Troget förvaltarskap

I sanning, envar åt vilken mycket har blivit givet, av honom skall mycket krävas, och den vilken människor sätta över mycket, av honom skall de kräva mer än vanligt.” - Luk. 12:48, NW.

1. Vilket ansvar har en förvaltare?

EN FÖRVALTARE har att öva uppsikt eller vaka över endera fast eller lös egendom, eller bådadera, i det han har fått sig vårdnaden om denna egendom anförtrodd. En överste förvaltare blir i själva verket en tillsyningsman, en administratör, en styresman. Förvaltarskap och ansvar går hand i hand. Att någon har ansvar betyder att han måste gå i god för att en plikt eller ett anförtrott uppdrag blir fullgjort; att han är redovisningsskyldig inför en rättmätig överordnad; att han kan borga eller svara för sitt uppförande och sitt åliggande; att han är pålitlig.

2. Nämn några i Skriften angivna fordringar på en förvaltare.

² Aposteln Petrus ger uttryck åt det nära sambandet mellan förvaltarskap och ansvar, när han säger: ”I den mån som var och en har mottagit en gåva böra ni bruka den till att tjäna varandra såsom det rätta slaget av förvaltare av Guds oförtjänta godhet, som kommer till uttryck på olika sätt.” Och Paulus säger: ”Må en människa så anse oss vara Kristi underordnade och förvaltare av Guds heliga hemligheter. Dessutom, i detta fall, vad man förväntar av förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” ”Ty en tillsyningsman måste vara fri från anklagelse såsom Guds förvaltare, han får icke vara självrådig, icke snar till vrede, icke någon drucken grälmakare, icke benägen för våldsamheter, icke lysten efter ohederlig vinning, utan bör vara en som älskar främlingar.” — 1 Petr. 4:10; 1 Kor. 4:1, 2; Tit. 1:7, 8; NW.

3. Hur insåg Paulus sitt ansvar som förvaltare?

³ Paulus insåg klart sitt ansvar för det uppdrag han fått, när han skrev: ”Ni ... hava hört om förvaltningen av Guds oförtjänta godhet, vilken blev mig given med avseende på eder, att den heliga hemligheten genom en uppenbarelse gjordes kunnig för mig.” ”Jag blev en tjänare åt denna församling i överensstämmelse med det förvaltarskap från Gud, som blev mig givet till edert bästa, att grundligt predika Guds ord.” ”Enligt de härliga goda nyheterna om den lycklige Guden, med vilka jag har blivit betrodd.” ”Liksom vi hava av Gud bevisats värdiga att bliva betrodda med de goda nyheterna, så tala vi för att behaga, icke människor, utan Gud, som sätter våra hjärtan på prov.” — Ef. 3:2, 3; Kol. 1:25; 1 Tim. 1:11; 1 Tess. 2:4; NW.

4. Med vilket åtföljande ansvar överlämnar Jehova och Kristus Jesus vissa intressen i förvaltarnas vård?

⁴ Jehova Gud har genom Kristus Jesus anförtrott stora intressen i deras vård, som i dessa yttersta dagar utgör Guds sanna folk. Detta är av största betydelse för alla som är överlämnade åt Jehovas tjänst. Åt alla Guds slavar eller förvaltare är denna liknelse eller illustration given: ”En man av ädel börd ... kallade till sig tio sina slavar och gav dem tio minor och sade till dem: ’Handla med detta till dess jag kommer.’ ... När han slutligen kom hem, sedan han hade skaffat sig den kungliga makten, befallde han att man skulle kalla till honom dessa slavar, åt vilka han hade givit silverpenningarna, för att han skulle utröna vad de hade vunnit genom sin handel. Då inställde sig den förste och sade: ’Herre, genom köpenskap har din mina ökats till tio minor.’ Därför sade han till honom: ’Väl gjort, gode slav! Du har bevisat dig trogen i en mycket ringa angelägenhet; tag fördenskull emot myndighet över tio städer.’ Men en annan kom och sade: ’Herre, här är din mina, som jag har förvarat undanlagd i en duk. Det var så att jag fruktade för dig, emedan du är en sträng man; du tager upp vad du icke har lagt ned, och du skördar vad du icke har sått.’ Därvid sade han till dem som stodo bredvid: ’Tag minan ifrån honom och giv den åt den som har de tio minorna.’ Men de sade till honom: ’Herre, han har tio minor!’ ... ’Jag säger eder: Åt var och en som har skall mera givas; men från den som icke har skall till och med det han har bliva taget.’” (Luk. 19:12—17, 20, 21, 24—26, NW) Här visas det hur konungen lämnade Rikets intressen i sina slavars vård och förväntade att intressena skulle formeras. Att strävan att formera dem blir godkänd och att underlåtenhet att göra det blir underkänd ges bestämt till känna. Samma princip framhålls med eftertryck genom liknelsen om talenterna i Matteus 25:14—30 (NW; Åk). Det får inte vara något stillastående.

5. Angiv några intressen som anförtroddes åt lärjungarna.

⁵ Herren Jesus anförtrodde förvisso intressen i sina lärjungars vård, när han sade: ”Jag har givit ditt ord åt dem.” ”Jag har gjort ditt namn uppenbart” för dem. ”Jag har också givit dem den härlighet som du har givit mig, på det att de må vara ett, alldeles såsom vi äro ett.” (Joh. 17:6, 14, 22, NW) ”Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43, NW) ”Hys ingen fruktan, lilla hjord, ty eder Fader har godkänt, att riket gives åt eder.” (Luk. 12:32, NW) Vidare säger Paulus: ”Allt är från Gud, som försonade oss med sig genom Kristus och gav oss försoningens ämbete.” (2 Kor. 5:17, 18, NW) ”Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör.” (Kol. 4:17) ”Men du, bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” (2 Tim. 4:5, NW) Detta är några av de många skriftställen som visar en del av de dyrbara intressen som har givits i Guds folks vård, nämligen Jehovas ord, Jehovas namn, Guds rike, försoningens ämbete och arbetet som evangelister.

6. Varför måste Rikets intressen formeras, är detta rimligt, och i sä fall varför?

⁶ De anförtrodda intressena måste formeras, ty Skriften fastställer denna regel: ”Ät var och en som har skall mera givas; men från den som icke har skall till och med det han har bliva taget.” (Luk. 19:26, NW) Detta är en rättvis regel. Uppmuntran ges åt de flitiga. De som gör sig omak för att göra saker och ting bör få sina möjligheter till tjänst för Riket utvidgade. De som arbetar för att åstadkomma tillväxt blir välsignade av Jehova, och han ger dem tillväxt. De som är försumliga och tröga förlorar vad de har. Därför måste vi sätta stort värde på våra tillfällen till tjänst för Riket och tillvarata dem väl och vinnlägga oss om att följa den i Skriften uttalade regeln. Trogen, flitig tjänst belönas med ännu större ansvar. Att vandra i Jehovas fruktan och med innerlig bön är sättet att kvalificera sig för ökade privilegier.

Exempel från Skriften

7. Vilket gagn har vi av att tänka på Josef och hans förvaltarskap?

⁷ Det finns många exempel från Skriften, men vi skall nu behandla bara ett av dem, nämligen vad Josef fick erfara. Jehovas välsignelse var med Josef på grund av dennes trogna förvaltarskap, och det är till gagn för oss att begrunda hans historia. En sak är säker: välgång kommer genom vänskap med Jehova. Det är intressant att lägga märke till att i de sex första verserna av 1 Moseboken 39 omnämns det fem gånger, att Josef hade Jehovas ynnest. ”Och Jehova var med Josef, så att han blev en lyckosam man. ... Hans herre såg, att Jehova var med honom, ... allt vad han gjorde, lät Jehova lyckas i hans hand. ... Jehova välsignade egyptierns hus för Josefs skull; och Jehovas välsignelse var över allt som han hade i huset och på fältet.” (Åk) Och vi lägger märke till den ytterligare framgång, som blev en följd härav och varom vi läser: ”Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om något utom maten som han själv åt.” Ett underbart vittnesbörd om en trogen förvaltare, som till fullo avbördade sig sitt ansvar.

8. Nämn några av de välsignelser som följer av vänskap med Jehova, såsom det klart framgår av Josefs erfarenheter.

⁸ Josef fruktade Gud. Den som är räddare för att misshaga Jehova än han är för att misshaga människor, honom kan man lita på. Att vandra med Jehova är ett välsignelserikt tillstånd, och Guds slavar är alltid lyckliga i sin tjänst, oavsett var de har blivit stationerade. Man måste eftersträva Jehovas vänskap och bedja om den och förvärva den genom att göra de gärningar som tillvinner en denna vänskap. Det finns ingen bättre reskamrat än Jehova, och lyckliga är de som är medvetna om Jehovas närvaro hos dem, var de än befinner sig, ty då behöver de inte någonstans känna sig ensamma. Han är med oss i den svåraste av prövningar, och till och med förlusten av någonting eller någon kommer oss att värdesätta gemenskapen med honom mera än någonsin förut. Om Jehova i sanning är med oss, då är han oss lika nära, om vi är på land eller till sjöss och i vilket land eller vilket tillstånd vi än befinner oss. Han är vår vän och följeslagare, ja, fruktan för Jehova och gemenskap med honom är det bästa skydd som vi någonsin kan få. Jehovas härlighet återspeglas i hans barns sällhet och lycka. När vi nu erkänner honom på alla våra vägar, leder han oss på våra stigar. Lyckliga är ni alla som utgör Jehovas folk, ni som har en sådan ledsagare och sådana betryggande löften!

9. Visa hur förvaltarskap kan medföra frestelser och hur man kan bestå i dem med framgång.

⁹ Frestelser kommer alltjämt i deras väg, som är trogna förvaltare åt Jehova Gud. Fastän vi är medvetna om hans välsignelse, är vi inte immuna mot faror och måste därför alltid vandra i Jehovas fruktan. Och så var det med Josef, ty en fruktansvärd upplevelse kom in i hans liv. Berättelsen säger: ”Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda. Och efter en tid hände sig, att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: ’Ligg hos mig.’ Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: ’Se, alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat i min vård. Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?’” När hon envisades och fattade honom i manteln, lämnade han manteln och flydde. Detta är alltså det säkra handlingssättet för trogna förvaltare i vår tid. När en frestelse möter dig, så fly ifrån den, ty om du försöker resonera i saken, kan det innebära att du förlorar slaget. Flykt är det säkra sättet. Fly med hast, som när man springer undan en giftig orm — laga att du kommer utom räckhåll för faran. Se hur Josef fann skydd genom att han ögonblickligen insåg att förslaget innebar synd mot Gud. Fruktan för Jehova kommer likaså att vara vår trygghet. Synda inte mot Gud. Ingen blir med en gång ytterligt ond och ogudaktig, utan i stället blir man så småningom svagare. Å andra sidan går man genom att frukta Jehova bort ifrån det onda och finner trygghet. — 1 Mos. 39:6—9.

Jehovas välsignelse

10. Varför är Jehovas välsignelse oundgänglig, och hur kan den vinnas?

¹⁰ Envar av Guds tjänare önskar få hans välsignelse. ”Jehovas välsignelse gör rik, och han lägger icke sorg därtill.” (Ords. 10:22, Åk) ”Herrens välsignelse är på den rättfärdiges huvud, den gör honom rik, och hjärtesorg skall icke läggas till den.” (Septuaginta) Det är också skrivet: ”Och du måste komma ihåg Jehova, din Gud, ty det är han som giver dig kraft till att förvärva rikedom, för att fullgöra sitt förbund, som han svor dina förfäder, liksom i denna dag.” (5 Mos. 8:18, NW) Allting beror på Jehovas välsignelse, men den ges aldrig för att ett själviskt uppsåt skall förverkligas, endast för att hans vilja skall ske. ”När Jehova gillar en mans vägar, gör han till och med hans fiender till vänner.” (Ords. 16:7, Åk) Jehovas välsignelse uppnås genom att man gör det som han befaller, genom att man verkligen behagar honom. Förvisso får vi inte handla på vårt eget initiativ, om det inte först blir godkänt. Jesus sade: ”När ni en gång hava lyft upp Människosonen, då skola ni veta att det är jag och att jag ingenting gör av mitt eget initiativ, utan att jag talar dessa ting alldeles så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig åt mig själv, ty jag gör alltid det som behagar honom.” (Joh. 8:28, 29, NW) Jesus var en trogen förvaltare och bar sitt ansvar och vann därför en full belöning. Han är vårt fullkomliga föredöme.

11. Vilken kurs måste man följa och vilken måste man söka undvika, om man vill vinna Jehovas välsignelse?

¹¹ För att bli berikade genom Jehovas välsignelse måste vi alltid vara upptagna i hans tjänst. Detta betyder flit, att man alltid gör verkliga ansträngningar och att man har stort tålamod och fast beslutsamhet, när det gäller att ägna sig åt det arbete som åligger en och se till att det blir utfört, i det man verkligen fullgör de uppgifter man fått sig förelagda. Det betyder sannerligen inte att man kan dra sig undan ansvaret, komma med ursäkter för att undgå klander. Det tjänar ingenting till att en förvaltare, som vill röna godkännande och gillande, säger eller gör saker som kan förebäras som ursäkt, liksom ställa honom utanför det uppdrag det gäller, och så drar sig ifrån den anklagelse som riktas mot honom för att han försummar någon angelägenhet. En individ är inte pålitlig, när han söker undgå ansvar, och inte heller kommer ett sådant uppförande att behaga Jehova. Om någon skall få röna Jehovas välsignelse, så måste han ha ett självuppoffrande sinnelag, inte ett självsvåldigt, vilket leder en människa till att behaga sig själv i stället för Jehova. Sinnelaget måste präglas av heder, renhet, trohet, lojalitet och pålitlighet.

Den trogne och omdömesgille slaven

12. Vem är den ”trogne och omdömesgille slaven”? Ge skäl för svaret.

¹² Jesus sade: ”Vem, är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:45—47, NW) De som tillhör Jehovas organisation vet att den ”trogne och omdömesgille slaven” är en klass som utgörs av den trogna kvarlevan av Guds smorda, som nu är församlad till en enad skara och arbetar tillsammans, med den styrande kretsen inom Watch Tower Bible and Tract Society som ledande myndighet över sig. Läsare som ännu inte är anslutna till Jehovas vittnen kan hysa någon tvekan mot att godta detta påstående, men att Jehovas välsignelse så tydligt vilar över den verksamhet som bedrivs av denna klass av smorda kristna kommer säkert att hjälpa er att inse dess sanning och kommer helt visst att undanröja alla tvivel eller betänkligheter. Följden blir glädje och lycka, därför att ni får hjälp till att se, att Gud, den Högste, Jehova, nu handlar med sitt folk och att hans välsignelse är med dem.

13. Vilken publikation tillkännager utförligt Sällskapets syftemål och tillvägagångssätt, och med vilket resultat?

¹³ Sällskapets officiella organ är tidskriften Vakttornet, vars moderupplaga (på engelska) har givits ut sedan juli 1879, och inget enda nummer har uteblivit. Tidskriften har nu nått en upplaga i hela världen av 3.000.000 exemplar av varje nummer, och den trycks på fyrtiofem språk. Det skulle vara till hjälp för läsaren att kasta en blick på andra sidan i numret och där läsa vad Vakttornets uppgift är. Ni kommer att få se, att denna tidskrift varnar för fara, utropar goda nyheter, alltid ser tingen ur Skriftens synvinkel, är klarvaken för vad som försiggår, utpekar vägen till undflykt, förkunnar Jehovas rike, ger andlig föda åt Kristi medarvingar, uppmuntrar människor av en god vilja genom att visa dem de härliga utsikterna till evigt liv och håller för vår frälsnings skull synglaset skarpt och oavlåtligt riktat mot bibelns sanningar. Här finns Sällskapets syftemål, ideal och tillvägagångssätt tillkännagivna. Sällskapet har rönt framgång och Jehovas välsignelse.

14. a) Hur har den ”trogne och omdömesgille slavens” klass uppfyllt sina plikter som hushållare? b) Visa kontrasten mellan förhållandena i Herrens hushåll och utanför det.

¹⁴ Den ”trogne och omdömesgille slaven” sattes över husfolket för att ge dem deras mat i rätt tid. Detta har också blivit troget fullgjort. Sanningar som gäller Riket, Kristi andra närvaro, profetiornas uppfyllelse, Satan och hans värld och slutet på hans värld har framburits som rik, närande andlig föda åt trons husfolk under sjuttiosju år. Det är skrivet: ”Varje lärare i offentligt värv [är], när han blivit undervisad om himmelriket, lik en man, en husfader, som ur sitt förråd av skatter tager fram nytt och gammalt.” (Matt. 13:52, NW) Allteftersom mat har satts fram, har mer föda tillhandahållits, ty det råder ingen brist på andlig föda. Ingen hör talas om någon hunger efter föda i Jehovas organisation. ”Han skulle bespisa det [sitt folk] med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.” (Ps. 81:17) Utanför detta Guds hushåll råder hungersnöd: ”Se, dagar skola komma, säger Herren, HERREN [Jehova], då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord. Då skall man driva omkring från hav till hav och från norr till öster och färdas hit och dit för att söka efter HERRENS ord, men man skall icke finna det.” (Am. 8:11, 12) ”Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.” (Ords. 11:24) Som följd härav är de som tillhör Jehovas folk andligen starka och kraftfulla, ty ”förvaltar”-klassen sörjer väl för dem. Den beständiga omsorgen om husfolket har vunnit Jehovas välsignelse, och detta är en uppfyllelse av profetian. Alltså måste de som vill röna samma välsignelse utföra samma slags tjänst.

15. Vilken framträdande tjänst har förvaltarklassen utfört med Jehovas hjälp och välsignelse? Och hur talar Paulus därom?

¹⁵ Denna samma smorda kvarleva eller ”slav”-klass har troget fullgjort sin förpliktelse i att se till att bibeln ensam har fått vara vår vägledning. Sann lära har frambragt ren tillbedjan. Den trogna ”slav”-klassen har förkastat människors och organisationers teorier och traditioner och har orubbligt hållit fast vid vishetens bok, Guds ord. Jehovas vittnen vet nu att bibeln är sann, såsom det är sagt: ”Helga dem förmedelst sanningen; ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17, NW) I denna tid är Guds med insegel försedda ord förvarat i deras hjärtan. Guds heliga utsagor har blivit anförtrodda åt dem. Ja, den gudomliga uppenbarelsens värdefulla skatt har givits i förvar åt denna den trogne slavens klass. Det är ett vittnesbörd och en lag, som Gud går i god för. Vi lägger ingenting till och tar ingenting ifrån dessa. De är brev från Jehova Gud till hans folk, med hans sigill försedda kungörelser som nu är i säkert förvar hos hans trogna. Paulus manar: ”Fortsätt att till ett mönster behålla de hälsosamma ord, som du har hört av mig, med den tro och kärlek som hava samband med Kristus Jesus. Bevara detta sköna anförtrodda gods genom den heliga anden, vilken bor i oss.” (2 Tim. 1:13, 14, NW) Denne förvaltare är nu Jehova Guds rena ords väktare och vårdare. (Jes. 8:16) Detta förhållande är en uppfyllelse av profetiorna, som för med sig Jehovas välsignelse. Om också du vill få röna välsignelsen, så håll fast vid sanningen och tro av allt ditt hjärta och handla därefter.

16. Vilket mycket praktiskt och påtagligt verk har utförts av denne trogne förvaltare före 1918 och därefter?

¹⁶ En annan förpliktelse, som har anförtrotts åt denna trogna klass och som den har ägnat sin uppmärksamhet och fullgjort, har varit församlandet av de ”utvalda”, såsom det är förutsagt i Matteus 24:31: ”Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.” I november 1880 offentliggjorde Vakttornet (moderupplagan) en artikel med rubriken ”Församlandet till Kristus” och använde där som inledningstext Psalm 50:5 (AV): ”Församlen till mig mina heliga, dem som hava slutit förbund med mig vid offer.” Det visades där klart att församlandet inte skedde efter döden utan på jorden vid slutet av tingens ordning. Detta församlande fortfor till dess att år 1918 tusentals individer var församlade för att undergå dom, när Jehova plötsligt kom till sitt tempel. (Se Vakttornet för 15 mars 1956, sid. 135.) Sedan 1918 har dömandet pågått, och därigenom blir denna tempelklass renad och luttrad, så att den kan utgöra en byggnad, som Jehova kan bebo genom ande. (Ef. 2:22, NW) Ingen annan organisation på jorden har uthärdat prövningarna, reningen, hettan, förföljelsen. Nej, ingen annan skara eller sammanslutning av människor har sådana bevis för att den har fått röna Jehovas stränghet, tuktan, barmhärtighet och oförtjänta godhet som detta folk.

17. Hur har Jehovas sätt att handla med denna tjänareklass ådagalagt dess förhållande till honom, såsom det blivit förutsagt?

¹⁷ I nära fyrtio år har nu Jehovas sätt att handla med dem blivit ådagalagt. Tusenden har blivit förkastade och utdrivna ur organisationen, därför att de var syndare och skrymtare. ”Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. ’Vem av oss kan härda ut — vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?’ ” (Jes. 33:14) De närmast följande verserna visar vem som skall bestå. Medlemmarna av den smorda kvarlevan, som har bestått i Guds domseld och har uthärdat hans vrede och misshag, är nu lyckliga, såsom Jesaja 33:17 säger: ”Dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.” O, ni lyckliga, välsignade Guds smorda, ert land är gott, er konung är hos er! Nu är dessa ord uppfyllda: ”En kropp finnes det och en ande, alldeles såsom ni blevo kallade i det ena hopp, vartill ni blevo kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och ... Fader. Till dess vi alla nå fram till enheten i tron ... till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet.” (Ef. 4:4—6, 13, NW) Detta är också en uppfyllelse av ett av de stora tecken som anger slutet på denna onda tingens ordning. Därför ser vi så tydliga bevis på Jehovas välsignelse. Skulle du också vilja få hans välsignelse? Förena dig då med Guds smorda i deras tjänst, i enhet och i lovprisning av Jehova Gud, i det att du i frid arbetar under deras ledning.

18. Vilken ännu mera vittomfattande verksamhet återstår att föra till ett framgångsrikt slut under vilken begränsad tidsperiod?

¹⁸ Efter arbetet med att församla kvarlevan av de smorda, den lilla hjorden, måste ett annat församlande verk ske. Jesus sade: ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” (Joh. 10:16) Och i Uppenbarelseboken 7:9 läser vi: ”Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål, stå inför tronen.” Församlandet av denna stora skara av ”andra får” har pågått sedan år 1931 och i synnerhet sedan 1935, till dess det antal som nu är församlat vida överstiger antalet av dem som först blev smorda för att utföra församlandet. Det förefaller som ett underverk. Antalet av dem som räknas höra till de smorda på jorden i denna tid är omkring 16.000, och ändå är antalet av dem som blivit församlade och förkunnar budskapet om Riket nu över 640.000. Detta har blivit möjligt endast genom Jehovas välsignelse, och det är underbart i våra ögon. Han har givit blomstring och framgång åt detta stora verk, och ändå kan det finnas hundratusentals flera som måste församlas före Jehovas ”stora och fruktansvärda dag”, före världens förstöring i striden vid Harmageddon. Kan du se hans underbara välsignelse i denna tid? Önskar du också få hans välsignelse? Utför i så fall samma gärningar som de gör som har vunnit denna välsignelse. Vägen ligger öppen framför dig, ingen kommer att hindra dig, många kommer i sanning att med glädje hjälpa dig att få denna välsignelse. Denna verkställda tjänst, som vi här omtalat, är också en uppfyllelse av profetiorna och är ett faktum som inte med framgång kan bestridas.

19. Vilka andra underbara uppfyllelser av profetior kan vi se pågå sedan 1914?

¹⁹ Konungen Kristus Jesus gav det löftet, att ett av de tidens tecken som skulle ange slutet på Satans värld skulle vara detta: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva, predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Konungen blev insatt på sin tron i himmelen år 1914 såsom jordens rättmätige härskare. Riket är här. Det är sant att mycket arbete har måst utföras av konungen som en förberedelse till undanröjandet av Satans gamla rike, och vi är mycket nära själva slutuppgörelsen. Innan den inträffar, är det absolut nödvändigt att församla hela den ”lilla hjorden” och den ”stora skaran” och att underrätta världen om dess annalkande slut. Men de härliga goda nyheterna om Riket kommer att predikas runt hela världen. Sedan år 1922 har dessa goda nyheter om det upprättade Riket förkunnats på ett alldeles särskilt sätt, ja, under mer än trettiofyra år har jordens nye konung och Riket kungjorts med allt större intensitet. Detta budskap predikas nu i 160 länder av mer än 640.000 förkunnare. Världen har hört tillkännagivandet och är utan ursäkt. En världsvid uppfyllelse av profetior pågår alltså inför våra ögon, allt detta under ledning av den klass som utgör Jehovas ”trogne och omdömesgille slav” och med den auktoritet som denna klass besitter. Jehovas välsignelse har vilat och vilar nu över denna stora verksamhet. Önskar du få Jehovas ynnest och välsignelse? Följ då det exempel och den kurs som denna trogna klass anger och gå åstad och förtälj för andra om Riket och dess välsignelser.