Israel och ”hedningarnas tider”

”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna [gojim], till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” — LUKAS 21:24, 1917.

1. Hur gick Jesu ord angående Jerusalem i uppfyllelse, men vilken fråga återstår ännu att besvara?

TRETTIOSJU år efter det att Jesus Kristus uttalat ovanstående ord förstördes staden Jerusalem av de romerska härarna under härföraren Titus’ ledning år 70 v.t. Men hur förhåller det sig med resten av hans profetia beträffande den tidsperiod under vilken Jerusalem skulle förtrampas av hedningarna, gojim, som judarna kallar dem i vår tid?

2. a) Innebar Jesu ord att staden inte skulle byggas upp igen och återigen befolkas? b) Hur fortsatte Jerusalem att vara förtrampat av hedningarna ända fram till dess att ”hedningarnas tider” var till ända, trots att denna heliga stad var korsfararnas besittning under en tid?

² Dessa ord innebar inte att Jerusalem inte skulle byggas upp igen och återigen befolkas ”till dess att hedningarnas [gojima] tider äro fullbordade”. Under det följande århundradet byggdes staden upp igen, och de så kallade korsfararna kämpade under medeltiden för att besitta den. Dessa blodbesudlade korsfarare som tillhörde kristenheten visade sig vara hedningar, eller gojim, i lika hög grad som de som tidigare innehade makten över staden och de som sedan med våld tog den ifrån korsfararna. Ända fram till första världskriget, 1914—1918, fortsatte dessa gojim (”otrogna”, som kristenheten brukade kalla dem) att förtrampa staden som är så helig för judarna.

3. Vad underrättade den brittiske utrikesministern Balfour lord Rothschild om, då de brittiska trupperna i det närmaste hade erövrat staden Jerusalem i december 1917, men vilka anordningar med avseende på Palestina gjordes efter kriget?

³ Den 9 december 1917 erövrade de brittiska trupperna under general Allenbys ledning Jerusalem från turkarna, som var allierade med kejsar Wilhelm av Tyska riket. När denna bedrift i det närmaste fullbordats sände Storbritanniens utrikesminister, Arthur Balfour, sin deklaration, daterad den 2 november 1917, till lord Rothschild av den kända judiska familjen Rothschild och framhöll att Hans Majestäts regering med godkännande såg att det upprättades ett hemland åt judarna i Palestina. Men när första världskriget var slut, gav Nationernas (gojim) förbund, som upprättades år 1920, Storbritannien mandatet över Palestina (med Jerusalem), ett mandat som skulle förvaltas till år 1948. Det var inte specificerat vem som skulle besitta Jerusalem efter den mandatperiodens slut.

4. Vad gjorde de parter som hade intressen i Palestina, då det brittiska mandatet över landet utlöpte år 1948?

4 När det brittiska mandatet utlöpte år 1948, gick de parter som hade intressen där genast till aktion. Muhammedanerna övertog kontrollen över en stor del av de östra delarna av territoriet, bland annat den muromgärdade staden Jerusalem och dess helgedom, där Allah tillbeds. Judarna tog över den västra delen av Palestina och upprättade den nutida nationen Israel. Men det var inte förrän under sexdagarskriget år 1967 som den muromgärdade staden Jerusalem erövrades från araberna, däribland klagomuren som ligger på en nivå långt under den plats, där judarnas tempel för tillbedjan låg i forna tider. Judarna fortsatte segerrikt att ta kontrollen över västbanken av Jordanfloden och dess muhammedanska befolkning.

5. a) Hur kan man säga att den nutida staden Jerusalem upphörde att vara förtrampad av hedningarna som ett resultat av sexdagarskriget år 1967? b) Varför finner vi att det är någonting som saknas, trots att Jerusalem ansetts vara en fri stad sedan år 1967?

⁵ På så sätt fortsatte det jordiska Jerusalem att förtrampas av hedningarna till år 1967. Men sedan dess har Jerusalem — av alla yttre tecken att döma — upphört att vara förtrampat av hedningarna. Men vi känner oss nu föranlåtna att fråga: ”Vad betyder det?” Innebar det förhållandet att Israel fick hedningarna att upphöra med att förtrampa Jerusalem år 1967 att hela mänskligheten blev välsignad? I stället för att acceptera staten Israels existens som en välsignelse känner sig många nationer förbittrade över att den finns till. Bildandet av den nutida nationen Israel har helt visst inte lett till upprättandet av den judiske Messias’ rike. Det är uppenbart att Israel inte vänder sig till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, nämligen Jehova, för att få hjälp och frälsning. Dess statsskick är inte ett kungadöme, där en äkta ättling till den forntida kung David sitter på en tron i Jerusalem.

6. Vad måste vi medge när det gäller den roll det jordiska Jerusalem spelat sedan år 1967 och profetian i Jesaja 2:1—4?

⁶ Vi ser således inte att följande profetia i Jesaja 2:2—4 har gått i uppfyllelse på det jordiska Jerusalem sedan år 1967:

”Och det skall ske i kommande dagar [”dagarnas slutskede”, NW] att det berg där Herrens [Jehovas] hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder, och alla hednafolk [gojim] skall strömma dit, ja, många folk skall gå ut och skall säga: ’Upp, låt oss dra upp till Herrens [Jehovas] berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå, och Herrens [Jehovas] ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan hednafolken [gojim] och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken [goj] skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida.”

7. Vad ser vi i vår tid i skarp kontrast till profetian i Jesaja 2:1—4, och hur förhåller det sig med profetian i Sakarja 8:23?

⁷ Hednanationerna har nu rustat sig för krig mer än någonsin tidigare — till och med republiken Israel — i stället för att de smitt sina vapen till redskap för fredliga ändamål. Vi ser inte heller profetian i Sakarja 8:23 gå i uppfyllelse i detta sammanhang i vår tid, den som lyder:

”Så säger Herren [Jehova] Sebaot: På den tiden skall det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er.’” — Se också Douayöversättningen och The Jerusalem Bible.

8. Vilka tvivel kan man hysa när det gäller årtalet 1967 med tanke på allt som nu sagts?

⁸ Med tanke på allt som nu sagts kan man hysa tvivel om huruvida 1967, det år då sexdagarskriget utkämpades, är det rätta årtalet för när följande profetia uppfylldes: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Lukas 21:24, 1917) ”Hedningarnas tider” slutade i själva verket tidigare. Låt oss undersöka bevisen för att det förhåller sig så.

9. a) Vilket ”Jerusalem” åsyftade Jesus, då han sade: ”Jerusalem skall bliva förtrampat”, och vad representerades av detta ”Jerusalem”? b) Vad skulle därför följdriktigt inträffa då förtrampandet av ”Jerusalem” var slut?

⁹ När Jesus talade om att Jerusalem skulle bli förtrampat av hedningarna, tänkte han på vad det jordiska Jerusalem var innan hedningarna började förtrampa det. Lite tidigare hade han sagt: ”Avlägg inte alls någon ed, varken vid himmelen, eftersom den är Guds tron, ... eller vid Jerusalem, eftersom det är den store Konungens stad.” (Matteus 5:34, 35) När hedningarna började förtrampa Jerusalem och utöva världsherravälde, började de således förtrampa Guds rike som representerades av den kungliga staden Jerusalem. När hedningarnas tider var till ända, då förtrampandet av det som Jerusalem representerade var slut, upprättades följdriktigt Guds rike återigen, men nu med kung Davids kunglige avkomling, Messias, vid makten.

10. a) Vilka ord i Hesekiels bok riktades till den siste kungen i Davids släktlinje? b) Vem bevisade sig ha den ”lagliga rätten” till att styra, och vad gjorde Gud för honom?

¹⁰ I detta sammanhang kan profetian i Hesekiel 21:25—27 (NW), som riktades till dess siste kung i Davids släktlinje, nämnas, och den lyder: ”Vad dig beträffar, o dödligt sårade, onde hövding över Israel, vilkens dag har kommit vid tiden för ändens förvillelse, är detta vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall inte vara såsom förr. Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.’” Den som har den ”lagliga rätten” att härska visade sig vara ingen annan än Jesus Kristus, avkomlingen av kung David. År 33 v.t. var det mer än 500 judar som blev vittnen till det faktum att denne blivit uppväckt av Gud på tredje dagen efter sin martyrdöd. — 1 Korintierna 15:3—20.

Messias underordnar sig hedningarnas tider

11. Varför försökte Jesus inte göra sig själv till kung i Jerusalem, och vad sade han därför till landshövdingen Pontius Pilatus?

¹¹ Jesus Messias försökte aldrig, vare sig före eller efter sin uppståndelse, insätta sig själv som kung i det jordiska Jerusalem. Han gjorde inga försök att avsätta Pontius Pilatus, som då var romersk landshövding över Juda och Jerusalem. En anledning till detta var att ”hedningarnas tider”, som han omnämnde i Lukas 21:24, redan pågick då. Det var därför som han underordnade sig denna anordning från Gud. Han sade, i överensstämmelse med detta, till Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 18:36.

12. När och i och med vilken händelse började hedningarnas tider, något som Jesus kände till, eftersom han studerat de hebreiska skrifterna, och vilken fråga uppstår därför nu när det gäller dessa ”tider”?

¹² Eftersom Jesus Messias hade studerat de inspirerade hebreiska skrifterna, visste han att hedningarnas tider hade börjat innan romarna tog över makten över Jerusalem och insatte landshövdingar där. Han visste att dessa tider började då Jerusalem jämnades med marken första gången, år 607 före den vanliga tideräkningen. Gud använde den hedniske kungen Nebukadnessar i Babylon, ”min tjänare” som han kallade honom, till att störta Jerusalem och Juda. (Jeremia 43:10) Hedningarnas herravälde över världen fortsatte ända fram till Jesu Messias’ dagar och vidare fram till dess Guds fastställda tid för hedningarnas tider utlöpte. Ända fram till dess måste Messias’ rike, det rike som inte skulle vara någon ”del av denna världen”, vänta. Under hur många ”tider”, räknade från år 607 f.v.t., skulle således hedningarna regera utan avbrott?

13. Med hjälp av vad visade Gud Babylons kung hur många dessa ”tider” skulle vara, och vilken verkan skulle detta få på kungen?

¹³ Jehova visade hur många dessa skulle vara i en dröm som han gav Nebukadnessar, som han hade använt som sin ”tjänare”. Fastän Nebukadnessar hade använts till att förstöra ”den store Konungens stad”, Jerusalem, tvingades han ändå, som ett resultat av att drömmen gick i uppfyllelse på honom, erkänna Jehova som ”den Högste” och ”himmelens konung”. (Matteus 5:35; Daniel 4:31, 34) I och med att denne kung började verka som ”tjänare” åt den högste Guden, himmelens konung, började ”hedningarnas tider”, vilket skedde år 607 f.v.t.

14. Vilka uttalanden eller framställningar gjorde åtta prästmän i ett manifest som de utfärdade i London i samband med den utveckling av kriget som skedde i Mellersta Östern år 1917?

¹⁴ Mot slutet av år 1917, det år då de brittiska trupperna tog över makten över den nutida återuppbyggda staden Jerusalem under första världskriget, sammanträffade intressant nog åtta av Englands mest ansedda prästmän i London och utfärdade ett manifest som innehöll sju klara uttalanden eller framställningar. Några av dessa löd:

”För det första — Att den nuvarande krisen pekar hän emot slutet av hedningarnas tider. ...

För det fjärde — Att Israel skall återföras till sitt eget land i otro och sedermera bli omvänt på grund av att Kristus uppträder till deras hjälp.

För det femte — Att alla mänskliga planer för återuppbyggande måste avvakta Herrens andra ankomst, emedan alla folk skola vara underkastade hans regering. ...

För det sjunde — Att de sanningar som inbegripas i denna framställning äro av största praktiska värde vid bestämmandet av den kristliga verksamhetens art med hänsyn till vår tids svåra problem.”

15. a) Vad representerade det väldiga trädet i Nebukadnessars dröm? b) Hur gick det under den tid då Nebukadnessar var galen med världsherraväldet som det babyloniska väldet utövade? c) Hur fortsatte världsherraväldet när Babylon inte längre var ett världsvälde?

¹⁵ I den dröm som Jehova Gud gav sin ”tjänare”, kung Nebukadnessar, förekom ”sju tider” påbjudna från himmelen. Hur förbinds de med ”hedningarnas tider” eller sammanfaller och blir identiska med dessa? Jo, på följande sätt: I den profetiska drömmen är det höga, väldiga trädet en bild av världsherravälde i abstrakt bemärkelse. Eftersom Nebukadnessar, Jehova Guds ”tjänare”, utövade sådant världsherravälde då han fick sin dröm, kom trädet att associeras med honom personligen, och trädet kunde därför sägas vara en bild av honom. Men höggs hans världsherravälde ner, då han blev galen och inte längre satt på tronen i det världsväldet? Upphörde det babyloniska väldet att utöva världsherravälde då? Nej, det fortsatte att utöva världsherravälde tills han återinsattes på tronen och även under den tid då hans efterföljare Evil-Merodak, Nabonid och Belsassar regerade. Därefter fortsatte hedningarnas världsherravälde att utövas genom de efterföljande världsväldena: det persiska, det grekiska och det romerska jämte dess utväxt, det brittisk-amerikanska världsväldet.

16. Vems världsherravälde var det i verkligheten som var nedhugget under hela denna följd av hedniska världsvälden, och hur många ”tider” skulle gå fram över det symboliska trädets stubbe?

¹⁶ Vems världsherravälde, som speciellt representerades av Jerusalem, ”den store Konungens stad”, höggs i verkligheten ner och låg kullfallet under hela denna långa tidsperiod? Det tillhörde honom som Nebukadnessar kallade ”den Högste” och ”himmelens konung”, nämligen Jehova. Stubben, som var bunden med kedjor av järn och koppar, representerade hans världsherravälde som då hölls tillbaka. Enligt Jehova Guds påbud skulle ”sju tider” gå fram över denna symboliska stubbe.

17. a) Hur har ett antal översättare översatt det hebreiska uttryck som andra översatt med ”sju tider”? b) Hur kommer det sig att Jerusalem har fortsatt att vara förtrampat av hedningarna, även sedan staden återuppbyggts?

¹⁷ I Levande Bibeln, Moffatts översättning, Today’s English Version och An American Translation används uttrycket ”sju år” i stället för ”sju tider”. Nebukadnessars galna tillstånd, som troligen var den sjukdom som är känd under namnet lykantropi, varade i sju år. När han tillfrisknade erkände han den Gud som hade botat honom, men han lät inte Guds folk återvända till sitt hemland. Jehova Gud hade sagt att Jerusalem och Juda land skulle ligga öde i 70 år. Således fortsatte hedningarnas förtrampande av Jerusalem även efter det att staden återuppbyggts av de hemsända judarna, ett verk som påbörjades år 537 f.v.t. Varför kan man säga det? Därför att de förblev under hedniskt välde, utan någon avkomling av kung David sittande på tronen i Jerusalem som oberoende kung. Det är följaktligen uppenbart att dessa ”sju tider” är symboliska för Jehova Gud, att de således är längre än sju år räknade från år 607 f.v.t. — Daniel 4:13, 20, 22, 29.

18. Hur långa var dessa ”sju tider” med tanke på att de var symboliska, och när slutade de således?

¹⁸ Enligt bibelns profetiska tideräkning omfattar ett månår 360 dagar. Således är ett symboliskt år eller en ”tid” 360 kalenderår. Sju symboliska ”tider” eller ”år” är därför 7 x 360 eller 2.520 år. Om man räknar från år 607 f.v.t., då Jerusalem, ”den store Konungens stad”, förstördes av Jehovas ”tjänare”, Nebukadnessar, och hedningarna således började förtrampa Jerusalem, skulle dessa 2.520 år sluta på hösten år 1914 enligt den vanliga tideräkningen.

19. a) Vad var det som utmärkte året 1914 här på jorden? b) Vad var det tid för ”himmelens konung” att göra det året på den plats, där han har sin boning?

¹⁹ Det som här på jorden utmärkte detta år var att första världskriget bröt ut på grund av stridsfrågan om världsherraväldet. Men där uppe, där ”himmelens konung” har sin boning, var det nu tid för honom att visa att ”den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill”. (Daniel 4:22, 29) Då var tiden inne för honom ”som har rätt till det” att komma och för den Högste att ”ge det åt honom” (NW). (Hesekiel 21:25—27) Denne var den förhärligade Messias, den som himmelens konung pånyttfödde till att bli hans andlige Son, nämligen Jesus Kristus, som uppväckts till liv i himmelen. (Psalm 2:1—7) Tiden var då inne för himmelens konung att säga följande till honom: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Psalm 110:1, 2, NW) Detta innebar helt visst att ”hedningarnas tider” verkligen hade nått sitt slut.

”Guds Israel” och slutet på hedningarnas tider

1, 2. a) Vilken situation innanför det nutida Jerusalems murar visar att Jehova inte har återtagit herraväldet över världen genom den staden? b) Men vilken annan stad med detta namn skall vi nu ta i beaktande?

DECEMBER 1917, mitt under kriget, erövrade de brittiska trupperna under general Allenbys befäl det jordiska Jerusalem från de muhammedanska turkarna. Över hela jorden hyllade köttsliga judar denna händelse. Men ännu i denna dag står den muhammedanska helgedomen på Moria berg innanför Jerusalems murar och utgör därmed ett hinder för uppbyggandet av något som helst tempel för judisk tillbedjan på den plats där kung Salomos tempel en gång låg. Det är onekligen så att den Gud, som detta tempel byggdes åt av kung Davids son, inte utövar världsherravälde genom sitt messianska rike i det jordiska Jerusalem nu när ”hedningarnas tider” har utlöpt. Men hur förhåller det sig med det andra Jerusalem? Vilket Jerusalem då? Jo, det Jerusalem som omtalas i det inspirerade brev som skrevs till Messias’ Jesu lärjungar i den romerska provinsen Galatien några år efter det att han förutsagt förstöringen av den återuppbyggda staden Jerusalem, den förstöring som ägde rum år 70 v.t. Där, i Galaterna, kapitel 4, vers 25, 26, läser vi:

² ”Denna Hagar [den hebreiske patriarken Abrahams slavinna] betyder då Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri med sina barn [dess invånare och undersåtar]. Men Jerusalem där ovan är fritt [likt Abrahams fria hustru, Sara], och det är vår moder.”

3, 4. a) Vem eller vad erkände Paulus, liksom de kristna i Galatien, vara hans andliga ”moder”? b) Hur kom Israels nation att bli en del av Guds universella organisation?

³ Den som skrev dessa ord var den omvände juden Saulus från Tarsus, han som kom att bli en utvald apostel till Messias Jesus. ”Det nuvarande Jerusalem”, som han skrev om, uteslöts ur Guds organisation, alldeles som Hagar skickades i väg från Abrahams husfolk, och det förstördes år 70 v.t. Paulus erkände inte längre detta jordiska Jerusalem som sin andliga moder. Han erkände ”Jerusalem där ovan”, det vill säga det överjordiska Jerusalem, som sin andliga moder. Paulus var, liksom dessa kristna i Galatien, ”barn” till henne.

⁴ När Gud vid berget Sinai förde in Israels folk i en nära samhörighet med honom genom lagförbundet med Mose som medlare, kom Israels nation att utgöra den synliga delen av Jehovas universella organisation. Den tillhörde denna organisation, alldeles som slavinnan Hagar tillhörde Sara, Abrahams första hustru. Sara var en bild av det fria ”Jerusalem där ovan”. Det frambringar den utlovade avkomman.

5. Var skulle således Jehova återigen börja utöva herravälde över världen då hedningarnas tider var till ända? Vilken fråga var det nu tid för honom att besvara, och hur besvarade han den?

⁵ Med tanke på detta skulle det vara i förbindelse med detta ”Jerusalem där ovan” som Jehova Gud återigen skulle börja utöva sitt herravälde över världen, då hedningarnas tider var till ända krigsåret 1914. Det var då tid för honom att i handling besvara den fråga som den inspirerade skribenten kung David ställde i Psalm 2:1—6 (NW):

”Varför har nationerna larmat och folkgrupperna själva fortsatt att muttra det som är fåfängt? Jordens kungar fattar ståndpunkt, och höga ämbetsmän, de har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde [hans Messias] och säger: ’Låt oss slita sönder deras band och kasta deras linor bort ifrån oss!’ Han själv som sitter i himlarna kommer att skratta; Jehova själv kommer att bespotta dem. Vid den tiden kommer han att tala till dem i sin vrede, och i sitt häftiga missnöje kommer han att oroa dem; han säger: ’Jag, ja jag, har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.’” — Se även Apostlagärningarna 4:24—26.

6. a) Varför kunde de jordiska styresmännen inte se den messianske kungen bli insatt på tronen vid hedningarnas tiders slut? b) Vad fortsatte styresmännen i världen att förbereda sig för att göra i denna kritiska tid, trots att de i flera tiotal år gjorts uppmärksamma på när hedningarnas tider skulle sluta?

⁶ Ja, då hedningarnas tider slutade år 1914 var det lämpligt eller tid för Jehova att uppfylla följande profetiska ord som kung David skrev i Psalm 110:1, 2 (NW): ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav skall Jehova sända ut från Sion i det han säger: ’Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” Den messianske kungen insattes på tronen på det himmelska berget Sion, och därför kunde kungar och höga ämbetsmän i regeringsställning på jorden inte se detta. Trots att det under flera årtionden hade kungjorts i de publikationer Sällskapet Vakttornet gett ut att hedningarnas tider skulle sluta på hösten år 1914, var dessa jordiska styresmän beslutna att sätta sig emot att den himmelske Messias tog över världsherraväldet. De fortsatte att göra de mest avancerade förberedelser för ett internationellt krig. Men ändå började året 1914 mycket fridsamt, åtminstone på ytan. Sedan störtades nationerna i krig den 28 juli.

7. Vad markerade det att Messias insattes som kung då hedningarnas tider slutade år 1914 början till, när det gäller hans förhållande till jorden? Varför svarar du så?

⁷ Att Messias insattes som kung och fick sätta sig på Jehovas högra sida just detta år markerade början av hans osynliga närvaro med avseende på vår jord. Varför kan man säga det? Därför att tiden nu var inne för honom att som nyinsatt kung över jorden rikta sin uppmärksamhet mot sin jordiska besittning, som då var ockuperad av hans fiender, dem som eftersträvade att utöva herraväldet över världen. Hans ”styrkas stav” sändes ut från ”Jerusalem där ovan” och riktades mot vår jord. På Jehovas befallning började han härska mitt ibland sina fiender nere på jorden. Det var också ner till jorden som han slungade djävulen och hans demoner ut från himmelen. — Uppenbarelseboken 12:7—17.

8. ”Tecknet” på vad frågade Jesu apostlar honom om, och hur skulle tillståndet vara då bland nationerna, enligt Psalm 2:1?

⁸ ”Tecknet” som Messias Jesus beskrev som bevis på sin osynliga ”närvaro” kunde ses då hedningarnas tider slutade år 1914. Strax innan Jesus led martyrdöden frågade apostlarna honom: ”Säg oss, när detta skall ske och vad som skall vara tecknet på din närvaro och tidsålderns avslutning.” (Matteus 24:3, The Emphasised Bible av J. Rotherham; The Emphatic Diaglott av Benjamin Wilson; Youngs Literal Translation; Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna) Enligt Psalm 2:1 skulle nationerna larma vid den tidpunkt då Gud skulle insätta Messias Jesus som kung i det överjordiska Jerusalem eller Sion.

9. a) Fick apostlarna, som ställde frågan, under första århundradet bevittna en vedermöda, som var så stor att den för alltid skulle sakna motstycke? b) Vilket slags uppfyllelse utgjorde därför detta att de fick bevittna de ting som Jesus omnämnde i Matteus 24:7—15?

⁹ Om Jesus tänkte på Psalm 2:1 och även Psalm 110:1—4, när han besvarade apostlarnas fråga, vet vi inte. Hur det än förhåller sig med den saken stämmer hans svar överens med dessa profetior som kung David uttalade, och detta på ett långt mer slående sätt nu efter år 1914 än under de 37 år som gick mellan den tidpunkt då apostlarna ställde sin fråga och Jerusalem förstördes av de romerska härarna år 70 v.t. Denna förskräckliga judiska olycka förblev helt visst inte utan motstycke. Den var till exempel inte värre än den massaker på 6.000.000 judar som rapporteras ha ägt rum under Hitlers nazistregim före och under andra världskriget. Jerusalems förstöring var inte en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matteus 24:21) Det som de frågande apostlarna bevittnade fram till slutet av det första århundradet v.t. utgjorde en uppfyllelse i miniatyr av Jesu profetia — när det gällde hungersnöd, jordbävningar, farsoter, krig och förföljelse, såväl som utplånandet av ”det nuvarande Jerusalem”. De behövde inte skrika av förtvivlan på grund av detta, eftersom det överjordiska Jerusalem stod kvar.

10. Vilken slutsats leds vi fram till genom den större uppfyllelsen av Jesu profetia?

¹⁰ Dessa ting som då hände utgjorde inte ett sammansatt ”tecken” på hans ”närvaro” och ”tidsålderns avslutning”. För att Jesu profetia skulle bevisas vara sannfärdig måste hans ord därför få en större uppfyllelse längre fram, under den tid då de sista medlemmarna av hans ”lilla hjord” av arvingar till Riket levde. (Lukas 12:32) Detta skulle ske från den tidpunkt då hedningarnas tider utlöpte och fram till nu. När vi ser på vad som hänt i världshistorien sedan det årtalet — i ljuset av bibelns profetior — kan vi inte annat än bli övertygade om att vi lever i ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3; Markus 13:4) Denna övertygelse blir ytterligare stärkt genom uppfyllelsen av Uppenbarelseboken 6:3—17, som skrevs mer än tjugofem år efter Jerusalems förstöring och handlar om de fyra ryttarna i Apokalypsen, som folk kallar dem.

11. Vad kan de medlemmar av ”församlingen av de förstfödda” som ännu lever minnas från tiden då första världskriget ägde rum, och hur ter sig uppfyllelsen av Jesu profetia under det första århundradet i jämförelse med de händelser som ägt rum på senare tid?

¹¹ Några av kvarlevan av ”församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna” lever ännu i denna dag, och de kommer mycket väl ihåg spanska sjukan. (Hebréerna 12:23) Denna hemska farsot svepte över jorden mot slutet av första världskriget, som en av de förutsagda farsoterna, och det var fler millioner människor som dödades i den än det var som dödades under de fyra år första världskriget varade. De medlemmar av kvarlevan som fortfarande lever kommer också ihåg den förföljelse som bröt ut mot de kristna bibelforskarna, som försökte hålla sig fria från den blodskuld världen drog över sig. De kommer ihåg hur denna förföljelse nådde sin kulmen i och med att presidenten (48 år gammal), kassaförvaltaren (54 år gammal) och sex andra av deras medarbetare vid Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets huvudkontor sattes i fängelse på grund av anklagelser som år 1919 av domstol bevisades vara falska. I samband med detta förbjöds vissa av Sällskapets publikationer i Canada och Förenta staterna, och de blev fria först efter första världskriget. När man tänker på allt detta ser man att det som hände i uppfyllelse av Jesu profetia på apostlarnas tid under det första århundradet förbleknar i fråga om betydelse, jämfört med de liknande händelser som ägde rum i världsvid skala under åren 1914—1918.

”Guds Israel” handlar i lydnad

12. a) Vilka skulle drabbas av förföljelse enligt vad han sade då han svarade på frågan angående ”tecknet” på hans närvaro, och vilken folkgrupp tillhörde de första som skulle drabbas? b) Vad har ersatt ”det som är Israel efter köttet”?

¹² När Jesus besvarade frågan om ”tecknet” på hans osynliga ”närvaro”, nämnde han inte att ”det som är Israel efter köttet” skulle drabbas av någon förföljelse. (1 Korintierna 10:18) Han förutsade att hans lärjungar skulle drabbas av förföljelse — först, naturligtvis, de som var naturliga, omskurna judar och proselyter. Men i och med att profetian i Joel 2:28, 29 började uppfyllas på pingstdagen år 33 v.t., blev hans lärjungar ett nytt Israel, ett andligt Israel. (Apostlagärningarna 1:6—2:42) Omkring år 50 v.t. skrev en omvänd jude, aposteln Paulus, till de kristna i Galatien, och han sade vidare till dem: ”Men Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” (Galaterna 4:26) Och mot slutet av sitt brev skrev han: ”Ty varken ett omskuret tillstånd eller ett oomskuret är någonting, men en ny skapelse är någonting. Och alla som vill vandra ordningsfullt efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja över Guds Israel.” — Galaterna 6:15, 16.

13. Vilket framträdande drag i ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning” söker kvarlevan och dess följeslagare ha del i personligen, och vilka resultat har detta lett till hittills?

¹³ Hur bör kvarlevan av detta ”Guds Israel” handla i lydnad, nu när den klart ser ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning”? Jo, den bör handla så att den har del i att uppfylla det framträdande drag i ”tecknet” som Jesus förutsade med orden: ”Men den som har hållit ut [under förföljelse] till slutet [grekiska: telos], han skall bli frälst. Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna [gojim]; och sedan skall slutet [telos] komma.” (Matteus 24:13, 14; Markus 13:9, 10) Året efter första världskrigets slut började den då levande kvarlevan av ”Guds Israel” lydigt handla i överensstämmelse med denna profetiska befallning. Detta har lett till att kvarlevan av de andliga israeliterna och dess följeslagare som också är vittnen för Jehova nu predikar ”dessa goda nyheter om riket” i 205 länder och på omkring 190 språk. Detta har skett trots förföljelse och andra världskriget.

14. Att vilka ”tider” har gått till ända för nationerna lät de komma till kännedom genom att avge detta vittnesbörd, och hur kan vi säga att det verkligen förhållit sig så?

¹⁴ Genom att detta vittnesbörd om det upprättade Riket så obevekligt avgetts har hedningarna, gojim, ”nationerna”, fått möjlighet att lära känna att deras ”tider”, deras ”sju tider”, för förtrampandet av Jerusalem gick till ända hösten 1914. (Lukas 21:24) Det Jerusalem som åsyftas här är inte det jordiska Jerusalem i Mellersta Östern, utan det överjordiska Jerusalem, för det var där, i himmelen, som Jehova Gud insatte sin Messias, sin smorde Son Jesus, på tronen då hedningarnas tider utlöpte år 1914. ”Den heliga staden” som nationerna, hedningarna, skulle trampa ”under fötterna i fyrtiotvå månader”, enligt Uppenbarelseboken 11:1, 2, var följaktligen inte ”det himmelska Jerusalem”, i vilket Messias Jesus regerat sedan år 1914. (Hebréerna 12:22) Det var i stället kvarlevan av ”Guds Israel” som blev trampad under fötterna i 42 månmånader, eller tre och ett halvt månår, genom den förföljelse som drabbade den under första världskriget. Men när bibelforskarna höll sitt andra konvent i Cedar Point i Ohio i USA sommaren 1922, hade de blivit fullständigt återställda i andligt avseende. Den förföljelse av kvarlevan som således skedde under första världskriget utgjorde en del av ”tecknet” som skulle visa att Jesus var närvarande i sitt rike från år 1914 och framåt i Jerusalem där ovan, som är fritt från allt förtrampande. — Matteus 24:3, 9—13.

15. Vad började kvarlevan och dess följeslagare göra då som aldrig förr, och har de med avseende på detta låtit sig förtrampas?

¹⁵ Det var då som kvarlevan av ”Guds Israel” satte i gång att ”förkunna om Konungen och Riket” som aldrig förr. De har andligen talat inte legat kvar på marken så att hedningarna kunnat fortsätta att förtrampa dem. — Uppenbarelseboken 11:7—15.

16. Vilken kung har sedan år 1914 kommit ridande och dragit kuvande fram mitt ibland sina fiender, och på vilket sätt kommer det inom kort att ske en omsvängning i förhållandena när det gäller förtrampandet?

¹⁶ Det har skett en underbar omsvängning i förhållandena sedan hedningarnas tider slutade år 1914, då Jesus Kristus insattes på tronen som kung och började regera i det överjordiska Jerusalem. Han har sedan den tiden dragit kuvande fram mitt ibland sina jordiska fiender. När vittnesbördet om Riket avgetts i internationell skala, skall slutet på ”avslutningen på tingens ordning” vara här, något som kommer att ske inom kort. Dessa fiender, hedningar eller ”nationer”, kommer att huggas ner likt druvklasar på en vinstock dignande av frukt. Han kommer sedan att slunga ner dem i ”Guds förbittrings stora vinpress”, och där kommer han att ge dem vad de förtjänar. Han kommer att trampa och pressa ut själva deras livsblod. (Uppenbarelseboken 14:18—20) ”Han skall vara herde över dem [nationerna] med järnstav. Han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings vinpress.” — Uppenbarelseboken 19:15.

17. Vilken liknelse är den sista i Jesu profetia om ”tecknet”, och hur görs det gott mot kungens andliga ”bröder”?

¹⁷ Uppfyllelsen av Jesu liknelse om fåren och getterna skulle utgöra en del av ”tecknet”, beviset på hans osynliga ”närvaro” och ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3; 25:31—46) Millioner människor har i överensstämmelse med förutsägelsen nu tagit emot det vittnesbörd om Riket som kvarlevan av ”Guds Israel” avgett. De har reagerat helt riktigt och dessutom visat uppskattning. Dessa symboliska ”får” gör gott mot även den minste av den nu regerande kungens, Jesu Kristi, andliga ”bröder”. ”Fåren” utför i samarbete med dessa hans ”bröder” den överväldigande delen av detta förutsagda predikande av ”dessa goda nyheter om riket” jorden utöver till ett slutligt vittnesbörd.

18. Vilket ”rike” önskar de symboliska fåren ärva, och hur får de inbjudan att göra det?

¹⁸ Dessa symboliska ”får” önskar ärva ”det rike som har varit berett åt [dem] ... från världens grundläggning”. (Matteus 25:34) Den nu regerande ”Människosonen” kommer att inbjuda dem att få ärva det, då de går in i den ”stora vedermödan” — med utsikten att få överleva den under Guds beskydd. Detta kommer att ske i uppfyllelse av Jesu avslutande ord i liknelsen: ”Och dessa [de symboliska getterna som inte gör gott mot Kristi ”bröder”] skall gå bort till evigt avskärande [i döden], men de rättfärdiga [de symboliska fåren] till evigt liv.” (Matteus 25:46) De kommer att utgöra det ”kött” som skall bli frälst genom den ”stora vedermöda ... som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. För Guds ”utvaldas” (kvarlevan av ”Guds Israel”) skull kommer de dagarna av denna den största av alla jordiska vedermödor att bli förkortade. — Matteus 24:21, 22.

19. Vad skall den ”stora skaran” komma ut ur, och vad skall de göra med ”Rikets” besittning som de då får vandra in i?

¹⁹ Den ”stora skaran” av fårlika människor skall således ”komma ut ur den stora vedermödan” och vandra in i kungens, Jesu Kristi, renade jordiska besittning. (Uppenbarelseboken 7:9—14) När den nya tingens ordning börjar verka, skall de få ta del i att förvandla denna Rikets besittning till det världsvida jordiska paradis som Skaparen hade tänkt sig, då han gav föräldrarna till hela människovärlden, Adam och Eva, det gudomliga mandatet över jorden. — 1 Moseboken 1:27—31; 2:5—9.

20. Vad gör dessa fårlika människor tillsammans med kvarlevan under tiden, och vilken innebörd av ”tecknet” håller de fast vid ända till ”slutet”?

²⁰ Under tiden som dessa rättfärdiga fårlika människor väntar på att få höra följande inbjudan av den nu regerande ”Människosonen” i himmelsk härlighet: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning”, fortsätter de att arbeta skuldra vid skuldra tillsammans med kvarlevan av ”Guds Israel”. (Matteus 25:34) I likhet med dessa andliga israeliter förlorar de inte tron på innebörden i att hedningarnas tider slutade år 1914. De blundar inte för det allt klarare ”tecknet” på Messias’ Jesu ”närvaro” som kung, utan förhärligar i stället sin tjänst som hans jordiska undersåtar och kämpar med glädje vidare, samtidigt som de predikar ”dessa goda nyheter om riket” jorden utöver och ser ”slutet” närma sig med hast. — Matteus 24:14.