Ett gott levnadsråd

Inflationen är ett allvarligt problem över hela världen. Priserna stiger oavbrutet. Lönerna håller sällan takten med prishöjningarna. Detta gör livet svårt, och det ligger nära till hands att man låter de materiella omsorgerna sluka all ens tid och uppmärksamhet.

Men allt vad vi äger är värdelöst utan livet. Var kommer livet ifrån?

Är det ett verk av slumpen? Förvisso inte. Trots mänsklig intelligens kan ingen av oss skapa ens ett litet frö, som skall växa upp till en blomma eller ett träd. Vi skulle inte heller kunna frambringa barn utan de fantastiska förmågor, som vi utrustades med vid födelsen. Utformningen av dessa ting vittnar om en utomordentlig intelligens. Vems? Inte vår. Det är endast den allsmäktige Guden som har makt att ge liv, och det är också han som drar försorg om uppehållandet av livet. — Apg. 17:25, 28.

För att hjälpa oss att inse detta berättade Jesus om en rik man som fick rikliga skördar. Han hade inte utrymme nog att lagra sina skördar. Vad skulle han göra? Han sade till sig själv: ”Detta vill jag göra: Jag vill riva mina förrådshus och bygga större, och där vill jag samla in all min spannmål och alla mina goda ting; och jag vill säga till min själ: ’Själ, du har många goda ting lagrade för många år; ta nu igen dig, ät, drick, roa dig.’”

Men det var något som var fel i den här mannens sätt att resonera. Han handlade som om hans liv och materiella rikedomar bara berodde på honom själv. Han ägnade inte Gud en tanke, han avsatte ingen tid till att lära känna Gud och till att göra hans vilja. Men Gud sade till honom: ”Du oförnuftige, nu i natt avkräver man dig din själ. Vem skall då få de ting du har lagrat upp?”

Jesus tillade: ”Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” — Luk. 12:16—21.

Det finns inga materiella ägodelar som kan ge liv. Hur rik en människa än är, så dör hon. Hennes liv beror inte på de ting hon äger.

Antingen vi har få eller många ägodelar, så beror vårt framtida liv på Gud. Det är därför bra att vi frågar oss: Vad gör vi för att lära känna honom som är livets källa? Lever vi på ett sätt som han godkänner? En förståndig människa kommer inte att tillåta sig själv att bli så upptagen av materiella omsorger att hon underlåter att bli ”rik inför Gud”.