Är det nu tid att skaffa barn?
EN KVINNA svettas i svåra födslovåndor. Hon föder fram sitt barn. Ett litet huvud, följt av armar, kropp och ben kommer ut. En klapp i stjärten och ett skrik, och ännu en människa har kommit till världen.
Detta har inträffat milliarder gånger i mänsklighetens historia, och numera sker det i medeltal mer än 300.000 gånger varje dygn. Trots att barnafödande varit förbundet med smärta och lidande har det skänkt mödrar stor tillfredsställelse och glädje. När en gammal kvinna tillfrågades om vilket som var hennes lyckligaste minne, sade hon: ”Det var det ögonblick då jag som ung kvinna, fullständigt utmattad, kunde slappna av och betrakta mitt nyanlända, underbara, förstfödda barn.”
Människor har alltid haft en positiv inställning till att föda barn. Familjer med många barn har blivit lovprisade och ärade, under det att äkta makar utan barn har ansetts olyckligt lottade. Ofruktsamhet har till och med betraktats som en vanära för en kvinna.
Den inställningen håller emellertid på att förändras. Många välunderrättade par i våra dagar tvekar att skaffa sig barn. De frågar sig: Är det verkligen tid att skaffa sig barn nu?
Antalet äkta par i Amerika som väljer att inte skaffa sig några barn alls har enligt uppgift tredubblats på sex år. Det finns en liknande tendens i andra länder.
Varför förändras inställningen?
Många faktorer är inbegripna. En trettiotreårig musiker sade i en intervju att hans hustru och han hade diskuterat fram och tillbaka om saken. Han tillade: ”Det som gör oss tveksamma är att vi tycker att vi ger dem en så oviss framtid.” En annan gift man utan barn yttrade: ”Många resonerar som så att det är synd och skam att skaffa egna barn då det finns så många föräldralösa barn redan. Och det är bättre om man är så stark att man kan avstå från att producera själv.” — Expressen, 29 juli 1973.
För många människor är befolkningsexplosionen det viktigaste skälet till att inte skaffa barn. De betvivlar att det verkligen finns tillräckligt med resurser och utrymme på jorden för att tillgodose ett obegränsat antal födslar. Den amerikanske ekologen professor Walter E. Howard vid University of California förklarade:
”Det är definitivt inte den enskildes rättighet att skaffa sig så många barn han vill eller har råd med, eftersom denna inställning innebär att man ignorerar de oundvikliga konsekvenserna för framtida generationer. Barnbegränsning är inte mord, som somliga påstår. Men brist på barnbegränsning i våra dagars överbefolkade värld kommer utan tvivel att vara liktydigt med mord.”
Om jorden sköttes på rätt sätt — om människor inte slösade med dess naturtillgångar, inte trängde sig samman i tätbebyggda städer och inte förorenade miljön — skulle jorden mycket väl kunna hysa många milliarder fler invånare. Men som det nu är sätts människans tillvaro i fara av fumliga, otillräckliga försök från människors sida att lösa miljöproblemen. Därför ändrar många uppmärksamma människor sin inställning till att skaffa barn, som en förespråkare för befolkningsplanering framhöll:
”Våra barnbarn kanske måste köpa biljetter för att få se de sista sequoiaträden eller stå i kö för att få sin syreranson. Det finns män som klagar över att de sitter i bilköer i timtal på väg hem till sina fem barn, men trots detta ser de inte sambandet mellan barnen och trängseln i trafiken. I en värld som allvarligt hotas av överbefolkningens följder är vi angelägna om att göra ett liv utan barn acceptabelt och respektabelt.”
En annan faktor som bidrar till den förändrade inställningen till att skaffa barn är att det blir allt svårare att försörja en familj på grund av de snabbt ökande levnadskostnaderna. En ung mor framhöll: ”Jag älskar vårt yngsta barn lika mycket som de andra, men jag tycker verkligen synd om min man. För att försörja oss allesammans har han ett arbete på dagen och ett på kvällen och arbetar dessutom övertid på lördagarna. Han sover hela tiden när han är hemma. ... Tala om familjelivets kvalitet — vi har inte ens något familjeliv.”
Eftersom det blir allt svårare att försörja och ta hand om en familj, kommer somliga par till den slutsatsen att det helt enkelt inte är mödan värt för närvarande. ”Varför skall man tvingas kämpa natt och dag för att få det att gå ihop och hela tiden oroa sig för om man kommer att lyckas eller inte?” frågar de. För att slå vakt om sin lycka och förnöjsamhet har därför somliga par beslutat att inte skaffa sig några barn, åtminstone inte under nuvarande förhållanden.
En annan faktor som understöder deras beslut är den ständigt urartande moralen. Brottslighet, narkotikamissbruk och omoraliskhet frodas överallt. Avtagande respekt för myndighet sprider sig som kallbrand. Det onda inflytande som de unga utsätts för i världen är oerhört och får tragiska konsekvenser.
En mor i Sverige ville till exempel skydda sin trettonåriga dotter genom att hjälpa henne att lära sig bibelns principer. Hon bad sin man stödja henne genom att uppmuntra dottern att vara med vid Jehovas vittnens kristna möten. Han vägrade och sade: ”Hon är gammal nog att bestämma själv. Hon är välartad och kommer att sköta sig väl ändå.” Det var vad han trodde, tills dottern en kväll, när han gick in i hennes rum för att tillrättavisa henne för att hon kommit sent hem, plötsligt drog fram en kniv och skrek: ”Ut härifrån innan jag hugger dig i magen!”
Nästan varje dag kan man höra talas om eller läsa om liknande händelser. Sådant inträffar till och med i så kallade ”goda hem” och i familjer där man strävar efter att ge barnen god uppfostran. Unga par som lägger märke till hur moralen urartar säger ofta: ”Vi är glada att vi inte behöver fostra upp barn i den här onda världsordningen.” De är fast beslutna att vänta på bättre tider, innan de skaffar sig barn.
Olycksbådande förutsägelser
Något som ytterligare styrker somliga äkta pars beslut är de olycksbådande förutsägelser som görs om den närmaste framtiden. I Ithaca Journal för 22 mars 1974 hette det: ”Normalt återhållsamma experter på energiförsörjning, jordbruk, befolkningsfrågor och världsekonomi börjar nu förutsäga bankrutt, socialt sammanbrott och svält för ända upp till en milliard människor i slutet av detta år eller i början av 1975.”
Millioner människor svälter redan. Under de senaste månaderna har tiotusentals människor svultit ihjäl enbart i norra Afrika. Världens spannmålsreserver är så gott som uttömda, och till och med för de rikare nationerna kan det snart komma att råda stor brist på livsmedel. Med tanke på allt detta är det lätt att förstå att somliga par inte tycker att det är tid att skaffa sig barn nu.
Av betydelse i sammanhanget är den olycksbådande förutsägelse som Jesus Kristus själv gjorde i det första århundradet beträffande en katastrof som skulle drabba Judeen. Han gav ett tecken som skulle utvisa när katastrofen var omedelbart förestående och sade: ”När I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta, att dess ödeläggelse är nära.” Jesus sade också att de som befann sig i Judeen skulle ”fly bort till bergen”, när de fick se uppfyllelsen av det tecknet. — Luk. 21:20, 21; Matt. 24:15, 16.
Det var år 66 v.t. som den romerske härföraren Cestius Gallus’ härar lägrade sig kring Jerusalem och sedan drog sig tillbaka, till synes utan orsak. Då fick de som trodde på Jesu förutsägelse tillfälle att fly. De som gjorde det var förståndiga. Kort därefter kom nämligen de romerska härarna tillbaka, och den förintelse som drabbade de kvarvarande var så fruktansvärd att den trotsar all beskrivning.
Då visade det sig bli som Jesus hade sagt: ”Ve dem som äro havande eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet.” (Luk. 21:23) Man kan vara förvissad om att det var så mycket svårare att fly för dröjande föräldrar med små barn. Om du hade levat strax före Jerusalems förstöring och vetat att den var mycket nära, skulle du då ha tyckt att det var tid att skaffa sig barn i provinsen Judeen?
I våra dagar finns det en stor skara människor som är övertygade om att en tillintetgörelse av ännu större omfattning är nära förestående. Bevisen ger vid handen att Jesu profetia inom kort skall få en större uppfyllelse på hela den nuvarande tingens ordning. Det har varit en av de viktigaste faktorer som fått många par att besluta sig för att inte skaffa barn för närvarande. De har valt att förbli barnlösa för att kunna vara friare att följa Jesu Kristi uppmaning att predika de goda nyheterna om Guds rike över hela jorden innan slutet kommer för den nuvarande tingens ordning. — Matt. 24:14.
Ett personligt beslut
Men låt oss komma ihåg att Jesus inte sade att människor inte skulle skaffa barn. Han gav aldrig något råd om att man inte borde skaffa barn. Han förutsade helt enkelt de svåra förhållanden som skulle råda före och under den ”stora vedermödan” och sade att det skulle bli svårt för mödrar med små barn. Gifta par skulle själva få bestämma om de med tanke på omständigheterna ville skaffa barn eller inte. — Matt. 24:3—22.
Faktum är att föräldraskap överallt i bibeln omtalas som något hedervärt. Det heter till exempel: ”Barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.” (Ps. 127:3—5) Föräldraskap är ett gudagivet privilegium. Och det kan vara en underbar glädje för föräldrar att fostra upp barn. Oavsett hur allvarliga de nuvarande svårigheterna är och hur svåra förhållandena utan tvivel kommer att bli i en nära framtid, kan alltså somliga par ändå ha en önskan att skaffa barn. Bibeln säger ingenting som förbjuder dem att nu åtnjuta det privilegiet och axla det ansvaret. Det skulle därför vara otillbörligt av någon att kritisera andra för att de skaffar barn.
Å andra sidan finns det många goda skäl till att gifta par nu kan besluta sig för att inte skaffa barn. Ja, i Jesu profetia om ändens tid finner man sunda skäl till att förbli barnlös. Det är därför inte heller alls på sin plats att kritisera dem som tycker att det nu inte är tid att skaffa barn.
[Bild på sidan 8]
BEFOLKNINGSEXPLOSIONEN
MILLIONER SVÄLTANDE
VÄRLDSOMFATTANDE TILLINTETGÖRELSE NÄRA
SNABBT ÖKANDE LEVNADSKOSTNADER
URARTANDE MORAL