De följde honom

”Han sade till dem: ’Följ mig, så skall jag göra eder till människofiskare.’ Genast övergåvo de näten och följde honom.” — Matt. 4:19, 20, NW.

1. Vilka frågor uppstår helt naturligt, eftersom de som Jesus talade till, enligt vad vi läser i Matteus 4:19, 20, genast övergav sina nät?

DET måste ha varit något särskilt med den där mannen, som vandrade utmed stranden av Galileiska sjön, när han fick fyra idoga fiskare att överge sin fiskerihantering och följa honom. Hade dessa fiskare sett eller hört den här mannen tidigare? Visste de vem han var? Ja, det gjorde de! De var väl förberedda att gå åstad, då de fick höra kallelsen: ”Följ mig, så skall jag göra eder till människofiskare. Hur kom det sig?

2, 3. a) Vem sade Johannes döparen att Jesu var, och hur kunde han veta att han var detta? b) Hur pekade Johannes ut Jesus för två av sina lärjungar, och vad kallade Andreas Jesus, då han talade med sin bror om honom?

² Den här mannen, Jesus, hade blivit döpt föregående år (29 v.t.) av Johannes döparen. Vid det tillfället såg Johannes den heliga anden komma ned från himmelen och förbli över denne Jesus. Fördenskull sade Johannes senare till dem som hörde på honom: ”Jag har vittnat, att denne är Guds Son.” (Joh. 1:34) Johannes talade rätt, ty skildringen säger oss: ”Sedan Jesus hade blivit döpt, kom han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande fara ned likt en duva och komma över honom. Se, det kom också en röst från himlarna, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt. Därpå fördes Jesus av anden upp i öknen för att bliva frestad av djävulen. Sedan han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, kände han sig hungrig.” (Matt. 3:16—4:2, NW) På ett mycket förslaget sätt utsatte nu Satan Jesus för tre frestelser. Men Jesus Kristus förblev sann och trogen mot sin himmelske Fader och sade slutligen: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — Matt. 4:10, NW.

³ Sedan Jesus upplevt detta, kom han nu vandrande mot Johannes döparen, och det föll sig helt naturligt för Johannes att peka på Jesus och säga: ”Se, där är Guds Lamm, som tar bort världens synd!” Dagen därpå sammanträffade två av dessa galileiska fiskare med Jesus. Hur förhöll det sig med det? Den dagen ”stod Johannes ... där med två av sina lärjungar. När Jesus gick förbi, såg Johannes på honom och sade: ’Se, där är Guds Lamm!’ De två lärjungarna [till Johannes] hörde hans ord och följde Jesus.” Fiskaren Andreas var en av de två som nu sade till Jesus: ”Rabbi, var bor du?” ”Och de stannade den dagen hos honom.” Strax därefter fann Andreas ”sin bror Simon och sade till honom: ’Vi har funnit Messias’ — Messias betyder Kristus. ... Jesus [såg] på honom och sade: ’Du är Simon, Johannes’ son. Du skall heta Kefas’ — det betyder Petrus.” Följande dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Jesus ”fann då Filippus”. Denne var från samma stad som Andreas och Petrus. — Joh. 1:29, 35—44, Hedegård.

4. Vem ville Johannes’ lärjungar lära känna? Varför ville de det?

⁴ Av detta ser vi att Johannes’ lärjungar ville lära känna Jesus, och det gjorde de. Åtminstone två av de fiskare, till vilka Jesus längre fram sade: ”Jag [skall] göra eder till människofiskare”, träffade honom första gången vid floden Jordan. Många människor kände till vad Johannes hade sagt om Jesus, att han var Guds Son, Messias. Det var då helt naturligt att de skulle vilja höra vad Jesus hade att säga. Låt oss en liten tid färdas tillsammans med Jesus och ge akt på vad han gör, sedan han först stiftat bekantskap med Andreas och Petrus och Filippus och andra lärjungar.

5. Hur uppenbarade Jesus sin härlighet för sina lärjungar i Kana i Galileen?

⁵ Jesus lämnade övre Jordandalen och kom till Kana i Galileen, där en bröllopsfest pågick. Jesu mor var där, och Jesus och hans lärjungar inbjöds också till bröllopsfesten. Nu hände det sig att vinet tog slut, och Jesus utförde då här sitt första underverk genom att göra vatten till vin. Detta underverk var ”det första tecken, som Jesus gjorde. Han ... uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.” (Joh. 2:1—11) Allt detta inträffade under de sex första månaderna efter det att Jesus blivit döpt i Jordan.

6. Vad får vi av bibelns skildring veta att Jesus gjorde i Jerusalem vid den judiska påsken år 30 v.t.?

⁶ Judarnas påsk är nu inne på våren år 30, och Jesus beger sig till Jerusalem. I denna heliga stad gav han luft åt sin harm mot dem som hade gjort hans Faders hus till ett marknadshus. ”Han fann i templet dem som sålde boskap och får och duvor och penningväxlarna på sina säten. Sedan han hade gjort ett gissel av rep, drev han därför alla dem med fåren och boskapen ut ur templet, och han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord. Och han sade till dem som sålde duvorna: ’Tag bort detta härifrån! Sluta upp med att göra min Faders hus till ett marknadshus!’ Hans lärjungar påminde sig att det är skrivet: ’Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.’” — Joh. 2:13—17, NW; Ps. 69:10.

7. a) Vilka intressanta upplysningar gav Jesus fariséen Nikodemus? b) Vad var det som därefter inträffade på den judiska landsbygden?

⁷ Så en natt kom en man på besök till Jesus. Det var Nikodemus, en farisé som var angelägen att få höra vad denne lärare från Gud hade att säga. Bland annat framhöll Jesus för honom att ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord utan hava evigt liv. Ty Gud sände ut sin Son i världen ... för att världen skulle bliva frälst genom honom.” (Joh. 3:16, 17, NW) Han påvisade dessutom att det är nödvändigt att man tror på den sanne Guden och att ”den som gör det som är sant kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar hava blivit gjorda i överensstämmelse med Gud”. (Joh. 3:1—21, NW) Efter detta synnerligen intressanta nattliga möte ”begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte. Men också Johannes döpte, i Enon nära Salim.” ”Fariséerna fick höra, att Jesus vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes — fastän Jesus inte döpte själv, utan hans lärjungar. Då Herren fick veta detta, lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.” — Joh. 3:22, 23; 4:1—3, Hedegård.

8, 9. Hur vittnade Johannes döparen om att Jesu efterföljare måste tillväxa, och vilket viktigt budskap började Jesus nu förkunna?

⁸ Folket i gemen och religionsanhängarna lade märke till denna omfattande verksamhet, ty Jesu lärjungar var nu i färd med att döpa folk, och Johannes döparen höll ännu på med att döpa. Men man lade märke till att det nu var många fler som följde Jesus. Ja, några av Johannes’ lärjungar sade att ”alla kommer till honom”, dvs. Jesus. Johannes förklarade mycket omsorgsfullt att han inte var Kristus utan att han hade sänts ut framför Kristus. Därpå sade Johannes något mycket betydelsefullt, som angav vilken verklig, sann kärlek han hyste till Jesus, Kristus, den Smorde: ”Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör på honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått. Det är såsom sig bör, att han växer till och att jag förminskas.” — Joh. 3:25—30; v. 26 enl. Hedegård.

⁹ Jesus samlade allt fler och fler lärjungar, och många judar följde honom. ”Sedan Johannes nu hade blivit satt i häkte, gick Jesus till Galileen och predikade Guds goda nyheter och sade: ’Den fastställda tiden har blivit fullbordad, och Guds rike har kommit nära. Gör bättring, och hav tro på de goda nyheterna.’” (Mark. 1:14, 15, NW) Matteus bekräftar detta, ty han säger: ”’Det folk, som där satt i mörker, fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.’ Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ’Gören bättring, ty himmelriket är nära.’” — Matt. 4:16, 17.

10. Hur angav Jesus för folket i synagogan i Nasaret vad hans verk på jorden skulle bestå i?

¹⁰ Johannes’ offentliga verksamhet var nu avslutad. Johannes hade tillkännagivit dens ankomst som skulle tillväxa, och efter det att Johannes blivit satt i fängelse, tog Jesus omedelbart vid och förkunnade budskapet om Guds rike. Därpå begav Jesus sig till Nasaret, och inför alla som samlats i synagogan på sabbatsdagen läste han från Jesaja 61 upp sitt uppdrag. ”Då räckte man honom profeten Jesajas bokrulle, och han öppnade rullen och fann det ställe, där det var skrivet: ’Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.’ Därmed rullade han ihop rullen, räckte den tillbaka till den tjänstgörande och satte sig; och allas ögon i synagogan voro riktade mot honom med spänd uppmärksamhet. Därpå började han säga till dem: ’I dag uppfylles detta skriftställe, som ni nyss hörde.’” — Luk. 4:17—21, NW.

11. Hur många var det som fram till denna tid ägnat sig åt det arbete som Jesus utförde, och vad skulle därför rimligen nästa steg bestå i?

¹¹ När Jesus inte blev väl mottagen i sin egen hembygd, begav han sig ned till Kapernaum, en annan stad i Galileen, där han ”undervisade folket på sabbaten. Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.” (Luk. 4:31, 32) Vid denna tid under Jesu Kristi förkunnarverksamhet måste det ha funnits många ivrigt lyssnande lärjungar, men det var ännu inte någon som hade blivit kallad att utföra det verk som Jesus utförde. Jesus tillämpade ett sannskyldigt undervisningsprogram och lärde sina lärjungar att bereda sig på att axla ansvar. Så kom den tid, då vissa personer skulle utväljas och övas att utföra det framtida verket. Vilka utvalde Jesus först?

Visste de vem han var?

12. a) Vad får vi i Matteus 4:18—22 veta om det tillfälle då Jesus kallade vissa män att följa honom? b) Vilket gensvar gav dessa män?

¹² Petrus och Andreas och deras kamrater hade gått tillbaka till sitt fiske. Då Jesus vandrade utmed stranden av Galileiska sjön i närheten av Kapernaum, sedan den judiska påsken för länge sedan var förbi år 30 v.t., ”fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, sänka ned ett fisknät i sjön, ty de voro fiskare. Och han sade till dem: ’Följ mig, så skall jag göra eder till människofiskare.’ Genast övergåvo de näten och följde honom. När han gick vidare också därifrån, fick han se två andra som voro bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, i båten tillsammans med Sebedeus, deras fader, vilka höllo på med att laga sina nät, och han kallade dem till sig. Genast lämnade de båten och sin fader och följde honom.” (Matt. 4:18—22, NW) De här fyra fiskarna betänkte sig inte alls, när de hörde kallelsen. I likhet med profeten Jesaja, som levde flera hundra år tidigare, sade de i sina hjärtan: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) De var redo att gå åstad, ty de visste vem Jesus var. Detta var inte första gången som de såg honom eller hörde honom tala.

13. a) Hur kunde Andreas, Petrus, Jakob och Johannes med bestämdhet veta vem Jesus var? b) Vilka tankeväckande frågor kan ställas i detta sammanhang?

¹³ Tänk på att Andreas och en kamrat till honom nästan ett år tidigare stannade hos Jesus en hel kväll, och Petrus hade träffat Jesus då Andreas, hans bror, hade sagt till Petrus: ”Vi har funnit Messias.” De kunde ha hört till dem av Jesu lärjungar som var med vid bröllopsfesten i Kana. Om de inte själva var tillsammans med Jesus, så hade de säkert likväl hört om hur han hade renat templet i Jerusalem genom att driva ut penningväxlarna därifrån under den därpå följande judiska påsken (år 30 v.t.). Helt visst hade de hört talas om att han för kort tid sedan hade läst ur Jesajas profetia i Nasaret och hade blivit driven ut ur staden. Utan tvivel lyssnade de till hur han undervisade med myndighet i Kapernaum. De här fyra lärjungarna visste vem Jesus var, och de var redo att följa honom. De tog inte upp denna nya verksamhet såsom Guds tjänare utan att veta om vad det var som Jesus predikade och utan att tro att himmelriket var nära! De var redo och ivriga att sätta i gång i förkunnarverksamheten, vilket varje man och kvinna bör vara i våra dagar, om de har fått höra Guds ord och tror att Guds rike är mänsklighetens enda hopp. Har du kunskap i Guds ord och en tro som gör dig skickad att vara en Ordets förkunnare? Har du givit gensvar på kallelsen att tjäna? Det bör du ha gjort, om du har studerat Guds ord och varit tillsammans med Jehovas vittnen under ett år eller mera.

14. Hur hade dessa Jesu första lärjungar blivit förberedda att hörsamma kallelsen att följa Jesus?

¹⁴ Många män och kvinnor i våra dagar har sett Guds ords ljus, och de har så att säga övergivit sina nät och följt Jesus. Petrus, Andreas, Jakob och Johannes stannade hos Jesus i förkunnarverksamheten, därför att de älskade sanningen och insåg hur nödvändigt det var att det verk, som Jesus utförde, blev befrämjat. De hade lyssnat med öron som var angelägna att få höra, då Johannes döparen uppmanade dem att göra bättring och vara redo för Messias’ ankomst. Nu hade de lärt känna Messias och kommit till tro på att han var den som Gud hade sänt och att han var Guds Son. De hade färdats tillsammans med honom då och då, men nu, vid Galileiska sjön erbjöd sig det stora tillfället. Då inställde sig frågan: Skulle de besvara kallelsen såsom Jesaja gjorde och säga: ”Se, här är jag, sänd mig”? Det gjorde de, och vi, som lever i denna tid, är tacksamma över detta, ty vi har deras förträffliga exempel att efterlikna.

15. Vem var det ytterligare som nu kallades att följa Jesus, och vilket yrke hade han?

¹⁵ Jesus spejade alltjämt efter ärliga och uppriktiga människor, även om dessa fyra fiskare avgjort hörsammade kallelsen att bli hans efterföljare. Medan Jesus uppehöll sig i Kapernaum, fick han se en man, ”vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: ’Följ mig.’ Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.” (Luk. 5:27, 28) Senare ställde Levi (också kallad Matteus) till en stor mottagningsfest för Jesus, och det var många andra publikaner eller skatteindrivare som då låg till bords med Jesus. Hans lärjungar var också med, och Jesus begagnade detta tillfälle och avgav ett förträffligt vittnesbörd för alla de närvarande. Han sade: ”Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.” — Luk. 5:32.

16. Redogör för det därpå följande viktiga utväljande som Jesus företog. Hur vet vi att detta var något mycket allvarligt?

¹⁶ Nu, sedan Jesus under ett och ett halvt års tid hade predikat och undervisat sina lärjungar och sedan han varit med vid den andra judiska påskhögtiden efter sitt dop, utvalde han bland sina många lärjungar tolv som skulle vara hans apostlar. Han gjorde utväljandet av män för en sådan viktig uppgift till ett böneämne, och så här skildrar Lukas detta: ”Så hände sig på den tiden, att han gick åstad upp på berget för att bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud. Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar: Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus’ son, och Simon, som kallades ivraren; vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en förrädare.” — Luk. 6:12—16.

17. Hur lång tid förgick, innan de tolv apostlarna blev utvalda? Vad var nödvändigt med avseende på dem, enligt vad detta utvisar?

¹⁷ Hur intressanta är inte alla dessa upplysningar! Det tog Jesus drygt ett och ett halvt år att utvälja dessa tolv män till apostlar. Han hade samlat många lärjungar omkring sig, det var många som följde honom, många som trodde på honom, men av alla dessa, efter ett och ett halvt års verksamhet, bestämde han sig för tolv män, som han undervisade, kallade och förberedde för ett särskilt verk. Han förordnade dem inte att utföra detta verk, att bli delaktiga i detta apostlaskap, första gången han uppmanade dem att följa honom, fastän de genast lämnade fiskerihanteringen eller arbetet som skatteindrivare. Han måste först meddela dem kunskap!

18. Vilken inställning bör vi nu i denna tid ha till dem som vi studerar bibeln med?

¹⁸ Så förhåller det sig också i våra dagar. Jehovas vittnen finner många människor i sin verksamhet från hus till hus, människor som blir intresserade av budskapet om Guds rike. Bibelstudier påbörjas ofta och hålls hemma hos folk, ibland under ett års tid, ibland mycket längre. En kristen lärare bör inte bli missmodig, därför att några inte bestämmer sig för att vandra i Kristi Jesu fotspår på så kort tid som till exempel ett år. Om du är en verksam kristen, tänk då på hur lång tid det tog för dig att bestämma dig för att gå från hus till hus i förkunnartjänsten. Om du inte är en verksam kristen, så fråga dig: ”Är jag verkligen kristen?” Kanske du bara är kristen till namnet, och då förtjänar du naturligtvis inte att kallas kristen.

19. Vilken bättre sysselsättning än fiskerihanteringen hade Jesus i tankarna för lärjungarnas räkning?

¹⁹ Vad de fyra fiskarna beträffade, så hade de redan ett yrke. De ägnade sig åt att fånga fisk i Galileiska sjön. De hade sannolikt en mycket givande sysselsättning. Jakob och Johannes arbetade tillsammans med sin far, Sebedeus, och de hade ”legodrängar”. Om de alltså hade anställt folk, som hjälpte dem i arbetet, måste de ha haft ett stort, vinstgivande företag. Men fastän Sebedeus’ båda söner hade en så utmärkt, lönande verksamhet, lämnade de sin far och följde Kristus. De önskade vara kristna! (Mark. 1:19, 20) Fiskerihantering är en mycket sund utomhussysselsättning. Och vad arbetsförhållandena beträffar, så kunde man väl inte tänka sig en mer trivsam miljö än Galileiska sjön? Men Jesus hade något mycket bättre i tankarna. Fördenskull sade han till Petrus: ”Från och med nu skall du fånga människor levande.” (Luk. 5:10, NW) Jesus ville ha levande människor, hängivna människor, till att ta sig an det budskap han hade. De måste i sanning älska hans Fader i himmelen, alldeles som han gjorde, och hans efterföljare måste älska varandra. — Joh. 13:34, 35.

20, 21. a) Vilka möjligheter erbjöd Jesus nu sina efterföljare? b) Hur kunde dessa efterföljare få veta något om denna underbara gåva?

²⁰ Jesus Kristus satte i gång den kristna verksamheten, och de här tolv männen måste i sin tur göra lärjungar åt Jesus Kristus genom att undervisa dem i Kristi förkunnelse. Han öppnade den enda vägen till evigt liv för hela mänskligheten. När han sista gången firade påskmåltiden, den påskmåltid som han åt tillsammans med sina lärjungar och vid vilken han instiftade åminnelsen av sin död, sade han i sin avslutningsbön: ”Detta betyder evigt liv att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Vilka innehållsrika ord! Om man skall vinna evigt liv, måste man tillägna sig kunskap och skaffa sig insikt i Jehova Guds och hans Sons, Jesu Kristi, verk och uppsåt. Var finner man sådan kunskap? Jo, i Guds skrivna ord, bibeln. Det tar tid att läsa bibeln men ännu mera tid att studera den. Det tar rentav mera tid att bli en lärare. Fördenskull lämnade dessa män omedelbart allting och följde Jesus, så att de kunde bli hans heltidslärjungar och inhämta kunskap om Gud och Kristus Jesus och så visa sig vara bättre lärare.

²¹ Nu, efter det att Jesus hade utvalt de tolv apostlarna, fortsatte han med att ge dem mera kunskap om Gud och att visa dem vilken livskurs alla människor troget måste följa, om de skall vinna evigt liv. Jesu tolv apostlar hörde Jesu bergspredikan, som är återgiven i Matteus 5—7, och det gjorde även stora skaror av människor, som följde Jesus. Denna förkunnelse var sund, hälsosam.

Förkunnarna av evangelium blir övade

22. Varför höll sig apostlarna tätt till Jesus, och vad var Jesus först och främst intresserad av när det gällde dessa män, som han hade utvalt?

²² Apostlarna stannade nu hela tiden i Jesu Kristi omedelbara närhet såsom lärjungar, vilka tillägnade sig kunskap, ställde frågor till Jesus, iakttog de underverk han utförde, vandrade från stad till stad tillsammans med honom, lyssnade hela tiden med öppna hjärtan och sinnen för att kunna tillägna sig de goda nyheterna. Jesus visste att apostlarna behövde särskild övning för sin framtida verksamhet och att bästa sättet att ge dem detta var att sända ut dem på en predikotur. När apostlarna kom tillbaka från denna färd, som de företagit helt på egen hand och under vilken de predikat de goda nyheterna för andra, hände följande: ”Apostlarna samlades åter hos Jesus och talade om för honom allt vad de hade gjort och allt vad de hade lärt folket. Då sade han till dem: ’Kom med mig till en obebodd trakt, där vi kan vara för oss själva, och vila er litet.’” (Mark. 6:30, 31, Hedegård; Luk. 9:10) Medan Jesus i första hand var intresserad av de tolv apostlarna och av att göra dem redo att ta hand om den stora verksamhet, som väntade dem, fortsatte han likväl med att göra lärjungar av många andra, och detta med god framgång. Folket fortsatte att komma till honom i stora skaror. Vid ett tillfälle talade han till 5.000 personer, som han också bespisade, på västra sidan av Galileiska sjön. — Matt. 14:14—24; Mark. 6:30—44.

23. a) Vad var det som fick de människor att häpna, som hade hört Jesus tala? b) Vad uppmanades de som lyssnade att göra, och förhåller det sig på samma sätt i våra dagar?

²³ År 32 v.t. befann sig Jesus i Jerusalem vid lövhyddohögtiden, och då förundrade sig folket storligen över denne man, Jesus, ty ”när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. Då förundrade sig judarna och sade: ’Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning [studerat i skolorna, NW]?’ Jesus svarade dem och sade: ’Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå, om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.’” (Joh. 7:14—17) De människor, som hörde dessa hans ord, måste följaktligen bestämma sig för om de skulle godta budskapet såsom ett budskap från Gud eller om de skulle förkasta det. På samma sätt är det i vår tid. Några som hör sätter tro till Jesu ord och gör framsteg och bereder sig att predika samma budskap, nämligen: ”Himmelriket är nära.” Det minsta man kan göra är att tala om för andra vad man har hört om Gud, då man samtalar dagligdags med andra människor. Alla kan vi göra så mycket, eller hur?

24. a) Hur många lärjungar kunde Jesus efter två års tid sända ut att predika? b) Hur många hade obetingad tro på Kristus år 33 v.t.? c) Vad lovade Jesus sina lärjungar, vilket skulle tillförsäkra dem ytterligare undervisning och vägledning?

²⁴ Inom två år, efter det att Jesus hade börjat predika, hade många fler judar tillräcklig kunskap för att kunna gå från hus till hus och predika. Lukas berättar: ”Herren [utsåg] sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort, dit han själv ämnade komma. Sedan började han säga till dem: ’Skörden är i sanning stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå åstad. Se, jag sänder eder åstad såsom lamm mitt in ibland vargar.’” (Luk. 10:1—3, NW) Jesu apostlar och dessa sjuttio lärjungar, inalles åttiotvå lärare, visste att om de skulle gå åstad ut i världen och predika såsom de nu fick anvisning om att göra, då skulle detta medföra en hel del problem, förföljelse och prövningar för dem, men de hade tro på Jehova och hans Son, Kristus Jesus, så att de kunde ta detta steg framåt. Dessa Ordets förkunnare, som blivit utsända att predika, hade ännu tid och tillfälle att lära sig mera av Jesus. Det rop, som riktades till Pontius Pilatus om att han måtte låta döda Kristus, skulle inte höras förrän vid den judiska påsken år 33 v.t. Vid denna tid fanns det emellertid minst 120 personer, som hade obetingad tro på Kristus Jesus, och 40 dagar efter sin uppståndelse gav Jesus dem genom apostlarna denna föreskrift: ”Drag eder icke tillbaka från Jerusalem, utan fortsätt att vänta på vad Fadern har utlovat, varom ni hava hört av mig; ty Johannes döpte ju med vatten, men ni skola bliva döpta i helig ande icke många dagar härefter.” (Apg. 1:4, 5, NW) Helt visst skulle de få ytterligare vägledning beträffande vad de skulle göra nu, sedan Jesus hade dött på tortyrpålen och hade blivit uppväckt från de döda och farit upp till himmelen. Dessa 120 lärjungar, elva av de ursprungliga apostlarna och 109 andra lärjungar, väntade i en sal i övre våningen till ett hus i Jerusalem på att det skulle komma något tecken från Kristus Jesus. Tecknet kom! ”De blevo alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles såsom anden gav dem att uttala sig.” (Apg. 2:4, NW) Dessa talade nu oförskräckt om det som de under några få år hade inhämtat på grund av att de hade följt Jesus. Vad Petrus själv beträffar, så skulle han naturligtvis göras till människofiskare.

25. Hur många var det som tog emot ordet vid pingsten och blev döpta?

²⁵ På pingstdagen trädde Petrus fram och hov upp sin röst och talade till en stor skara människor, flera tusen. När han hade slutat tala, var det 3.000 som ivrigt tog emot hans ord och blev döpta. Utan tvivel var det många av dessa 3.000 som hade lyssnat till Jesus och hade blivit undervisade av honom. Jesus var välkänd överallt i Jerusalem, Judeen, Galileen, ja, utöver hela Palestina, ty han var en stor predikare av sanningen.

26. Vilka aktuella frågor framställs här för vår begrundan?

²⁶ Det liv som Kristus hade fört gav resultat. Hans predikande frambragte tjänare åt Gud. Vad har din verksamhet som tjänare åt Gud frambringat? Har du ivrigt ägnat dig åt att studera Skriften och lyssna till Guds ord och på så sätt rustat dig, så att du kan vara en god lärare? Om du säger dig vara kristen, då bör du göra det som Jesus gjorde eller som lärjungarna gjorde. I den första kristna församlingen visade man nitälskan för Gud och hans rike; dess medlemmar vandrade i Jesu fotspår. Hur många män och kvinnor som bekänner sig till de romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och protestantiska läroåskådningarna i denna tid tror på samma sätt som Kristi Jesu efterföljare? Hur många har öron som ens hör? Hur många predikar att Guds rike är nära?

27. Beskriv de händelser som ledde till att Saulus blev omvänd, och redogör för vad han gjorde sedan han blivit en Kristi efterföljare.

²⁷ Upptänd av nitälskan för judarnas religion motstod Saulus, en judisk farisé, som ”andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar”, häftigt de kristnas verksamhet. Han blev hejdad genom att den himmelske, uppväckte Kristus Jesus slog honom med blindhet, då han var på väg till Damaskus. Jesus utvalde denne man, de kristnas värste förföljare, till att vara hans efterföljare och bli använd ”till att bära fram mitt [Jesu] namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn”. Ananias, en kristen, blev sänd till det hus, där Saulus befann sig i sin blindhet, och enligt Kristi Jesu föreskrift lade han sina händer på Saulus för att, såsom han sade, ”du [Saulus] skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande”. Saulus ”fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.” Han tillbringade några dagar tillsammans med lärjungarna i Damaskus, och när han hade fått kunskap om sanningen och förstod vad hans arbete skulle bestå i, ”förkunnade han genast i synagogorna om Jesus och sade: ’Han är Guds Son!’” (Hedegård) Saulus hade profeten Jesajas ande, när denne sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” — Apg. 9:1—22.

28. Hur hjälpte Paulus en fångvaktare, som satts att vakta honom och hans följeslagare, att komma till tro på Jesus?

²⁸ När Paulus väl hade fått grepp om sanningen, började han predika och höll i härmed. Det var inte något som han gjorde ryckvis. En gång, då han färdades omkring tillsammans med sin missionärskamrat Silas, befallde han en demon att fara ut ur en flicka som var dem till besvär. Paulus blev orsak till ett tumult, och de här båda kristna blev kastade i fängelse, sedan de blivit piskade med spön. Under natten bad de och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem. Då kom plötsligt en stark jordstöt, och fångvaktaren fruktade att alla fångarna hade kommit undan, men Paulus försäkrade honom att det inte var så. Därpå talade Paulus med fångvaktaren om vad denne borde göra för att bli frälst. Vad hände då? Hör här: ”De talade Jehovas ord till honom tillsammans med alla dem som voro i hans hus. Och han [fångvaktaren] tog dem med sig i samma timme på natten och baddade deras sår; och han och hans egna, alla som en, blevo döpta utan dröjsmål.” (Apg. 16:32—34, NW) Vilka omständigheter som helst var gynnsamma tillfällen för Paulus (den forne Saulus) att tala Jehovas ord, och han hade god framgång.

29. Vilka fordringar på den som önskar vinna liv i denna tid är desamma som gällde vid den tid då kristendomen tog sin början?

²⁹ Lägg märke till att sedan fångvaktaren och hans familj hade hört Jehovas ord, tog de ”utan dröjsmål” ståndpunkt för sanningen. Vad detta beträffar, att bli en kristen, så är förhållandena inte annorlunda i våra dagar. En människa måste överlämna sig till att tjäna Jehova Gud såsom Paulus gjorde och såsom fångvaktaren gjorde; därpå måste hon bli döpt och sätta i gång med kristen verksamhet, om hon önskar vinna evigt liv. Alldeles som Paulus vandrade i Kristi Jesu fotspår och som de elva andra av Jesus utvalda apostlarna gjorde, så måste vi bevisa oss trogna gentemot Guds sanna tillbedjan. Vi får inte efterlikna Judas Iskariot, som blev en förrädare och satte materiell vinning främst. Vi, som lever i denna tid, måste bevisa oss lika trogna som alla Kristi Jesu första lärjungar, när det gäller att sätta i gång i förkunnarverksamheten. De goda nyheterna om Guds rike skulle inte ha blivit spridda utöver jorden i våra dagar, om det inte nu hade funnits sådana kristna som söker efterlikna dessa Kristi Jesu första lärjungar.

[Bild på sidan 104]

”Följ mig”