En tunga med lärdom till att ”styrka den trötte”
”JAG vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt”, lovade Jehova Gud. Är det inte vederkvickande att bli omskött av andliga herdar, som äger både förstånd och insikt? — Jeremia 3:15.
Insikt inbegriper mera än ytlig behandling. Det kräver att man ser under ytan. I Jesaja 44:18 finner vi att insikt (förmågan att begripa) står i samband med hjärtat och inte med synförmågan, ögonen. Denna i hjärtat kända insikt är särskilt nödvändig då herdar har att göra med ”nedstämda själar”. Jesaja förklarade vad annat som behövs: ”Herren, Herren [Jehova] har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte.” — Jesaja 50:4.
Man måste ha fått lärdom eller ha blivit undervisad av Jehova för att veta hur man genom sina ”ord” skall kunna ”styrka den trötte”. Genom att bli väl förtrogna med bibeln, använda den och visa djupt känd insikt kan äldste framgångsrikt hjälpa många nedstämda personer. De flesta äldste uppskattar nyttiga förslag i fråga om herdeverksamheten. De kan inse, kanske genom någon sorglig erfarenhet, att vissa ansträngningar kan leda till besvikelse, även om de är välmenande. Vad som här följer handlar om hur man hjälper människor som har blivit nedstämda eller deprimerade. Det är uppenbart att äldste skulle handla på ett något annorlunda sätt med någon som var ”oregerlig” eller pratade ”nonsens” i församlingen. — 1 Tessalonikerna 5:14; Titus 1:10—13.
Ofta kan en kontrast med hjälp av exempel hjälpa en att urskilja lämpliga och olämpliga metoder.
”Usla tröstare”
När Job var i ett nedstämt tillstånd, fick tre av hans vänner höra om hans belägenhet och kom för att ”beklaga honom och trösta honom”. (Job 2:11) På grund av att de hade en orätt syn på sakerna var de illa rustade. De kom med en på förhand bestämd teori i tankarna — om en människa lider, beror det på att hon har gjort någonting ont och uselt. Följden blev att de inte alls kunde förstå vad Jobs problem gällde. Interpreter’s Bible bedömer deras ”tröst”:
”Det blir ett irritationsmoment. ... Det är en kommentar från åskådarplats med något slags gott råd inkastat. ... Det är likt någon som i säkerhet uppe på stranden ropar ett eller ett par muntra ord till stackars själar som kämpar i de stora mörka djupen, medan väldiga vågor bankar andan ur dem. Vad Job behöver är medkännande från ett mänskligt hjärta. Vad han får är en rad absolut ’sanna’ och absolut sköna religiösa klichéer och moraliska plattityder.”
Vad var det för uttalanden som irriterade? Elifas resonerade kallt ungefär så här: ”Se, du har styrkt andra. Nu när du själv har svårigheter, blir du förskräckt. Borde du inte hysa tillförsikt till din egen ostrafflighet?” Bildad tillfogade något i den här vägen: ”Om du bara litade mera på Gud, så skulle han upprätta dig.” Så okänsligt! Det var särskilt okänsligt, eftersom Job redan förtröstade på Gud. Hur skulle du ha känt det? I stället för att ge tröst var dessa till synes välmenande ord ”krossande” för Job. Det är inte att undra på att han utropade: Om ni bara var i mitt ställe! — Job 4:3—6; 8:5, 6; 16:2, 4, 5; 19:2.
Ingen kristen församlingsäldste skulle naturligtvis vilja återspegla vare sig den attityd som visades av dessa ”vänner” eller deras demoninspirerade filosofi. (Job 4:15, 16) Ibland måste emellertid tröstande herdar påminna sig själva om att inte begå liknande misstag. När äldste försöker hjälpa en ”nedstämd själ”, är det sannolikt att de frågar varför personen i fråga tycker sig vara så dålig. Det kan hända att den deprimerade menar att han har förlorat Guds ande. Äldste vet av bibliska exempel, till exempel Davids, att ett syndigt uppförande kan orsaka nedstämdhet. (Psalm 38:2—7) De kan tillsammans med den personen läsa delar av bibeln som handlar om en kristens uppförande och sedan kanske fråga: ”När du nu tänker på vad bibeln säger, tycker du då att du har något verkligt skäl att mena att Gud har tagit bort sin ande från dig?” I stället för att säga till personen att han inte har gjort något som är orätt, eller kanske i stället antyda att han har gjort det, kan det vara nyttigt att låta personen själv nå en slutsats. Han kan då inse att det inte ligger någonting i hans skuldkänslor. Och om han skulle ha blivit indragen i ett orätt handlingssätt, kan de äldste hjälpa honom att göra ”räta stigar för ... [sina] fötter” och återigen åtnjuta Jehovas godkännande. — Hebréerna 12:12, 13.
Nedstämda själar känner sig ofta överväldigade av skuld utan något berättigat skäl. Insikt kommer att hjälpa äldste att sätta sig in i sådana situationer. En deprimerad kristen kvinna, som djupt uppskattade de besök hennes kärleksfulla herdar gjorde för att hjälpa henne, var övertygad om att hon förlorat Guds ande. ”Försök nu tänka efter riktigt mycket och se om det är något orätt du har gjort”, sade en äldste vid ett tillfälle. Kvinnan bara satt där och grät. ”Men jag kan inte komma ihåg någonting. Vill ni att jag skall hitta på någonting? Skulle det hjälpa?” snyftade hon. Äldstebröderna förstod och prövade andra sätt att hjälpa.
Jobs rådgivare hade på förhand dragit slutsatsen att Job hade gjort något orätt. Äldste som vet hur de skall ”styrka den trötte” kommer att behandla varje situation ”utan förutfattad mening och inte göra något enligt en tendens till partiskhet”. (1 Timoteus 5:21) När de gör bruk av inträngande frågor, framställer de inte anklagelser, utan gör det på ett medkännande sätt och sätter sig själva i den andra personens ställe.
Rådgivare med insikt
Elihu gick visserligen ibland rakt på sak i sina råd, men han visade insikt. Han var en god lyssnare. Det var inte så att han svarade ”innan han lyssnade”, något som bibeln rent ut kallar ”enfaldigt och kränkande”. (Ordspråksboken 18:13, Beck) Han berömde Job på grund av hans trofasthet och uppmuntrade honom att uttrycka sig. Sådan insikt fogade ”övertygande kraft” till Elihus ord. — Job 32:4, 11; 33:5—7, 32; Ordspråksboken 16:23, NW.
Jehova är det främsta exemplet på en rådgivare med insikt. Hans sätt att behandla profeten Jona visar urskiljande medkänsla och medömkan. Jona blev förbittrad när Jehova beslöt att inte tillintetgöra nineviterna och på det sättet uppfylla profetians domsbudskap. Jona blev så deprimerad att han ville dö. Hur handlade nu Jehova med honom? Sade han så här: ”Jona, du är helt enkelt självupptagen. Har du ingen kärlek i ditt hjärta? Allt du tänker på är hur du ter dig i andras ögon!” Ett sådant uttalande kunde ha varit sanningsenligt. Men det skulle troligen bara ha gjort att han känt ännu större skuld och blivit ännu mera deprimerad. Vad gjorde Jehova?
”Menar du att du har skäl att vredgas?” frågade Jehova. Ja, en enkel fråga avsedd att få honom att tänka. Ingen anklagelse. Inget fördömande. Även om Jona inte gav gensvar omedelbart, gav Jehova inte upp i fråga om honom, utan lät en stor buske växa upp för att skydda honom mot den brännande solen. Sedan använde Jehova en illustration som av allt att döma nådde Jonas hjärta. Han lät den stora busken dö. När Jona blev förbittrad över att busken dött, hjälpte Jehova honom att förstå hur nineviternas liv var mycket dyrbarare än den här buskens liv. Borde han inte känna större medlidande med dem än med en enkel buske som hade dött? Enkelt, men ändå effektivt! — Jona 4:1—11.
När äldste strävar efter att styrka och uppmuntra nedstämda själar, behöver de efterlikna Jehova och Elihu. Var frikostiga med äkta beröm. Använd enkla, direkta uttalanden och frågor. Använd ett språk som är lätt att förstå. Var uttryckliga men undvik frågor som inger fruktan. Illustrationer som kan få personen att tänka eller att bli känslomässigt engagerad i en något annorlunda sak (se till exempel på hur Jona blev förbittrad över buskens död) kan användas för att hjälpa en person att se det orätta i sitt tänkesätt. Men kom ihåg: ”Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rättan tid.” (Ordspråksboken 25:11) Om personen i fråga har ett felaktigt tänkesätt, hjälp honom då att steg för steg övervinna det. Arbeta på att bygga upp hans låga självaktning. ”Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.” — Ordspråksboken 12:25.
Men vad slags förslag kan en äldste pröva för att nå fram till en som är nedstämd?
Hjälp genom meningsfulla böner
”Även om jag kände på mig att Jehova förstod helt och fullt, fanns det tillfällen då depressionen eller paniken var så allvarlig att jag trodde att det var hopplöst att bedja”, omtalar en som var deprimerad. Men äldste kan, även om de erkänner att sådana känslor är vanliga bland deprimerade, uppmuntra dessa att hålla ut i bön. Men vad skall man bedja om?
”Jag bad att Jehova skulle antingen hjälpa mig att hålla ut eller visa mig var jag kunde finna hjälp”, omtalade en deprimerad ung kvinna. En 33-årig mor med en icke troende man som smädade henne blev deprimerad. Hon förklarade: ”När jag blev alltför orolig, spänd eller kände fruktan, brukade jag genast vända mig till Jehova, ibland på mina bara knän, och gråta och tigga honom om att hjälpa mig att övervinna detta. Det var mycket viktigt att vara uttrycklig i bönen. Många gånger fick jag genast lindring.” En 41-årig hustru sade: ”När jag var deprimerad, fann jag det svårt att formulera en bön. Men Romarna 8:26 var en verklig källa till tröst. Därför kunde jag helt enkelt be Jehova: ’Hjälp mig!’”
De äldste kan bedja med och för personen i fråga. De bör naturligtvis undvika påståenden som skulle göra att personen känner ännu större skuld. Att man ber Jehova, medan den deprimerade lyssnar, att hjälpa denne att förstå hur mycket han eller hon är älskad av andra och av Jehova skulle helt visst vara uppbyggande. Den som lider kan också få visat för sig den lindring som ivrig och uppriktig bön, i förening med förtröstan på Jehova, kan ge. — 1 Samuelsboken 1:9—18.
Hjälp de trötta att vinna insikt
”Ibland tycker människor att de har förlorat tron, och ofta känner de mycket stor skuld fördenskull”, förklarar dr Nathan Kline, ledare för Rockland Research Institute Department of Mental Hygiene i staten New York. ”Även om det förekommer fall av andligt misslyckande, tror jag att det i många fall sannolikt inte är den religiösa trons misslyckande, utan ett tidigt tecken på depression.” Han gjorde detta uttalande efter att ha lagt märke till dessa symptom hos ett antal patienter som var djupt religiösa. Att man hjälper en person som har en allvarlig depression att inse detta kan alltså ge lindring från mycket onödig skuld.
Ett vittne som hade hjälpt ett antal ”nedstämda själar” tillbaka till hälsa förklarar: ”Den onödiga skuld som somliga försätter sig under är otrolig. Jag känner mig skyldig i fråga om orätta handlingar jag har gjort, men jag tror också att om Jehova har gett lösen för att stryka över sådant, så kan jag inte plåga mig för evigt med det. Detta är en av de punkter som jag på alla sätt försöker få igenom till dem som jag hjälper.” Den det gäller behöver inse att om han är verkligt ångerfull över någon orätt handling, har önskan att aldrig upprepa den och verkligen försöker att uppnå ”rättelse av det orätta”, då kan han förtrösta på att lösen kommer att rena hans samvete. Att man hjälper människor som hyser gudaktig sorg att urskilja Jehovas barmhärtighet och förlåtelse leder ofta till lindring från depressionen. — Psalm 32:1—5, 11; 103:8—14; 2 Korintierna 7:9—11.
Även om orätta tankar plågar en deprimerads sinne, behöver han inte känna sig värdelös och ”domfälld av Gud”. Det är att man uppammar och bär på sådana tankar som bibeln varnar för. (Jakob 1:14, 15; Galaterna 5:16) Så länge som man gör ansträngningar för att slå bort sådana tankar bör man inte känna sig överväldigad av skuld.
Det kan till exempel hända att förbittring eller harm helt upptar en deprimerad persons sinne. En äldste uppnår inte mycket genom att säga: ”Du får inte känna det på det sättet” eller: ”Du bör inte tycka så.” Knuten är ju att den här personen känner det så! Bibeln erkänner realistiskt att en människa kan känna sig förbittrad ibland, men den varnar för att låta sådant raseri fortsätta. (Psalm 4:5; 37:8) Den uppmuntrar oss att inte fortsätta att vara i ett uppretat tillstånd. (Efesierna 4:26, 27) En äldste med urskillning kan alltså med hjälp av några enkla frågor få reda på varför den som lider känner sig förbittrad. Sedan personen fått hjälp att analysera situationen (som Jona fick), kan han inse att han inte har någon verklig grundval till sin förbittring. Och om någon har sårat honom, kan han få hjälp att vidta vissa skriftenliga åtgärder och därigenom övervinna harmen. — Kolosserna 3:13; Matteus 5:23, 24; Lukas 17:3, 4.
Om en äldste kan vara vaken för negativa inställningar hos dem som är trötta redan medan depressionen är i sina tidiga stadier, kan det ofta vara så att personen kan föras till rätta och räddas från att sjunka ner i svår depression — en sjukdom som kan kräva medicinsk hjälp. Också här kan äldstebrodern hjälpa den som är deprimerad eller hans familj att inse när sjukdomen har nått den punkt där medicinsk vård behövs. Detta betyder inte att äldste skall ”leka doktor” och inte heller att de skall föreskriva vilken form av behandling man skall ta emot. De kan önska hänvisa dem det gäller till artikeln ”Hur man angriper svår depression — professionell behandling” i Vakna! för 8 april 1982, där flera behandlingsmetoder beskrivs utan att någon förordas.
Hjälp att återvinna jämvikten
”Jag måste hålla ut för allt vad livet var värt varje minut varje dag” — så beskrev en 40-årig kristen mor sin kamp med svår depression. Sedan hon tillfrisknat beskrev hon en av orsakerna: ”I ett försök att inte göra någon besviken eller låta någon del av familjelivet eller tjänsten minska det allra minsta höll jag fast vid ett schema som gjorde mig utmattad. Jag gjorde detta under åtta år, och slutligen sade doktorn att jag hade ’brunnit ut’. När jag nu ser tillbaka, finner jag att även om mina skäl till att hålla ett sådant schema inte var grundlösa, så borde jag ha varit mera resonlig.”
På grund av risken för att en människa blir oresonlig måste äldste ibland hjälpa en nedstämd person att återvinna jämvikten i sina aktiviteter. De bör helt visst uppmuntra till tjänst för Gud av hela ens själ. Ibland, när någon som led av svår depression inte kunnat ta del i predikandet från dörr till dörr, har man gjort anordningar så att den sjuke, om hans tillstånd tillåtit det, suttit med vid ett bibliskt samtal som letts av ett annat vittne. Den deprimerade kunde då bidra efter vad han var i stånd till.
Kom ihåg att aposteln Paulus befallde de kristna: ”Framställ era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Romarna 12:1) Ja, en människas förståndsförmågor skulle vara inbegripna. Det grekiska ord som översatts med ”förnuftsmässig” (logikos) betyder ordagrant ”logisk”. Gud förväntar alltså av oss vad som är resonligt, logiskt. Varje människas förmågor, fysiska uthållighet och omständigheter är speciella. Att du tjänar av hela din själ betyder att du gör allt vad din själ och styrka är i stånd att göra, inte vad någon annan kan göra. — Markus 12:30; Kolosserna 3:23.
När en människa är sjuk, är hennes styrka mindre, även om hennes hjärta och sinne kan önska göra lika mycket som tidigare i Guds tjänst. Det är sant att alla de som vill vinna evigt liv måste anstränga sig kraftigt, men sådan ansträngning mäts inte alltid strikt i den mängd arbete man utför. Den mängd av kraftfull verksamhet som det var möjligt för Epafroditus att utföra i ”Herrens verk” när han var sjuk skulle inte kunna jämföras med vad han gjorde när han var frisk. Men på det hela taget fick han beröm av Paulus för sina ansträngningar. — Lukas 13:24; Filipperna 2:25—30.
Förändrade omständigheter, till exempel sjukdom, kan hindra oss att helt och fullt utföra vad vårt hjärta önskar. Som exempel kan nämnas att hustrun till en resande tillsyningsman drabbades av svår depression. Hon omtalade: ”Hela mitt liv har jag varit mycket verksam, och jag gladde mig fullt ut åt min tjänst för Gud. Men under omkring nio månader hade jag, utan någon lindring, den fruktansvärda känslan att befinna mig i jordens ’hålor’.” Hon och hennes man måste upphöra med arbetet att besöka församlingar, och hon blev behandlad av en läkare för sin sjukdom. Efter mer än ett år återvann hon hälsan så mycket att de återigen kunde ta upp denna intensiva tjänsteverksamhet. Hon är nu verksam av hela sin själ i lika hög grad som förut, och hon skriver: ”Jag är återigen lycklig i min tjänst. Men när jag nu känner mig alltför trött och utmattad, stannar jag hemma och vilar och försöker rätta mig efter kroppens signaler. Nu känner jag igen symptomen, och jag är så tacksam mot Jehova för att jag är på vägen till tillfrisknande.”
Ja, hur tacksamma kan vi inte alla vara över att vi som vår Gud har en som tar emot våra gåvor och offer efter vad vi har och inte efter vad vi inte har! Det förhåller sig så vare sig våra offer är andliga eller materiella eller utgörs av vår fysiska styrka. — 2 Korintierna 8:12.
Men ibland kan en deprimerad person behöva få hjälp att bli mera uppmärksam på hur han använder sin kraft. En syster som led av svår depression förklarade: ”Jag var obalanserad. Jag kunde inte säga: ’Nej.’ Varje gång någon bad mig göra någonting sade jag alltid: ’Javisst.’ Jag måste lära mig säga: ’Nej, tyvärr. Jag kan faktiskt inte. Det kan hända att jag kan hjälpa dig en annan gång.’ Jag måste lära mig detta, annars skulle jag förlora förståndet.” En människa som ständigt försöker gå utöver sin kraft och styrka kan hamna i en svår depression. Den vise mannen gav rådet: ”Var inte alltför rättfärdig, och var inte alltför mycket vis — inte vill du fördärva dig själv? Var inte alltför orättfärdig, och var inte en dåre — inte vill du dö i förtid?” — Predikaren 7:17, 18.
För att man skall kunna tala tröstande till nedstämda själar krävs det verklig ansträngning. Man måste lära genom att följa Guds ords råd. Insikt är också något som man måste lära. Men resultaten är värda ansträngningarna.
Föreställ dig glädjen att se någon som är förtvivlad — under tårar ger uttryck åt sina känslor — börja ändras. Så småningom ersätts tårarna av en gnista. Ett leende värmer ansiktet. Hur tacksam är inte en sådan person mot en kärleksfull, förstående herde! Och framför allt, hur tillfredsställd är inte vår medkännande himmelske Fader, som ”tröstar de deprimerade”. — 2 Korintierna 7:6, New American Standard Bible.
[Bild på sidan 21]
Vi bör undvika att vara som Jobs vänner — usla tröstare
[Bild på sidan 22]
Ökar du de nedstämdas problem, eller tröstar du dem verkligen?
[Bild på sidan 24]
Äldste kan bedja med och för personen och undvika uttalanden som skulle göra att han eller hon känner ännu större skuld