fiskarna gjorde. Lägg märke till hur man i den babyloniska hedniska religionen begagnade sig av detta förhållande, då man gjorde Semiramis till gudinna:

Vittnesbörd om detta har vi redan hos [den forntida grekiske historieskrivaren] Herodotos, som tillskriver henne de strandskoningar, som höll Eufrat kvar i sin fåra (i. 184), och vet berätta att en port i Babylon bar hennes namn (iii. 155). ... Enligt legenderna ter sig Semiramis, både vad hennes födelse och vad hennes försvinnande från jorden beträffar, såsom en gudinna, dotter till fiskgudinnan Atargatis och själv förbunden med Isjtars eller Astartes duvor. — The Encyclopædia Britannica, band 24, 1911 års upplaga, sidan 617.

Det är lätt att se hur den falska religionen utvecklades och byggde vidare på de ursprungliga babyloniska uppfattningarna, varvid sådana läror utbildades som man finner i alla religionerna i världen i våra dagar. Ett framträdande exempel härpå utgör treenighetsläran, som senare blev en stöttepelare för kristenhetens falska religions bålverk. Såsom den första dödliga människan efter floden som blev upphöjd till gud skulle Nimrod bli ”gudarnas fader” i det babyloniska systemet av falsk gudsdyrkan. Likaså skulle den så kallade Semiramis bli ”guds moder” eller ”gudarnas moder”. I den religion, som Kus och hans hustru och Nimrod började utöva, skulle således större ära och en mera framskjuten ställning ges åt sonen Nimrod, alldeles som kristenheten i treenighetsläran om ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande” ägnar större uppmärksamhet åt Sonen än åt Fadern. Men i vissa delar av kristenheten ger man mera ära och dyrkan åt jungfrumodern än åt Sonen eller Fadern; och man lär att det i själva verket är modern som skall krossa den store ormens huvud, och hon upphöjs såsom Guds moder. — 1 Mos. 3:15, Douay.

Vilken dålig start fick inte nationerna! I stället för ett sanningsarv från bålverk för sann gudsdyrkan ärvde de falskhet och ogudaktiga sedvänjor från olika centra för falsk religion som en följd av deras förfäders själviska, trolösa olydnad. Innebar denna händelseutveckling att Jehova Gud hindrades från att fullfölja sitt uppsåt? Fanns det en utväg, förmedelst vilken Jehova skulle kunna ta itu med dessa den falska religionens bålverk och slutligen befria rättfärdigt sinnade människor ur deras grepp? Skulle han fullfölja sitt ursprungligen kungjorda uppsåt att låta sitt namn bli stort och sin tillbedjan befästas på hela jorden utan att det skulle finnas någon rival? Hör här vad han säger: ”Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” — Jes. 55:10, 11.

Eftersom alla nationer och folk har utsatts för kraftig påverkan, är det mycket viktigt att ta reda på vilka mått och steg Gud har vidtagit för att göra slut på den makt, som dessa bålverk för den falska religionen har utövat, och för att befria människorna och föra dem ut ur dem. I efterföljande nummer av denna tidskrift skall vi få se hur hans uppsåt skridit framåt steg för steg jämsides med den falska religionens utveckling.

Frågor från läsekretsen

● Utgör orden i Jesaja 61:1, 2 en ordination för de ”andra fåren”? — L. H., Förenta staterna.

Jesaja 61:1, 2 (NW) lyder så: ”Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som hava ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna ett år av god vilja å Jehovas sida och en dag av hämnd å vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande.”

Lägg märke till att profeten säger att han har blivit smord med Jehovas ande. Jesus tillämpade denna profetia på sig själv men först sedan han hade blivit smord med Guds heliga ande vid tiden för sitt dop i Jordan. (Luk. 3:21, 22; 4:17—21) Hans kropps lemmar blir också smorda med Jehovas ande vid den tid då de föds på nytt av Jehova till att bli Guds söner. De blir lemmar i Kristi, den Smordes, kropp. — 2 Kor. 1:21, 22.

Den ”stora skaran” av ”andra får”, som omtalas och beskrivs i Johannes 10:16 och Uppenbarelseboken 7:9, blir inte smorda med Jehovas ande, även om de har ett visst mått av denna ande, och därför utgör Jesaja 61:1, 2 inte en ordination för dem att predika. Men de är ordinerade av Jehova Gud till att vara hans tjänare och förkunnare, och de är sannerligen inte nu ordinerade att göra något annat än det som den andliga kvarlevan är smord till att göra. Fördenskull kan de med rätta citera Jesaja 61:1, 2 och säga att detta är det verk som de fått i uppdrag att ta del i såsom ordinerade Ordets förkunnare.

Jehova Guds bud och befallning till alla som överlämnar sig åt honom för att predika ”dessa goda nyheter om riket” utgör ordinationen för den ”stora