detta arbete med att lära och undervisa har ett syfte, vilket går ut på att man inte bara skall avge ett vittnesbörd såsom i fallet med en härold eller kungörare, utan fastmer att man skall göra lärjungar och sedan, efter det att dessa Jesu Kristi lärjungar har blivit döpta, skall hjälpa dem att förbli hans lärjungar, lärda av honom.
25. a) Hur kommer det sig att detta undervisningsarbete är välkänt? b) Varför måste denna undervisningsverksamhet fortsätta?
25 Ned genom århundradena sedan Jesu och hans apostlars dagar har arbetet med att göra lärjungar fortsatt fram till denna tid, till ”avslutningen på tingens ordning”, och det är alltså något välkänt. För att arbetet med att göra lärjungar måtte fortsätta, innan det religiösa stora Babylon (det motbildliga Jerusalem, kristenheten, inbegripet) blir tillintetgjort och ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” utkämpas vid Harmageddon, måste det kristna undervisningsarbetet med hjälp av bibeln fortsätta. I detta undervisningsarbete har Jehovas vittnen under det gångna tjänsteåret, 1967, hållit 867.009 olika bibelstudier i människors hem.
26. a) Varför har arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om riket” utgjort ett häpnadsväckande drag i denna verksamhet nu i vår tid? b) Hur kommer Jesu profetiska ord i Markus 13:10 att hävdas, och vilka i våra dagar kan kallas lyckliga?
26 Predikandet, utbasunerandet, kungörandet och tillkännagivandet av ”dessa goda nyheter om riket” har emellertid utgjort ett uppseendeväckande drag hos den kristna verksamheten endast nu under 1900-talet, eftersom Guds upprättade rike med hans Messias som konung har varit ett strålande faktum först sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914. Dessa hoppingivande goda nyheter måste predikas ”först” (NW), ”före änden” (NEB; AT; Mo). Jehovas vittnen har hitintills predikat dem i allt större utsträckning och med allt större intensitet; och de kommer att fortsätta med att predika dem tills det är fullgjort, till en uppfyllelse av Jesu profetia. ”Änden”, om vars annalkande detta predikande om Riket är en tillförlitlig antydan, skall komma inom kort. Lyckliga är alla ni som innan dess tar del i att predika dessa goda nyheter!