Man kan råda bot på ensamhet
TELEFONEN ringde. ”Hallå! Detta är din lyssnare”, svarade en sjuttioettårig pensionerad lärare. Kvinnan i andra änden förklarade: ”Jag är änka och bor ensam här i huset. Jag kände mig så ensam i kväll att jag måste prata med någon.” Den här kvinnan hade ringt upp en speciell telefonservice för att få någon att tala med.
Ensamheten har i dag blivit ett så stort problem att den schweiziske psykiatern dr Paul Tournier kallade den ”denna tids mest förödande sjukdom”. Ung och gammal i lika mån lider av ensamhet, och dess verkningar kan sannerligen vara förödande. Ensamhet kan försena tillfrisknandet efter en sjukdom, påskynda mentala åldersförändringar hos äldre människor och till och med åstadkomma förtidig död i somliga fall.
Varför har ensamheten blivit ett sådant problem i en värld som nu upplever en ”befolkningsexplosion”? Vad kan man göra för att råda bot på denna ”förödande sjukdom”?
Vad är orsaken?
Det är skillnad mellan ensamhet och att vara ensam. Nästan alla människor tycker om att vara ensamma då och då. Bibeln visar att Jesus Kristus ibland sökte upp en ”öde trakt” för att bedja eller vila sig ”något litet” med sina lärjungar. (Matt. 14:13; Mark. 1:35; 6:31) En del människor tillbringar en hel del av sin tid i ensamhet, men känner sig ändå inte ensamma.
Sedan är det också så att alla människor ibland känner sig ensamma. Psykiatern Theodore I. Rubin yttrade beträffande denna känsla av ensamhet: ”Det är en naturlig sak att dessa känslor kommer och går. Att inte acceptera detta faktum, utan förvänta sig att få leva i ett ständigt tillstånd av eufori [välbefinnande], kommer bara att resultera i besvikelse eller bitterhet.”
Men trots detta lider många människor av kronisk ensamhet. I en del fall kan felet vara föräldrarnas. Varför det? Psykologen Allan Fromme förklarar: ”Många föräldrar som inte har ett gott förhållande till varandra skapar en atmosfär som uppammar samma inställning hos barnen.”
Livet i storstäderna, där många upplever en begränsad, opersonlig kontakt med andra människor, är ytterligare en orsak till ensamhet. Föresatsen att bli rik kan också bidra till denna känsla, eftersom den gör att en individ blir överdrivet intresserad av sina ägodelar och drar sig bort ifrån andra.
Geografisk isolering från en känd miljö på grund av sjukdom, ålderdom, någon speciell arbetsuppgift eller någon annan orsak kan också ge upphov till en känsla av ensamhet. Andra orsaker till ensamhet kan vara förlust av syn eller hörsel eller oförmåga att förstå landets språk.
Ensamhet kan botas — hur då?
Vad kan man göra för att råda bot på ensamhet? En sak är att inse att om en person är ensam alltför mycket, kan det leda till att han drar sig inom sig själv och blir självisk. ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad.” (Ords. 18:1, NW) Gör det till en vana att regelbundet vara tillsammans med andra. Men enbart att vara bland folk botar inte ensamhet. Några av de ensammaste människorna i världen bor i tätbefolkade städer.
Är lösningen då att gifta sig och skaffa familj? Inte nödvändigtvis. Psykiatern Rubin säger: ”Många av de ensammaste kvinnorna i världen är gifta kvinnor.” Allan Fromme förklarade att en person ”kan vara precis lika ensam fast han är omgiven av en familj”.
Ensamhet kan botas endast genom att man utvecklar ett förhållande av samhörighet med andra. Hur kan man göra det?
Guds ord innehåller en fin princip i Filipperna 2:3, 4: ”Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.”
När en människa kärleksfullt intresserar sig för andra, kommer somliga säkerligen att ge gensvar. Jesus försäkrade: ”Med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder igen.” (Luk. 6:38) Detta betyder att den som känner sig ensam måste ta initiativet och göra något för andra. Skulle inte ett besök hos någon annan som är ensam pigga upp honom och dig själv också? Finns det något bättre sätt att jaga bort ensamhetskänslan än att göra det för någon annan?
Det säkraste sättet att bota ensamhet är tillbedjan av Jehova Gud. Det spelar ingen roll hur svåra förhållandena än kan bli — Guds tjänare är aldrig ensamma. De vet att ”HERREN [Jehova] är nära dem som hava ett förkrossat hjärta”. (Ps. 34:19) Eftersom Jehova är den ”som hör bön”, uppmanar bibeln alla ensamma människor: ”’Kasten alla edra bekymmer på honom’, ty han har omsorg om eder.” — Ps. 65:3; 1 Petr. 5:7.
Jehovas vittnens liv innefattar mycket som kan hjälpa en att komma över sin ensamhet. De talar regelbundet med Jehova Gud i bön och med varandra på mötena och använder mycken tid till att hjälpa sina medmänniskor att lära känna Gud och hans uppsåt. Att Jehovas vittnen endräktigt arbetar tillsammans gör också att de har djupt intresse för varandra. De instämmer i vad aposteln Paulus sade om de kristna: ”Så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.” (Rom. 12:5) En kvinna från South Carolina berättar om sitt första besök i en Rikets sal:
”Jag kommer ihåg det första mötet jag var med på och hur dessa kristna vittnens kärlek strömmade genom församlingen. Efter mötet brukade de stå och tala om vad de just hade fått lära och andra bibliska sanningar. ... För första gången i mitt liv har jag frid i sinnet och ett nära förhållande till min Skapare.”
Ja, man kan råda bot på ensamhet. Men för att göra det måste man själv ta initiativet genom att utveckla ett förhållande av samhörighet med andra och särskilt med Jehova Gud. Skulle du vilja göra detta? Jehovas vittnen kommer med glädje att hjälpa dig. Du inbjuds hjärtligt att besöka mötena i deras Rikets sal. Om du önskar det, kommer en kvalificerad person att leda ett kostnadsfritt bibelstudium med dig i ditt hem eller på någon annan lämplig plats. Du behöver aldrig mer lida av ensamhet.