Varför göra det som är rätt?

”VAD kan jag tjäna på det här?” Hur ofta har du inte hört någon fråga detta innan han börjat ett arbete! Du har troligtvis lagt märke till att människor sällan gör en ansträngning utan att försäkra sig om en belöning. Barn visar ofta i hög grad denna inställning. De vägrar ofta att uppföra sig på rätt sätt, om de inte blir ”mutade” med någon belöning.

Bibeln pekar på roten till detta problem och säger: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Rom. 3:23) På grund av arvsynden har människorna en naturlig benägenhet för att handla fel. Det krävs stor ansträngning för att göra det som är rätt.

Kan denna inställning påverka tillbedjan av Gud? Ja, det kan den. Skaparen önskar att hans tjänare skall göra det som är rätt. I bibeln framhålls normerna för ett rätt uppförande. Det är från denna källa som vi kan lära oss att Gud ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebr. 11:6) Om människor inte är försiktiga kan de emellertid lätt få den felaktiga uppfattningen att handlingar, som har med tillbedjan av Gud och hängivenhet för honom att göra, är ett medel till att förtjäna hans ynnest.

Detta är vad som hände de forntida judarna. De betraktade lydnad mot den mosaiska lagen som ett medel att hos Gud skaffa en ”förtjänst”, som skulle tillförsäkra dem framtida välsignelser. Enligt Mischna uppges en rabbin ha sagt: ”Den helige, välsignad är han, hade i sinnet att tillerkänna Israel förtjänst; därför har han mångfaldigat för dem lagen och budorden.” I enlighet med denna uppfattning skulle det förhållandet att buden i Guds lag var många ge Israel större möjligheter att skaffa sig förtjänst genom att lyda dem. Detta hjälper oss att bättre förstå den fråga som en viss rik ung man ställde till Jesus: ”Gode lärare, vad har jag att göra om jag skall ärva evigt liv?” (Luk. 18:18) Mannen trodde att evigt liv skulle kunna förtjänas genom att man gjorde goda gärningar.

Till skillnad från de forntida judarna är de kristna inte underställda den mosaiska lagen. Men bibeln uppmuntrar kristna att vara fullt upptagna med ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. (2 Petr. 3:11) Dessa gärningar inbegriper att man avsätter tid till att dela med sig av bibelns sanning åt sin nästa, formar sin livskurs enligt bibelns rättesnöre och regelbundet kommer tillsammans med medkristna för bibliska samtal. — Matt. 24:14; 28:19, 20; Kol. 3:5—10; Hebr. 10:23—25.

Men vad bör vara motivet till sådant gudaktigt uppförande? Det bör i synnerhet vara en fast tro — en tro som motiverar den kristne att sträcka sig fram mot målet evigt liv. (Fil. 3:13, 14; 2 Tim. 4:7, 8) En sådan tro visar sig inte i en enbart symbolisk tjänst eller i att man följer lagar och bestämmelser, som judarna gjorde, utan i en helhjärtad tjänst för vår Gud. Paulus skrev: ”[Vi] som ju vet att en människa inte förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro gentemot Kristus Jesus, också vi har satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro gentemot Kristus, och inte på grund av laggärningar, eftersom inget kött skall förklaras rättfärdigt på grund av laggärningar.” (Gal. 2:16) Ingen kan därför genom yttre handlingar av tillbedjan eller genom välgörenhetsgärningar, utan hänsyn till av vilket slag de är och i vilken omfattning de utövas, göra sig förtjänt av Guds ynnest och välsignelse. En rättfärdig ställning inför Gud kommer ”bara genom tro gentemot Kristus Jesus”.

Guds Son gav ett gott råd angående kristet uppförande. Han sade: ”Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig utan ränta. Ni har hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’ Men jag säger er: Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er.” — Matt. 5:42—44.

Men vilket bör enligt Jesus vara det rätta motivet till att ge ut sig själv på detta sätt? Jesus tillade: ”Att ni måtte visa er vara söner av er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matt. 5:45) Även om vi kan ha blicken stadigt riktad mot lönen, bör den större kraften bakom kristen tjänst och kristet uppförande vara en önskan att efterlikna Gud, som är hela mänsklighetens välgörare. — Hebr. 11:26; 1 Kor. 11:1, 3.

En utmärkt drivkraft till att göra detta kommer av att man tänker på vad Gud redan har gjort för den mänskliga familjen. Bland de bäst kända verserna i bibeln är följande: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” ”Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som inte lyder Sonen skall inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.” (Joh. 3:16, 36) Gud sände sin Son, Jesus Kristus, för att betala det dyrbara lösenpriset som skulle friköpa människan från synd och död. (Matt. 20:28) Jesus utförde detta genom att dö offerdöden på en avrättningspåle. Aposteln Petrus skriver: ”Han bar själv våra synder i sin egen kropp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Petr. 2:24) Detta öppnade möjligheten för människorna att vinna ”evigt liv” — men inte som en belöning som de förtjänat genom ett gott uppförande. Bibeln talar om evigt liv som ”den gåva Gud ger”. — Rom. 6:23.

Men om en människa har verklig tro på denna underbara gåva, kommer hennes tro att visa sig både genom att hon inför andra avger en offentlig bekännelse om sitt hopp och genom att hon har ett gott kristet uppförande. (Rom. 10:8—10) Att det är så förklaras tydligt genom skribenten Jakob, som framhåller: ”Till vilken nytta är det, mina bröder, om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? ... Tron, om den inte har gärningar, [är] i sig själv död. Ja, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.” — Jak. 2:14—17, 26.

Vad menar Jakob med ”gärningar”? Det är inte gärningar som görs för att erhålla någonting i framtiden. I stället är det gärningar som utförs som ett bevis på tro och uppskattning av någonting de redan äger, nämligen en god ställning inför Gud på grund av sin tro på Jesus Kristus.

Med tanke på detta bör man fråga: Varför bör människor som älskar Gud tjäna honom och göra det som är rätt? Det bör inte vara ett själviskt motiv med tanken att tjäna på det. De kristna tjänar Gud därför att de har kommit till insikt om det intresse som Gud har visat mänskligheten och också hans generösa erbjudande om evigt liv som en fri gåva. Detta uttryck för kärlek som Gud visar manar hans tillbedjare att efterlikna honom. Alldeles som det framhålls genom aposteln Johannes: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder. Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” — 1 Joh. 4:9—11.