När man INTE bör vara barmhärtig mot sig själv
VEM försöker inte vara barmhärtig mot sig själv? Och vem uppskattar inte andras barmhärtighet och omtänksamhet? Ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt. Men skulle det inte kunna vara så att man är barmhärtig mot sig själv på ett felaktigt sätt? Detta skulle kunna vara fallet om man betraktade saker och ting på kort sikt i stället för på lång sikt.
Ett exempel är kvinnan som är diabetiker och som har övervikt. Det är dåraktigt av henne att ge efter för sitt begär efter sötsaker. Genom att för tillfället vara barmhärtig mot sig själv gör hon det värre för sig i det långa loppet. Det är samma sak för alkoholisten. Genom att på ett kortsiktigt sätt vara barmhärtig mot sig själv fortsätter han att dricka och påskyndar så räkenskapens dag.
Jesus Kristus var en som inte lät sig påverkas till att på ett kortsiktigt sätt vara barmhärtig mot sig själv. Vid ett tillfälle berättade han för sina lärjungar om vad som låg framför honom och visade dem ”att han måste bege sig till Jerusalem och lida många ting från de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad och på tredje dagen bli uppväckt”. Då aposteln Petrus hörde detta, ”tog [han] ... honom [Jesus] åt sidan och började förebrå honom, i det han sade: ’Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.’ Men i det han [Jesus] vände ryggen till, sade han till Petrus: ’Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.’” — Matt. 16:21—23.
Det är tydligt att Jesus kände mycket starkt i fråga om den här saken. Annars skulle han inte ha gjort en sådan eftertrycklig gest och använt sådana starka ord. Han insåg helt visst att Petrus här frestade honom att följa minsta motståndets väg — att göra det lätt för sig. Djävulen försökte på ett liknande sätt fresta Jesus i början av Jesu tjänst. — Matt. 4:1—10.
Ditt upplysta samvete kanske säger dig att du måste vara måttlig i fråga om mat och dryck. Eller kanske har du efter många besvärligheter och många misstag förstått att du måste utöva självbehärskning i fråga om nöjen eller rekreation, så att du får tillräckligt med vila eller sömn. Om det förhåller sig så, kommer du att önska hålla fast vid det som du vet är bäst för dig och inte låta välmenande vänner få dig att avvika från vishetens och det goda omdömets smala väg. Man brukar säga: ”Ta det lugnt!” Men en verklig vän till mänskligheten och den störste läraren som någonsin har levt på jorden sade raka motsatsen. I sitt råd till sina efterföljare sade han: ”Ansträng er kraftigt.” — Luk. 13:24.
Livet är i själva verket tomt och innehållslöst utan ett meningsfullt mål. Och man kan inte åstadkomma någonting av värde utan allvarliga och disciplinerade ansträngningar. En musikelev, som har satt som sitt mål att få spela i en symfoniorkester eller att bli konsertmusiker, kan inte vara barmhärtig mot sig själv när det gäller övning. Han måste använda många timmar för att öva. Han måste koncentrera sig, disciplinera sig själv och avstå från många nöjen om han skall nå sitt mål. Detsamma gäller i större eller mindre utsträckning vilket som helst annat yrkesmässigt mål som man satt upp. Man måste göra ansträngningar och disciplinera sig själv, om man vill bli skicklig och sakkunnig.
Den överlämnade kristne måste i synnerhet vara på sin vakt mot att vara barmhärtig mot sig själv när han i stället borde disciplinera sig. Hur lätt är det inte att låta dåligt väder tjäna som en ursäkt för att stanna hemma från den kristna församlingens möten eller från att ta aktiv del i arbetet att predika och göra lärjungar! Ett TV-program kan få en att försumma den kristna tjänstens förpliktelser. Eller man kanske går så upp i att läsa populära tidskrifter eller romaner att man försummar sina andliga behov. Alla sådana barmhärtighetsgärningar mot en själv har på lång sikt skadliga verkningar. Det finns ett rim som säger: ”När plikten mot nöjet slåss, bör plikten gå först förstås.” Vänta med nöjet tills det inte kolliderar med plikten.
Skulle du kunna vara obarmhärtig mot dig själv på ett olönsamt sätt? Ja, om du traktar efter att bli rik, kan kärleken till pengar driva dig till att arbeta hårt, svettas, anstränga dig kraftigt och planera. Den kan få dig att bryta lagar eller ge dig ett nervöst sammanbrott. Att ett sådant jagande efter rikedomar innebär att du är obarmhärtig mot dig själv kommer tydligt fram i Guds ord: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång.” De genomborrar ”sig själva överallt med många kval”. Genom att handla så är man inte bara obarmhärtig mot sig själv utan också mot sin familj. — 1 Tim. 6:9, 10.
Det andra stora budet som Jesus Kristus framhöll — ”älska din nästa som dig själv” — har med den här frågan att göra. Vi skall älska oss själva. Vi skall visa omtanke om oss själva. Men vi skall inte göra det på ett själviskt och oförnuftigt sätt. Kärleken till oss själva blir begränsad genom det första budet, som kräver att vi älskar Gud av allt vårt hjärta och av all vår själ och av allt vårt sinne och av all vår styrka. Att vi håller detta bud för med sig att vi då och då är ”obarmhärtiga” mot oss själva. Kärleken till oss själva begränsas också genom det andra budet: Att älska vår nästa som oss själva. (Mark. 12:29—31) Om vi tänker på våra förpliktelser mot Gud och mot nästan, kommer vi att kunna dra gränsen mellan när vi bör och när vi inte bör vara barmhärtiga mot oss själva.