Att söka Guds godvilja nu

”Ty den som finner mig [visheten] skall helt visst finna livet och får godvilja från Jehova.” — Ords. 8:35, NW.

1, 2. a) Varför misslyckas millioner människor då de söker hälsa och liv? b) Vilken fråga bör den som åstundar det som är gott begrunda?

VAD söker du? Strävar du efter det som kommer att ge dig god hälsa, lycka, tillfredsställelse, säkerhet och långt liv? Millioner människor på jorden åstundar ivrigt dessa välsignelser, men de har inte varit i stånd att finna dem, eftersom de söker dem från orätt källa. Många söker materiell rikedom och ekonomisk framgång bara för att finna att rikedomens belöningar är högeligen osäkra och att man för pengar inte kan köpa hälsa och liv. Andra söker nöje och tillfredsställelse för egen del, men de finner alltför ofta att priset är deras egna moraliska principer och deras självaktning. Somliga strävar efter makt och inflytande, medan andra bara söker rättvisa och jämlikhet. Somliga blir djupt desillusionerade av det som de ser omkring sig och söker ändra på alltsammans genom upproriskhet och våld, medan andra söker en utväg genom att bedra sina sinnen med omåttligt drickande och tankeförlamande narkotika.

² Men är något av detta källan till sann lycka och liv? Finner vi att de nuvarande olösta problem som plågar och söndrar mänskligheten lyser upp framtiden med en värmande hoppets glöd? Hur är det med de olösta stridsfrågor som blir alltmer invecklade och förvirrande för varje dag, stridsfrågor som gör att män och kvinnor tvistar och strider, hatar och tillintetgör varandra — lovar de att erbjuda dig det du söker? Kan en värld med tilltagande snikenhet och hat, med ökande brottslighet, våld, omoraliskhet, narkotikamissbruk, pliktförgätenhet och ondska av alla slag — kan en sådan värld erbjuda dig utsikten att uppnå det goda som du så innerligt åstundar? Om inte, kan du önska begrunda följande vishetens ord från Ordspråksboken: ”Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd [godvilja, NW], men den som söker, vad ont är, över honom kommer ock ont.” (Ords. 11:27) Om du söker det som är gott, begrunda då den fråga som mer än någon annan kommer att ha ett genomgripande inflytande på din framtid — ja, på hela mänsklighetens framtid — nämligen: Söker du Guds godvilja?

3. Varför är det nu den rätta tiden att söka Guds godvilja?

³ Varför är denna fråga så viktig? Varför måste vi alldeles särskilt i denna tid komma till ett beslut i fråga om att söka Guds godvilja? Därför att vi enligt de omisskännliga bevisen från Guds ord, bibeln, har nått den tid i människans historia som i bibeln identifieras såsom de ”yttersta dagarna”, den tid då ”året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida” skall förkunnas. — 2 Tim. 3:1—5; Jes. 61:2, NW.

4. Hur har Gud ådagalagt sin åstundan att visa godvilja gentemot mänskligheten?

⁴ Gud har alltid visat sin godvilja gentemot dem som har utövat tro på honom och som har visat uppskattning av hans godhet och kärleksfulla omtanke. Han har aldrig avvisat någon enda människa som uppriktigt sökt hans ynnest. Många människor med tro har under århundradenas lopp sökt hans rättfärdighet och sanning och har på så sätt vunnit hans ynnest och välsignelse. De har aldrig beklagat det, eftersom ordspråket säger: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” (Ords. 10:22, NW) Jehova själv har alltid tagit initiativet i fråga om att göra sin kärleksfulla omtanke och sin godvilja tillgängliga för de människor som önskar detta. Det hittills största beviset på denna kärleksfulla omsorg om människovärlden var att hans Son, Jesus, blev sänd till jorden, eftersom det visade Guds kärleksfulla önskan att ge välsignelser och liv åt dem av jordens invånare som skulle godta detta. Det är alldeles som Jesus själv uttryckte det: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” — Joh. 3:16; 1 Joh. 4:9, 10.

5, 6. a) Hur anger bibelns profetior att Guds godvilja visas gentemot människorna? b) När framträdde fursten eller konungen i uppfyllelse av profetian?

⁵ I hundratals år hade de hebreiska skrifternas inspirerade profetior förutsagt Guds intresse för jorden och dess mänskliga inbyggare. Profetiorna når ända tillbaka till Edens lustgård omedelbart efter det att de första människorna, Adam och Eva, blivit olydiga och fallit i synd. Denna första profetia förutsade den ”säd” som skulle hata ”ormen”, Guds främste fiende, Satan, och förutsade också att denna säd till sist skulle ”söndertrampa” ormens huvud till döds och därigenom göra slut på mänsklighetens störste fiende, den som ondskefullt ledde den mänskliga familjen till synd och död. Senare profetior skildrade Guds löfte om en konung, större än David, Abrahams säd, som skall ge alla mänsklighetens nationer välsignelsen av en rättvis regering med rättfärdighet och frid, en konung som skall härska med vishet och insikt, vars styre skall vara ett evigt styre, till vilket alla människor kan vända sig för att få rättvisa och frid, ett rike som kommer att göra slut på de stridande politiska rikena och regeringarna men självt bestå i rättfärdighet till obestämd tid. — 1 Mos. 3:15; 22:17, 18; Jes. 2:2—4; 11:1—5; Dan. 2:44; 7:13, 14.

⁶ Nu kom nästa steg i Guds uppsåt att ge välsignelse och godvilja åt förtjänta människor. Hur dramatiskt belystes inte hans kärleksfulla intresse för mänskligheten av omständigheterna i samband med de mirakulösa händelser som inträffade år 2 f.v.t. där borta i den romerska provinsen Judeen! Tiden var nu inne för den utlovade messianske Konungen att komma, den furstlige styresman som kommer med frid och rättfärdighet enligt vad som förutsagts av profeten Jesaja många hundra år tidigare: ”Ty det har fötts ett barn åt oss, det har getts en son åt oss; och den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra. Och han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste. På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” — Jes. 9:6, 7, NW.

7, 8. a) Under vilka omständigheter framfördes änglarnas tillkännagivande, och vilket ytterligare löfte om välsignelse innehöll det? b) Hur visade herdarna intresse för löftet och uppskattning av Guds godvilja?

⁷ Denne messianske furstes födelse, hans som var utlovad sedan århundraden, skulle helt visst vara en orsak till glädjefulla bifallsrop och goda nyheter för alla som åstundade Guds godvilja och längtade efter frid och rättfärdighet. Vid detta tillfälle tog också Guds änglar del i det glädjefyllda kungörandet av denna framträdande födelse i staden Betlehem. De herdar som vaktade sina hjordar på bergssluttningen i Judeen var privilegierade och gynnade åskådare till den uppvisning av änglar som nu följde och som ingav fruktan. Till gagn för dem som söker Guds godvilja beskriver bibelskribenten Lukas det för oss: ”Ängeln sade till dem: ’Frukta inte, ty se, jag kungör för er goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt er, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för er: ni skall finna ett spätt barn, lindat och liggande i en krubba.’ Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.’” — Luk. 2:8—14, NW.

⁸ Dessa ödmjuka herdar visade sig vara människor som var intresserade av Guds godvilja, eftersom de omedelbart begav sig i väg till Betlehem för att se det barn vars födelse förmådde till och med änglarna att kungöra: Ära åt Gud i himlarna, och vars födelse bar med sig löftet om frid på jorden bland människor av godvilja. De var sannerligen gynnade av Gud, då de fick höra detta särskilda tillkännagivande av denna synnerligen betydande och ovanliga händelse i den mänskliga historien. Det var inte genom sofistikerade elektroniska kommunikationsmedel som senare skulle konstrueras av människor, till exempel radio eller television, som de fick detta, utan genom att de hade direkt förbindelse med övermänskliga, utomjordiska andliga söner till Gud. Genom sin godvilja mot dem hade Gud förmedelst sina änglar låtit dem bli ögonvittnen till det som han gjorde till förmån för människorna genom att sända den utlovade Messias eller Kristus, Herren, som var konungslig ättling till kung David, eftersom Maria, hans mor, var ättling till David. Fyllda av uppskattning av den godvilja som visats dem av Gud ”vände [herdarna] tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det hade blivit dem sagt”. — Luk. 2:20.

9. Vad betyder det att bli en av Guds ”människor av godvilja”?

⁹ Enligt vad som visas av den alldeles särskilda ynnest som gavs dessa trogna judeiska herdar är alltså Guds ”människor av godvilja”, vilka får hans frid, de som Gud visar sin ynnest och sitt goda behag. Detta är den tanke som kommer till uttryck i olika bibelöversättningar i deras återgivande av de ord som uttalades av den himmelska härskaran av änglar i samband med Jesu födelse. Den svenska översättningen av år 1917 återger Lukas 2:14 så här: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor, till vilka han har behag!” Doktor Moffatts översättning lyder: ”Ära åt Gud i himmelens höjd, och frid på jorden åt människor som han gynnar!” The New English Bible lyder: ”Ära åt Gud i den högsta himmelen, och på jorden hans frid åt människor som hans ynnest vilar över.” Det är således tydligt att den välsignelse som utgörs av Guds frid är avsedd för dem som har sökt hans godvilja och funnit hans goda behag.

10. a) På vilka sätt gjorde Jesus det känt att Guds godvilja var inom räckhåll för många? b) Hur var det tydligt att inte alla fick godvilja från Jehova?

¹⁰ Under sin jordiska förkunnartjänst riktade Jesus Kristus uppmärksamheten på det förhållandet att Guds godvilja då var tillgänglig för dem av den judiska nationen som önskade den. Själva hans närvaro bland dem betydde att Gud på ett särskilt sätt ådagalade godvilja till förmån för dem, och att de tog emot hans godvilja skulle verka till evigt gagn för dem. I synagogan i Nasaret, där Jesus hade verkat som timmerman fram till trettio års ålder, räckte man honom vid ett tillfälle profeten Jesajas bokrulle. Ur den läste han från Jes. kapitel sextioett, verserna ett och två: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida.” (NW) När Jesus avslutat läsningen av denna profetia, vände han sig till sina åhörare och betygade: ”I dag uppfylls detta skriftställe, som ni nyss hörde.” (Luk. 4:17—21, NW) Underbara välsignelser finns således i beredskap för dem som tar emot de goda nyheter som Jesus frambär. Men det är inte svårt att lägga märke till en stark kontrast i tankarna då det talas om ”året av godvilja” och ”dagen av hämnd från vår Guds sida” eller ”hämndens dag från vår Gud” (1917). Det är uppenbart att det här är fråga om utgångar av motsatt slag, vilket gör det tydligt att Guds godvilja inte är något som gäller alla människor. Om det vore så, då skulle det inte behövas någon ”hämndens dag”.

Ett exempel för vår tid

11. Förklara varför judarna på Jesu tid åtnjöt ett ”år av godvilja från Jehovas sida”.

¹¹ I Jerusalem under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen fick detta löfte om ett år av godvilja som skulle följas av en förstörelsebringande dag av hämnd en förebildlig uppfyllelse i en serie omständigheter som ger orsak till oro under vår tid. Kungörandet av ”året av godvilja”, som påbörjades av Jesus, togs senare upp av hans trogna smorda efterföljare efter pingsten. Kungörandet framhävde ett budskap bestående av goda nyheter som koncentrerades kring det utlovade Riket under ledning av Guds förordnade Messias, och det gjordes allmänt känt genom den predikoverksamhet som utfördes av dem som Gud hade smort med sin heliga ande. Det erbjöd åt alla dessa judar där i Judeen just den välsignelse som deras förfäder hade hoppats på i århundraden, de som hade utövat tro på de löften som upptecknats av profeterna. Guds främste förmedlare för frälsning och liv var bland dem. Detta var sannerligen för dem ”året av godvilja från Jehovas sida”.

12. Varför skulle ”året av godvilja” för deras del inte vara till obestämd tid?

¹² Men skulle de ta emot det? Skulle ”året av godvilja” med dess utsikter till välsignelser alltid vara inom räckhåll för denna judiska nation, så att de kunde vända sig till det om och närhelst de fann det lämpligt? Nej, den händelseutveckling som följde tyder på att så inte var fallet. Ett år är en bestämd tidsperiod med en begynnelse och ett slut, och på samma sätt var det med ”året av godvilja” för deras del — det skulle inte vara till obestämd tid. De som verkligen önskade vinna Guds godvilja och dra nytta av dess gagn och välsignelser skulle behöva handla snabbt och beslutsamt innan det nådde sitt slut, ja, innan ”dagen av hämnd från vår Guds sida” kom över dem.

13. Vilken avslutning på ”året av godvilja” under första århundradet förutsades i Jesu profetia?

¹³ Jesu profetia beträffande vad som skulle drabba dem som förkastade Guds godvilja innehöll också en varning som gällde en begränsad tidsperiod. Jesus hade beskrivit de våldsamma händelser som skulle leda fram till förstöringen av Jerusalem år 70 v.t.: ”Vidare, när ni ser Jerusalem omgivet av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggelse har kommit nära.” Med denna varning i tankarna måste de judar i Judeen som verkligen hyste en uppriktig önskan att vinna Guds godvilja ha ett djupgående intresse för de anvisningar som följde: ”Må då de som är i Judeen börja fly till bergen, och må de som är där inne dra därifrån, och må de som är i orter på landet inte gå dit in; ty detta är dagar då rättvisa skall utmätas, för att allt det som är skrivet må bli uppfyllt.” För att framhäva precis hur begränsat ”året av godvilja” skulle visa sig vara för denna nation tillfogade Jesus denna olycksbådande varning: ”Jag säger er i sanning: Detta släktled skall ingalunda försvinna, förrän allt inträffar.” — Luk. 21:20—22, 32, NW.

14. a) Valde den judiska nationen att ta emot Guds godvilja? b) Vad tvingades de att ta emot, och på vilket sätt?

¹⁴ Exakt som Jesus hade förutsagt kom ”året av godvilja från Jehovas sida” till ett slut 37 år senare, inom just det släktledet, varefter det snabbt följdes av den ödeläggande ”dagen av hämnd”, som med våldsam kraft drabbade det judiska folket och i synnerhet Jerusalem. År 66 v.t. kom de romerska härarna, alldeles som Jesus hade förvarnat, och de omgav staden. När Roms härar drog sig tillbaka för en tid, hade de som sökte Guds godvilja fortfarande tid att hörsamma Jesu uppmaning att ”fly till bergen”. Detta gjorde de också, och med hast. Men år 70 v.t. kom den romerske härföraren Titus med sina legioner, och den här gången skulle han bringa en fruktansvärd ödeläggelse över både folket och staden, ja, resultatet blev att 1.100.000 judar slaktades och att ytterligare 97.000 olyckliga togs till fånga och som slavar blev kringspridda över hela det romerska väldet. Gud hade tidigare, år 607 f.v.t., använt de militära styrkor som lydde under den ogudaktige härskaren Nebukadnessar i Babylon för att straffa den nation som hade förkastat honom, och på liknande sätt tjänade år 70 v.t. Roms legioner under härföraren Titus hans uppsåt mycket väl, då den förstörelsebringande ”dagen av hämnd” med våldsam kraft och mycket smärtsamt drabbade den nation som valde att förkasta ”året av godvilja” från honom. Dessa olyckliga offer, vilka hade förföljt Jesus och hans trogna lärjungar och var skyldiga till deras död och nu hade vänt dövörat till för den uppmaning som gavs av Jesus och hans lydiga lärjungar, att fly för livet från den nära förestående katastrofen, tvingades erfara de obehagliga verkningarna av ”dagen av hämnd” från Gud, en upplevelse som de inte kunde undvika.

15. Hur var det till gagn för kvarlevan av troende att de tog emot Guds godvilja?

¹⁵ Gud hade ställt sin godvilja inom räckhåll för hela denna nation genom att den förkunnades av hans Son och dennes lärjungar, men bara ett fåtal tog emot den och visade sin tro på den genom sin lydnad. Endast en kvarleva sökte vinna den frid som tillhör Guds människor av godvilja, och de blev Jesu lärjungar och visade offentligt sitt beslut genom att bli döpta såsom Jesu efterföljare. Således undgick dessa ”människor av godvilja” den förstörelse som drabbade Jerusalem och det slaveri som de olyckliga överlevande råkade i, och de undgick detta på grund av att de hörsammade varningen och handlade i enlighet med de anvisningar Jesus hade gett.

Lärdom för vår tid

16, 17. a) För vilka tjänar den judiska nationens omständigheter som en lärdom? b) Nämn några av de gagneliga dragen i ”året av godvilja”. c) Varför är det fortfarande tid att söka Guds godvilja?

¹⁶ I allt detta finns det en tungt vägande lärdom för var och en som lever på jorden i vår tid. Just de ”svåra tider”, som nu omvärver alla nationer och familjer på jorden, visar omisskännligt att vi befinner oss i den tidsperiod som är känd såsom de ”yttersta dagarna”, tiden för ”avslutningen på tingens ordning”. (2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:3, NW) Denna tidsperiod, som enligt bibeln är begränsad, är visserligen uppfylld av tilltagande ve för världen och svårigheter för människovärlden, men samtidigt är den ändå en mycket lycklig tid för dem som älskar Gud. I den profetia av Jesaja som Jesus läste från i Nasaret den där sabbatsdagen beskrivs nämligen de andliga välsignelser som många skall få före ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Dessa välsignelser inbegriper att det förkunnas goda nyheter för de ödmjuka, att de som har ett förkrossat hjärta blir förbundna, att det förkunnas frihet för dem som tagits till fånga och ett upplåtande av ögonen till och med för fångarna, och allt detta skall utföras tillsammans med förkunnandet av året av godvilja från Jehovas sida.

¹⁷ Detta betyder att vi lever i den tid då man ännu kan få Guds godvilja, då det ännu inte är för sent innan ”dagen av hämnd från vår Guds sida” bryter in över dem som inte har sökt hans godvilja. ”Dagen av hämnd” kommer att bli verklighet under den kommande stora vedermödan, som når sin höjdpunkt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” (NW), striden vid ”Harmageddon”, då Gud utkräver sin hämnd på alla dem som har förkastat hans godvilja och ställt upp sig mot honom, hans rike och hans rättfärdighet. — Jes. 61:1, 2, NW; Upp. 16:14, 16.

18. Vilket val ställs människorna inför i vår tid?

¹⁸ Den fråga som vi ställs inför är därför: Kommer vi att vara förståndiga och utnyttja den möjlighet som nu står öppen för oss att söka Guds godvilja och låta honom visa oss sin ynnest i form av liv? Eller kommer vi att likna de människor i första århundradets Jerusalem som saknade tro, så att vi dåraktigt avvisar varningen och förkastar anvisningarna, varigenom vi beseglar vår framtid i evig död såsom offer för den slutgiltiga ”dagen av hämnd” från Gud?

19. Räkna upp några av de bevis som styrker att Jesu profetia återigen blir uppfylld.

¹⁹ Enligt Guds tidsschema, såsom det framträder genom bibelns profetior och händelser nu på 1900-talet, markerade år 1914 v.t. begynnelsen av ”ändens tid” för denna onda tingens ordning. Denna tid har obestridligen blivit vittne till en ihållande försämring av de mänskliga angelägenheterna sedan just den tidpunkten, och det har ytterligare understrukits av två stora världskrig såväl som av dussintals mindre krig, av vilka några ännu pågår medan ytterligare andra hotar att bryta ut när som helst. Själviskhet, hat, brottslighet, omoraliskhet och gudlöshet av alla slag har gripit omkring sig, och allt detta pekar på det förhållandet att flertalet människor inte har sökt Guds godvilja och inte heller har gett honom någon orsak att erbjuda sin godvilja till deras förmån. Jesu profetia i Matteus, kapitel tjugofyra, i vilken han gav en detaljerad beskrivning av de mänskliga relationernas urartning i denna tid, blir på nytt uppfylld, och denna gång inte enbart i landet Judeen, utan i de händelser som påverkar människor i varje nation på jorden. Han förutsade att ”nation skall resa sig mot nation och rike mot rike” och att det dessutom skulle bli livsmedelsbrist, ”jordbävningar på den ena orten efter den andra”, nöd och därtill förföljelse mot Guds trogna tjänare. ”Många [skall] komma på fall och skall förråda varandra och skall hata varandra. Och många falska profeter skall uppstå och vilseleda många; och på grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna.” (Matt. 24:7—13, NW) Ingen förnuftig människa kan neka till att dessa ord gäller för denna generation mer än för någon annan tid.

20. a) För vilka ställs ”året av godvilja” från Guds sida nu inom räckhåll? b) Vilket förkunnande kännetecknas det av? c) I synnerhet för vilka är förkunnandet om Riket ”goda nyheter”?

²⁰ Detta är sannerligen en tid då Guds godvilja behövs mer än någonsin förut. Till all lycka står ”året av godvilja från Jehovas sida” öppet inte endast för ett begränsat samhälle av köttsliga israeliter utan för alla släkter på den bebodda jorden. Hur så? Jesus ger förklaringen i följande vers i sin profetia, som gäller vår tid: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Jesus är inte här tillsammans med oss för att predika dessa goda nyheter på jorden. Men i lydnad för denna befallning har Jehovas kristna vittnens världsvida sammanslutning predikat ”dessa goda nyheter om riket” över hela jorden sedan detta rikes födelse år 1914, och de har gjort det med ökande effektivitet. De har troget kungjort för alla som älskar rättfärdighet och önskar ett fullkomligt och fredligt styrelseskick på jorden att Guds rike, som människor sedan länge sökt och bett om, med Guds upphöjde Son, Kristus Jesus, på dess himmelska tron, fick makt och myndighet av Gud år 1914. Att detta kungörs är ”goda nyheter” för dem som söker Guds godvilja, eftersom det för med sig utsikten att vinna Guds ynnest och godvilja till evig välsignelse och evigt gagn för dem under detta fullkomliga styrelseskick. Det är ”goda nyheter” för Guds ”människor av godvilja”, eftersom det betyder att Guds på tronen insatte konung snart med beslutsamhet kommer att vända sin uppmärksamhet mot jorden för att sätta i verket de världsomskakande förändringar som är nödvändiga för att möjliggöra återställelsen av jorden till de underbara och fredliga förhållanden som var Guds ursprungliga uppsåt. — Dan. 2:44; Sef. 3:8; Ps. 37:10, 11.

21. Vilket handlingssätt bjuder oss visheten att följa? Varför det?

²¹ En storslagen möjlighet står nu öppen för dem som hörsammar varningen och väljer att söka Guds godvilja under den tid som återstår av ”året av godvilja från Jehovas sida”. Är det inte förståndigt att välja det som gagnar en bäst? Är det inte det förståndiga handlingssättet att söka framtida gagn från en källa som är pålitlig och säker? Lyssna då Visheten talar till oss från Ordspråksboken i bibeln. Den säger: ”Ty den som finner mig skall helt visst finna livet och får godvilja från Jehova. Men den som går miste om mig gör våld på sin själ; alla de som intensivt hatar mig är de som älskar döden.” (Ords. 8:35, 36, NW) Är det då inte praktisk vishet att skydda sitt liv? Är det inte vist att förbereda sig för sin framtid och vidta åtgärder i fråga om den? De som förkastar den gudaktiga visheten och väljer laglöshetens handlingssätt hatar visheten och är de som ”älskar döden”.

22, 23. a) Vilket forntida exempel belyser det val som ställs inför dem som vill finna ynnest inför Gud? b) Varför är det viktigt att inte skjuta upp att söka Guds godvilja?

²² Det val som vi står inför i denna tid påminner om ett val som Israels barn stod inför, då de under sin vandring hade kommit till Moabs hedar och skulle till att gå över floden Jordan in i det land som utlovats åt deras förfader Abraham. Vid detta tillfälle riktade sig Mose till de församlade folkskarorna och uttalade denna varning: ”Jag tar himlarna och jorden till vittnen mot er i dag att jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet för att du må förbli vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom.” — 5 Mos. 30:19, 20, NW.

²³ På liknande sätt har vi i denna tid ett val att göra. Om vi önskar liv, då kommer vi att önska lyssna till Jehovas röst och vidta de åtgärder som kommer att tillförsäkra oss hans ynnest. Om vi åstundar det som är gott, då kommer vi att göra någonting för att vinna Guds godvilja, alldeles som Ordspråksboken 11:27 förmanar oss: ”Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd [godvilja, NW], men den som söker, vad ont är, över honom kommer ock ont.” Till all lycka befinner vi oss fortfarande i ”året av godvilja från Jehovas sida”. Vi har fortfarande möjlighet att söka och vinna hans eviga ynnest och godvilja. Visheten bjuder att vi inte får dröja och inte heller skjuta upp det. Nu är tiden inne för oss att komma till ett beslut, eftersom möjligheterna att söka Guds godvilja inte alltid kommer att vara inom räckhåll. Handla därför nu och välj livet. Sök Guds godvilja och åtnjut för evigt här på jorden Guds ”frid bland människor av godvilja”.

[Bild på sidan 489]

Vid Jesu födelse förkunnade änglarna för ödmjuka herdar: Frid på jorden bland människor av godvilja. Söker du Guds godvilja i dessa de ”yttersta dagarna”?