i evangeliet.” (Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika) ”Man kan påstå att alla [Nationernas förbunds] mål och all dess verksamhet fullgör Guds vilja, som den gjorts känd i Jesu Kristi lära.” (Anglikanska kyrkans biskopar) ”Mötet rekommenderar därför alla kristna människor att stödja och be för Nationernas förbund som det enda redskap som finns för att uppnå [fred och säkerhet].” (Baptisternas, kongregationalisternas och presbyterianernas allmänna organ i Storbritannien) ”[Nationernas förbund] är det enda organiserade försök som har gjorts för att förverkliga de önskemål som gång på gång framförts av påvestolen.” — Kardinal Bourne, Westminsters ärkebiskop.

¹⁴ När nationerna inte bara förkastade Guds rike, utan också upprättade sin egen organisation för att åstadkomma fred, så var detta uppror. När kristenhetens religiösa ledare identifierade den organisationen med Guds rike och evangeliet och förklarade att den var ”det enda redskap” som fanns för att åstadkomma fred, så var detta avgudadyrkan. De satte den i Guds rikes ställning, ”på helig plats”. Den stod sannerligen där den ”inte borde” stå. (Matteus 24:15; Markus 13:14) Och religiösa ledare fortsätter att stödja förbundets efterträdare, Förenta nationerna, i stället för att rikta människors blickar på Guds upprättade rike.

Faran för kristenheten

15, 16. Hur utvecklas förhållandena mellan kristenheten och de nationer som stöder ”vämjeligheten”?

¹⁵ Trots att kristenhetens religioner valde Nationernas förbund och dess efterträdare framför Guds rike, så har deras relationer till dessa organisationers medlemsnationer försämrats. Detta liknar det som hände mellan judarna och Rom. Sedan år 1945 har Förenta nationerna omfattat fler och fler länder som antingen är icke-kristna eller kristendomsfientliga, och detta lovar inte gott för kristenheten.

¹⁶ I många länder finns det dessutom motsättningar mellan kristenhetens religioner och staten. I Polen betraktas således den katolska kyrkan som en motståndare till regimen. I Nordirland och Libanon har kristenhetens religioner förvärrat problemen med fred och säkerhet. Dessutom har kristenhetens religioner frambringat somliga som, likt de judiska zeloterna, uppmuntrar till våld. Det protestantiska Kyrkornas världsråd har gett bidrag till terroristorganisationer, samtidigt som katolska präster kämpar i djunglerna som gerillasoldater och tjänar i revolutionära regeringar.

17. a) Vad är det nutida Jerusalem? b) Vad kommer till slut att hända med det?

¹⁷ Tiden får utvisa hur mycket relationerna mellan kristenhetens religioner och nationerna kommer att försämras, men händelser under det första århundradet har redan förebildat hur allt detta kommer att sluta. Precis som Jesus förutsåg förstörde till slut Roms härar Jerusalem under det första århundradet, med mycket lidande som följd. Enligt det profetiska mönstret kommer nationerna tillsammans med Förenta nationerna att angripa och förinta ”Jerusalem”, det vill säga kristenhetens religiösa uppbyggnad. — Lukas 21:20, 23.

Fly till bergen

18. Vad bör människor med ödmjuka hjärtan göra, när de inser att ”vämjeligheten” är på plats?

¹⁸ Efter det att ”vämjeligheten” visat sig under det första århundradet fick de kristna tillfälle att fly. Jesus rådde dem att göra detta omedelbart, eftersom de inte visste hur länge detta tillfälle skulle stå öppet. (Markus 13:15, 16) När människor med ödmjuka hjärtan i våra dagar inser att ”vämjeligheten” finns, bör de likaså omedelbart fly ut ur kristenhetens religiösa domän. Varje sekund de stannar där inne riskerar de sitt andliga liv, och vem vet hur länge tillfället att fly står öppet för dem?

19, 20. a) Vad gjorde de kristna under det första århundradet, när de såg Jerusalem vara omringat av romerska härar? b) Vad representeras av ”bergen” i våra dagar, och vad bör driva människor med ödmjuka hjärtan i våra dagar att fly dit?

¹⁹ I Lukas’ evangelium uppmanades de kristna på den tiden att fly, när de såg ”Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar”. Som vi redan har sett, så kom dessa krigshärar år 66 v.t., och tillfället att fly kom samma år, när Cestius Gallus drog tillbaka sina trupper. Efter det att de kristna hade flytt fortsatte kriget mellan judarna och romarna — även om det inte pågick runt Jerusalem. Vespasianus skickades av kejsar Nero till Palestina, och framgångsrika fälttåg fördes där åren 67 och 68. Därefter dog Nero, och Vespasianus blev indragen i striden om den kejserliga tronen. Men efter det att han gjorts till kejsare år 69 v.t. sände han sin son, Titus, för att avsluta det judeiska kriget. År 70 v.t. förstördes Jerusalem.

²⁰ Men de kristna dröjde inte kvar i Jerusalem för att uppleva allt detta. Så snart de såg de belägrande krigshärarna, visste de att staden var i dödsfara. Det är likadant i våra dagar: redskapet till kristenhetens förstöring har redan framträtt. Därför bör vi, så snart som vi inser vilken fara kristenheten befinner sig i, ”fly till bergen”, den tillflyktsort Jehova har berett hos sin teokratiska organisation. Andra profetior ger oss orsak att tro att det inte kommer att bli något andrum mellan nationernas inledande angrepp på kristenheten och ödeläggandet av den. Det kommer i sanning inte att finnas något behov av något sådant uppehåll i fientligheterna. Människor med ödmjuka hjärtan är förståndiga om de nu flyr ut ur kristenheten.

Jerusalem och kristenheten

21. Varför visade sig ”vämjeligheten” vid slutet av ändens tid för Jerusalem, då den däremot under vårt århundrade visade sig vid början av ändens tid för denna ordning?

²¹ Bör vi bli förvånade över det förhållandet att ”vämjeligheten” under det första århundradet visade sig strax innan Jerusalem förstördes, medan den däremot i våra dagar visade sig alldeles i början av denna världens ändes tid? Nej. I båda fallen visade sig ”vämjeligheten” vid den tidpunkt då Jehova ville att hans folk skulle fly. Under det första århundradet måste de kristna bli kvar i Jerusalem under en tid för att predika där. (Apostlagärningarna 1:8) Inte förrän år 66 v.t., när förstöringen var nära förestående, visade sig en ”vämjelighet” och manade dem att fly. Men att man befinner sig ”i” det nutida Jerusalem innebär att man är en del av kristenhetens religiösa domän.a Det är omöjligt att tjäna Jehova på ett godtagbart sätt i en sådan fördärvad och avfällig miljö. Därför visade sig ”vämjeligheten” tidigt under denna världens ändes tid och varskodde de kristna om att det var dags att fly. Flykten ut ur kristenheten pågår — varje människa blir manad att fly så snart som hon inser att ”vämjeligheten” står på plats.

22. Vilka frågor återstår att besvara?

²² Men vi kan fråga: Vad är det då som leder fram till denna mycket oväntade åtgärd, förintandet av kristenheten genom militariserade element inom Förenta nationerna? När kommer detta att hända? Och hur kan detta bidra till fred och säkerhet på vår jord? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.

Fred, säkerhet och ”vilddjurets bild”

”Och han förde mig bort i andens kraft till en öken. Och jag fick syn på en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt av hädiska namn och som hade sju huvuden och tio horn.” — UPPENBARELSEBOKEN 17:3.

1. Varför är Johannes’ syn av ett sjuhövdat, tiohornat vilddjur av intresse för oss?

DETTA skrämmande vilddjur såg aposteln Johannes i en av Gud inspirerad syn. Men Johannes är inte den ende som har sett det. Du har med all sannolikhet också sett det, eller åtminstone läst om det i tidningarna. Kände du igen det?

2, 3. Vilka djur såg Johannes i sin syn?

² När vi i våra dagar ser det här vilddjuret, så ser det naturligtvis inte ut så som Johannes beskrev det. Det Johannes såg var en symbol av något som skulle finnas på jorden ”på Herrens dag”. (Uppenbarelseboken 1:10) Nu ser vi dess uppfyllelse. Det frånstötande utseendet hos det vilddjur som Johannes såg avspeglar Jehovas syn på det som det representerar — det är vämjeligt för honom! I sin syn hade Johannes redan bevittnat hur Satan, djävulen, kastades ner till