de lidanden som alkoholism och andra lika allvarliga problem innebär men som nu har övervunnit dessa problem. Alla människor uppmanas att känna sig fria och välkomna att dra nytta av det på bibeln grundade bistånd som Jehovas vittnen kan ge.

”Vem vill ni jämföra mig med, vem skulle vara min like, säger den Helige. Se upp mot himlen, se vem som har skapat allt detta: han som låter stjärnornas här tåga fram fulltalig, nämner varje stjärna vid namn. Ingen enda saknas inför den mäktige, den oändligt starke.” — Jes. 40:25, 26, enligt förslag till ny svensk översättning av Gamla testamentet.

Inblick i nyheterna

Osäkra tider

● Världen upplevde en ovanlig period av instabilitet under första hälften av år 1974. Stora förändringar ägde plötsligt rum i regeringarna i Frankrike, England, Canada, Västtyskland, Portugal, Israel, Italien och Argentina, vilket skapade en ”kris i ledarskapet”. Det var som det hette i en artikel i New York ”Times”: ”Det råder en känsla av att ännu ett blad har rivits bort från historiens almanacka och att detta är början på ett nytt och okänt blad.”

Men instabiliteten var kanske mest smärtsamt uppenbar på det ekonomiska området. Osäkerheten uppstod genom en kraftig höjning av oljepriserna, galopperande inflation och de besvärande växlingarna i valutornas värde. Människor i många länder var bekymrade över sin ekonomiska trygghet för framtiden, och en känsla av allmän misstro rådde. Ingen vet vilket värde den amerikanska dollarn, den franska francen, den italienska liran, den japanska yenen eller det brittiska pundet kommer att ha under kommande år.

På grund av att mänsklighetens problem är så sammanlänkade och sammanflätade, tillstår ekonomerna i världen att de är i bryderi när det gäller att söka lösningen. Den främste korrespondenten i Europa för ”The Wall Street Journal”, Ray Vicker, säger: ”Sanningen är att ingen verkligen vet vart världen är på väg i vår tid — politiskt, ekonomiskt eller finansiellt. Det har aldrig förut varit en tid då så många oberäkneliga faktorer har påverkat marknaderna och de element som råder över marknadernas åtgärder. Det finns alltså inte några verkliga tillflyktsorter någonstans, oberoende av hur människor kan söka dem.”

Kristus Jesus förutsade att vår generations tid skulle vara en tid av ”ångest ... över folken”, i det de skulle ”stå rådlösa”. Men han sade också om sina sanna efterföljare, när de upplevde sådana tider: ”Då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.” — Luk. 21:25, 28.

Betoning av evangelisering

● Lausanne i Schweiz var under dagarna 16—25 juli platsen för en internationell kongress för evangelisation i världen. Två tusen sju hundra protestantiska evangelister var inbjudna från 150 länder.

Evangelisering betyder att kungöra evangelium eller goda nyheter, och i vår tid inbegriper det också att göra lärjungar av dem som tar emot de goda nyheterna.

Kyrkosamfundens intresse för evangelisering på senare tid är anmärkningsvärt. Varför det? Därför att de har ägnat detta ämne så liten uppmärksamhet i det förflutna. När ordföranden för de amerikanska presbyterianerna, dr Clinton Marsh, dryftade en minskning på omkring 100.000 bland presbyterianerna under de senaste fyra åren, sade han att minskningen inte berodde på kyrkans engagemang i sociala reformansträngningar. ”Problemet”, sade han, ”ligger hos medlemmarna. De har alltför litet ägnat sig åt evangelism.”

En liknande uppfattning har framlagts av katolska biskopar i USA. I ett uttalande har de sagt att ”det erkändes allmänt att entusiasm, nitälskan och offeranda, när det gäller att sprida evangelium, inte var mera framträdande i den moderna kyrkan än i äldre tiders kyrka”.

Faktum är att de religiösa ledarna själva har visat föga ”entusiasm, nitälskan och offeranda” när det gäller evangelisering. För de kristna under det första århundradet var spridningen av de goda nyheterna om Guds rike en del av deras dagliga liv. Det är fortfarande så bland Jehovas kristna vittnen, vilket människor i mer än 208 länder och ögrupper väl vet. Men när kristenhetens kyrkor på senare tid lagt tonvikt vid evangelisering, har det bara på nytt varit fråga om ”alltför litet, alltför sent”.