Det enda släktregistret av någon verklig betydelse

SLÄKTREGISTER är något som intresserar en hel del människor i dag, som gärna skulle vilja finna sitt stamträds rötter. Men de praktiska möjligheterna för oss att kunna utforska vårt stamträds alla grenar och identifiera våra förfäder långt tillbaka i tiden är i verkligheten ganska ringa. De kristna vet också mycket väl att alla människor är ofullkomliga, och de har inget att skryta över eller att känna sig förödmjukade av, när det gäller deras avlägsna förfäder. Aposteln Paulus skrev till den unge mannen Timoteus att han inte skulle ”ägna uppmärksamhet åt ... släktregister, som inte leder fram till något, utan som ger upphov till frågor att forska i snarare än till att något från Gud förvaltas i tro”. — 1 Tim. 1:3, 4.

Timoteus befann sig då i Efesus i Mindre Asien. Där i staden fanns det många kristnade judar, och några av dem höll fortfarande envist fast vid de judiska sedvänjorna. De ville gärna forska och diskutera om sina och andras s. k. anor, mera av ett slags stolthet eller för att pråla med sin kunskap än för något praktiskt eller uppbyggande motivs skull. I The Jewish Encyclopedia kan man läsa följande på tal om de första århundradena av den vanliga tideräkningen: ”Hur stor kraft dessa bibelböcker [Krönikeböckerna] hade till att framkalla bördshögfärd framgår av påståendet [i den babyloniska Talmud, Pes. 62b] att det fanns 900 kamellaster med kommentarer till 1 Krön. 8:37—9:44. ... Mycket ont måste ha vållats av detta spekulerande över familjens ursprung och härkomst.” — Band V, sid. 597 (1910).

Uppgifter om en människas härkomst kan visserligen vara av tillfällig nytta i juridiska sammanhang, men att diskutera om våra förfäder eller yvas över dem är slöseri med tiden och till skada för tron. Det finns bara ett enda släktregister som är verkligt betydelsefullt. Det är den släktlinje som leder fram till Jesus Kristus. Varför är den av så stor betydelse? Och varför bör vi nu befatta oss med den?

Ett av de starkaste skälen för oss att ta befattning med den är att den tjänar till att befästa och stärka vår tro. Vi behöver allt som Gud har sörjt för till att tjäna det syftet, för att vi inte skall försvagas under provsättningar och när vi utsätts för angrepp av dem som försöker bryta ner vår tro. Dessutom önskar vi kunna bevisa för andra att Jesus Kristus är Messias — erbjuda en fast grund som andra kan bygga sin tro på.

När det gäller Jesu släkttavla, finns det några få problem, som alla går att lösa. Att det förhåller sig så bekräftar släkttavlans äkthet. Ty fastän hebréerna, som i många hundra år förde släktförteckningar, visste att Messias skulle komma i Abrahams släktlinje, visste de inte till en början att linjen skulle begränsas till Abrahams sonsonsson Juda linje och, längre fram, till kung Davids ättlingar. De visste inte heller i förväg att den lagliga kungliga rätten skulle föras vidare genom Davids son Salomo. Inte heller visste de när och hur Messias skulle komma. Om släkttavlan varit synnerligen lättillgänglig, inte erbjudit några svårigheter, saknat lagenliga adoptioner osv., då kunde vi haft goda skäl till starka misstankar att man ”bättrat på” registret. Det förhållandet att man ställs inför vissa svårigheter, då man skall söka följa släktlinjen, utgör således kraftigare bevis för att de tillgängliga uppgifterna är äkta.

Det är därför nyttigt att ingående granska detta synnerligen betydelsefulla släktregister och se hur häpnadsväckande exakt och omfattande det är, för det är mera detaljerat och vittomfattande än något annat så kallat stamträd i den mänskliga historien. Vi blir övertygade om att Gud noggrant har vakat över denna släktlinje och sett till att registret fördes på tillbörligt sätt, ibland av människor som inte visste något om hur verkligt betydelsefullt det var.

SLÄKTFÖRTECKNINGARNA FASTSLÅR KRISTI STÄLLNING SOM MESSIAS

Det finns fyra huvudsakliga förteckningar som ger upplysningar om den släktlinje som leder fram till Kristus — tre av dem börjar med Adam —, och man finner dem i bibeln i den här ordningen: 1) Första Moseboken och Rut; 2) 1 Krönikeboken, kapitel 1—3; 3) Matteus, kapitel 1; och 4) Lukas, kapitel 3 (Lukas går faktiskt tillbaka från Jesus ända till Adam). Med ett enda undantaga stämmer de helt överens från Adam till Salomo, Davids son. Därpå tar Lukas i sin förteckning, som parallell till Salomo, upp Natan, en annan son till David. Till detta led följer Lukas Jesu ursprung från Eli, som var far till Maria, Josefs hustru, och därigenom ger han bevis för Jesu naturliga, köttsliga, rätt till ställningen som Messias såsom en son till David, för Jesus hade ingen jordisk far, utan han var genom ett underverk faktiskt Guds Son och således Josefs fosterson. — Luk. 1:34, 35.

ORSAKER TILL SKILJAKTIGHETER I SLÄKTFÖRTECKNINGARNA

Skildringen hos Matteus följer Jesu härstamning i Salomos linje, för det var genom Salomo som den lagliga rätten till Davids tron gick. Matteus’ och Lukas’ skildringar skiljer sig därför avsiktligt från varandra, när det gäller släktregistret från David fram till Jesus. Men det är viktigt att lägga märke till att båda skribenterna är måna om att klart framhålla att Jesus inte faktiskt var Josefs son, utan var Marias sanne köttslige son. Matteus säger: ”Jakob blev far till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Matt. 1:16) Lukas säger: ”Vidare var Jesus själv omkring trettio år gammal när han började sitt verk, och han var, enligt vad man menade, son av Josef.” — Luk. 3:23.

Det förekommer andra namn i Krönikeböckernas skildring än dem man finner hos Matteus, som följer Salomos linje, vilket också Krönikeböckerna gör. Dessa namn träffar man på efter Serubbabel, den nittonde efter Salomo. Denna skiljaktighet kan lätt förklaras med att många bibliska släktförteckningar utelämnar vissa leder. Ett bra exempel finner vi i Esras släktregister, där han påvisar att han var präst. (Esr. 7:1—5) I sin förteckning utelämnar han flera namn som finns med i en parallellförteckning i 1 Krönikeboken 6:3—14. Varför utelämnade Esra dessa namn? Förmodligen gjorde han det för att undvika onödig upprepning och för att göra förteckningen kortare. Kanske använde han också endast de mest välkända namnen, liksom en person i våra dagar, som skulle vilja bevisa att han härstammar från en berömd man, låt oss säga Amerikas förste president, George Washington, bara skulle behöva räkna upp några få av de mest erkända och välkända ättlingarna till denne ryktbare man och påvisa ’att hans egen far, morfar eller farfar var en av dem. Esra tog med vad han behövde för att det skulle tjäna hans syfte och uppnådde det. Samma sak tillämpas i några andra av bibelns släktregister.

MOTSTÅNDARE TILL JESUS KUNDE INTE BESTRIDA FAKTA UR ALLMÄNNA ARKIV

Vad namnen beträffar i Matteus’ och Lukas’ förteckningar över Jesu härkomst, så hämtade de utan tvivel sina uppgifter från det allmänna registret i Betlehem i Juda, där Jesus föddes. (Luk. 2:1—5; Mik. 5:2; Matt. 2:1—6) Det föreligger ett märkligt faktum som borde kunna göra slut på varje tvivel på att Jesus både var Davids köttslige arvinge och den som hade den lagliga rätten till Davids tron, eftersom han var den förstfödde sonen (egentligen fosterson) till en man som härstammade från kung Salomo. Detta faktum: Ingen av Jesu fiender bland judarna bestred någonsin att han härstammade från David, vare sig på sin mors eller på sin fosterfars sida. Vi vet mycket väl att fariséerna och sadducéerna var lika otåliga som en vargflock att söka finna på något sätt att bringa Jesus i vanrykte. Men de kunde inte förneka de allmänna födelseregistren, som folk väl kände till och vem som helst kunde granska. Inte heller de hedniska fienderna angrep Jesu härstamning förrän efter det att de judiska arkiven blivit förstörda, i samband med att romarna gjorde invasion och ödelade Jerusalem. Därefter kunde ju ingen kontrollera deras lögnaktiga påståenden med de allmänna arkiven.

Jesus, som var den länge efterlängtade Messias, fullbordade och avslutade bibelns släktregister. Han vann Davids tron, där han skulle sitta utan efterträdare. (Luk. 1:31—33) Han blev använd av Gud för att införa ett nytt prästadöme, och han är nu i himmelen som ”överstepräst efter Melkisedeks sätt för alltid”, inte enligt det judiska, levitiska prästadömet. (Hebr. 6:20; 7:11—14, 23, 24) De bibliska uppgifter som utgör Jesu släktregister är och förblir i bibeln som en del av grundvalen till vår tro och som ett vittnesbörd om tillförlitligheten hos Guds ord och löften.

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 18, 19]

BIBELNS FÖRTECKNINGAR ÖVER JESU HÄRKOMST

Adam Adam Adam

Set Set Set

Enos Enos Enos

Kenan Kenan Kainan

Mahalalel Mahalalel Mahalalel

Jered Jered Jered

Hanok Hanok Enok

Metusela Metusela Metusela

Lemek Lemek Lemek

Noa Noa Noa

Sem Sem Sem

Sela Sela Sela

Eber Eber Eber

Peleg Peleg Peleg

Regu Regu Regu

Tera Tera Tera

Isak Isak Isak Isak

Peres Peres Peres Peres

Hesron Hesron Hesron Hesron

Ram Ram Arni (Ram?) Ram

Amminadab Amminadab Amminadab Amminadab

Naheson Naheson Naheson Naheson

Obed Obed Obed Obed

Isai Isai Isai Isai

Salomo Natanb Salomo

Rehabeam Mattata Rehabeam

Abia Menna Abia

Asa Melea Asa

Josafat Eljakim Josafat

Ahasja Judas

Joas Simeon

Amasja Levi

Asarja (Ussia) Mattat Ussia (Asarja)

Jotam Jorim Jotam

Ahas Elieser Ahas

Hiskia Jesus Hiskia

Manasse Er Manasse

Amon Elmadam Amon

Jojakim Melki

Serubbabele Serubbabel Serubbabel

Resa

Hananja Joanan Abihud

Jesaja Joda

Josek Eljakim

Refaja Semein

Arnan Mattatias Asor

Maat

Obadja Naggai Sadok

Esli

Sekanja Nahum Akim

Semaja Amos Elihud

Mattatias

Nearja Josef

Jannai Eleasar

Eljoenai Melki

Levi Mattan

Mattat

Jesus Jesus

(Marias son) (fosterson)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 18]

Adam

Abraham

[Bild på sidan 19]

Släktförteckningarna fastställer tydligt att JESUS var Messias