-
Påverkar fruktan ditt liv?Vakttornet – 1983 | 15 november
-
-
Påverkar fruktan ditt liv?
”DET utspelas stora tragedier i världen i dag.” Så skrev vetenskapsmannen och filosofen René Dubos i sin bok Hyllningar till livet. Han fortsatte: ”Men en stor del av den förhärskande modlösheten orsakas paradoxalt nog inte av de svårigheter vi faktiskt har, utan av katastrofer som ännu inte har inträffat, och som kanske aldrig kommer att inträffa.” Med andra ord, människor fruktar för framtiden därför att den för dem ter sig osäker och omöjlig att bemästra.
Vad är det då för katastrofer som enligt Dubos hotar människans framtid? ”Vi är djupt oroade över riskerna för kärnvapenkrig och för verkligt allvarliga olyckor i kärnkraftverk. ... Vi är kollektivt oroade till följd av att vi väntar oss att förhållandena i världen kommer att förvärras ytterligare om folkmängden och teknologin fortsätter att växa i nuvarande takt. Jorden kommer snart att vara överbefolkad och dess resurser uttömda, det kommer att bli katastrofal brist på livsmedel.” Trots att René Dubos själv är optimistisk, erkänner han att vi lever i en ”stämning av modlöshet som råder i stora delar av världen”.
Författaren och sociologen Alvin Toffler ägnade fem år åt att intervjua människor ur alla samhällsskikt om hur förändringar och tanken på framtiden påverkade deras liv. ”Nobelpristagare, hippier, psykiatriker, läkare, affärsmän, professionella futurister, filosofer och lärare gav uttryck åt sin oro över förvandlingen, sin ängslan för anpassning, sin fruktan för framtiden.” (Kursiverat av oss) Hans undersökning bekräftade att oro och fruktan för framtiden har blivit en allmän företeelse.
Denna känsla av något olycksbådande som mänskligheten allmänt erfarit under detta århundrade förutsades på ett träffande sätt av Jesus Kristus för nära 2.000 år sedan. Han hade förutsagt att templet i Jerusalem skulle förstöras, och hans lärjungar var ivriga att få veta: ”När skall dessa ting i själva verket hända, och vad skall vara tecknet då dessa ting är bestämda att inträffa?” — Lukas 21:7.
I den första delen av sitt svar berättade Jesus om händelser som många i den generationen själva fick uppleva. Men han tog också tillfället i akt att som svar på deras fråga inbegripa händelser av global omfattning som skulle komma att bevittnas, inte av den generationen av judiska tillbedjare vid templet, utan, och det är viktigare, av människor som skulle uppleva slutet för hela den nuvarande världsordningen. Han sade: ”Det skall ... vara tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets rytande och dess upprördhet, medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas.” — Lukas 21:25, 26, 32.a
Människor i flydda generationer har naturligtvis också levt i fruktan — fruktan för lokala krig, farsoter, naturkatastrofer och sociala omvälvningar. Men är det som 1914 års generation fått bevittna något annorlunda? Ja, absolut, eftersom hela ”den bebodda jorden”, alla nationer, har påverkats alltsedan denna vändpunkt. (Lukas 21:25, 26) De senaste 69 åren har varit så fyllda av händelser att äldre personer som har fått bevittna allt detta är förvirrade och ängsliga. Och på grund av kärnvapenhotet känner människor i alla åldrar, också barn, nu stor oro över sina framtida möjligheter till liv. Det har med rätta sagts att den dominerande känslan, den starkaste sinnesrörelsen, nu under 1900-talet är FRUKTAN.
Men du tycker kanske att vi överdriver. Är fruktan för nutida och framtida händelser tillräckligt vittutbredd för att vi skall kunna tro att den är en uppfyllelse av Jesu profetia? Är den verkligen ett bevis på att vi lever i ändens tid? Är detta den tidsperiod då ”människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”?
-
-
Fruktan — ett tecken på ändens tid?Vakttornet – 1983 | 15 november
-
-
Fruktan — ett tecken på ändens tid?
LEVER vi i slutet av en tidsålder av osäkerhet och oro då ”människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”? En kort återblick på världshändelserna och olika anledningar till fruktan sedan 1914 kommer att friska upp vårt minne och hjälpa oss att se om vi närmar oss den förutsagda ”änden”. — Lukas 21:9, 25, 26, 1917.
Fruktan och krig
Monument över de stupade i första världskriget i Frankrike bär inskriptionen ”la Grande Guerre”. Ja, det vi nu kallar första världskriget (1914—1918) kallades ursprungligen Det stora kriget. Det var så omfattande och fruktansvärt i fråga om förstörelse och antalet döda att människor hoppfullt kallade det för kriget som skulle göra slut på krigen. Efter en sådan ohygglig läxa trodde man sannerligen att civiliserade människor ”inte mer [skulle] lära sig att strida”. (Jesaja 2:4) Men efter bara 18 år krossades den illusionen i och med utbrottet av det fruktansvärda spanska inbördeskriget (1936—1939), i vilket mer än en halv million spanjorer miste livet. Tyskar och italienare tog del i denna konflikt, som tjänade som en övning för vad som kom att kallas andra världskriget (1939—1945). Denna världskatastrof slutade med förintelsen av städerna Hiroshima och Nagasaki.
Med dessa atombombsexplosioner över Japan trädde plötsligt en ny källa till fruktan och oro fram på världsscenen — fruktan för atomkrig. Hur sanna är inte de ord som professor Albert Einstein yttrade i december 1945: ”Världen utlovades frihet från fruktan, men i själva verket har människors fruktan ökat oerhört sedan slutet av kriget”! Sedan tillade han: ”Efterkrigsvärlden erbjuder inte någon ljus bild.”
Denna växande fruktan återspeglas i dag av de millioner människor världen utöver som demonstrerar mot kärnvapen. Även prästerskapet börjar engagera sig i denna fråga. Ja, kärnvapnen har förändrat världspolitiken och den militära strategin. Som historikern E. P. Thompson uttryckte det i sin nyutkomna bok Beyond the Cold War (Bortom det kalla kriget): ”Dessa vapen verkar genom politik, ideologi och strategi; de uppfattas som hotande och är avsedda att vara det; de injagar fruktan, och det är också så att de på samma gång förstärker och frustrerar känslor av aggression.” — Kursiverat av oss.
Denna fruktan för kärnvapenkrig är universell. I en nyutkommen sovjetisk broschyr heter det: ”Sovjetunionen anser att ett kärnvapenkrig skulle vara en världskatastrof och att det med största sannolikhet skulle innebära slutet för vår civilisation. Det skulle kunna leda till att hela mänskligheten blev utrotad.” De två stora ideologiska blocken befinner sig nu i ett prekärt dödläge som grundar sig på ett ömsesidigt destruktionshot som kallas MAD (förkortning av Mutual Assured Destruction, dvs. ”ömsesidig garanterad förintelse”). Det är inte så underligt att mänskligheten befinner sig i ”fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden” — precis som Jesus förutsade.
Fruktan och brottslighet
Det finns ett annat slag av fruktan som kommer oss ännu närmare inpå livet. Vad är det? Fruktan för brottslighet i vårt eget grannskap. Det fanns en tid då inbrottstjuvar och rånare bara tog värdesaker. Nu tar de också människoliv. Respekten för lag och ordning har till stor del avtagit, och brott lönar sig verkligen för många. Därför känner många människor i de stora städerna och de välbärgade förorterna stor fruktan. Antalet personer som begagnar sig av New Yorks tunnelbana är till exempel det lägsta sedan 1917. Varför? En av de viktigaste anledningarna är fruktan för att bli rånad eller mördad. Från Storbritannien kommer följande rapport: ”Den välbehövliga samhällsandan håller på att brytas ner på grund av fruktan för brott, vilket håller många människor hemma.” Också i tidigare trygga städer, till exempel Barcelona i Spanien, har försäljningen av förstärkta dörrar ökat, och många hem har nu minst två eller tre lås och reglar på sina dörrar. I Förenta staterna lär sig många kvinnor hantera skjutvapen i självförsvar. En undersökning visar att 52 procent av amerikanska familjer har skjutvapen! Samma rapport säger: ”Fruktan för brott håller sakta på att lamslå det amerikanska samhället.”
De inspirerade bibelskribenterna visste att sådana extrema förhållanden skulle vara rådande i ändens tid. Aposteln Paulus sade därför: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda.” (2 Timoteus 3:1—3) Hur många brott begås inte på grund av de egenskaper som aposteln här räknar upp! Och hur mycken fruktan skapar inte de allt fler kriminella elementen!
Fruktan och arbetslöshet
En annan faktor som skapar fruktan och oro nu på 1900-talet är världens vacklande ekonomi, som för med sig höjdpunkter av relativt välstånd och vågdalar av depression som gjort millioner människor arbetslösa. Även de som har arbete känner sig ofta otrygga. ”Vem är den näste som blir friställd?” är den malande frågan. Att så många människor lever på kredit gör också att detta verkliga hot skapar ständig oro. Det finns mer än 30 millioner arbetslösa bara i västvärlden. En kommentator sade sig hysa den stora farhågan att många av dessa arbetslösa kanske aldrig mer kommer att få ett arbete!
Bankfolk över hela världen håller andan när de ser det ena landet efter det andra bli bokstavligen talat konkursmässigt. Som det sades i tidskriften The Guardian: ”Allt som allt har under de tre senaste åren omkring 25 länder varit tvungna att be banker och regeringar om anstånd med att betala sina skulder, och de flesta av dem har återkommit mer än en gång.” Den ekonomiska situationen är därför ännu en faktor i uppfyllelsen av Jesu ord att människor skulle bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”.
Fruktan och den yttre rymden
Människors ängslan och oro härrör inte bara från problemen här på jorden. Sedan 1914 har hotande och destruktiva krafter strömmat ner från skyarna i två världskrig och många andra konflikter. Men nu kommer faran ännu högre ifrån — den lurar i yttre rymden. Den spanska dagstidningen El País hade nyligen en artikel med rubriken ”Rymden håller på att förvandlas till en scen för militära operationer”. Artikeln fortsatte: ”Både Förenta staterna och Sovjetunionen har sålunda tagit ännu ett steg i rymdkapplöpningen, vars militära aspekter på ett anmärkningsvärt sätt accentuerats under de senaste månaderna. Det kan sägas att en era av offensiv militarisering av rymden har påbörjats.”
Hotet från yttre rymden bekräftas av ett uttalande av generallöjtnant Richard C. Henry, biträdande chef för USA:s rymdkommando, som sade: ”Rymden är inte en utmaning, den är en plats. Den är ett operationsområde. Det är nu på tiden att vi behandlar rymden som ett militärt operationsområde.” Och flygvapenchefen, general Robert T. Marsh, försäkrade: ”Rymdfärjan kommer att förändra våra arbetsmetoder. Vi kommer att lita till den för att sända ut praktiskt taget all nyttolast för nationens säkerhet [läs: militär utrustning].” Dessa kommentarer visar att rymden inte längre kan betraktas som ett oförargligt vakuum. Som FN:s generalsekreterare varnande sade: ”Vi måste med kraft motsätta oss en ökad militarisering av den yttre rymden. Vi har tid — men inte länge till.” Endast framtiden kan utvisa vilka ytterligare tecken som kommer att visa sig ”i sol och måne och stjärnor” och skapa fruktan och väntan. — Lukas 21:25.
Annorlunda än andra generationer?
Somliga människor är benägna att bagatellisera bibelns varningar i det att de säger att tidigare generationer har upplevt liknande kriser och att den nuvarande fruktan och oron inte är ett tecken på ändens tid, som Jesus förutsade. Det är naturligtvis sant att tidigare generationer har upplevt stora katastrofer. Trettonhundratalet var digerdödens tid, då människor över hela Europa levde i fruktan för pest, hungersnöd och krig. Men tänk på den skala i vilken saker och ting inträffar under vårt århundrade.
Vetenskapsmannen René Dubos skrev nyligen: ”Jag är lika oroad som alla andra av de otaliga sociala, tekniska och miljömässiga problem som sticker upp sina fula huvuden i dagens värld. ... Jag är också medveten om att de nuvarande problemen i flera avseenden skiljer sig kvantitativt och kvalitativt från problemen i det förgångna. Till exempel: ... Dagens problem är inte längre isolerade och begränsade till små befolkningsgrupper.” (Kursiverat av oss) Han räknade också upp de skadliga verkningarna i global skala av vissa företeelser, till exempel radioaktivitet, försurat regn och bekämpningsmedel. En annan faktor är det allt större ömsesidiga beroendet nationerna emellan som gör att de alla påverkas av kriser, till exempel den som plötsligt drabbade världen 1973 till följd av de höjda oljepriserna. Så var inte fallet under tidigare generationer.
Därför är det helt enkelt inte så att generationer i det flydda har påverkats i lika hög grad av ängslan och oro och andra ting som Jesus nämnde i Lukas, kapitel 21. Ingen generation före 1914 fick någonsin uppleva ett världskrig, långt mindre två. Ingen tidigare generation har någonsin stått inför det dåraktiga i ”ömsesidig garanterad förintelse” genom kärnvapen. Ingen tidigare generation har någonsin fördärvat jordklotet genom sådan omfattande förorening och förstörelse. — Uppenbarelseboken 11:18.
Och det finns ännu en viktig faktor — ingen tidigare generation har någonsin upplevt ett sådant omfattande predikande av ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”. (Matteus 24:14) Jehovas vittnen utför nu detta grundligt i över 200 länder, i varje nation där Gud gjort det möjligt. Detta är en av anledningarna till att du just nu läser denna tidskrift. Guds budskap om hopp och dom predikas i rätt tid. Detta är ett säkert tecken på att slutet snart måste komma. Vad är det då som återstår? Jesus svarar: ”På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära.” — Lukas 21:29—33.
Om du skulle vilja veta mer om detta intressanta ämne, känn dig då fri att skriva till utgivarna av denna tidskrift eller att kontakta församlingen av Jehovas vittnen på din ort i deras Rikets sal. Du kommer att få svar på dina frågor utan någon förpliktelse från din sida.
-