dräpa’, ’Du skall icke stjäla’, ’Du skall icke hava begärelse’ och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Kärleken gör intet ont mot nästan.” — Rom. 13:8—10.

Det är bara om vi uppodlar och vidmakthåller den anda av kärlek som framkallar sanna uttryck för gästfrihet som vi vinner Guds godkännande. Det är så därför att kärleken till Gud och till medmänniskorna är själva grundvalen för den sanna tillbedjan. Jesus Kristus sade: ”Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå, att I ären mina lärjungar.” — Joh. 13:35.

Liksom i forna tider förekommer det bland Guds folk i vår tid många tillfällen till att ta initiativ i fråga om att visa gästfrihet. Det händer att naturkatastrofer, förföljelse, sjukdom eller liknande gör att medtroende kommer i nöd. Hur gott är det inte när deras andliga bröder gör vad de kan för att ge hjälp! Därtill ges det tillfällen då man kan visa gästfrihet mot besökande eller resande äldste — bjuda dem på mat och/eller husrum eller på något sätt bistå dem i deras utgifter. Inom församlingen ges det också många tillfällen att dela med sig åt medtroende av mat, kamratskap och liknande. Att man visar gästfrihet på detta sätt kan leda till ömsesidig uppmuntran och uppbyggelse.

Vad bör du tänka på när någon visar dig gästfrihet? Det är förståndigt att man är noga med att inte utsättas för någon anklagelse för att utnyttja någon — bli ett slags ”samhällsparasit”. Aposteln Paulus och hans medarbetare gav ett gott föredöme i fråga om detta. Aposteln påminde de äldste i församlingen i Efesus: ”Ni vet själva, att jag med dessa mina händer har förtjänat livsuppehället åt mig och åt mina följeslagare.” (Apg. 20:34, Hd) Detta betyder inte att Paulus och hans följeslagare avvisade alla erbjudanden om gästfrihet. Att de accepterade äkta gästfrihet framgår tydligt av vad som hände i Filippi. I den staden kom Lydia och hennes hus att omfatta kristendomen. Därefter bad hon enträget Paulus och hans medförbundna: ”Om ni har ansett mig vara trogen mot Jehova, så kom in i mitt hus och stanna där.” En sådan varmhjärtad gästfrihet kunde helt enkelt inte avvisas. Apostlagärningarnas skribent, läkaren Lukas, tillägger: ”Hon helt enkelt nödgade oss att komma.” — Apg. 16:14, 15, NW.

När någon godtar en annans gästfrihet, blir han förpliktad att uppföra sig som en uppskattande gäst. Jesus Kristus riktade uppmärksamheten på detta, när han sade till sina lärjungar: ”I det huset skall ni stanna, och ni skall äta och dricka vad de bjuder er. ... Flytta icke från hus till hus!” (Luk. 10:7, Hd) Genom att säga detta klargjorde Jesus att hans lärjungar inte otacksamt skulle lämna en persons hem som visat gästfrihet för att bege sig till en annan plats, där värden kunde erbjuda större bekvämlighet och bättre mat. När vi tillämpar principen i Jesu förmaning, kan vi förstå att det skulle vara ovänligt att lämna återbud till en inbjudan helt enkelt därför att vi efteråt blivit erbjudna någonting som är bättre i materiellt avseende.

Med tanke på vad bibeln säger bör vi alla vilja vara gästfria på grund av djup kärlek till Jehova och till våra medmänniskor. Även om det vi äger är litet, är vi inte utestängda från möjligheten att visa en anda av gästfrihet — äkta omsorg om andras välfärd. Och när sann gästfrihet visas oss, bör vi ta emot detta med uppskattning som ett uttryck för kärlek.

Bön som ledde till att en man fann Guds sanning

◆ I Colombia bad en entreprenör att Gud skulle använda honom på något sätt. När ett av Jehovas vittnen, en missionär, och hans tioårige följeslagare besökte entreprenören, lyssnade han uppmärksamt. Mannen tog intryck av pojkens kunskap i bibeln och gick med på att studera bibeln tillsammans med missionären. Kort därefter gjorde han sig av med sina böcker om spiritism och slutade röka. Därefter förklarade han för sin hustru vad bibeln hade att säga angående avgudadyrkan och kastade sedan ut helgonbilderna. Tio månader efter det att den här mannen börjat studera bibeln blev han döpt vid en områdessammankomst för Jehovas vittnen.