ropet av lov och pris till Jehova. Må vi då såsom individer, var vi än må befinna oss, göra allt som står i vår förmåga för att personligen få del i den underbara segerrika fullbordan av arbetet med att frambära vittnesbördet, må vi göra detta genom att nu stå verksamma och oförskräckta som Jehovas vittnen ända fram till slutet. — Matt. 24:13.

Prisa Jehova som Konung

HALLELUJA! Jehova har tagit sin rättmätiga makt över vår jord i besittning och har börjat härska som dess konung. Detta är ett faktum som alla jordens folk borde allvarligt lägga märke till under året 1951.” Så började en väckande artikel i Vakttornet (moderupplagan), i dess nummer för den 15 december 1950 (på svenska 1 mars 1951). Det är nyttigt att nu, ett år senare, ånyo tänka över dessa uppryckande och frimodiga tillkännagivanden.

Det hebreiska ordet ”Hallelujá”, egentligen ”Hallelú Jah”, är ordagrant en befallning till en stor skara att ”prisa Jah”, och Jah är en förkortning för ”Jehova” eller ”Jahve”. När ordet ”Halleluja” översättes med ”Prisa Jah, ni människor”, såsom Nya Världens översättning gör i Uppenbarelseboken 19:6, får uttrycket en mycket vidsträcktare innebörd. Men varför utfärdas en sådan befallning?

Resten av vers 6 svarar: ”Ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” Själva de här använda ordalagen visar att det är en bestämd och särskild tid då Jehova börjar härska som konung. I tusentals år före Kristi tjänst på jorden blickade trogna människor med hopp fram emot den tid då Jehovas rike skulle börja härska. Likaså har trogna kristna under de gångna nitton hundra åren fortsatt att bedja om detta rike. Om ni inte redan vet om det, blir ni kanske häpen över att höra, att denna betydelsefulla tilldragelse ägde rum år 1914. Inte endast historiska händelser i gångna tider, utan därtill allt det hopade bevismaterialet från de senaste trettiofem åren ådagalägger på ett sätt, som inte ger rum för tvivel, att Jehova har börjat härska som universell konung!

En gång i tiden fanns det ett förebildligt teokratiskt herradöme, som hade en liten del av jorden under sin kontroll, och David ”satt på Jehovas tron”. Men emedan efterföljande härskare över Israels nation visade grov otrohet, tog Jehova i sinom tid kronan ifrån Sidkia och förklarade, att ingen skulle härska förrän den komme, vars rätt det är.

Nåväl, i sinom tid framträdde Jesus på världshändelsernas stora scen, och innan han kom gjorde en ängel ett tillkännagivande, ägnat att framkalla spänning och hänförelse: ”Jehova Gud skall giva honom hans fader Davids tron, och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och hans rike skall icke få något slut.” (Luk. 1:32, 33, NW) Men innan Kristi härliga regering på Jehovas tron kunde börja, måste ”nationernas fastställda tider”, som med ett annat uttryck kallas ”hedningarnas tider”, fullbordas — något som, enligt bibelkronologien, inte skedde förrän år 1914 e. Kr. — Luk. 21:24, NW.

Med tanke på denna långa väntan kan man förstå, varför himmelens härskaror brast ut i samfällt, mäktigt halleluja och sade: ”Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades.” Ja, det har varit en tid av vrede på jorden och ve över folket sedan 1914, emedan Satan och hans demoner då blev